Ofta när jag har varit hos Hedwig så skriver jag långa, inspirerade blogginlägg i huvudet. När jag väl sen kommer hem så verkar jag av någon märklig anledning glömma det mesta av det jag tänkt skriva.
Men, iallafall, Om jag tittar igenom protokollen från årets tävlingar så går samma sak som en liten röd tråd genom i princip samtliga oavsett resultat. Mer engagemang och mer elasticitet. Det är vad domarna vill se.
Jaha..och hur uppnår man då detta?? Självklart genom att stärka hästen, det är det givna svaret. Och det uppnås då genom att man rider och arbetar hästen varierat samt tempoväxlingar i alla gångarter. Ofta hör man också att man måste engagera hästen mer..då blir det bra. Allt detta är naturligtvis sant men jag tror att man måste vara väldigt lyhörd till den hästen man rider och vara tillräckligt smart för att komma underfund med ett system som passar just den.
Hedwig är väldigt stark och uthållig så länge hon inte behöver bära sig. Där är hon istället ganska svag. Det är meningslöst att sitta och galoppera i en evighet på henne och tro att det kommer stärka henne. Självklart är det bra för henne att få galoppera på framåt ute i skogen eller på galoppbanan men knappast just nu på ridbanan.
För att få henne att förstå och vilja bära sig arbetar jag henne bara korta sekvenser i galopp. Minsta tendens att hon rätar ut sig eller faller fram så gör jag en övergång antingen till trav eller skritt och helst innan hon har hunnit räta ut sig. Jag jobbar ju henne ganska länge i skritt innan jag börjar trava, minst 20 minuter. (Vet inte om det är sant men nån sa någon gång att det tar 20 minuter för ledvätskan att bli varm så då kan det ju vara bra med en lång framskrittning) Det som är intressant att se nu är att när jag börjar trava så har hon mycket mer kadens från start och i halvhalterna blir det nästan lite åt passagehållet. Men detta är bara så länge hon inte är trött. Jag travar bara en liten stund så här just nu innan jag går över till galoppjobb.
I galoppen är det korta sekvenser där hon ska vara uppe med manken och lätt i handen. Jag gjorde en lustig upptäckt häromdagen att om jag tänker travövergång så samlar hon sig hur fint som helst i galoppen. Mycket bättre än om jag tänker att jag ska korta eller samla galoppen. Något måste jag göra med mina hjälper som jag inte riktigt fattar men jag tänkte att då får jag helt enkelt dra fördel av det och tänka trav istället för samling.
Hur lång tid det kommer ta innan hon kan gå så här fint och bärigt i galoppen genom ett helt program vet jag inte eller visa den fina, luftiga traven ett helt program. Hon får helt enkelt stärkas successivt nu och jag kommer inte forcera utvecklingen. Det märks att hon blir väldigt trött av det så jag måste vara försiktig och inte nöta för mycket. Men det arbete som vi gjorde i torsdags på träningen och passet på dressyrbanan idag gör mig så nöjd. Så himla fin och jag tror jag har hittat nyckeln till hur jag bäst arbetar just min häst.
Igår red vi ut i skogen och imorgon ska världens snällaste Sandra ta hand om min Hedda eftersom jag tänkte åka upp till Friends arena och kika på lite snygga dressyrhästar. :-) Ska bli himla trevligt, i synnerhet som det är tillsammans med en kär vän som jag träffar alldeles för sällan
lördag 29 november 2014
lördag 22 november 2014
För att minnas
Skriver jag det här,
Hedwig känns verkligen fantastiskt fin att rida igen. Det har nu snart gått två veckor sedan blistringen av bakknäna och för varje dag nu känns hon mer elastisk, reglerbar och mjuk.
Eftersom jag även ville testa att se om hon var annorlunda utan biolightbehandling under en vecka hoppade jag över den också i samband med att hon blistrades. Nu har jag behandlat henne som vanligt i en vecka och det är nästan märkligt vilken skillnad det gör. Dessutom är hon klart mer tillfreds och gladare efter att jag höjde högivan med ett par kilo. Go o glad blick igen med spetsade öron. Hon var nästan lite deprimerad och väldigt grinig innan. Skönt när så lite kan göra stor skillnad för humöret. :-)
Idag var en sådan där behaglig, mysig dag i stallet. Stormockning av boxen och påfyllning av nytt strö. Torkade rent boxväggarna, fyllde på höautomaten, kraftfoder automater och fyllde på vattenhinken. Snackade skit med Maggan, red ett pass på banan på en häst som ger lyckokänsla! Biolightade och ställde sen in en belåten och tillfreds Hedda som nöjt tuggade på höet som fanns kvar i boxen.
Man mår liksom bra i hela själen efter en sådan eftermiddag.
Hedwig känns verkligen fantastiskt fin att rida igen. Det har nu snart gått två veckor sedan blistringen av bakknäna och för varje dag nu känns hon mer elastisk, reglerbar och mjuk.
Eftersom jag även ville testa att se om hon var annorlunda utan biolightbehandling under en vecka hoppade jag över den också i samband med att hon blistrades. Nu har jag behandlat henne som vanligt i en vecka och det är nästan märkligt vilken skillnad det gör. Dessutom är hon klart mer tillfreds och gladare efter att jag höjde högivan med ett par kilo. Go o glad blick igen med spetsade öron. Hon var nästan lite deprimerad och väldigt grinig innan. Skönt när så lite kan göra stor skillnad för humöret. :-)
Idag var en sådan där behaglig, mysig dag i stallet. Stormockning av boxen och påfyllning av nytt strö. Torkade rent boxväggarna, fyllde på höautomaten, kraftfoder automater och fyllde på vattenhinken. Snackade skit med Maggan, red ett pass på banan på en häst som ger lyckokänsla! Biolightade och ställde sen in en belåten och tillfreds Hedda som nöjt tuggade på höet som fanns kvar i boxen.
Man mår liksom bra i hela själen efter en sådan eftermiddag.
torsdag 20 november 2014
Smaller steps
Japp det är en av detaljerna vi jobbar med nu. Eller egentligen handlar det ju om att hon ska bli så självbärig som det bara är möjligt och kunna variera steglängden så mycket som möjligt i alla gångarterna.
Det är så skönt och jag är så himla glad att Pia är min tränare som jag väldigt enkelt kan ha en bra dialog med och som även är helt med på att nu lägger vi fokus på styrka och balans under vintern. Det måste bli total nolltolerans mot att ta saker och ting mellan egna tänder som Heddan gärna gör.
Idag var första träningen på tre veckor och vi fick till ett bra arbete med galoppen. Fin och bärig och med bra rytm. I traven är hon riktigt underbar och vi satsar på att hitta så många växlar som möjligt.
De flesta kan nog förstå vilken grym känsla det är när hon sätter sig och trampar med nästintill perfekt takt och sen mjukt travar fram med kadens och luftighet. Just där och då känns hon verkligen som en miljon.
I övrigt så beslutade jag att höja högivan till 12 kg per dygn. Hon är så himla hungrig hela tiden och dammsuger sin box på vartenda strå. Hittills har hon fått 10 kg och hon är verkligen superfin i hullet men det verkar inte som att 10 kg tillgodoser hennes tuggbehov tillräckligt. Hon grälar på Maggan varenda morgon och har ätit upp allt redan vid 6 medan de båda andra hästarna fortfarande står och tuggar på sitt hö. Och det är alltså hö hon får och inte hösilage. Hösilage brukar man behöva ge en högra giva av än hö men Heddan vill ha mycket mat så det är väl bara att ösa på.
Vattenhink vill Hedwig också alltid ha även om hon har en stor, fin vattenkopp i sin box med bra flöde. Dock vet jag inte om hon tyckte det var dags för en ny, piffig färg då hon fick in en fullträff på denna idag när hon fick för sig att stackars gamla Silver råkade kasta ett getöga på hennes matranson. Blir till att svänga förbi Granngården imorgon för matte..
Imorgon slutar jag dessutom tidigt så då tar vi en tur i skogen i något som iallafall kan liknas vid dagsljus.
tisdag 18 november 2014
Speed controlx2 eller short step hell och tankar om detta
Förutom den verkligt intressanta och matnyttiga clinicen med Edvard Gaal som Marie-Louise skickade till mig https://www.youtube.com/watch?v=j2S6c7NyI5c (flera delar)läste jag även denna artikel om Kyra Kyrklunds träningsfilosofi.
http://dressagetoday.com/article/kyrklund_smaller_steps_030910-12392
Min tränare är uppenbarligen mycket inspirerad av Gaal då jag känner igen många övningar från våra träningar och det Kyra skriver om är mycket av vad jag pysslat med hemmavid senaste månaderna.
Att det ligger i människans natur att vi älskar att ha rätt är nog ingen nyhet för de flesta och de flesta av oss jobbar hårt (och offrar tyvärr ibland mycket) för att bevisa för vår omgivning att vi har det. Vi ryttare är inget undantag utan vill alltid få bekräftat att vi är på rätt spår (annars talar vi om det för alla som ids lyssna att vi faktiskt är det..)
En sak är dock säker att utan "speed control" så kommer vi aldrig komma vidare. Båda dessa proffs understryker vikten av att verkligen kunna kontrollera varje steg och att man måste backa tillbaka så fort man tappar kontrollen och balansen. För min del så får jag bekräftat att det jobb jag gjort med Heddan innan hennes korta vila är precis det hon behöver.
Så vi fortsätter pilla med detta ganska simpla jobb som får så överraskande positiva resultat.
För även jag mår ju lite bättre när jag får bekräftat att jag är på "rätt" spår.
Att jag älskar bling är ingen nyhet för det som känner mig väl och Maggan var snäll och piggade upp mig häromdagen med en fin,blingad nummerlapp. Blir fint till vårens tävlingar!
http://dressagetoday.com/article/kyrklund_smaller_steps_030910-12392
Min tränare är uppenbarligen mycket inspirerad av Gaal då jag känner igen många övningar från våra träningar och det Kyra skriver om är mycket av vad jag pysslat med hemmavid senaste månaderna.
Att det ligger i människans natur att vi älskar att ha rätt är nog ingen nyhet för de flesta och de flesta av oss jobbar hårt (och offrar tyvärr ibland mycket) för att bevisa för vår omgivning att vi har det. Vi ryttare är inget undantag utan vill alltid få bekräftat att vi är på rätt spår (annars talar vi om det för alla som ids lyssna att vi faktiskt är det..)
För Heddans och min del finns det säkert vissa som skulle kunna ha åsikter om vilket spår vi är inne på. Nån kanske säger fel, nån kanske säger rätt och nån kanske rent av säger inget spår alls.
Så vi fortsätter pilla med detta ganska simpla jobb som får så överraskande positiva resultat.
För även jag mår ju lite bättre när jag får bekräftat att jag är på "rätt" spår.
Att jag älskar bling är ingen nyhet för det som känner mig väl och Maggan var snäll och piggade upp mig häromdagen med en fin,blingad nummerlapp. Blir fint till vårens tävlingar!
Dessutom fick jag mina nya sporrar idag och de kan omöjligtvis ge skav så jag känner mig väldigt nöjd med det. Väldigt fina!
torsdag 13 november 2014
Legat på latsidan
Det kan man iallafall säga att Hedwig har gjort sen senaste tävlingen. Hon har inte gjort så väldigt många knop och jag har även passat på att blistra bakknäna när hon ändå tagit det lugnt.
Det är inte så att hon står helt utan jag rider henne men utan samling. När man har blistrat knäna ska man inte rida böjda spår eller samla dem på ca en vecka. Jag behöver väl knappt skriva att Hedwig är rätt nöjd med det upplägget.
När hon har vilat ett tag kan jag helt ärligt säga att första känslan när man ska börja arbeta henne är att man med viss tvekan undrar om hon ens är utbildad LB. Hon är ju ett sto och någon sa vid något tillfälle att en valack fortsätter man där man slutade sist medan med ett sto börjar du om varje pass. Såklart en sanning med viss modifikation och det kan säkert även vara tvärtom beroende på individ men i Hedwigs fall är det en klockren beskrivning.Visserligen går det numera ganska snabbt att få tillbaka henne till en variant av hyfsat välutbildad häst och hon brukar vara fin att rida igen efter några dagars jobb men det finns stunder när jag tänker. Nä, jag orkar inte..att nästan jämt vara tvungen att börja om och börja om kan ibland kännas lite tröstlöst.
När jag ser henne från backen ser jag ju att hon egentligen har riktigt bra, och faktiskt bättre grundgångarter en många andra hästar som kommit mycket längre i sin utbildning än vad hon har gjort. Men kombinationen att hon är så ranghög, intelligent och inte så väldigt benägen att ta i mer än nödvändigt gör det ganska tufft.
Men sen är ju de där stunderna när hon plötsligt gör perfekta, spikraka luftiga seriebyten, trampar med superfin takt, gör en travökning som ger känslan av att flyga, känns helt mjuk, spänstig och reglerbar överlag. Då vaknar hoppet igen och man tragglar vidare. Och för att vara rättvis så kommer de stunderna mer och mer ofta nu för tiden.
Sen är det också upp till mig att antingen lyssna på den/de som hela tiden vill klanka ner på hennes svagheter eller på den/de som ser hennes kvaliteter och potential. Lätt att fastna i det negativa tankarna tyvärr.
Ljuspunkterna finns dock! En god vän till mig som tidigare tävlat internationell fälttävlan hör till skaran som ser hennes potential och allt som oftast ger mig bra tips och råd. Senast idag skickade hon en länk från en clinic med Edward Gaal där han går igenom hur han arbetar med sina hästar från ung till färdig GP-häst. Jag har tittat på den och tänkt att ja, nu ska jag fan lägga fokus på det här jobbet över vintern!
Så tack för den inspirationen Marie-Loise. :-) Motivationen börjar komma tillbaka!
I övrigt lyckades jag till min skam och häpnad göra sporrhåll på högersidan och detta hör verkligen inte till vanligheterna. V et att hon fick skav en gång för flera år sedan och då bytte jag till sporrar med rundtrissor. Efter det har det aldrig varit några problem tills nu då. Hon var visserligen ganska nyklippt om det nu kan vara en bidragande orsak. I fortsättningen tänkte jag lämna en liten ruta vid skänkelläget som lite extra skydd. Dessutom har jag beställt ett par sporrar med en rullande kula som tydligen är väldigt mild.
Det är inte så att hon står helt utan jag rider henne men utan samling. När man har blistrat knäna ska man inte rida böjda spår eller samla dem på ca en vecka. Jag behöver väl knappt skriva att Hedwig är rätt nöjd med det upplägget.
När hon har vilat ett tag kan jag helt ärligt säga att första känslan när man ska börja arbeta henne är att man med viss tvekan undrar om hon ens är utbildad LB. Hon är ju ett sto och någon sa vid något tillfälle att en valack fortsätter man där man slutade sist medan med ett sto börjar du om varje pass. Såklart en sanning med viss modifikation och det kan säkert även vara tvärtom beroende på individ men i Hedwigs fall är det en klockren beskrivning.Visserligen går det numera ganska snabbt att få tillbaka henne till en variant av hyfsat välutbildad häst och hon brukar vara fin att rida igen efter några dagars jobb men det finns stunder när jag tänker. Nä, jag orkar inte..att nästan jämt vara tvungen att börja om och börja om kan ibland kännas lite tröstlöst.
När jag ser henne från backen ser jag ju att hon egentligen har riktigt bra, och faktiskt bättre grundgångarter en många andra hästar som kommit mycket längre i sin utbildning än vad hon har gjort. Men kombinationen att hon är så ranghög, intelligent och inte så väldigt benägen att ta i mer än nödvändigt gör det ganska tufft.
Men sen är ju de där stunderna när hon plötsligt gör perfekta, spikraka luftiga seriebyten, trampar med superfin takt, gör en travökning som ger känslan av att flyga, känns helt mjuk, spänstig och reglerbar överlag. Då vaknar hoppet igen och man tragglar vidare. Och för att vara rättvis så kommer de stunderna mer och mer ofta nu för tiden.
Sen är det också upp till mig att antingen lyssna på den/de som hela tiden vill klanka ner på hennes svagheter eller på den/de som ser hennes kvaliteter och potential. Lätt att fastna i det negativa tankarna tyvärr.
Ljuspunkterna finns dock! En god vän till mig som tidigare tävlat internationell fälttävlan hör till skaran som ser hennes potential och allt som oftast ger mig bra tips och råd. Senast idag skickade hon en länk från en clinic med Edward Gaal där han går igenom hur han arbetar med sina hästar från ung till färdig GP-häst. Jag har tittat på den och tänkt att ja, nu ska jag fan lägga fokus på det här jobbet över vintern!
Så tack för den inspirationen Marie-Loise. :-) Motivationen börjar komma tillbaka!
I övrigt lyckades jag till min skam och häpnad göra sporrhåll på högersidan och detta hör verkligen inte till vanligheterna. V et att hon fick skav en gång för flera år sedan och då bytte jag till sporrar med rundtrissor. Efter det har det aldrig varit några problem tills nu då. Hon var visserligen ganska nyklippt om det nu kan vara en bidragande orsak. I fortsättningen tänkte jag lämna en liten ruta vid skänkelläget som lite extra skydd. Dessutom har jag beställt ett par sporrar med en rullande kula som tydligen är väldigt mild.
fredag 7 november 2014
Någon hade inte gjort sitt jobb
Maggan fick tydligen en föreläsning och uppläxning som hette duga i morse när hon äntrade stallet. Det var allt från hänsynslösa, inkompetenta hästägare, till sena stallslavar som borde ha varit där minst trettio minuter tidigare.
Stackars Maggan var naturligtvis lätt frågande till detta men insåg efter en stund att Hedwigs matte inte hade laddat höautmaten korrekt vilket inneburit att frukosthöet inte hade ramlat ner när det skulle. Hedwigs utläggning om detta hade tydligt varit lång och förmodligen ganska tröttsam att lyssna på.
Nåväl, idag har jag laddat automaterna med korrekta kakor som borde ramla ner punktligt så madam blir serverad på utsatt tid...
I övrigt har veckan inte inneburit några direkta ansträngande övningar för Heddan. Hon har skrittat i skogen, blivit dubbellongerad, fått knata upp och ner för klätterbacken samt skrittad ännu mer i skogen. Idag var det dock tveksamt om någon hade kallat det skritt eftersom det mest handlade om att taktskritta, glo och smyga förbi snötäckta stenar och andra obehagliga saker i skogen, kasta sig över diken med tigersprång samt någon variant av ökad trav istället för lite lätt jogg.
Imorgon funderar jag faktiskt på att skritta över till Borgs och låta henne få några varv på galoppbanan. Frågan är bara hur jag sedan ska ta mig tillbaka hem sen utan att riskera livhanken. Heddan brukar tycka att det är väldans upplivande att galoppera på galoppbanan och ser heller inga hinder att fortsätta galoppera genom skogen hem. Själv är jag inte helt övertygad om att det är lämpligt med tanke på det lite väl kuperade underlaget.
Riktigt skönt iallafall att se henne på tömmen och jag kunde konstatera att hon ser väldigt fräsch och spänstig ut.
Nåväl, idag har jag laddat automaterna med korrekta kakor som borde ramla ner punktligt så madam blir serverad på utsatt tid...
I övrigt har veckan inte inneburit några direkta ansträngande övningar för Heddan. Hon har skrittat i skogen, blivit dubbellongerad, fått knata upp och ner för klätterbacken samt skrittad ännu mer i skogen. Idag var det dock tveksamt om någon hade kallat det skritt eftersom det mest handlade om att taktskritta, glo och smyga förbi snötäckta stenar och andra obehagliga saker i skogen, kasta sig över diken med tigersprång samt någon variant av ökad trav istället för lite lätt jogg.
Imorgon funderar jag faktiskt på att skritta över till Borgs och låta henne få några varv på galoppbanan. Frågan är bara hur jag sedan ska ta mig tillbaka hem sen utan att riskera livhanken. Heddan brukar tycka att det är väldans upplivande att galoppera på galoppbanan och ser heller inga hinder att fortsätta galoppera genom skogen hem. Själv är jag inte helt övertygad om att det är lämpligt med tanke på det lite väl kuperade underlaget.
Riktigt skönt iallafall att se henne på tömmen och jag kunde konstatera att hon ser väldigt fräsch och spänstig ut.
måndag 3 november 2014
Sammanfattning av tävlingsåret
Nedan har jag skrivit en sammanfattning av det här årets tävlingsresultat och när jag tittar på det så blir det tydligt varför man som dressyrryttare oftast ser ut så här efter efter en tävling:
1.Katrineholm 25/1 MsvB4, 62.82% plac 11 av 20
2.Södertälje 15/2 MsvB2, 63.14% plac 19 av 40
3.Föreningen Mantorp 8/3 MsvB5, 58.77% plac 13 av 13
4.Gnesta Ridklubb 15/6 MsvB4 , 65,87% plac 2 av 31
5.Mariefred 4/7 MsvA ,51.97% plac 33 av 33
6.Mariefred 5/7 MsvB4, 59.67% plac 17 av 21
7. Gripen 1/8 MsvB2, 64.53% plac 4 av 29
8. Gripen 2/8 MsvB4 , 63.8% plac 7 av 26
9-Gripen 3/8 MsvB4, 63.91% plac 10 av 24
10. Västra Sörmland 16/8 MsvB5, d 65,4% plac 4 av 18
11. Skärlunda 6/9 MsvB4, 59.02% plac 14 av 19
12,Botkyrka 5/10 MsvB2, 58,14% plac 24 av 27
13, Nyköping 12/10 MsvB4, 67.17% plac 6 av 17
14, Enköping 1/11 MsvB5, 56.02% plac 19 av 23
Tävlingen i Mantorp och i Botkyrka tyckte jag själv gick riktigt dåligt (och självklart MsvAn som jag bara testade och där vi hoppade över några rörelser) medan jag i ärlighetens namn inte på något sätt kan säga vilka av de övriga ritterna var bättre eller sämre. När jag har skrittat ut har jag allt som oftast varit nöjd med henne men inte haft en aning om, om det varit ganska ok eller ganska dåligt.
Det som är lite lustigt är att trots att hon förmodligen gått ganska likvärdigt, iaf på sommarens tävlingar, så har hon antingen varit placerad eller hamnat bland de sista i klassen.
Jag kan inte heller säga eller avgöra vilken av domarna som har mest rätt, de som sågar oss eller de som tycker vi är ett ganska trevligt ekipage. En bekant till mig tror att det beror på att Hedwig är en svårbedömd häst. Jag har som sagt inte en aning.
1.Katrineholm 25/1 MsvB4, 62.82% plac 11 av 20
2.Södertälje 15/2 MsvB2, 63.14% plac 19 av 40
3.Föreningen Mantorp 8/3 MsvB5, 58.77% plac 13 av 13
4.Gnesta Ridklubb 15/6 MsvB4 , 65,87% plac 2 av 31
5.Mariefred 4/7 MsvA ,51.97% plac 33 av 33
6.Mariefred 5/7 MsvB4, 59.67% plac 17 av 21
7. Gripen 1/8 MsvB2, 64.53% plac 4 av 29
8. Gripen 2/8 MsvB4 , 63.8% plac 7 av 26
9-Gripen 3/8 MsvB4, 63.91% plac 10 av 24
10. Västra Sörmland 16/8 MsvB5, d 65,4% plac 4 av 18
11. Skärlunda 6/9 MsvB4, 59.02% plac 14 av 19
12,Botkyrka 5/10 MsvB2, 58,14% plac 24 av 27
13, Nyköping 12/10 MsvB4, 67.17% plac 6 av 17
14, Enköping 1/11 MsvB5, 56.02% plac 19 av 23
Tävlingen i Mantorp och i Botkyrka tyckte jag själv gick riktigt dåligt (och självklart MsvAn som jag bara testade och där vi hoppade över några rörelser) medan jag i ärlighetens namn inte på något sätt kan säga vilka av de övriga ritterna var bättre eller sämre. När jag har skrittat ut har jag allt som oftast varit nöjd med henne men inte haft en aning om, om det varit ganska ok eller ganska dåligt.
Det som är lite lustigt är att trots att hon förmodligen gått ganska likvärdigt, iaf på sommarens tävlingar, så har hon antingen varit placerad eller hamnat bland de sista i klassen.
Jag kan inte heller säga eller avgöra vilken av domarna som har mest rätt, de som sågar oss eller de som tycker vi är ett ganska trevligt ekipage. En bekant till mig tror att det beror på att Hedwig är en svårbedömd häst. Jag har som sagt inte en aning.
Hur det nu än är med den saken är Hedwig den enda häst jag har och jag älskar verkligen att rida henne och bara vara med henne. Jag känner mig i princip alltid glad efter ett pass oavsett om vi ridit ut, hoppat lite, ridit ett dressyrpass eller varit iväg på någon träning. Vi har de förutsättningar vi har och jag kan bara försöka göra det bästa av det. Med största sannolikhet kommer det även vara så fortsättningsvis att vissa domare gillar oss mer och andra mindre. Största glädjen jag har med henne har egentligen väldigt lite med tävling att göra utan det är att få uppleva den speciella relationen man får med en häst som man har haft så många år som jag har haft Hedwig nu. Jag hoppas på minst lika många år till.
söndag 2 november 2014
Två steg fram..fem steg bak
Ja ungefär så känns det ju efter gårdagens tävling.
Inte alls så att jag är missnöjd med Heddans insats, snarare tvärt om. Förutom att hon missade serien helt så tycker jag att hon gjorde flera grejer bra.
Men detta är en märklig sport och det kan ibland vara svårt att fatta vad det är domaren vill ha. Att tävla i hoppning är ju enklare på det viset att den som är felfri och snabbast runt vinner. Inga konstigheter med det.
Jag har ridit för den domaren två gånger tidigare och blivit lika sågad varje gång så att det är iofs uppenbart att hon varken gillar min häst eller min ridning. Även om jag hade sett i proppen att hon skulle döma någon av klasserna så visste jag inte att hon skulle döma min klass förrän ryttarmeddelandet kom ut och då hade jag redan betalt avgiften. Egentligen gillar jag verkligen tävlingsplatsen och själva tävlingen var också välarrangerad. Det var därför jag valde att trots allt åka när jag ändå hade betalat och hästen var ju pigg och kry. Men hade det stått i proppen vem som skulle döma klassen hade jag aldrig anmält. Det kan eventuellt ha varit taktik från tävlingsarrangören eftersom deltagarantalet sjönk från fyrtio anmälda när ryttarmeddelandet kom ut till tjugotre startande. Tror många faktiskt strök sig när de såg vem som skulle döma. Med facit i handen så skulle jag också ha gjort det.
Nu brukar jag inte vara grinig med vem som dömer utan oftast ha inställningen att ok, då får jag se till att rida bättre nästa gång om det har gått dåligt. Det brukar löna sig och två domare som inte har varit jätteimponerade av oss tidigare har haft oss placerade flera gånger i sommar. Men i det är fallet känns det bara idiotiskt att ens försöka någon mer gång.
Nu är det iallafall färdigtävlat för den här säsongen och det känns rätt skönt. Heddan ska få ta det lugnt en vecka och mest bara bli ompysslad plus lite skogsridning och tömkörning.
Eventuellt åker jag och gör en vetkoll på henne plus att jag nog ska ta och blistra bakknäna på henne. Sen tar vi vintern på oss att stärka galoppen ännu mer och befästa alla rörelser i msvA.
Film från tävlingen
Inte alls så att jag är missnöjd med Heddans insats, snarare tvärt om. Förutom att hon missade serien helt så tycker jag att hon gjorde flera grejer bra.
Men detta är en märklig sport och det kan ibland vara svårt att fatta vad det är domaren vill ha. Att tävla i hoppning är ju enklare på det viset att den som är felfri och snabbast runt vinner. Inga konstigheter med det.
Jag har ridit för den domaren två gånger tidigare och blivit lika sågad varje gång så att det är iofs uppenbart att hon varken gillar min häst eller min ridning. Även om jag hade sett i proppen att hon skulle döma någon av klasserna så visste jag inte att hon skulle döma min klass förrän ryttarmeddelandet kom ut och då hade jag redan betalt avgiften. Egentligen gillar jag verkligen tävlingsplatsen och själva tävlingen var också välarrangerad. Det var därför jag valde att trots allt åka när jag ändå hade betalat och hästen var ju pigg och kry. Men hade det stått i proppen vem som skulle döma klassen hade jag aldrig anmält. Det kan eventuellt ha varit taktik från tävlingsarrangören eftersom deltagarantalet sjönk från fyrtio anmälda när ryttarmeddelandet kom ut till tjugotre startande. Tror många faktiskt strök sig när de såg vem som skulle döma. Med facit i handen så skulle jag också ha gjort det.
Nu brukar jag inte vara grinig med vem som dömer utan oftast ha inställningen att ok, då får jag se till att rida bättre nästa gång om det har gått dåligt. Det brukar löna sig och två domare som inte har varit jätteimponerade av oss tidigare har haft oss placerade flera gånger i sommar. Men i det är fallet känns det bara idiotiskt att ens försöka någon mer gång.
Nu är det iallafall färdigtävlat för den här säsongen och det känns rätt skönt. Heddan ska få ta det lugnt en vecka och mest bara bli ompysslad plus lite skogsridning och tömkörning.
Eventuellt åker jag och gör en vetkoll på henne plus att jag nog ska ta och blistra bakknäna på henne. Sen tar vi vintern på oss att stärka galoppen ännu mer och befästa alla rörelser i msvA.
Film från tävlingen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)