Mot nya äventyr

Eller kanske inte riktigt så våldsamt men Hedwig har iallafall nu flyttat till nya stallet. Resan var inte så väldans lång utan tog ganska exakt fem minuter med bil och släp. Hon tyckte att det var väldigt spännande att komma dit även om hon höll sig i skinnet. Bäst av allt var nog Bonsay som går i hagen bredvid. Hedwig verkar ha blivit mycket förtjust i honom och vill helst stå intill honom hela tiden  på sin sida av staketet. Hon kanske tyckte att han var en sån där ball kille eftersom han sprattlade runt lite i sin hage när hon kom och gjorde sig lite extra stilig. Hedwig blev tydligt imponerad...:-) Men han verkade gilla henne lika mycket så de kommer nog ha många trevliga pratstunder med varandra över staketet.

Jag lyckades flytta i princip alla grejer plus ett lass med höbalar igår och har bara lite tvätt kvar på Borgs som jag ska hämta imorgon. Förvaringsutrymmena på Ekdal räckte gott och väl till och det som jag inte använder daligen kunde jag stuva upp på vinden. Lite nervös var jag när jag balanserade upp på den ganska rangliga trappstegen med antingen en plastback i  handen eller  kassar med tjocka vintertäcken. Men det gick bra och jag trillade inte ner och slog ihjäl mig. :-)

Idag åkte jag dit mitt på dagen för att hinna rida en sväng innan min duktiga hovslagare kom för att sätta på nya skor. När jag kom dit stod Hedwig uppe vid staketet bredvid Bonsay trots att hon hade lunchhö nere vid grinden. Jag tog henne i grimman och ledde henne ner till högivan för att visa att här fanns det ju faktiskt mat. Men se det tänkte hon inte gå med på utan travade raskt tillbaka till Bonsay. Hon var väldigt sugen på att försöka komma åt hans lunch mellan trådarna så jag gissar att det inte var något fel på aptiten utan mer att hon misstänkte Maggan för att ha gillrat någonslags illvillig fälla för henne där nere i hörnet. De har nämligen lunchgrindar som löser ut vid inställt klockslag så antagligen blev hon lite skrämd i samband med att den löste ut. Men hon kommer nog snart att förstå att det inte är tänkt som något lömskt bakhåll utan att det faktiskt handlar om mat.
Höautomaterna i stallet har hon inga problem med utan hade mumsat i sig vartenda strå från båda givorna som hon fått under natten och likadant med kraftfoderautomaterna.

Ridningen gick bra även om hon var lite spänd i början och hade lite svårt att fokusera på uppgiften men det släppte efter en stund och hon jobbade på riktigt fint både i traven och galoppen. Som vanligt jobbade jag mest med övergångar, lite byten, skrittpiruetter och lite tramp. Eftersom hon har relativt lätt för att trampa försöker jag använda det mellan övergångarna. Tex så kan jag variera mellan att göra övergångar galopp-trav-galopp, galopp-skritt-galopp och galopp-tramp-galopp. Maggan red samtidigt och hon gav mig små tips och råd hur jag kan förbättra saker. Helt suveränt! Bonsay jobbade på så himla fint han med och fantastiskt roligt att se hur fint han utvecklats tillsammans med sin duktiga matte. Vi kunde båda även konstatera att det är helt underbart att kunna sitta och rida utomhus i bara tröja under en blek men ändå ganska strålande decembersol.

När vi ridit klart skrittade vi ut en sväng och trots att Hedwig och Bonsay egentligen inte känner varandra så skrittade de glatt sida vid sida med spetsade öron. Inga sura miner från någon av dem. :-) Hedwig kan absolut göra fula miner om hon har sällskap av en häst som inte faller henne helt på läppen men Bonsay gillar hon uppenbarligen skarpt.

När jag var klar i stallet hade jag den roliga uppgiften kvar på Borgs att tömma Hedwigs box samt skura väggarna. En ganska tjock torvbädd är inget man direkt hivar ut i en handvändning men nu är det gjort och jag kunde styra kosan hemåt med gott samvete.
Det sägs ju att en bra karl reder sig själv men det gäller faktiskt även en kvinna..sa hon som roddat hela flytten själv och utan hjälp. :-)

Ibland överraskas man.

Och det på ett härligt, positivt sätt.

En av mina stallkamrater sa igår att hon tyckte det var så himla tråkigt att vi skulle flytta och fortsatte med:     " Vem ska jag nu titta på?"  Jag älskar att titta på när du rider din häst, hon är precis en sådan häst man vill ha, hon ser alltid så himla ambitiös och positiv ut. Det ser alltid så lätt, mjukt och samspelt ut när du rider henne och hon har så himla fin resning och form. När jag ser er så tänker jag på ryttare som Klaus Balkenhol och Goldstern, det är äkta dressyr för mig."

Vad ska jag säga..jag blev verkligen otroligt glad, lite chockad och nästan rörd över denna fantastiska komplimang. Och eftersom jag är genuint svenskt och uppfostrats med en lämplig dos av jantelagen så har jag svårt att verkligen ta till mig komplimangen. Den vänliga människan är  inte helt okunnig utan har själv tävlat upp till minst St George om inte högre även om det nu är några år sedan nu. Hon har kommit in och tittat på våra träningar sen hon flyttade till oss så hon gillar oss verkligen,

Jag är själv ganska självkritisk och tycker alltid att allting kan bli bättre. Jag vet också att det finns massor med flottare hästar med mycket duktigare ryttare än Hedwig och mig men det är verkligen roligt att få lite positiva ord ibland. Och visst har det hänt en hel del med Hedwig denna höst trots skada och hon ger en härlig ridkänsla nästan varje pass. Bärigheten har blivit så mycket bättre och med den får man ju en massa annat på köpet.

Jag hade en väldig tur som hittade Hedwig eftersom vi passar så bra ihop. Tror det bidrar mycket till att jag aldrig tröttnar och att vi fortsätter utvecklas tillsammans  Jag aldrig ångrat mig ens en sekund att jag köpte henne eller tänkt att jag ska sälja henne. Har jag haft sådana tankar har det enbart handlat om en ångest över att jag skulle hamna i en situation där jag inte skulle kunna behålla henne.

Nu är det inte så långt kvar tills vi flyttar och jag tror det kommer bli jättebra för både mig och Hedwig. Hon kommer få bo i ett helt nybyggt, superfräscht stall, få jättefin hage och utfodras 8 (!) gånger per dygn tack vare foderautomater.
För er som inte vet vart vi ska så är det hit vi ska flytta:

http://www.osmunddressyr.se/

Första träningen

Idag var det dags för första träningen på ganska många veckor. Hedwig som nu är klippt och därmed återigen påminner mer om en flott dressyrhäst istället för någonslags skogsmullemix visade sig verkligen från sin bästa sida. Hon känns så otroligt mjuk och samarbetsvillig. Hela sidan på henne har blivit mycket finare med manken högre än korset och mycket mer ihop i kroppen.
Vi red tempoväxlingar i alla gångarter där hon svarade fint, trampade jättefint samt avslutade med några kanonfina byten åt båda hållen.
Underbar känsla och både Pia och jag var så nöjda med henne.

Den största bonusen just nu är dock att hon är helt bra i magen. Jag fick ju tag på jättefint, analyserat hö så en vän till mig hjälpte mig att göra en lämplig foderstat åt henne.
Höet hade bra värden så jag behövde bara komplettera dagsransonen på ca 11 kg hö med lite havre och mineraler. Gillar dessutom att ättiden blir ganska mycket längre med hö vilket bidrar till att tillgodose hennes tuggbehov.

Häromdagen hade hon av oförklarlig anledning krossat sin vattenhink så därför var jag tvungen att inhandla en ny, extra snygg orange till henne. :-)

Hon har vattenkopp i boxen men dricker mer när hon har hink plus att jag har bra koll på hur mycket vätska hon får i sig.
Dessutom har jag även shoppat ett nytt skaltäcke till henne. Jag har länge tittat på bucas freedom som jag tycker har en vettig design.

Tror hon kommer bli så fin i detta!

Imorgon får hon ledigt från matte eftersom jag då ska åka och hämta min mycket efterlängtade lilla sibiriska kattunge, Så otroligt söt och fin!

Besök av equiterapeut och lite annat

Idag var jag i stallet kl 7 för att möta upp duktiga equiterapeuten Mats Gunnarsson. Hedwig fick en ordentlig genomgång där han först otroligt noggrant gick igenom hela muskelaturen samt böjde alla leder för att kolla om det fanns några ömheter eller stelheter. Efter det ville han se henne under rörelse både på böjt spår och rakt fram.
När vi var klara med det så började han jobba med henne och först fick hon lite akupunkturnålar för att lätta på muskelspänningar. Efter det fick hon laser på lite olika ställen och avslutningsvis så lossade han länden och bogarna genom manulipation. Det knakade till ganska bra och Hedwig tuggade belåtet när han hade fått loss låsningarna. Häftigt att se hur mycket han kunde stretcha frambenen efter att han lossat bogarna!
Hon hade inga speciella problem utan det handlade mest om att lätta upp och underhålla det hos henne som oftast bli lite spänt.
Enligt honom så var egentligen hennes största problem magen och han rådde mig att omedelbart byta till hö eftersom hon uppenbarligen har svårt för hösilage.
Så på söndag åker jag och hämtar 300 kg hö vilket borde räcka ca en månad. Efter det kommer bekymret ha löst sig eftersom Hedwig kommer byta stall. Vi flyttar till ett stall inte alls långt därifrån och grovfodret som erbjuds där är hö.

Under åren hon stod på Tullgarn hade hon aldrig problem med vare sig lös mage eller regnskållor. Där stod hon på halm samt fick oftast fint hö. Efter att jag flyttade därifrån och hon fick hösilage samt stod på torvbädd så har lös mage och regnskållor varit ett återkommande problem.
Det ska bli väldigt intressant att se hur hon kommer må i magen när hon fått ätit hö ett tag och om även regnskållorna kommer försvinna helt. Just nu har hon inte mycket eftersom hon stått utan täcke inne men förhoppningsvis så ska de försvinna helt när magen fått lite lugn och ro ett längre tag.

Jag har trivts väldigt bra i stallet och haft fantastiska, fina stallkamrater så det känns ganska vemodigt att lämna dem men dels måste jag sätta min hästs välmående i första rummet samt att jag tror det kommer bli väldigt bra för oss båda i det nya stallet.

En artikel om Hedwigs pappa D-Day

Tycker att det bådar gott att han tydligen tävlades ända tills han blev 20 år.

D-Day retired from the sport

Friskförklarad

Återbesöket idag tog max en kvart tror jag.

Hedwig smällde ner hovarna i backen efter böjprovet och travade som en arab. Inte en anmärkning någonstans.
Jag var inte så orolig eftersom hon verkligen känts fräsch men man vet ju aldrig om något kommer fram när man böjer dem..
På väg därifrån passade jag på att ringa min equiterapeut. Vi hade en inbokad tid precis i samband med att hon blev halt så den fick jag avboka. Equiterapeuten som uppenbarligen verkar tillhöra de mer morgonpigga typerna föreslog kl 7:00 nästa fredag.

Jag har 25 minuters resväg till stallet så det blir till att kliva upp ännu mer i ottan än vad jag brukar..
Men det blir ändå bra timat då jag tänkte ägna denna och nästa vecka åt att trappa upp igångsättningen för att sen rida som vanligt veckan efter det.
Med tanke på upptrappning av träning så är det nog även dags att plocka fram klippmaskinen nu. Tror inte Hedwig har varit så välpälsad som hon är nu sen hon var tre år..:-)) I kombination med den långa, ostyriga manen är det inte så mycket som för tankarna till elegant dressyrhäst. Men hon verkar trivas med skogsmullelooken helt klart. Egentligen är hon inte är så imponerad över att ha täcke på sig utan fick hon bestämma så skulle alla täcken brännas på bål och hon skulle framleva vintern i sin egenhändigt skapade pälsjacka.
Tyvärr delar jag inte hennes uppfattning och på lördag ryker nog pälsen.

På söndag ska jag sen åka till globen tillsammans med en kompis för lite extra inspiration. Ser verkligen fram emot en härlig eftermiddag med duktiga ryttare samt förhoppningsvis lite trevlig shopping!

Inte alltid fel med ofrivillig vila

I slutet på denna vecka ska jag förhoppningsvis komma iväg på ett återbesök med Heddan. Hon är  försiktigt igångsatt och riden nu i drygt två veckor enligt ordination och känns otroligt fräsch. Väldigt mjuk och med massa driv. Vi har travat sammanlagt en kvart per pass i en vecka och nu har jag lagt till ett (!) varv i galopp åt båda hållen.

Igångsättningen på vardagar har jag ägnat åt "short step hell" som jag kallar det. Mycket jobb i skritt med att variera steglängden sen samma sak i trav. Ett bra sätt att arbeta hästen på ett skonsamt sätt men ändå gymnastisera den och hålla den mjuk. För Hedwig tar heller aldrig arbetet slut att få henne att vänta på matte..

Helgerna har vi ridit ut i skogen något som alltid gör Heddan på gott humör. Gäller att passa på när det är ljust. Det är verkligen supermysigt att ge sig ut en timme med hästen och min ena setter och lilla cocker. Hedwig är så snäll med hundarna och skulle aldrig få för sig att sparka efter någon av dem. Cockern travar väluppfostrat i hennes kölvatten medan settern hellre håller sig bredvid. Honom måste jag påminna emellanåt att just promenad med häst inte innefattar vilda skenturer fram och tillbaka i skogen...men oftast sköter även han sig exemplariskt. :-)

Förhoppningsvis ska hon vara ren på böjprov vid återbesöket så vi kan trappa upp arbetet mer men jag ska verkligen försöka påminna mig om att lägga in en 10-dagars viloperiod då och då. Alltså en period som mest innehåller skrittpromenader i skogen. Väldigt tydligt att hon har mått bra av att få vila hela kroppen en period nu.
Dessutom är hon helnöjd med att jag inte klippt henne igen utan låtit henne stå utan täcke inomhus och bara med ett regntäcke utomhus.
Utseendemässigt påminner hon visserligen kanske mer om ett gulligt russ just nu istället för en elegant dressyrhäst men en intressant notering är att nästan alla regnskållor försvann när hon slapp täcke inne på natten...

Tränare jag ridit för.

Ja, alltså det är faktiskt en hel hög. :-)

Jag har i princip heller aldrig varit missnöjd efter någon träning utan alltid upplevt att jag fått bra hjälp med just det problemet som varit aktuellt just vid det tillfället.

Vet bara ett tillfälle när Hedwig var fyra år och jag letade tränare som jag åkte hem och mer eller mindre grät för jag undrade hur fasen det skulle sluta. Kom ut ,en visserligen väldigt vänlig människa, som hade en tanke att Hedwig enbart skulle ridas på lång, hängande tygel. Hedwig tyckte upplägget var utmärkt eftersom hon fick vara 7 mil lång och hänga på bogarna med bakbenen fem mil bakom sig men jag fick lätt panik eftersom jag snabbt insåg att detta inte var någon direkt önskvärd form.

Väldigt snart efter det fick jag som tur var kontakt med min nuvarande tränare som sedan dess hjälpt mig på regelbunden basis. :-)

Men under årens gång har jag då och då även ridit för andra och tycker ofta att det ger ett väldigt bra komplement. Egentligen har alla i princip samma mål och metoderna tycker jag inte heller skiljer sig så enormt mycket åt. Dock kan olika personer uttrycka samma sak på olika sätt vilket kan göra att man plötsligt förstår hur man kan komma tillrätta med något som man kanske kört fast lite i. Fördelen med min vanliga tränare är att hon tycker att det är intressant att höra om andras upplägg och om jag tycker att det är något som vi kan ta till oss i den fortsatta utbildningen av Hedwig plus att hon själv rider regelbundet för tränare och därmed också själv utvecklas hela tiden.

Tänkte iallafall göra en lista på de tränare som jag ridit för och som jag kan rekommendera och som bidragit till att Hedwig och jag har kommit en liten bit vidare på vår gemensamma väg tillsammans. :-)

Sigrid Bergåkra, B-tränare och dressyrdomare

Pia Holgersson, C-tränare (ordinarie)

Mattias Jansson

Ralf Hannöver
Film från träning med Ralf Hannöver  (Hedwig är 6 år)

Pelle Duvefelt, B-tränare
Träning för Pelle (Uttagning inför div I, 2012)

Per Sandgaard

Eva-Karin Oskarsson, A-tränare (3-dagarskurs på Strömsholm)


Liane Wachtmeister A-tränare
Träning för Liane (Sept 2013)

Arthur Kottas
Träning Arthur Kottas (Sommar 2012)

Maggan Osmund, B-tränare
Träning Maggan (dec 2012)

Jan-Ove Olsson, B-tränare
Träning Jan-Ove (dec 2011)

Lite inspiration

Jag gillar att lyssna på och inspireras av riktigt duktiga ryttare. Bla köpte jag DVDn "At home with Carl Hester" förra året och det är verkligen ett nöje att få följa honom i de fem avsnitt som ingick i serien. Fick även denna länk av en bekant där Edward Gaal håller en clinic i Danmark 2011. Diskuterade lite med en kompis om hur dessa proffs får allt att se så otroligt lätt ut och jag tror att hon slog huvudet på spiken när hon sa: " De krånglar inte till det så mycket."
Inte så att jag med detta menar att det är egentligen är plättlätt att rida men jag tror mycket på att ha en grundfilosofi "to make it simple,"

Tycker det är väldigt befriande att se hur Gaal inte alls vill ha hästen i någon superflott trav från början utan den svarta hingsten ser ganska normal ut i sina gångarter när han börjar  värma upp honom. Detta var ju också något han poängterade för de ryttarna som red de otroligt flashiga unghästarna, att dämpa deras rörelser lite för att få dem avspända och runda i sina överlinjer. Men fy tusan så svårt det måste vara eftersom man såg att de gärna knäppte av i nacken och bara älgade iväg i någonslags gigantisk trav. Inte lätt då att lätta på handen för att få ut halsen..!

Mycket av Gaals träningsfilosofi känner jag igen från min egen tränare..bla det som jag ganska snabbt döpte till "short step hell". Det har inte varit så lätt och roligt alla gånger att försöka rucka Miss Hedwigs eget valda bekvämlighetstempo..men det ger verkligen resultat efter ett tag. Sen är detta såklart något som jag, och alla andra med för den delen får jobba med resten av livet...ryttarlivet iaf. :-))

Clinic med Edward Gaal

Hedwig lyckades ju dessvärre skada sig veckan innan sista tävlingen så nu har vi ägnat några veckor åt skritt och började lägga in kortare travpass i fredags. Vi ska trava lite (sammanlagt 15 minuter under ett 40-minuterspass) i en vecka sen är det dags för återbesök hos veterinären. Jag vet inte om jag kommer hinna med något återbesök denna vecka pga lite olika omständigheter så vi får nog skjuta på det en vecka. Men det spelar inte så stor roll om vi förlänger igångsättningen med ytterligare en vecka. Hon känns iaf fin de korta travsträckor som vi har provat än så länge så förhoppningsvis är det på bättringsväg.

Lätt förvirrad ryttare och tålmodig tränare

Eftersom jag slutar tidigare på torsdagar och dessutom arbetar på samma ort där jag har Hedwig uppstallad så bad jag min tränare om att få träna tidigare än förrut. Så nu är min ordinarie träningstid kl 15 istället för 17. Med endast fem minuters bilväg från jobbet till stallet och sluttid halv två på jobbet så kan nog de flesta av oss tänka sig att Hedwig borde vara både påklädd och framriden till kl tre..

Men jag kan emellanåt ha lite väl svårt att beräkna tiden...jag tror glatt att jag ska hinna både mocka, packa höpåsar för 4 dagar, hämta Heddan i stora hagen...där hon gärna står längst bort uppe i skogen, skrapa bort lera, rykta, klä på och rida fram på den tiden. Allt medan mobiltelefonen befinner sig i bilen med den enda klocka jag har tillgång till i princip. Det fungerade inte idag heller kan jag säga...jag måste nog prioritera om lite i vilken ordning vad ska göras.
Min tränare som är en vänlig, tålmodig människa som känner både mig och Heddan väldigt väl undrade mest om jag plötsligt hade beslutat mig för att rida ut istället eftersom jag höll på att klättra omkring i den närliggande skogsbacken som uppvärmning när hon hittade mig.
Får skärpa till mig i fortsättningen..

På träningen kändes Heddan iaf väldigt fräsch och fin. Vi fokuserade mest på galopparbetet och seriebytena. Hon blir verkligen säkrare och säkrare hela tiden och vi fick till en riktigt fin serie på slutet. Hon gillar det här arbetet väldigt mycket vilket hon demonstrerade genom att vid ett tillfälle göra en alldeles egen serie på en diagonal utan att jag rörde en fena i sadeln. Tyvärr är hon inte superduktig på att räkna så det blev lite gott och blandat där...

Idag kände jag mig även tvingad att kränga på kandaret eftersom jag har en tävling kvar och det är obligatorisk betsling. Hon är inte så jätteimponerad av kandar men det är bara att acceptera att det är den kostymen som gäller på tävling.

Idag fick hon även, till sin stora belåtenhet, en ny liten skyddsling i hagen. Ett litet treårssto som hon omedelbart adopterade som sin lite övervuxna "fölunge". När jag gick för att hämta henne i hagen pratade och brummade hon hela vägen till grinden för att försäkra sig om att både "fölet" och minishettisen Trollet följde med. I vanliga fall följer hon med mig direkt men idag stod hon först som spikad i backen tills hon hade försäkrat sig om att alla var med. Först då kunde hon börja gå igen samtidigt som hon "brumpratade" med sin nya ögonsten,

Tips från supercoachen

Hippson har en artikel om två lyckliga vinnare som fick besöka Carl Hester och ta del av en tre timmar lång clinic.
Här en sammanfattning av hans tips:

• Trava alltid fram i minst tio minuter.

• Det viktigaste är att hästen är lösgjord och framme på bettet.

• Rid lätt under större delen av passet, så gör du det enklare för hästen att röra sig fritt och med lösgjordhet.

• Byt övning ofta, sitt inte och mal samma sak hela varv.

• Det finns bara ett sätt för hästen att lära sig något; repetera, repetera och repetera. Till slut sitter det.

• Hästen ska göra jobbet, inte du. Lär hästen att svara upp för små hjälper.

• Använd volter för naturlig samling.

• Använd bara spö de få stunder du vill ”spänna bågen”. Du får aldrig slå på hästen, utan ska bara hjälpa den att hitta rytmen.

• ”Don't trap your horse”, är Carls råd när det gäller samling. Släpp fram den!

• Stretcha alltid minst en kvart efter avslutat pass.

• Se till att skaffa dig en god grundutbildning. Var konsekvent och mycket tydlig i din kommunikation med hästen. Hitta ett system och håll koll på vad du gör. Alla kan rida Grand Prix!

Och de flesta av oss kan nog vara ense om att Valegro som utbildats enligt detta system är något av det vackraste man kan se tillsammans med sin ryttare Charlotte Dujardin.

Veckans ridning och lite träningsupplägg

Veckans ridning har mest gått i dressyrens tecken. Vi har en tävling kvar denna säsong och satsar på att ha henne så mjuk och spänstig som möjligt då. Jag brukar ofta analysera hur ridupplägget har fungerat och vad jag har fått för respons/resultat utifrån det. Ett upplägg kan ju tex fungera bra under en period men efter ett tag behöver jag göra ett nytt.

Under senaste veckorna har hon iaf blivit väldigt mycket mjukare och jag funderar lite på om även tillskottet av seloE kan ha bidragit till det. Ett tag var hon väldigt stel när jag började passet och jag fick ägna en stund åt att bara jogga henne i trav och sen galopp innan det kändes som hon kom igång mer i kroppen. Detta försvann faktiskt nästa helt i samband med att jag började ge henne ett extra tillskott av seloE så jag misstänker att hon har haft lite brist på detta. Visserligen börjar jag fortfarande varje pass med lite "shit trot" och har även liten joggingtänk i första galoppen. Där rider jag både rättvänd och förvänd. Den förvända tycker jag är väldigt lösgörande och hon brukar komma loss fint av den. När jag har värmt upp henne lagom skrittar vi en stund och sen börjar jag galopparbetet. Först är det fokus på övergångar och fattningar och efter det tempoväxlingar och sist byten och seriebyten. Seriebyten börjar hon bli väldigt duktig på och det har gått snabbt framåt med dem senaste veckorna. Vansinnigt roligt att rida när man kommer in i rätt rytm och det bara flyter på!
Men något som jag måste ta tag i igen är galoppslutorna. Hon är lite rolig på det viset. Har vi inte tränat något på ett tag så är oftast hennes första reaktion att det där är något som hon ALDRIG har hört talas om tidigare. Det upptäckte jag igår när vi skulle prova att rida galoppslutorna i msvB5 och Hedwigs reaktion var att mycket belåtet fortsätta galoppera rakt fram på medellinjen...

Min tränare underade om stackars Hedwig eventuellt var trött eller vad som egentligen hände. -Nejdå..bara det att vi inte har ridit galoppslutor på ett tag och jag har inte lämnat in någon uppdaterad ansökan om att börja rida dessa igen..

Sånt slarvar man inte med hursom helst och jag insåg snabbt igår att vi måste börja rida galoppslutor flera gånger i veckan nu fram tills tävlingen.

Traven just nu känns som hennes paradgren och i synnerhet öppnorna utmed långsidorna är riktigt fina. De har fått en helt annan höjd och lätthet och det känns mest som att hon bara dansar fram. Igår red vi travskolorna ur både msvA och PSG och hon gjorde båda väldigt bra.

Det blir sällan så väldigt långa pass eftersom jag hör till kategorin som inte är helt övertygad av nyttan att sitta och nöta samma sak om och om igen. Visst gör jag flera galoppfattningar efter varandra om jag tränar på det men har jag fått tre-fyra riktigt bra så slutar jag med den övningen och byter varv eller skrittar lite och går över till en annan övning. Möjligen bidrar detta till att vår utveckling går långsamt men o andra sidan kan jag vara ganska säker på att jag aldrig sitter och rider på en alltför trött häst som börjar belasta sina leder eftersom den inte längre orkar bära upp sig.

Hedwig är ju inte en slit och slängvara för mig som jag utan problem skulle byta bort om den gick sönder. Och även om jag har tävlingsambitioner och faktiskt ganska höga mål så är hennes välbefinnande och hälsa viktigare för mig. Först och främst är hon min vän och betyder väldigt mycket för mig och får jag välja har jag henne hellre tills hon är 25 än en kortare sejour och ett skåp fullt med tygrosetter.

Ett pass i veckan försöker vi få in lite hoppträning och här är hennes paradgren studs. Hon är verkligen en fena på det och verkar tycka att det är det roligaste som finns. . 

 Jag behöver ofta bara se till att hon har bra galopp in sen är det bara att följa med i sprången. 

Idag tänkte vi ta en tur ut i den fantastiska höstsolen och samtidigt rida förbi Maggan på Ekdal och säga hej om hon är hemma. 

Efter det är det bara att inse att det är dags att plocka fram klippmaskinen igen och ansa raggsockslooken samt eventuellt korta ner hennes långa, tjocka man.

Hennes man är något som folk ofta kommenterar eftersom de flesta inte kan begripa hur en dressyrhäst kan tillåtas gå med såpass lång och tjock man. Enda anledningen är faktiskt att jag syr så grymt snygga tävlingsknoppar när manen är sådär lång och tjock.

Nytt träns

Jag rider oftast Hedwig på remontträns eftersom hon trivs bäst på det. Dock är jag ganska missnöjd med läderkvaliten på det jag har. Stelt och plastigt trots att jag ofta  smörjt in det. Har nu hittat ett riktigt snyggt, rundsytt Gold medalträns som jag tänker köpa. Gold medaltränsen görs på samma fabrik som Otto Schumacher och har riktigt fin läderkvalitet men kostar en bråkdel. (Man undrar om de använder samma läder men os-märket gör det mycket dyrare..)

Snyggt eller hur! Har ett svängt OS-pannand med svarowskikristaller som jag sätter på i stället så kommer det bli så fint!

Lite hederlig dressyrträning

Just nu jobbar vi på att fatta galopp sluten. Hedwig är inte glad över sådant trams utan tycker att galoppfattning alltid måste innehålla en rejäl portion skjutkraft och enbart en mindre dos bärkraft. När jag nu inte släpper iväg henne i fattningen utan kräver att hon ska vinkla bakbenen ordentligt och sätta sig mer i fattningen surar hon emellanåt en hel långsida och låtsas helt oförstående till vad jag vill innan hon ger med sig och tar hjälpen.

Denna vecka har vi fått se en hel del sura miner när vi tränat men idag var hon faktiskt riktigt duktig och motståndet betydligt mindre. Hon gjorde flera fina fattningar och förvånansvärt nog så verkar det inte heller vara så jättesvårt som hon gärna har velat påskina tidigare i veckan.

Igår jobbade vi mycket med seriebyten och det känns verkligen lite halvhysteriskt i emellanåt samt att hon blir till en slingrande ål när det blir för jobbigt. Den elaka tränaren krävde både byten i vart tredje och vartannat. Resultatet blev lite blandat kan jag säga. Idag fungerade dock serierna mycket bättre. Hon var mer avspänd och jag kunde rida galoppen på ett helt annat sätt innan varje byte.

Jag red passet idag ute i den underbara höstsolen och hon kunde koncentrera sig jättefint men valde sen att skritta av i ridhuset. Anledningen är att det pågår orienteringsskytte på gärdet bredvid och så fort jag släppte tyglarna åkte teleskophalsen fram o Hedwig såg det som sin plikt att spänna upp sig och glo på inkräktarna som invaderat hennes domäner. Kändes inte som bästa formen att skritta av i..:-))

Terrängträning på Runsten

Idag roade vi oss åter med att galoppera runt på Runstens terrängbana och hoppa över diverse hinder. Heddan tyckte det var härligt med lite friare form och att få galoppera på lite mer framåt. Hon är cool och tämligen okomplicerad. Klok ooch ser sig ordentligt för. Tränaren, som förutom ganska bestämt hävdade att nu fick jag faktiskt lov att ta o korta lädrena, tycker att vi ska hoppa lite högre eftersom hon skärper till sig lite mer då och att jag ska lita mer på min häst. Om jag bara ger henne ett bra stöd så sköter hon hoppningen utan problem.

Film Runsten

Nu blir det inga fler träningar i år men vi får väl se hur det blir nästa år.

Annars har jag faktiskt, för ovanlighetens skull ridit tre dressyrpass på raken den här veckan och det gav jättebra utdelning igår då hon gick riktigt bra. Mjuk och avspänd och fin i formen. Red riktigt bra skolor och seriebytena kändes mer avspända, även om det blev någon räknemiss. Jag måste nog skärpa till mig och börja rida lite fler dressyrpass i veckan om det ska bli någon ordning på torpet.

Den här veckan är planen:
Måndag: Jogging
Tisdag: Tömkörning
Onsdag: Hoppning
Torsdag:  Dressyrträning
Fredag: Dressyr
Lördag: Dressyr
Söndag: Skogen
Måndag: Förmodligen skritten och i övrigt vila

Förra gången vi var iväg hade hon träningsvärk i några dagar och då är det svårt att göra något vettigt förutom att försöka rida så lösgörande som möjligt. Tanken är att joggingen imorgon och tömkörningen på tisdag förhoppningsvis ska hjälpa mot detta.

I övrigt har jag beslutat mig för att åter igen låta henne gå i stora fälttävlanshagen. Hon verkade mycket belåten över att få återförenas med väninnan Unita samt få gå tillsammans med lilla minishettisen Trollet som hon länge suktat efter på avstånd.

Tävlat idag

Väldigt nöjd med duktig Hedda som fick ihop 64.56% idag i en msvB4.
Vi har ju som jag nämnt tidigare inte fått till skolorna på tävling, framför allt inte öppnorna. Vänsteröppnan har jag även haft svårt att få till hemma. Efter träningen med Liane som gav goda råd har jag ändrat lite hur jag rider den o ser man på..idag belönades den med en 7:a på tävlingen! Dessutom fick vi en 8:a på andra mellantraven och det är första gången. Det som krånglade lite var som vanligt skrittpiruetterna och ryggningen. Dessa är svåra att träna eftersom hon alltid gör dem nästintill perfekt hemma och på framridningen men inte fasen på tävling..Svårt att veta hur jag ska knäcka den nöten...

Alltid lika mysigt att får sällskap av Mona som dessutom var snäll och filmade. Dock var hennes hundar lite vilda så det blev lite ridhusväggar/tak och golv också..:-))

Film

Wallstanäs

Dressyrhästen blir terränghäst en stund

Igår stod det terrängträning på Årsta Runsten på schemat. Vi har inte varit iväg på ett tag och innan träningen ångrade jag mig nästan, övertygad om att vi förmodligen gick en mer eller mindre säker död till mötes.

Inte nog med att jag led av lätt ångest, jag blev dessutom försenad när jag slogs med osamarbetsvilliga broddar. Noterat är att det snarast ska inhandlas ordentliga broddningsverktyg så man slipper stå med sönderskrapade knogar. Svettig, lite småförbannad och lätt illamående lastade jag Heddan och vi begav oss till Runsten som ligger en knapp timmes bilfärd från stallet. Vi skulle börja träningen kl fyra och när jag satte mig i bilen visade den på fyra minuter över tre. Men bara att andas djupt och köra lugnt och fint. Med mattes prinsessa i släpet tar man inga onödiga risker.

Väl framme vid Runsten visade det sig att det pågick filminspelning inne i ridhuset. Uppenbarligen någonslags actionfilm med tanke på att de verkade skjutas hej vilt där inne med skarpladdade vapen. Tur att Heddan är tämligen skottfast..

När vi kom ut på terrängbanan blev hon först lite spänd, Det har ju faktiskt gått ett år sedan vi var där sist. Men efter bara några minuter släppte spänningen och jag upplevde mer att hon kändes väldigt förväntansfull.

Och vad kan jag säga mer än jag älskar min underbara häst. Hon skötte sig så otroligt bra och hoppade så fint och med stor entusiasm. All min egen ångest/irritation/stress bara försvann och vi hade båda så otroligt roligt tillsammans.
Eftersom hon inte är direkt rutinerad i terrängen så vill hon först gärna titta på de hinder vi ska hoppa. Om jag inte visar henne så blir det ett stopp först men sen hoppar hon utan att blinka. Bästa resultat får vi om jag först skrittar fram och låter henne titta på hindret och sen hoppar det. Eventuellt beror det på att hon är dressyravlad men hon blir verkligen överraskad om jag bara galopperar fram mot ett för henne okänt hinder.
-VA?!
-Det är ett hinder..du ska hoppa.
-Jaha!

Igår provade vi både hinder vi hoppat förrut men även helt nya.
Det blev bank, häck, picknickbord, coffin, dike,vatten, smalhinder och upp och ner hopp (vad det nu kallas)
Banken hoppade hon helt lysande och utan minsta tvekan. Sen skulle vi galoppera upp för en kulle, hoppa en häck och galoppera nerför. Även detta gjorde hon skitbra. Coffin hoppade hon utan att blinka men däremot blev det tvärnit när vi skulle hoppa ett dike. (Vi hade inte tittat på det först..) Inga problem sen när hon försäkrat sig om att det inte låg några krokodiler på lur.
Vattnet ville hon först trava igenom men efter första försöket galopperade hon i full fart utan tvekan och hoppade picknickbordet som följde jättebra. Tränaren tyckte att hon var så cool att vi kunde prova smalhindret.Vi tittade på det, hoppade över infångaren först men rakt över på andra försöket och galopp ner i vattnet efter.
Tränaren blev också extra nöjd med att  dressyrgaloppen försvann efter en stund och Hedwig galopperade på i riktigt fräsig stil. :-)

Efter träningen var både Hedwig och jag sådär härligt bubbligt glada och vi ser fram emot nästa träning om två veckor.

Supernöjd med träningen idag.

Heddan kändes väldigt mjuk och samarbetsvillig till största delen av passet idag. Enda hon hade invändningar mot var att trampa. Idag var tydligen ingen dag för sådant och de få steg hon visade var ganska matta och utan energi. Så kan det vara ibland och om det beror på fällning eller blistringen av bakknäna ska jag låta vara osagt. Heddan meddelade iallafall ganska kraftfullt att nej, idag vill jag inte trampa!

Liane, som inte sett oss på ganska länge tyckte annars att vi hade utvecklats  fint och det blev jag väldigt glad över såklart och även min ordinarie tränare tror jag. Det är ju faktiskt hon som hjälper oss större delen av tiden.

Det som måste förbättras, förutom den eviga eftergiften, är skolorna. Bla envisas jag med att tvära alldeles för mycket i vänsteröppnan vilket gör det nästan omöjligt för stackars Heddan att ens trava...Men jag fick väldigt bra råd hur jag ska lösa problemet och få vänsteröppnan lika fin som höger.
Sen tyckte hon att jag hade en tendens att bara kasta in Heddan i ett nytt moment utan att faktiskt förbereda henne ordentligt så det blir till att skärpa sig med sådana detaljer.

Beröm fick vi över bytena som är riktigt fina och har potential att få hög kvalitet.

Film på nästan hela träningen (Lång, drygt 18 minuter)

Både bra och dåliga moment i träningen är alltså med på filmen. :-)

Lugn vecka

Efter en ganska intensiv tävlingsperiod, iallafall enligt mina mått mätt, har Hedwig tagit det lugnt den här veckan.
I samband med att hon ändå skulle ta det lugnt passade jag på att låta henne få bakknäna blistrade. Så det har inneburit en latvecka för Heddan. Hel vila måndag och tisdag och skogstur i onsdags. I torsdags hade jag egentligen tänkt ta ett lättare pass på galoppbanan men av någon anledning mådde jag väldigt illa så Hedwig fick ännu en dag helledigt och jag åkte hem och slappade i soffan istället.

Idag red vi ett lite lösgörande pass i ridhuset (pga ösregn) i både trav och galopp. Hon kändes väldigt fräsch och pigg och bjöd på fint i båda varven. Förhoppningsvis kommer det inte regna lika intensivt i helgen så vi kan fortsätta med det enkla jobbet på galoppbanan samt gärna en tur ut i skogen igen.
Veterinärens rekommendation för bästa effekt  efter blistring är att man rider lugnare pass, i alla gångarter förvisso, men bara rakt fram i 4-5 dagar.

Ska bli spännade att se om jag kommer märka av någon effekt av blistringen. Gjorde det för 1½ år sedan och då kändes hon klart piggare i bakbenen.

Nästa vecka återgår vi till vanliga jobbet med dressyrträning samt förhoppningsvis lite hoppträning/markarbete.

Sammanfattning av senaste tävlingarna

Förra helgen debuterade vi en ny, svårare klass. Vi åkte till Ericsberg och red en msvb5. Ett ganska trixigt men ändå himla roligt program. Hedwig skötte sig överlag bra men vi hade en del grova missar. Bla två omslag samt en räknemiss i serien. Tre domare som dömde och resultatet blev 58.16, 61.02, 59.38 vilket blev ett slutligt resultat på 59.5%.

Igår provade vi samma klass och denna gång genomförde vi programmet utan missar och det gav ett klart bättre resultat på 65%. Idag var det dags för en msvb4 och hon kändes lika positiv idag som igår. Eftersom det var DM så dömdes klassen av tre domare och resultatet blev 62.39,63.8, 65 vilket gav ett slutligt resultat på 63.73%. Extra roligt var att två av domarna även dömde förra helgen och båda höjde oss med 4% på denna ritten.

Både igår och idag fick jag riktigt bra snurr på henne på framridningen och jag börjar få henne nästan lika fin där som när jag rider hemma. Självklart kan jag inte bibehålla det hela vägen in på tävlingbanan ännu där hon fortfarande tappar lite energi och ibland blir lite för lång och låg. Hemma kan man alltid göra om momenten medan på tävlingsbanan har man bara en chans.
Lite glad är jag även över att ena domaren hade oss som 5:a i den faktiskt riktigt tuffa konkurrensen. :-)

Jag känner mig så här långt väldigt nöjd över de tävlingar vi har ridit i år efter att vi kommit igång efter skadan som hon drog på sig i våras. Nu blir det ett litet tävlingsuppehåll på tre veckor sen har vi en msvb4  den 21 september och därefter planerar jag även att anmäla till en msvb5 i november. Efter det får jag nog se säsongen som avslutad. Förhoppningsvis kan vi förbättra resultaten ytterligare lite mer på de två sista startena med lite mer bärighet och lätthet. :-)

Kommande vecka ska vi dock ta det ganska lugnt med lite skogsridning och förhoppningsvis även lite hoppning. Hon ska även få nya skor på onsdag och denna gång med broddhål. Tänkte försöka komma iväg på ytterligare en terrängträning mest bara för att vi tycker att det är himla kul plus att vi känner oss lite extra tuffa då också.. :-))

Senaste nytt

Här uppdateras det som vanligt alldeles för dåligt.

Vi har i allafall hunnit med lite av varje i sommar. Både dressyrträningar, hoppträningar och en terrängträning. Dessutom har vi äntligen kommit ut på tävlingsbanan efter ett tio månaders långt uppehåll.
Hedwig lyckades ju sparka sig själv i hagen i början av april vilket gav en, en och en halv månads konvalescens och sen ca två månaders igångsättning. Men nu känns det som att vi är ganska bra igång igen.

I slutet av juli åkte vi till Botkyrka och var med på en terrängträning. Riktigt livat tyckte Heddan som hivade sig över det mesta. Viss tveksamhet visade hon dock när vi skulle hoppa ett ganska massivt hinder i skogen och i kombination med mattes tveksamhet stannade hon två gånger på det- men med lite draghjälp lyckades vi även kravla oss över det.

Film från träningen

Den vanliga hoppträningen har också gått bra och hon var himla duktig senaste träningen. Tyvärr hade jag missat att kolla väderprognosen för eftermiddagen och lämnade henne ute till kvällsfodringen. Just den dagen sjönk temperaturen ganska rejält och det fullkomligt vräkte ner. Inte så kul för Heddan att stå ute i det i en av rasthagarna där hon inte hade möjlighet att söka skydd någonstans. Resultat blev naturligtvis en rejält nerkyld häst som blev både stel och väldigt öm i sin muskelatur flera dagar efteråt. Vi hade vår första tävlingsstart till den helgen, en msvB3, och den gick verkligen inte så lysande. Hon var stel och osamarbetsvillig både på framridningen och i programmet. Resultatet blev 61% (generöst) och ganska långt ner i resultatlistan.

Nåväl muskelömheten släppte och den här veckan har jag varit noga med att hålla henne varm och torr samt haft flera bra ridpass. Idag åkte vi iväg på vår andra start, en msvB4, och känslan på framridningen var helt annorlunda. Hon kändes mjuk och positiv och gav verkligen en härlig ridkänsla. Jag är också väldigt nöjd med programmet även om man lätt kan konstatera att man tappar en hel del när man väl kommer in på banan. Hedwig är ett ranghögt sto som gärna vill ha koll på läget och det märks tydligt att hon blir lite ofokuserad när hon kommer in på en ny okänd bana och inte hinner kolla av omgivningen som hon helst vill. Men detta var bara vår andra start i år och jag är glad för ett fint resultat på 63% och andra utanför placering. (10 av 30 startande)

Tävling

Nästa helg är det meningen att vi ska rida en msvB5. Hmm..det återstår att se hur det går..

Åter på banan

Nu känns det som att Hedwig är mer eller mindre fullt igång igen även om vi har en bit kvar till den fina formen hon var i innan skadan. Men det känns inte jättelångt borta det heller. Vi har nu äntligen även börjat hoppträna igen och idag var första gången sen början av april. Hedwig var helt med på noterna och det märktes tydligt att hon tyckte det var superkul. Hon for glatt mellan hindrena och hoppade allt utan att tveka ett ögonblick. Det är så roligt och jag är så glad att jag kan kombinera den vanliga dressyrträningen med hoppträningen eftersom att det är min fulla övertygelse att det var just kombinationen som gjorde henne så mjuk, stark och spänstig i vintras.

Det jag gillar speciellt med Madde, som hjälper oss med hoppningen, är att även om hon utmanar oss lite så gör hon det aldrig så svårt att man blir rädd för att misslyckas. Om tanken är att man ska utbilda en häst i hoppning så förstår jag att det måste se annorlunda ut men eftersom det i mitt fall enbart handlar om stärka min häst och gymnastisera henne så är det skönt att jag aldrig behöver känna obehag eller press att hoppa några direkta höjder. Vi får ofta göra både kluriga och lite mer tekniskt avancerade grejer samt hoppar banor men för min och Heddans del brukar höjden inte ligga på mer än 70-80 cm max.

Igår red vi ett dressyrpass för tränaren där hon ömsom var stark och inte tänkte vinkla några bakben till att vara riktigt´fin emellanåt. För tillfället gillar hon mest att styla runt i riktigt flott trav men tycker att det samlande arbetet i galoppen är piss och helt onödigt. Men med fortsatt träning så ska det nog lossna där också.

Tänkte ta ut equiteapeuten lite längre fram så att han får gå igenom henne ordentligt när hon var varit fullt igång ett tag och sedan någon gång i oktober/november göra en vetcheck på henne och se så att hon är fortsatt fräsch.

Första träningen och selektionssto

I onsdags tränade vi för första gången sen april. Hedwig var överlag fin och känns verkligen himla fräsch men lite stark i galoppen så de där fina bytena från i lördags gick inte att visa...naturligtvis. Det kanske var en engångsföreteelse..I onsdags var de återigen lite efter hjälpen och hon blev lite upprörd. Funderade efteråt och tänkte att jag ska börja räkna galoppsprången innan jag byter. Det gjorde jag i lördags och då flöt det ju på väldigt lätt. Har upplevt samma fenomen i hoppningen. Om jag räknar sprången fram till hindret kommer hon oftast mycket bättre an och sprången bli fina. Vet inte riktigt varför det blir så men kanske jag slappnar av lite mer i kroppen och sånt känner hon direkt.

 Hon har nu varit igång i en månad och jag kommer fortsätta att successivt trappa upp träningen två-tre veckor till. Då har igångsättningen motsvarat tiden som hon vilade och hon borde vara helt igång i slutet på juli.
Dagen efter träningen skrittade vi bara runt lite i omgivningarna och klättrade några vändor i skogsbacken intill anläggningen. Idag galopptränade på galoppbanan och jag la till ett varv till åt båda hållen. Visserligen lägger jag in ett skrittvarv mellan varje galoppvarv men nu blev det sammanlagt tre varv åt båda hållen. Banan är 640 meter så det blev 3.8 km galopp och 4.5 km skritt. Ingen trav alls. Efteråt kändes hon väldigt mjuk och lösgjord och NÖJD.
Som avslutning fick hon ledsaga min tränares fyraåriga dotter och hennes minishettis runt utebanan några varv. Dottern skrittade med mycket sträng och koncentrerad min där hon endast avbröt sin fokus när hon med ganska skarp röst frågade: " Varför har du piska på Heggan??" Hm..fann mig inte riktigt där..samt "Nu kan du svänga ut från ridbanan för jag ska rida i ridhuset!"

Har även varit inne på ASVHs hemsida och sett att hon uppfyller kriterierna för att bli selektionssto. Dels genom att hon blev klass I på 3-årstest samt har lägst 60% i msvB. (Hon har ju som bäst 71.16% i msvB och sammanlagt 14 resultat över 60%) Som jag förstod det berättigar det till att bli **selektionssto och skrivs in under hennes uppgifter i ASVH. Vet inte om jag kommer betäcka henne men om jag gör det så kan man få rabatter på vissa hingstar tror jag.

Tacksam för dig Hedwig

Förhoppningsvis har den ofrivilliga vilan gjort att en och annan polett har trillat ner hos Hedwig. Tex så har jag märkt att skrittpiruetterna och ryggningarna har blivit bättre. Hon trampar mycket bättre i piruetterna och dyker inte på samma sätt i ryggningarna. Men den största skillnaden var nog när jag härom dagen provade att lägga in flera byten efter varandra. Det kunde jag göra innan skadan också men då var de inte riktigt på hjälpen utan hon kunde förekomma eller vara sen plus att hon blev lite uppjagad (förmodligen lite kränkt). I lördags kunde jag lägga fyra byten på raken och hon gjorde dem perfekt på hjälpen och det kändes väldigt okomplicerat. Provade i båda varven och det gick lika enkelt åt båda hållen. Förhoppningsvis var detta inte en engångsföretelse utan att det kanske börjar falla på plats för henne nu.

Igår tog vi några varv i galopp på galoppbanan och idag skrittade vi ut en timme i skogen. Vi fick sällskap av två av hennes favoriter, kompisen Bambi och stallets snyggaste kille Corleone (iaf enligt Hedwig). Hon tog som vanligt täten och marscherade på lika malligt som hon brukar göra när hon får gå först. Att behöva gå bakom en annan häst i skogen är något bland det värsta hon vet och brukar då förvandlas från att gå med raska kliv och spetsade öron till att släpa sig fram med korta sura steg muttrandes om att hon minsann inte tänker ta något ansvar för om den där framme blir uppäten när hon nu inte har möjlighet att gå först o speja efter eventuella faror.

Varje dag tillsammans med Hedwig är en stor glädje för mig och jag känner en stor tacksamhet över att vi snart har fått vara tillsammans i åtta år. Hästar är på många sätt så sköra och idag har jag återigen fått läsa i en blogg om hur en ryttare som är lika ambitiös som jag är har fått ta farväl av sin unga, lovande häst pga allvarlig skada. Det känns alltid lika sorgligt och man vet med sig att varje dag med en frisk häst är en gåva.

Hedwigs vecka

I veckan har jag varierat arbetet med Hedwig som jag brukar göra men skillnaden är att passen blir mycket kortare plus att jag inte har hoppat henne så klart.
Söndag: Galopp på galoppbanan där hon fick sträcka ut ordentligt men bara ett varv åt båda hållen. Mycket uppskattat kan jag säga.
Måndag: En timmes skritt i skogen. Hedwig är verkligen på många sätt den mest perfekta häst att rida ut på. Glad, smidig, framåt och modig (förutom när det gäller älgar då.. :-D)
Tisdag: Ett kort dressyrpass i ridhuset.
Onsdag: Lite markarbete med bommar. Första passet som jag red lite längre och krävde lite mer men hon kändes väldigt fin och fräsch.
Torsdag: Lite backträning med skillnaden att istället för att hon får gå uppför backen åtta gånger blev det bara två gånger idag. Mest pga att jag vill vara försiktig när vi går nedför än så länge.
Imorgon får hon helledigt och egentligen så skulle det så klart vara skönt för henne att gå i den stora fälttävlanshagen men jag är väldigt tveksam till om jag kommer våga ha henne där igen. Nu går hon halva dagen i en egen gräshage och andra halvan i grushage. Har delat upp det så mest för att hon inte ska bli smällfet.
Så länge hon ska vara tävlingshäst så är det kanske dumt att släppa ut henne i den stora hagen igen. Inte så kul att få hela säsongen spoilerad eller kanske ännu värre, en kronisk skada som gör att hon inte kan tävla mer.

Jag har även anmält till två terrängträningar i Botkyrka. En i slutet av juli och en i början av augusti. Det finns fler tillfällen på Runsten men jag börjar med dessa så länge. Hoppas komma igång med lite hoppning i juli också då denna träning bidrog mycket till hennes fina utveckling i vintras.

Ser även fram emot Falsterbo i juli där jag hoppas få se lite fina hästar och kanske shoppa lite samt en mysig dag tillsammans med mamma. :-)

Lite uppdatering

Jag har nu ridit Hedwig i två veckor och hon verkar må fint. Instruktionerna jag fick angående igångsättningen var att eftersom det inte handlade om någon led eller sena så behöver jag inte vara så försiktig utan kunde börja trava och galoppera efter en dryg veckas skritt. Viktigast var att underlaget var mjukt. När jag rider henne nu så jobbar jag henne mycket i skritt men lägger in några minuters trav och galoppsekevenser och planen är att successivt öka längden på dessa.
Jag jobbar henne nästan inget lång och låg utan de stunderna hon jobbar ska hon vara kort, ihop och aktiv. Vill absolut inte att hon ska drälla runt med all vikt på frambenen efterom det är ena framknät som varit skadat.
Hedwig själv är nöjd och glad över att få komma igång igen och jag tänkte snart även lägga in lite galoppjobb på galoppbanan samt börja rida ut henne i skogen några gånger i veckan.

Om några dagar börjar min semester och jag ser verkligen fram emot en längre ledighet. Då blir det äntligen tid till att umgås mer med övrig familj,vänner och bekanta. Känns som att man försummar dessa under terminerna men å andra sidan har dygnet bara tjugofyra timmar och den lilla tid som blir över läggs på Hedwig,hundarna och så klart min man.

Så snart fikadags med alla mina kära vänner som jag träffar allt för sällan!

Senaste veterinärchecken

I fredags var min veterinär ute och kollade Hedwig igen.
Äntligen fick vi klartecken att sätta igång så igår la jag på sadeln och skrittade uppsutten en dryg halvtimme runt galoppbanan. Visst var hon pigg men är så otroligt snäll så hon hittar inte på några dumheter alls. Jag ägnade halvtimmen åt att jobba henne i skritt genom att böja och ställa henne ganska mycket samt lite skolor, halter och ryggning.
I början tyckte hon inte alls att hon behövde hissa upp magen, vinkla bakbenen och kröka på nacken men mjuknade efter en stund och jobbade på riktigt bra.

Även om vi bara kommer skritta första veckan så finns det ingen anledning att inte gymnastisera hästen samtidigt tycker jag. Detta kommer kombineras med skogsridning så klart och jag planerar att lägga en del av igångsättningen hos en bekant som har underbara uteridningsmöjligheter eftersom våra ridvägar ute är lite begränsade.
Alltid trevligt med sällskap också så man kan sitta och babbla lite skit när man är ute i skogen. :-)

Så när andra lastar sina hästar för att åka på träningar, lastar jag min för att åka på skogsridning..

Med viss saknad

Den här tiden på året kan det ibland svida till i mig av saknad efter tiden då jag hade Hedwig på Tullgarn. Det är svårt, tror jag att hitta en lika magisk miljö att befinna sig i när våren är som vackrast och sommaren står för dörren.
Under några år där hade vi dessutom en väldigt fin gemenskap och man kände sig aldrig ensam. Det var Tina med Jenny, Jeanette med Mazarini, Ragnhild med Gatsboy, Andrea med Korneva, Mona med Fille, jag med Hedwig samt många fler. Vi hade till och med en egen ridklubb, Tullgarns ridsällskap :-)

Vänner!

Numera är det nästan bara jag förrutom Andrea som har kvar samma häst då några hästar tyvärr inte lever längre och någon är såld. Andreas häst rids inte längre utan levererar fina föl till sin matte varje år istället. :-)

Livet går ju vidare och Hedwig och jag har det väldigt bra nu också. Men tiden på Tullgarn var speciell och jag har så många fina minnen från den tiden där med alla underbara människor. Många skratt , många och långa galopper på mysiga skogsvägar, på upptäcksfärd i skogarna med Mona, alla nya föl som man fick uppleva varje vår samt få rida och träna med de fina PRE-hingstarna Loreado och Lancero.

Återbesök hos veterinären

Det var med lätt ångest jag lastade in Hedwig i släpet och åkte till min veterinär för att kolla om det skett någon förbättring av knät. Jag har naturligtvis sett att svullnanden har minskat väsentligt och att det har känts svalare men hur mycket hon skulle reagera på böjprov visste jag inte.

När jag var där för tio dagar sedan var hon en halv grads halt i höger varv och två grader när vi böjde knät. På övriga ben hade hon noll reaktion både högt och lågt. Idag var hon ohalt i båda varven och en halv grad första stegen när vi böjde. Alltså väldigt mycket bättre efter sju dagars metacam och tio dagars vila. Vi beslutade att inte behandla något mer eftersom läkningen verkar fungera så bra men låta henne vila två veckor till med skrittpromenader för hand. Nu kan jag dock utöka dem till 30 minuter per dag.
Det är alltså benhinnan som har fått sig en smäll och det kan tydligen ta ett bra tag att läka. Dock verkar hon inte få något överben av smällen och det är ju skönt.

Om två veckor kommer vi böja henne igen för att se om hon visar någon reaktion. Finns det fortfarande lite reaktion så är det bara att förlänga vilan. Men det ser iallafall väldigt positivt ut. Det blir ingen igångsättning förrän hon har noll reaktion på böjprov. Hon brukar i princip aldrig visa något när man böjer henne så när hon har reaktion som nu så är det uppenbart att hon känner av något.
Vissa hästar kan ju ha reaktion på böjprov men fungerar ändå utan problem i ridningen men till dessa hör inte Hedwig. Hon brukar alltid smälla ner hovarna och trava så det står härliga till.

Det föll en sten från hjärtat kan jag säga och om allt fortsätter åt rätt håll som nu så kan jag ägna sommaren åt att få tillbaks henne i vinterns fina form och förhoppningsvis sikta på start i augusti.

Fortbildning för dressyrryttare

Det skulle man väl kunna kalla det när man skriver för domare på tävling. :-)

Igår skrev jag två klasser på våra hemmatävlingar. En msvB4 och en PSG. Det är väldigt nyttigt att lyssna på vad domarna tittar på och något som i princip vi alla dressyrryttare måste skärpa till oss med är hörnpasseringarna samt se till att lära oss rida bra öppnor. Ganska genomgående blev betygen högra på slutorna medan inte alltför många lyckades få något högre betyg på någon öppna. Vet inte om vi satte en enda 8 i någon av klasserna faktiskt. Vanligaste felet de flesta verkade göra var att sladda genom hörnet och därmed inte utnyttja hörnpasseringen för att forma hästen runt skänkeln o se till att ha rätt ställning o lätt framdel när de går in i öppnan. Nu blev de flesta öppnorna för raka och hästarna för låga i formen. Eller rättare sagt, de kommer inte upp ordentligt med manken.

Jag vet själv hur himla svårt det är att få till på tävling. Hemma går det oftast bra att segla runt i riktigt fina öppnor eftersom man då kan göra om tills det blir bra. På tävling har man bara en chans och det är inte ovanligt att man ska in i en öppna direkt efter inridningen. Inte så lätt att forma en lite småspänd häst som gärna vill glo lite extra och vara svårpåverkbar i första delen av programmet..Been there a couple of times..

Men jag har iallafall fått lite grejer att tänka på och verkligen se till att finslipa på när det blir dags för igångsättning av Hedwig.

Hedwig tillbringar just nu dagarna i sin grushage och tycker nog att livet är ganska trist. Hennes aktivering består av en promenad på några varv runt galoppbanan samt en rejäl gran att gnaga på som jag lagt in i hennes hage. På tisdag ska vi på återbesök hos veterinären och jag hoppas verkligen att skadan ska ha blivit bättre och att hon inte ska reagera lika mycket på böjprov.

Tyvärr har det dessutom visat sig att den nya formulan i Bio Premium i princip är verkningslös och Hedwig är ganska lös i magen nästan hela tiden. Eventuellt tål hon inte hösilage och skulle kanske må bättre av att enbart äta hö istället. Tyvärr har vi ingen möjlighet att välja grovfoder utan det enda alternativet är hösilage. Om jag vill ge henne hö måste jag köpa det själv samt antar jag, även fortsätta betala för hösilage som jag inte kan ge henne.
Jag har beställt hem Gut Balancer som också ska hjälpa till att stabilisera magen. Får se om det ger bättre effekt än BP.
Funderar faktiskt på att maila de som producerar det här fodertillskottet och påtala försämringen.

Konvalescent

Eftersom ömheten och svullnaden i framknät inte riktigt ville ge med sig även om det blivit mycket bättre så åkte jag till veterinär med Hedwig.

Vi röntgade och hon har uppenbarligen fått något slags slag på knät. Antingen genom att slå på sig själv eller av någon hagkompis. Oavsett så är det nu strikt vila som gäller. Hon får metacam nu under sju dagar och sen ska vi på återbesök om 10 dagar för att se om det har skett någon förbättring. Konvalescensen blir minst 6-8 veckor så hela vårsäsongens tävlingar har jag fått stryka mig från samt att jag fick avanmäla mig från de fem terrängträningar på Runsten som jag hade anmält till.

Även om det känns tråkigt så är det absolut viktigaste för mig att hon blir helt frisk igen så jag kommer ta det väldigt lugnt med henne och inte skynda på någon igångsättning. Även om det är roligt att tävla och jag tycker att det är ett bra sätt att stämma av utvecklingen så är det inte det primära i mitt hästägande utan bara en del i så mycket annat.

Jag försöker ha henne ute så mycket som möjligt i rasthagen nu eftersom hennes enda aktivering är att promeneras för hand 15-20 minuter om dagen. Det brukar oftast gå att lösa bra och hon får vara ute till kvällsfodringen.

I vanliga fall när hon rids ordentligt så gör det inget om hon går in vid tre-fyra för att äta eftermiddagsmaten. Då brukar jag ändå komma och ta ut henne igen vid fem-sex och när man är klar så brukar det inte vara så långt kvar tills kvällsfodringen.

Tur i oturen är ändå att Hedwig är en av de absolut snällaste hästar jag känner och håller inte på att fara runt i sin rasthage eller på våra promenader. Visst är hon pigg och tittar ganska uppfodrande på mig som om hon vill fråga varför vi inte hittar på något kul men hon håller sig i skinnet och marscherar mest på i raskt takt med glada öron.

Denna hälsning får jag oftast när jag kommer.

Sånt som kan få en riktigt glad och varm i själen.

Igångsättning

Jag har nu börjat skritta Hedwig uppsutten och planerar att göra det i drygt en vecka.. Det ser ut som att skadan läker bra och förhoppningsvis så ska hon vara fullt igång igen om 3-4 veckor. Om inget oförutsett inträffar så tar det nog minst såpass lång tid innan hon är tillbaka i vinterns fina form igen.

Jag har tagit tillbaka alla anmälningar till tävling fram till den 18 maj då Kiladalens har en tvådagars tävling som jag tänkte åka på.
Sen är det Nyköping, Östra Sörmlands, eventuellt Botkyrka och Vingåker som gäller. I Botkyrka är vi reserv men det vore bra om vi kunde starta där eftersom det är en msvB5 och känns som en bra introduktion till nästa steg som är msvA. Sista tävlingen innan sommaruppehåll är Mariefreds sommarmeeting där jag eventuellt planerar att debutera just msvA beroende på hur välvilligt inställd hon kommer vara till seriebyten och piruetter...

Kanske ska hänga upp denna bilden i hennes box så hon kan titta på den o lära sig..:-))

Målet är annars att starta efter sommaren då jag förhoppningsvis har fått ihop alla bitar  lite bättre.

I veckan anlände också en handsydd vitfodrad nosgrimma från sadelmakare Mia Sunnman. Plötsligt fick begreppet kvalitet en ny innebörd. Förutom att den är fantastiskt välsydd så är det uppenbart att det finns en begåvad tanke bakom som gör att den verkligen sitter bra och bekvämt. 
Själva nosgrimman är galet bred...men jag tror att det kan bli riktigt bra när hon är knoppad. Ofta tycker jag att hon får lite långt ansikte när pannluggen är knoppad men med denna feta nosgrimma så ska nog det intrycket ändras!
Ska se om jag kan få in en bild i bloggen på den.
 Det känns självklart att så småning om låta Mia sy upp resterande delar av ett kandar. Men än så länge funkar den bra ihop med mitt gamla. :-)

Kommentarer

Jag har tagit bort möjligheten att kommenterar  för vem som helst om någon undrar eftersom jag mest skriver den här bloggen för min egen skull samt familj och vänner som tycker att det är kul att läsa om vad vi gör.
För mig är det ganska ointressant att föra diskussioner med anonyma skribenter om hur dåliga eller bra vi är.  Vi är ju inget elitekipage och  även om vi hela tiden jobbar med att förbättra allt som behövs så det är svårt för mig att visa upp perfekta och felfria ritter. En del vill ge råd i all välmening medan andra mest verkar vilja vara taskiga. Oavsett vilka intentioner man har så har jag mycket större utbyte av att ta hjälp av tränare i verkligheten. Någon som ger mig konkreta råd på hur jag kan lösa/förbättra ett problem på plats istället för att någon skriver "Din häst rinner iväg i galoppen".

Om man gillar att skriva och kommentera andra anonymt så finns det mängder med bloggar där ägaren vill att folk ska kommentera allt de skriver samt lämpliga diskussionsforum där folk kan älta saker i all oändlighet.

Sen tror jag iofs inte att det spelar så stor roll hur duktig man blir eller hur bra man presterar på de internationella arenorna. Tex så är bla Totilas, Scandic och Parzival illa behandlade och dåligt ridna enligt en samling självutnämnda experter.

Sadelkoll, film från programridningen och lite annat

Hedwig är ledig just nu pga att hon förmodligen har slagit på sig på insidan av framknäet. Hon kom in från hagen förra lördagen och var svullen på insidan och nedanför knäet. Med tanke på att hon går i en stor hage där det även ingår ganska mycket skog som hon och hennes vänner ofta glatt galopperar rakt igenom så finns det såklart även alltid en risk att de kan skada sig. Hon har nästan alltid gått i den här typen av hagar och är vanligtvis väldigt säker på foten men nu var tyvärr oturen framme.
Själva skadan är lindrig och hon kommer med största sannolikhet vara igång igen om ett par veckor. Veterinären har klämt igenom benet och knäet och alla ligament känns jättefina så med lite vila ska hon vara ok snart igen.
Jag är lite osäker på hur blött det är i  skogen just nu men skulle helt klart föredra att gå ut på promenader med henne än att sätta henne i skritten nu under kommande veckan. Den är hon väldigt less på och det krävs lite övertalning att få in henne i den. Hon står lite istadigt och blänger surt på mig en stund innan hon behagar gå in i den...

Det som känns trist är att hon har gått så himla bra i vinter och jag verkligen hade sett fram emot att få starta henne nu. Men skadan har gjort att jag fick stryka mig från två starter samt ta tillbaka en anmälan. Förhoppningen är att vi ska kunna komma till start den 11 maj då hemmaklubben har tävlingar. Dock tror jag inte att jag hinner få henne så fin och genomarbetad som hon har varit i vinter tills dess men vi ska förhoppningsvis kunna göra några ok starter där.

Equiterapeuten har gått igenom henne och hon hade inga men alls av vurpan utan var väldigt fin överlag. Det kändes väldigt skönt!

I torsdags var även sadeldoktorn ute och och kollade mina sadlar. Båda behövde få stoppningen justerad så skönt att få det gjort. Dressyrsadeln ligger verkligen utmärkt medan hoppsadeln är lite för vid. Nu fyllde han på med stoppning så det funkar men jag funderar på om jag kanske ska försöka byta den mot en medium. Båda är av märket Albion men dressyrsadeln är en SLK platinum och hoppsadeln är en K2.
Diskuterade även det faktum med honom om att många felaktigt tror att hästar som musklar ryggen ska ha vidare bommar och därför köper alldeles för vida sadlar som hästen ska "växa i". När unghästens fett försvinner och ryggen musklar sig går de istället ner i bomvidd.
Undrar just var den där idén kommer ifrån att de blir bredare?

Innan hon slog på sig fram hade vi programridning för att sätta ihop laget inför division I. Hedwig skötte sig bra och vi fick ihop 67%.
Film msvB4

Efter programridningen fick jag lite hjälp med att förbättra skolorna och de enkla bytena. De flygande bytena är mycket bättre än de enkla..

Samling och bärighet var ledorden...

http://www.youtube.com/watch?v=M-prrGPhO08

Blir det någon tävlingsstart månntro..

Det kan man ju undra..
Som jag skrivit tidigare så halkade ju Hedwig omkull för snart två veckor sedan och även om hon ser fin ut så tycker jag att hon känns lite stelare. Eventuellt så kan det bero på att hon inte trivs lika bra på kandaret och därför blir lite starkare. Vi hade programridning förra veckan och trots att hon inte gick lika bra som hon har gjort så fick vi 67% i en msvB4. Enligt domaren så krävs det bara lite småjusteringar för att vi lätt ska komma över 70% och med tanke på hur superflott hon såg ut mellan varven när min tränare satte sig på henne häromdagen så förstår jag att det inte är orimligt. Fick flera jättebra tips som jag tog till mig.

Igår kom hon dock in från hagen och var svullen under knäet på insidan av höger fram.
Hon visade ingen ömhet trots att vi klämde igenom benet och senan ordentligt så förhoppningsvis går det över på några dagar.
Egentligen skulle jag ha tävlat i Enköping idag men jag strök mig från den. Nästa start är planerad till nästa helg men vi får väl se hur det blir med det.
Roligt nästan jämt det här med häst..
Imorgon kommer iaf min equiterapeut och går igenom henne ordentligt så får vi se om han hittar något.

Heddan är iof rätt belåten med att gå i sin hage, äta en massa hö och slippa bli störd av sin jobbiga matte..fast jag tror nog att hon gillar mig lite också. Hon brummar alltid så vänligt när jag kommer och tittar  på mig med sina bruna, fina ögon och spetsade öron.

På tömmen idag.

Efter tre dagars vila förutom 40 minuter i skritten första två dagarna och en timmes promenad i skogen igår tömkörde jag Hedwig idag och hon såg fräsch och fin ut.
Tror att det var ett klokt beslut att låta henne få ta det lugnt några dagar istället för att rida om hon nu var stel och öm. Kändes som att det bara hade skapat en massa spänning.

Så imorgon sadlar vi på igen och kör ett lättare dressyrpass i ridhuset. Förhoppningsvis så känns hon lika fin som hon såg ut från backen idag.

Min nya fina kandarstång kom igår och ska självklart testas men jag tror jag väntar med den tills på söndag. Hon är mer avspänd på tränset så vi börjar med det.

Hedwig chillar

Hedwig har fått vila i två dagar nu och har förutom hagen bara gått i skritten ca 45 minuter. Tänkte låta henne vila i morgon också och sen tömköra på fredag och prova att rida på lördag. Hon verkar obekymrad och inte speciellt stel eller öm av det jag ser från backen så förhoppningsvis har det inte blivit några men av vurpan. Pratade med min equiterapeut och om han kunde skulle han försöka klämma in henne imorgon men det såg ganska mörkt ut, späckfullt schema hela dagen tydligen. Annars kommer han ut den 15 april och kollar så att hon inte fått några låsningar eller andra problem som jag kanske inte ser.

Jag vill ju ha henne i fin form nu när det börjar dra ihop sig för tävlingsstart så det är bättre att vara lite extra försiktig tycker jag.

På tisdag nästa vecka har vi programridning för division I laget och jag gissar att jag måste rida på kandaret eftersom jag rider msvB4 där det är obligatoriskt. Jag har ju haft ett långt uppehåll från kandaret och hon har inte varit speciellt nöjd nu när jag har satt på det igen.

Har köpt en ny dyr kandarstång (sprenger HO weymouth) eftersom jag misstänker att hon inte längre trivs med den tjocka stången. Hade ändå tur och fick den för halva priset, helt ny med prislapparna kvar. :-)

Det är väl bara att hoppas madam ska acceptera denna men jag tycker att hon borde gilla den. Hon vill inte ha något tryck på tungan samtidigt som den absolut inte få peta henne i gommen. Vet inte om det går att få så mycket bättre än denna. :-)

Ishalka=satans otyg

Hedwig halkade omkull igår på den förbaskade isen isamband med att jag skulle släppa ut henne i en av rastfållorna.
Jag tänkte att hon kunde äta sitt eftermiddagshö där medan jag mockade hennes box. Hon kom upp snabbt och blev lite skärrad men verkade ok i övrigt. Dock får hon vila i några dagar nu samt gå i skritten eftersom jag misstänker att hon förmodligen är öm och stel i kroppen. Hon får även stå med back on tracktäcket på dygnet runt så ska hon förhoppningsvis vara ok om några dagar.
Jag planerar även att min duktiga equiterapeut får kolla igenom henne om några veckor för att rätta till eventuella snedheter.

Det känns surt eftersom det delvis var mitt fel att hon ramlade. Hon stod med huvudet i fel riktning när jag började gå mot rasthagen och hon snodde runt för fort för att försöka hänga med mig. Jag borde ha varit mer uppmärksam på hennes position med tanke på det glashala underlaget. Även om hon verkar ok så finns det alltid en liten gnagande oro innan man vet om det blir några följder.

Dessutom verkar min senaste beställning av bio premium ha kommit på villovägar då det ännu inte kommit fram trots att säljaren hävdar att det skickades den 13 mars. Hon har blivit lite dålig i magen nu eftersom de går och pillar i sig lite allt möjligt i hagen så jag vill verkligen få hem det så snart som möjligt! Som tur är fick jag låna lite av en bussig stallkamrat men jag vill såklart ha min egen burk så jag kan ge henne varje dag som jag brukar.

Försäkringbolagets vidriga agerande

Hur man ens kan kalla sig ett seriöst försäkringsbolag efter följande agerande är obegripligt. För mig har de mer eller mindre begått ett allvarligt brott mot djurskyddslagen.

Jag blir så upprörd!

http://nehrusminne.com/las-hela-nehrus-historia/comment-page-1/#comment-69

Inga tjockisar på hästryggen

Nu är det bevisat att överviktiga ryttare tillfogar sina hästar problem både i form av hältor samt ryggproblem. Egentligen inget konstigt och jag fattar inte varför allt måste bevisas genom forskning när det bara är till att använda sitt sunda förnuft.
Mer information i länken nedan.
http://www.horseandcountry.tv/news/2013/03/25/overweight-riders-risk-their-horses-health

Att köpa häst, Plus och oseriösa hästhandlare

Att köpa en häst är bland det roligaste, mest spännande man kan göra men även något bland det svåraste. En sak är dock säker. Man kan inte utgå eller förlita sig på att säljaren är 100% ärlig. Även om jag skulle köpa en häst av någon jag kände väl så skulle jag alltid begära att själv få välja vilken klinik och vem som skulle besiktiga hästen, ta nya röntgenplåtar på den samt begära att få ta del av försäkringsbolagets historik för den aktuella  hästen. I synnerhet om det skulle röra sig om en häst som hade några år på nacken. Dessutom skulle jag se till att vara med själv vid själva besiktningen
Om man följer dessa enkla regler så tror jag man kan undvika mycket bekymmer.

Tyvärr så verkar det inte helt ovanligt att just djurvärlden lockar till sig ganska oseriösa personer som endast är intresserad av att tjäna snabba pengar. Det går helt enkelt inte att vara för blåögd utan som köpare måste man vara kritisk  och ta reda på så mycket fakta som möjligt själv.

Plus gjorde ett inslag om oseriösa hästförsäljare och även om jag tyckte att själva inslaget tappade trovärdighet pga att journalisten saknade tillräckliga hästkunskaper och emellanåt förde ett lite märkligt resonemang så verkar det tydligt att den berörda hästhandlaren inte bedriver någon seriös affärsverksamhet och inte alls drar sig för att ljuga eller lura folk eller tänka på hästarnas väl.

Detta är historien om den häst som så småning om avlivades. 

Nu följde jag inte alla mina rekommendationer när jag köpte Hedwig men hennes uppfödare var väldigt seriös och ärlig plus jag kände till henne sen tidigare. En stor anledning till att jag faktisk valde att köpa hästen därifrån.
Hedwig besiktigades och röntgades på Strömsholm innan jag köpte henne och det enda jag gjorde annorlunda då mot vad jag skulle göra idag var att jag inte var med vid besiktningen. Dock skall understrykas att Hedwigs uppfödare rekommenderade mig att vara med eller åtminstone konsultera besiktigande veterinär över telefon.
Nu var Hedwig visserligen bara tre år när jag köpte henne och inte så mycket mer än inriden så så enormt mycket kunde hon inte ha varit utsatt för när det gällde dålig ridning. Nu snart åtta år senare är hon fortfarande frisk och fräsch och förhoppningsvis ska hon få fortsätta vara lika frisk i många år till.

Angående programmet Plus och oseriösa hästhandlare

Tittade precis på Plus' avsnitt angående oseriösa hästförsäljare. Vet inte rikigt vad jag ska tycka eftersom journalisten är så okunnig när det gäller hästar och avsiktligt eller oavsiktiligt missförstår/misstolkar vad veterinärerna säger. Tänkte speciellt på den hästen som senare avlivades. Jag kan mycket väl tänka mig att hästförsäljaren, som förvisso verkar ganska oseriös, har låtit hästen vila några veckor innan den nya besiktningen och därför var den ua vid böjprovet. (Bara en vild gissning från min sida men nog inte helt osannolik.) Men det känns väldigt osannolikt att veterinärerna på Solvallakliniken skulle släppa igenom en häst med böjprovsreaktioner. En av de veterinärer som intervjuades har böjt min häst vid något tillfälle  och jag själv såg absolut ingenting men han var superpetig och sa att hon hade en halvgrads reaktion på alla fyra benen. Så att just den veterinären skulle ha släppt igenom en häst med böjprovsreaktioner tror jag inte en sekund på.

Sen fattade inte journalisten att hästar kan ha små röntgenförändringar som kan hålla sig inom spannet av vad som är normalt eller att lösa benbitar inte behöver påverkar dem. Man beräknar tex att ca 60% av hästarna har närliggande tornutskott men att de flesta inte har några problem eller påverkas av det.  Ingenting sånt framkom. Inte heller att man ofta även operera bort lösa benbitar på hästar som sen fungerar helt utmärkt.

Sånt här gör att hela inslaget förlorar mycket av sin trovärdighet för mig och jag blev ganska besviken efter att ha tittat på det. Jag fick mer känslan av att de ville göra "bra TV" än att ta reda på korrekt fakta.

Tack o lov för Heddan

Så säger jag om min häst. Snäll och okomplicerad, pigg och glad och peppar, peppar....frisk och kry.

När jag läser lite på hästforum förundras jag emellanåt över vilka problem många verkar ha med sina hästar. En del vågar knappt rida eftersom hästen har alla möjliga olater för sig, andra hetsar ut på tävlingsbanorna innan de är mogna för det och utsätter sina hästar för alldeles för svåra uppgifter och beklagar sig sen över att det går åt skogen, Sen verkar en grupp med hästägare hela tiden dras med skadade hästar.
Min egna, högst ovetenskapliga slutsats till detta är att det inte är helt ovanligt att folk överskattar sin egen förmåga och i sin iver att nå framgång på tävlingsbanorna köper fina hästar som de sen inte klarar av att förvalta. Pga dålig ridning blir de sen halta och när de måste vila blir de svårhanterliga och kastar av sina ägare till höger och vänster.

Sen undrar jag hur i hela friden man tror att en skadad häst ska ha en chans att bli frisk om de inte får ordentligt med tid till återhämtning och vila samt även fortsättningsvis utsättas för samma dåliga ridning där man inte ids förändra något i sitt upplägg

Nog tusan vet väl de flesta att igångsättningen i princip ska motsvara den tiden hästen har varit skadad. Skadad ett år=ett års igångsättning. Bara för att hästen är friskförklarad så kan man inte dra ut och tävla den efter två månaders skritt och trav i skogen om den har stått i ett år. Inte så konstigt om den då blir halt igen.
Värst är ändå att många bara skyller på att hästen är dum, kass, fel på etc.

Under den perioden i mitt liv som jag höll på som mest med hundar var det någon som en gång sa " man får den hundan man förtjänar" Nu tror jag inte att det är riktigt lika enkelt med hästar men nog kan det finnas ett korn av sanning i det påståendet även när det handlar om hästar.

Nåväl.
Denna vecka har Hedwig gått väldigt bra tycker jag. I måndags tränade jag dressyr och valde då att rida med kandaret efter ett långt uppehåll. Inte helt populärt och hon var inte lika nöjd med denna betsling som hon är med tränset. Men större delen av passet var hon  fin och vi fick till flera riktigt flotta byten samt finfina skolor, i synnerhet diagonalslutorna. I tisdags tömkörde jag henne eller kanske mer korrekt, dubbellongerade henne. Ville mest få henne loss och stretchig och hon såg mjuk ut efter en stunds joggande på volten. Igår var det hoppträning med fokus på markarbete. Jag var så nöjd efter den träningen då hon verkligen kändes fin, mjuk och lydig.
Idag har vi skrittat en timme i skogen med trevligt sällskap och imorgon får hon helledigt samt andra vaccinationen botulism.

Känns som utvecklingen går åt rätt håll

Galoppslutor har varit ganska jobbiga och Hedwig har inte tyckt att dessa är helt nödvändiga att utföra. Men under senaste tiden har de lossnat mer och mer och idag kunde jag rida båda galoppslutorna ur msvA-programmet och lägga två skitfina byten vid I. Hon var lugn och fin och kändes helt med på noterna. Känns som att vi nu behärskar det mesta i msvA utom det svårast då..piruetterna blir stora och byten i var tredje...Ingen enkel grej precis!

Jag kan nog klämma in fyra-fem byten på en diagonal men man ska ju fasen räkna och det ska bli rätt antal språng emellan o det ska vara rakt o hej o hå...
Jag har iallfall anmält till en msvA lite längre fram i vår. Även om jag kanske stryker mig om jag känner att vi inte är helt mogna så tror jag det är bra att ha anmält eftersom träningen då blir lite mer riktad och jag kommer lägga mer fokus på att hon ska lära sig seriebyten nu.
Om debuten inte blir alltför usel så kanske man kan sikta in sig på att inhandla en frack också så småningom.

Apsnygg från Kingsland..bara ca 7000:-...

Men jag har anmält till några msvB4 som jag förhoppningsvis ska kunna rida innan vi ger oss på svårare utmaningar på tävlingsbanorna samt att jag gissar att vi kommer rida i div I laget i år också. Första programridningen och uttagningen blir den 9 april för Pia Fälth så då får vi se hur laget för första omgången kommer se ut.

Inte byta bett hur som helst

Min välartade och trevliga dressyrhäst förbyttes till något tjafsigt och ganska tråkigt när jag provade ett annat bett i häromdagen. Sen i november förra året har jag enbart ridit på träns och då främst på ett oledat tränsbett. Efter ett tag upplevde jag att hon då och då kunde släppa kontakten så  jag ville prova ett tredelat i stället. Det jag hade tillgängligt var mitt baucherbett så det provade jag. Hon fungerar väldigt bra på det och är mjuk och elastisk i kontakten. Men jag ville även testa hur hon funkade på ett av mina vanliga tredelade sprengerbett.
Det var förmodligen det värsta min häst kunde få i munnen för all känslighet var som bortblåst och hon blev väldigt tvär och sur i munnen. Gav det knappt tio minuter och gick sen in och bytte tillbaka till baucherbettet. Hon gick klart bättre med det men inte så bra som hon hade varit i helgen. Lite oroad att jag hade förstört något red jag ett kortare dressyrpass på henne igår igen och då kändes hon som vanligt. Skönt!

Misstänker att hon vill ha lite stadga i bettet och därför fungerar bättre på dessa två varianter

Tycker också att tränset med remontnosgrimman från Hansbo fungerar riktigt bra men jag tycker att kvaliteten på tränset känns sådär. Jag ska försöka att smörja upp det ordentligt men det går inte att jämföra i kvaliten med mitt albionträns. Det är så himla mjukt och sitter väldigt bra. Har googlat för att se om Albion har tagit fram ett träns med remontnosgrimmma men hittar inget.

Hoppträning och botulismvaccinering

När jag köpte Hedwig var hon vaccinerad mot botulism och min tanke då var självklart att fortsätta vaccinera varje år. Men av någon anledning missade jag omvaccineringen något eller några år efter att jag hade köpt henne och om man missar att göra om vaccineringen inom ett år så måste man göra om hela grundvaccineringen. Hon har alltid ätit hösilage och då finns det en liten risk att de kan bli sjuka. Har de väl drabbats så dör de flesta hästar.
Jag har då och då tänkt att jag ska vaccinera henne men sen har det fallit bort. Men nyligen fick jag höra om tre drabbade hästar som kommit in till klinik. Två skulle de avliva och den tredje skulle de göra ett försök att rädda. Så visst, även om risken att de ska drabbas inte är så jättestor så tänkte jag att jag skulle aldrig förlåta mig själv om Hedwig blev sjuk och fick tas bort pga att hon inte var vaccinerad. Så förra veckan fick hon första sprutan och kommer få ytterligare två stycken med en månads mellanrum.

Igår på hoppträning gjorde vi lite kluriga men bra, stärkande lydnadsövningar. Att hoppa fyra hinder på en volt är inte jättelätt och Hedwig tyckte uppenbarligen att det var lite svårt. Men vi lyckades ta oss runt några vändor åt båda hållen och hoppa alla fyra hinder..

Efter det hoppade vi en liten bana. Det gick bra och Heddan kändes glad och positiv igen.

Ikväll blir det dressyrträning igen! Roligt, roligt!

Nytt träns och kandardrömmar

Igår fick jag paket på posten. Ett nytt remontträns från Hansbo som jag vann på tradera för en mycket billig peng. Mitt gamla var ingen vacker syn längre då det hade gått sönder och jag hade lagat det lite provosoriskt med silvertejp.
Heddan verkade trivas bra med sitt nya träns. Red ett ganska kort men intensivt dressyrpass på ca 35 minuter. Hon hade redan gått i skritten i 40 minuter innan jag red så jag började jobba henne ganska direkt. Det blev mest fokus på galoppjobb där vi trimmade tempoväxlingar, diagonalslutor och byten. Överlag kändes hon väldigt artig och börjar bli mycket duktigare på att "vänta" på mig.

Jag har ett kandar som sitter ganska bra men har bestämt mig för att spara ihop pengar och beställa ett måttat av sadelmakare Mia Sunnman. Jag stör mig enormt på kandar som sitter dåligt och tex klämmer för hårt i nacken på hästen, eller att sidostyckena hamnar för nära ögat, spännen som ligger o skaver lite lätt, kanter på nosgrimman med pull-backknäppning som skaver.
Mitt drömkandar har ett brett och väl vadderat nackstycke, tunna, platta sidostycken, en fem centimeter bred droppformad nosgrimma med vanlig knäppning. Detta kan jag få exakt som jag vill ha om jag beställer från Mia Sunnman och Hedwig får ett kandar som kommer sitta perfekt och som hon kan ha resten av livet.

Här en länk till hennes hemsida där det finns lite bilder på olika arbeten hon har gjort.
http://www.sadelmakare.biz/

Och varför inte ett sånt här fint pannband till.