söndag 26 februari 2017

Projekt gödning

Lillsnorpan tappade tyvärr ganska mycket vikt i samband med att hon bytte tänder och även om hennes uppfödare, som är en extremt noggrann person, direkt tog henne till tandläkaren när hon märkte att hon gått ner så har vi en del att jobba på.
Dock ser man vilken otroligt flott modell hon är och man kan ju bara föreställa sig hur hon kommer se ut när hon fått tillbaka hullet och musklat sig...to die for!
Förutom en jäkla massa grovfoder så får hon två kg lusern, ett kg proteintillskott för föl och unghästar, ett kg kraftfoder och två dl olja. 


Dessutom har jag även kört dit nästan allt mitt hö som har mycket energi. Heddan ser ut som en flodhäst på detta hö och får finna sig i att dela med sig till lilla tjejen. Jag tänkte försöka se om Heddan kan äta hösilaget som finns i stallet. Det är väldigt torrt och har låga värden. Borde vara perfekt för madam Flod som behöver gå ner typ 50 kg...minst. Det är bra om de ändå kan äta en stor mängd grovfoder utan att förvandlas till blåvalar.

På tisdag åker jag och ultraljudar hennes ben. Pratade med veterinären om det redan i måndags när hon var ute och besiktigade Platina. Det ser så himla fint ut nu och förhoppningsvis finns inga blödningar kvar.  Biolighten har nog hjälpt läkningen väldigt bra och jag har behandlat henne med den nästan varje dag faktiskt. Helt suveränt att ha en egen maskin. 
Jag längtar så otroligt mycket efter att få sätta igång henne. Min fina, underbara häst.  Visserligen så tror jag att vilan har varit bra för henne av andra orsaker. Hon verkade lite less och matt överlag tidigare i vintras och behövde nog få vara lite mer ifred från matte ett tag. Nu verkar hon mycket gladare och tittar mer uppfordrande på mig när jag kommer. 

Enda oron som jag har nu är när vi ska släppa ihop damerna. Ingen av dem är några springidioter i hagen men just när man släpper ihop första gången vill de gärna sprätta runt lite. Får väl blunda och be till de högre makterna att ingen bryter något ben eller liknande. 




lördag 25 februari 2017

Även om du gör rätt så gör du garanterat fel.


De flesta av oss gör vad vi tror är rätt för vår häst men oavsett så kan man vara helt säker på att man ändå gör helt fel enligt en del självutnämnda experter.
Att folk pratar skit mer eller mindre är ingen nyhet och i princip ingen jag känner är utan skuld. Inte jag heller på något sätt. Om någon har, som jag upplever det, varit elak eller taskig mot mig kan jag bli, beroende på vem det är, otroligt ledsen eller arg och därefter såga den personen jäms med fotknölarna. Min tränare brukar jämföra mig med sin syster som aldrig förlåter en oförrätt. Har man väl skitit i det blå skåpet är man i princip rökt på livstid. Tror även min mamma kan hålla med om detta..:-)))
Men det brukar ändå få gå ganska långt och jag kan ta mycket innan jag klipper helt.

Denna vecka har jag haft en ny, intressant upplevelse då jag plötsligt fick ett sms från en person som inte var till mig men om mig. Och inte på något fördelaktigt sätt. Det var lätt att utläsa att denna person sedan länge haft en konversation angående mitt sätt att sköta min häst och framförallt hennes skada med någon annan i stallet. ( Jag har faktiskt använt detta som exempel för mina elever och sagt att ska ni snacka skit om någon så gör det för Guds skull inte via en sms-konversation..blir så himla konstig stämning om det råkar landa hos fel person..:-)))

Allting grundar sig förmodligen på en händelse redan från i höstas. Vid ett par tillfällen kotade Hedwig över med ena bakbenet i samband med att man kratsade hovarna. Jag kontaktade både min veterinär och min equiterapeut. Hästen visade ingen hälta eller böjprovsreaktion och diagnosen var någon form av upphakning. Jag upptäckte sedan själv anledning till varför hon gjorde detta då jag såg att hon stod och sparkade med full kraft rakt in i stenväggen ungefär tio gånger på raken varje gång hon fick kraftfoder och grannen tittade på henne genom gallret samt, ve och fasa slickade bort lite matrester från gallret. Det blev ju en del sparkar per dag...Vi löste detta genom att byta boxplats och även om hon fortfarande sparkar för fullt med bakbenet när hon äter kraftfoder eller lusern så står hon i en sådan vinkel att hon inte når fram till väggen. Symptomen försvann i princip direkt. Eftersom jag fortsatte att rida under denna period efter inrådan från veterinär och equiterapeut kan jag föreställa mig att experterna ändå förfasade sig över ett sådant ansvarslöst agerande.

Sen kommer då nästa händelse när Heddan på något sätt lyckas skada tåsträckaren. Både veterinär och equiterapeut kontaktas denna gång och jag följer deras råd till punkt och pricka i princip förutom att jag tar det ännu mer lugnt med henne än vad de säger.
 I min värld har jag agerat rätt som anlitat utbildade personer och följt deras anvisningar istället för att lyssna på den självutnämnda veterinären i stallet.  ( Det är ju iofs möjligt att både min veterinär och equiterapeut är helt inkompetenta) Nu i efterhand förstår jag att det var mitt största misstag och mitt oseriösa agerande har därför föranlett en sms- konversation och förmodligen även ett gediget diskussionsunderlag vid träffar där jag inte varit närvarande. Först blev jag väldigt förvånad då det kom från en person som jag verkligen litade på och aldrig pratade illa om samt att den andra personen förmodligen också är någon jag litar på. Dock har jag ingen aning om vem det är vilket lite orättvist kastar en misstankens skugga över alla i stallet. Men jag är faktiskt inte speciellt ledsen eller bryr mig så jättemycket. Det hade varit skillnad om det varit någon som var betydelsefull för mig. Nu är det inte så och jag kommer inte ha något mer att göra med den här personen alls. Det är förmodligen det bästa för alla eftersom jag måste ha gjort eller agerat på något sätt som man retat sig på. Kanske har jag inte visat vederbörande tillräckligt med respekt eller rådfrågat just denna person som hen kanske anser att jag borde ha gjort. Jag lämnar nu detta en erfarenhet rikare. Tror både jag och den andre har lärt sig något av detta. ( Snacka för fan inte skit om folk i sms!! :-)))

Nu när jag köpt en superlovande unghäst får jag bara ställa in mig på att oavsett hur hon rids och arbetas kommer det vara " fel" i vissas ögon. Tror mitt största fel är att även om jag lyssnar på vad folk säger lyssnar jag inte blint utan gör även egna reflektioner och kanske inte agerar exakt som andra anser att jag borde göra. Jag bryr mig inte om att använda "inne" veterinären, hovslagaren, equiterapeuten eller imponeras av att man hänger med kändisar. Det är ointressant för mig och jag vet att folk blir provocerade när jag bara rycker på axlarna. Detta har jag fått äta upp några gånger tidigare i mitt liv. Det betyder inte att jag inte imponeras av prestation, det gör jag absolut men jag bryr mig inte om någon äter middag med en kändis. Jag har nog alltid varit så och hade inga direkta idoler ens som tonåring. Den enda idol jag haft är Carl Hester och jag skulle absolut vara avundsjuk på någon som fick hänga med honom. Men det är mest för att han verkar vara så himla rolig och jag skulle vilja vara kompis med honom. :-)))



fredag 24 februari 2017

Lär känna varandra

Lite grann iallafall. 
Just nu åker jag mellan jobb och två stall så det hinns inte med så mycket mer än att skritta Heddan lite och behandla med biolight och sen vidare till Platina där jag just nu bara gör höpåsar, mockar, borstar och lyfter på hovarna. Eftersom vintern beslutade sig att återvända med ishavskyla gör hon inte så mycket mer än att gå i hagen och äter. 
Hon älskar att få göra grejer och när man håller på med henne. Hon blir så besviken när man ställer in henne i boxen igen. 

Har varit i kontakt med Nina Lilja och ska förhoppningsvis kunna lämna henne där för inridning i april. Hon skulle bara kolla hur hon har det med boxplatser då. Platina kommer säkert älska att få så mycket uppmärksamhet..:-))

Hon är verkligen en helt fantastisk och charmig häst. Tror vi kommer ha mycket roligt tillsammans.

I övrigt håller jag på o planerar flytten för Heddan. Hon undrar lite varför matte är så snabb i stallet. Jag har skrittat henne uppsutten en stund vid två tillfällen denna vecka förutom lite promenader och hon tycker det är så roligt att få göra nått. Det kryper i kroppen på henne o hon känns klart sugen på lite mer jobb än bara skritt.
Har pratat med min veterinär och åker dit nästa vecka för en koll. 

I övrigt så känns det spännande med två så olika individer. Med Heddan har jag fått lära mig att jag nästan alltid måste vara helt lugn och inte tappa fattningen.Har fått en och annan flygtur när damen blivit kränkt och hon kan verkligen reagera kraftigt. Det går inte att gorma eller leva om med henne. Då är man rökt. Platina är helt annorlunda. Hon är visserligen mer rastlös i kroppen  men inte lika lättstött som Heddan kan vara. Hon är absolut inte skarp på nått sätt och tar tillrättavisningar på en gång.
En annan fördel är att Platinas uppfödare är en väldigt god vän till mig och kan ge bra tips om hur hon funkar och hur jag bäst hanterar henne. 



måndag 20 februari 2017

Ny häst

Ja så är det faktiskt. Fick erbjudande om att köpa denna fantastiska unghäst  från hennes uppfödare och hade varit en idiot om jag inte slagit till. Det kommer inte hända igen att jag får möjlighet att köpa en sådan här häst. Hon är verkligen magiskt fin.

Det betyder inte att jag sålt eller planerar att sälja Hedwig. Hon kommer alltid vara nummer ett och kommer aldrig säljas utan stannar i min ägo tills döden skiljer oss åt i princip. Men hon är 15 år nu och jag tror att hon kommer uppskatta lite mindre fokus på att hon hela tiden måste prestera.

Planen nu för lilla Platina är att under mars månad få vänja sig vid sadel, träns och allt annat runt om.  Eventuellt åka på lite löshoppning/titta på bommar..Sen tänkte jag skicka henne på inridning i april, förhoppningsvis börja rida henne själv i maj och sen låta henne gå ut på bete i juni-juli.

Tyvärr måste jag flytta Hedwig från Pia som jag trivs så himla bra hos men jag måste ha båda i samma stall och jag har fått plats på Hölö ridskola till båda. Det är både närmare hem och ekonomiskt mer försvarbart för mig att ha två där.
Där har jag fått två boxar bredvid varandra och de kommer få gå i samma hage. Det känns jättebra och för mig har det aldrig varit något problem att åka med Heddan om jag vill till ridhus och kommer inte heller bli något problem med Platina. Hennes uppfödare har varit ute och åkt en del med henne redan i samband med betessläpp och tandläkarbesök. Dessutom finns det två  ridbanor på ridskolan och jag rider nästan alltid innan lektionsverksamheten drar igång.

För den som är intresserad av stam finns all information här om Platina med bilder och filmer på föräldrar. Hennes far Sezuan har väl knappast dess like. En av världens bästa hingstar.
http://www.ardressyr.se/platina-ar

För Heddans del är jag mycket glad över att se att hennes skada verkar ha läkt väldigt fin. Det syns nu bara en anings konturskillnad precis under knät och jag tänkte göra ett nytt ul nästa vecka för att se om jag kan börja sätta igång henne. Runt om Hölö ridskola finns fantastiska ridvägar med långa galoppvägar. Heddan o jag längtar efter att få sträcka ut tillsammans!

fredag 10 februari 2017

Läkning pågår

Tillbaka efter en härlig skogspromenad med häst som skötte sig riktigt bra!

Hennes skada verkar läka väldigt fint som det ser ut nu. Så här såg det ut den 30/1
 

Och så här såg det ut igår. Jag fortsätter att behandla med biolight och magnetpaddar och det verkar hjälpa väldigt bra. Hon är pigg och glad men sköter sig himla bra ute i hagen och även på de flesta promenader. Det bidrar ju också till att hon läker så optimalt som möjligt. Idag blev det bara några varv runt galoppbanan men i morgon tar vi en skogspromenad igen. 
Fortsätter det att läka lika snabbt åker jag nog o gör ett ultraljud vecka 9 istället för att vänta ytterligare en månad. 



fredag 3 februari 2017

Tåsträckaren

Ska försöka skriva en sammanfattning av skadan på  tåsträckaren som Hedwig ådrog sig strax innan jul.Det är alltså den sidliga tåsträckaren
(Extensor digitorum lateralis – Sidliga tåsträckaren, löper längs sidan av hästens framben och fäster på framsidan av kotleden. Har som funktion att sträcka carpalled och kotled. Båda  tåsträckarna är förhållandevis långa senor som har sitt ursprung i muskelbukar i armbågsregionen.)

En anledning är att jag i princip inte hittar någon information om denna typ av skada eftersom den verkar väldigt ovanlig. Men någon annan kommer förmodligen råka ut för detta och då är det alltid bra att kunna läsa om ett fall.

Torsdagen den 22/12 kommer jag till stallet och Hedwig har då varit inne i sin box ca en halvtimme efter att hon gått i skrittmaskinen.
Då ser hon ut så här i benet:
 22/12


Ringde min veterinär som lyckligtvis var på väg åt rätt håll och kunde stanna till hos oss och titta på skadan. Han konstaterade omgående att hon var svullen över den sidliga tåsträckaren och även lite trycköm. Ingen hälta syntes på böjt spår eller rakt fram. Han ordinerade metacam i tio dagar och skritt för hand 20 minuter om dagen.
Efter tio dagar var svullnaden markant mycket bättre med bara en liten ifyllnad under knät.
 2/1



 Åkte då till veterinären för en återkoll med longering och böjprov. Fortfarande helt ren. Rekommenderades en lugn igångsättning eftersom hon inte var halt.
Hon kändes precis som vanligt i ridningen men svullnaden under knäet ville inte ge med sig och min equiterapeut tyckte det var lite oroande och tyckte jag skulle åka och röntga benet för att utesluta eventuell spricka i benet.. 
 30/1


Ringde min veterinär och vi fick tid dagen efter för röntgen och ultraljud. Röntgen visade ingenting utan hon ser väldigt fin ut där. Däremot visade ultraljudet flera blödningar på tåsträckaren. Vila och kontrollerad motion är ordinationen. Hon har fått vila helt en vecka nu men nästa vecka tänkte jag börja med promenader i skogen. I måndags kunde man känna en liten värme över själva svullnaden men nu är hela benet,inkl bullen iskall. Det går inte att säga hur lång tid det tar att läka ut, allt mellan en till fem månader. Fördelen med tåsträckaren är att de knappt belastar den och prognosen är att hon blir helt bra. Vi tittade även på böjsenorna med ultraljudet för att jämföra och de är superfina och täta. Vi ska tillbaka för nytt ultraljud om två månader. 
Under tiden fortsätter jag behandla med biolight varje dag och lindar henne med magnetpaddarna. 
Magnetpaddarna har varit helt kanon och hjälpt till att få bort all lymfsvullnad. 

Tänkte uppdatera regelbundet hur skadan läker och hur lång tid det kommer ta. Hon är som sagt inte ett dugg halt och verkar hur nöjd och glad som helst. Det är lite tråkigt för mig som inte får rida men det viktigast att hon blir helt frisk först och främst. Det är ändå skönt att jag kan gå skogspromenader med henne så hon får både stimulans och motion på det sättet. Värre om det måste stå helt stilla i flera månader.

3/2