Veckans träning

Extra nöjd med livet!

Har roat mig med att sammanställa veckans ritter och den visar att jag skrittar otroligt mycket. Skritt blir det såklart när det handlar om transportsträckor samt att jag rider väldigt mycket inne i skogen där det av förklarliga skäl inte alltid är lämpligt att trava eller galoppera.

Skritt: 42 minuter ( 5.32 km)

Trav: 1.53 minuter (0.34 km)

Galopp: 1.06 minuter (0.23 km)

Skritt: 60 minuter

Trav: 1.06 minuter

Galopp: 4.14 minuter

Skritt: 72 minuter

Trav: 7.43 minuter

Galopp: 4.34 minuter

Skritt: 19 minuter

Trav: 4.38 minuter

Galopp: 7.41 minuter

Pass på ridbanan..väldigt dåliga hörnpasseringar som det verkar..:-))

Skritt: 49 minuter

Trav: 4.23 minuter

Galopp: 3.18 minuter

Skritt: 26 minuter

Trav: 6.44 minuter

Galopp: 9 minuter

Tur till ridhus..man kan nästan ana två diagonaler med travökningar..:-D Den raka skrittsträckan är ena sidan av galoppbana. Skrittade inte runt eftersom det håller på att byta underlag på stora utebanan och maskinerna eventuellt skulle äta upp Hedwig.

Förutom underlagen som jag visade i förra blogginlägget har jag denna vecka ridit i ridhus med flissandmix

Ridbanan hemma som består av sand. Eller detta är den ena. Vi har två stycken men båda har samma underlag.

Även om så stor del av ridpassen består av skritt så är hon verkligen väldigt fin att rida nu. Mjuk och spänstig och väldigt positiv. Verkar som upplägget passar henne väldigt bra och hon har stärkts mycket.

Sen tror jag att den långa hagtiden även är gynnsam. Totalt är hon ute i ca 16-17 timmar per dygn nu och eftersom hagen är väl tilltagen rör de på sig väldigt mycket.

Platina som kommer hem nästa vecka är nu i princip klar med första delen av sin inridning/utbildning. Allt har verkligen gått otroligt bra och hon är en så vänlig och samarbetsvillig häst. Idag fick hon prova på en uteritt i sällskap såklart och det var som om hon aldrig hade gjort annat. Jag hade väl redan gissat att det nog skulle gå utan problem eftersom jag promenerat mycket med henne i skogen under våren och hon har varit supersnäll hela tiden. Mest bara gått och myst. För mig är det otroligt viktigt att hästen ska vara okomplicerad att rida ut. Jag lägger ju många timmar ute och anser att det är det bästa sättet att bygga upp och stärka en unghäst utan att slita för mycket på den. Samma sak gäller den vuxna hästen så klart men för just unga individet känns det extra viktigt.

Planen för Platina nu när hon kommer hem är bete i minst sex veckor, eventuellt längre. Dels för att vila och dels för att smälta allt nytt. Dessutom ser det ut som att hon är på g att börja växa igen så det blir väldigt lägligt. Förövrigt ser hon otroligt fin ut och har lagt på sig jättebra under tiden hos Pia och Katarina. Kommer runda på sig ännu mer nu på betet vilket inte gör något eftersom hon garanterat kommer tappa en del när hon kommer in igen till hösten. 

Innan hon får åka hem ska jag dock själv prova att rida lite. Ska bli underbart att äntligen få sitta på min vackra unghäst. <3

Equilab ridappen

Jag har alltså laddat ner den här appen som jag startar innan jag rider iväg och sen stoppar när jag kommer tillbaka. Väldigt intressant och ger en ganska tydlig bild av hur man rider.

Det som är helt klart uppenbart vid uteritt är ju hur otroligt mycket man faktiskt skrittar. Sen beror det såklart på vilken väg man väljer och underlaget. Den turen som jag red idag innefattar väldigt mycket skogsridning i kuperad terräng där det går både upp och ner. Idag fotade jag också alla de olika underlag som man faktiskt rider på och det blir ännu tydligare vilken variation det innebär.

De sträckorna som är gröna är till väldigt stor del skog medan de sträckor som är rosa och gula innebär skogsväg eller grusväg och här har jag travat eller galopperat. Kan tillägga att jag bara travar och galopperar där det antingen är plant eller går lite uppför. Aldrig i nedförsbacke. Därför kan man se på vissa ställen att det är rosa,grönt,rosa,gult,grönt etc eftersom jag saktar ner när det går neråt. :-)

Mycket sådan här terräng där hon får skritta på lite halvlång tygel.

Lite hårdare grusväg

Här blev det lite trav uppför backen.

En liten bit är anlagd stig och här skulle man kunna galoppera eller trava. Dock vill jag inte trampa sönder den vilket man riskerar göra om belastningen blir för hög.

Lite mer gräsaktigt underlag i skogen och skritt på halvlång tygel.

Skogsväg med bra svikt vilket innebar galopp. Idag var det tydligen dags för storgaloppen och även så att man studsar lite på sidan när matte samlar ihop tyglarna...man vet ju vad som är på gång!

Mellanhård grusväg och lite travjobb. Väldigt fin i formen var hon är när jag började trava.

Sen är hon inte vänsterställd hela tiden men eftersom jag fotar med höger och håller tyglarna med vänster ser det ut så..:-))

Nedan..perfekt avslut enligt Heddan när man får galoppera ut till kompisarna i hagen! :-D

Jag ska använda den när jag ska rida galoppvägen för att se hur mycket mer jag galopperar och travar eller om skritten fortfarande överväger så mycket. Ska även ha igång den nästa gång jag rider ett rent dressyrpass på banan för att se hur mycket man faktiskt rider i varje gångart. En anledning till att det eventuellt sliter mer att rida för mycket på banan är kanske att man skrittar för lite och att underlaget blir för ensidigt. 

Vilka fina hästar jag har.

Det måste jag verkligen säga. Så fina, bussiga och snälla båda två.

Idag åkte Hedwig och jag och tränade för Pia. Det var ett bra tag sedan nu eftersom hon först vilade pga skadan på tåsträckaren och sen har jag i princip bara ridit ut under igångsättningen. Visst har jag jobbat henne en hel del på grusvägarna för att hon inte skulle förfalla totalt. (Heddans egen föreställning av ett riktigt bra arbetspass går ut på att ta sig fram fortast möjligt i egen vald form. Tyvärr vill hennes matte inte alltid samma sak så nä..inte fri fart och form tyvärr.)

Men så värst många rena dressyrpass på bana  kan vi inte skryta med, kanske fem-sex sen april. Men mycket tid har lagts på att stärka henne genom klättring samt att gå i kuperad terräng. När jag började sätta igång henne var hon lite snubblig fram samt att hon tenderade att tappa ett bakben emellanåt. 

Detta är i princip borta nu, peppar, peppar. Tror framför allt klättringen har stärkt henne mycket.

Idag var hon iallafall kanonfin! Hur mycket energi som helst och mjuk och fin. Pia introducerade även en väldigt smart grej. Ett grimskaft (mjukt o luddigt och glittrigt (!) för att undvika skav) som vi satte runt halsen. På det sättet undviker man att dra hästen i munnen i onödan utan tvingas göra halvhalterna med säte och ben. Inte så lätt kan jag säga och jag som själv tycker jag sitter rätt stadigt insåg att jag fasen står på tå..och så gärna med benen rakt ut..

Heddan fattade först inte riktigt (konstigt med typ jockeyn på ryggen...) men sen började hon svara riktigt fint.

Vi gjorde inga direkt avancerade grejer. Lite byten och travskolor förutom grundarbete. Men åh vilken positiv känsla hon gav idag! 

Jag har faktiskt introducerat ett nytt fodertillskott som jag undrar om det inte gör en del. Kompeet to win. Fick tipset av en kompis som ger det till sin 25-åriga fd fälttävlanshäst. Jag såg en film när hon var med och red i div I laget nu i våras och blev helt häpen över hur en 25 år gammal häst kan se så otroligt mjuk och fräsch ut! Rörde sig som en 10-15 år yngre häst. Han hade fått Kompeet to win nu ett tag och matte sa att hon inte vågade sluta eftersom han förändrats så mycket sen hon började med det. Heddan ska få äta det nu plus att jag fortsätter med träningsupplägget som jag haft nu under våren även om jag kommer lägga till nått mer rent dressyrpass på bana. Kan även tillägga att jag tagit bort allt kraftfoder sen två månader. Hon får några dl lusern, mineraler,hö och magert bete. 

Utifrån hur hon ser ut, mår och rör sig verkar det vara ett bra koncept just nu. :-)

Platinas utbildning går framåt i rasande fart. Idag var jag kvar för att se när Katarina red. Hon är extremt lättlärd och verkar ha en fantastisk ridbarhet. Rids nu i alla gångarter i båda varven. Visar prov på att ha en riktigt härlig framåtbjudning och driver verkligen framåt. Med tanke på att hon bara nätt och jämt är inriden är hon även väldigt balanserad. Så positiv och duktig i sin inställning. Wow, vilken unghäst jag har!

Platinauppdatering

Platina har nu varit hemifrån i två och en halv vecka. När hon åkte var hon van vid sadel, träns, stigbyglar och att bli longerad med dessa grejer. Hon hade aldrig haft något tryck i munnen eller blivit longerad inspänd och inte heller haft någon på ryggen.
Inridningen så här långt har varit hur odramatisk och okomplicerad som helst. Jag var och hälsade på henne igår och då visade hon att hon kunde både skritta och trava åt båda hållen samt vända snett igenom. Hon kan göra halt och komma igång igen. Katarina provade även att fatta galopp och med lite hjälp från backen gick det bara fint och hon kunde galoppera ett varv på volten i höger varv och en långsida ner i vänster varv.
Idag har hon galopperat ett helt varv i ridhuset åt båda hållen. :-)
Men även om hon lär sig otroligt snabbt och är så okomplicerad så jobbas hon väldigt lugnt och lättsamt. Totalt är hon nu sutten på sju-åtta gånger max. I övrigt pysslas hon om på bästa sätt och får promenader på galoppbanan och i skogen. Hon får även gå flera timmar i gräshage nu vilket är perfekt då hon kommer släppas fem-sex veckor på bete när jag tar hem henne.

Jag är så otroligt nöjd med Pia och Katarinas jobb med henne och ingen annan kunde gjort det bättre. Varje gång jag har varit och hälsat på har jag träffat en helt avspänd och nöjd Platina som arbetats på ett helt fantastiskt lugnt och fint sätt. Platina som älskar uppmärksamhet tror förmodligen att hon är i himmelriket med allt pyssel och kommer eventuellt undra vad som menas med att all personal försvinner och lämnar henne vind för våg i en stor hage vid hemkomsten.
Hon kommer naturligtvis ha daglig tillsyn men kommer gå ute dygnet runt tillsammans med några snälla ston.

Hedwig kommer inte gå där eftersom jag inte ser något behov hos henne att gå på ett såpass rikligt bete...(Hon är sannolikt av en annan åsikt) Men det är inte jättesynd om henne heller. Hon går ute från tre-fyra på eftermiddagen till kl åtta ungefär på morgonen i en stor hage men med magert bete. Hon har även sällskap av två supersnälla ston och verkar trivas toppen med arrangemanget. Tycker hon ser jättefin ut i kroppen då hon är rund och blank men inte fet. Blir ju att de rör sig en hel del nattetid så hela kroppen mår fint av det.

Tävlande i dressyr

Tävlingssäsongen är i full gång just nu och även om jag själv inte har tävlat något i år har jag tagit del av vänner och bekantas framfart på tävlingsbanan.

När jag inte tävlat aktivt själv under en period har jag sett det lite ur ett annat perspektiv och reflekterat lite över det.

För alla går det lite upp och lite ner resultatmässigt och någonstans dyker då och då tanken upp..men är det verkligen roligt? Vad är egentligen syftet? 

De flesta av oss lägger ner mängder av tid, pengar, engagemang etc. Vi lever för våra hästar och vänder ut och in på oss själva för att hästarna ska må så bra som möjligt och prestera så bra som möjligt.

Vi kan vara omåttligt stolta över våra hästar och stråla som solar när vi ridit en träning som gått jättebra enligt oss själva och tränaren. Eller känt oss fyllda av livsglädje och energi efter en fantastisk galopptur i skogen. De bär oss, kämpar för oss, finns alltid där för oss och är alltid och oavsett samma individ.

Trots att detta är, i princip, säkert 98% av ridtiden och bara 2% på tävling faller de flesta av oss ihop som korthus när en domare inte gett oss de poäng vi anser oss värda när vi tävlat. Vi blir sura, besvikna, bittra, gnälliga, arga etc. Många av oss känner oss misslyckade som ryttare, vi börjar tvivla på våra hästars kapacitet, vi hävdar att bedömningen är felaktig etc.

Jag ser det så tydligt, uttrycket i ansiktet som först strålar av stolthet efter tävlingsritten och sen den stora besvikelsen när % inte hamnar där man själv tycker eller vill. Jag kan känna igen mig själv så otroligt väl i det också.

Förra året hade jag en riktigt bra tävlingssäsong med Heddan. Ändå kände jag mig inte så stolt och glad över min häst och vår prestation som jag borde ha gjort. Det är liksom aldrig tillräckligt bra ändå och det duger liksom ändå inte.

Jag funderar också en del på hur mycket stöd vi är för varandra. Vad säger vi när det gått riktigt bra för någon? Eller när det går helt ok för någon? Eller när det kanske inte gått som man tänkt sig? Är vi glada över framgången? Skadeglada över ett mindre bra resultat? Klappar lite på huvudet när det gått ok?

Jag själv blev otroligt ledsen och kände mig naiv och dum när jag efter en tävling varit otroligt stolt över hästen men fick kommentaren " att jag var så gullig då min häst tydligen inte kunde sätta en fot fel i mina ögon". Slutprocenten på just den tävlingen blev inte så högt men stora delar av programmet hade gått väldigt fint och jag började hoppas på att vi kanske även skulle kunna rida den klassen på riktigt bra procent så småningom. Efter det tappade jag tron på min hästs kapacitet och även glädjen i att träna och tävla. 

Eftersom de flesta av oss ändå ofta är överdrivet känsliga när det gäller själva tävlingsmomentet så tänker jag vi kanske ska vara mer supportande mot varandra som tävlingsryttare. Självklart måste man kunna ta emot råd och hjälp i en träningssituation men att racka ner på någon annans häst är egentligen enbart elakt och leder inte till något positivt för någon. Vi har alla den häst vi har med brister och förtjänster. De allra flesta av oss älskar våra hästar så vi nästan går sönder om det händer dem något. 

Visst kanske man mår lite bättre för stunden om man trycker till någon som är lite väl lycklig men i slutänden tror jag mer på att vi lyfter oss själva genom att lyfta andra.

För min del har det långa tävlingsuppehållet varit enbart positivt i framför allt förhållandet till min Hedwig. Numera ser jag henne som den fantastiska individ hon är och vilken glädje hon varit för mig i så många år. Kanske naivt och fånigt men jag blir bra mycket gladare av det. Även om jag nu planerar att börja tävla henne lite igen så hoppas jag att jag kan ha bättre distans till eventuella resultat. You win some, you lose some. Samma, underbara häst följer med mig hem som jag kom dit med oavsett resultat.

Liten tur till ridhus

Heddan känns fräsch och fin i ridningen. Efter att ha gett henne tre veckor efter sin endagshälta tyckte jag det var dags för lite träning i ridhus. Kopplade på släpet och körde över till Borgs. Red lite skolor i trav och galopp samt en serie längs ena långsidan. Det var inget slitsamt pass och hon fick lite skritt mellan momenten. Verkade glad och nöjd och kändes riktigt mjuk. Var ganska lätt att rida galoppsluta åt både höger och vänster. 

Även om jag i princip bara rider ut för tillfället jobbar jag henne alltid. Hon ska alltså vara på tygeln och jag rider tempoväxlingar, övergångar, skolor och byten. Tycker att framförallt galoppen blir mycket bättre när jag rider ut. Den känns mycket renare och är inte så hävig längre. 

Passade på att hälsa på min fina Platina. Hon sköter sig som en stjärna och idag kunde Katarina skritta uppsutten bara en dag efter att hon hängt på henne för första gången. Gillar Pias kommentar: Vissa hästar föds i princip inridna och hon verkar vara en sådan. Min fina prinsessa! 

När matte kommer (eller vilken människa som helst)

Måste man pussas väldigt mycket. :-))

Var är mitt slavteam?

Det undrade jag igår när jag bla tömde i princip hela Platinas box. Tänkte passa på att tömma den och skura ur den nu när hon är borta en månad. Visserligen ska hon ut på ca sex veckor bete när hon kommer hem men skönt att ha det gjort. Jag ska ju även tömma och skura Heddans box men det väntar jag lite med.

Igår åkte jag även och hämtade ytterligare ca 500 kg hö. Även nu lyste slavteamet med sin frånvaro.

Att baxa ut en osamarbetsvillig mellanvägg själv är lite av en tiostegsprocedur kan jag säga.

´"Men bare en är arg så går di" som Emils pappa sa.. :-)) Jag kommer dock behöva hjälp med att få tillbaka den. Där går gränsen för min fysiska styrka kan jag säga.

Anders, som jag köper hö av, hade lastat höskrindan när jag kom så det var bara att börja stapla balar i släpet. Egentligen borde jag kanske ha någonslags träningsapp i telefonen som kunde mäta förbränningen med allt detta runtomkringjobb som jag ägnar mig åt eftersom slavteamet envisas med att lysa med sin frånvaro.

På plats. :-)

Idag ska jag roa mig med att flytta alla balar från släpet till förvaringsutrymmet samt skrapa ur det sista ur Platinas box. Sen kommer faktiskt Moa och Caka och hälsar på och vi ska rida långa galoppvägen.

 Då ska jag aktivera träningsappen Endomondo för att se hur lång den här. Det sägs att den är ca en mil men ska mäta för att se. :-) Lilla rundan som jag brukar ta visade sig vara lite drygt sex kilometer. Den turen har jag även promenerat med Platina. 

Heddan försöker jag vänja in på gräs men igår var det ingen idé då hon mest skulle galoppera omkring och gnägga. Jag hade inte tid att stå kvar för att hålla koll på henne och kände inte något sug efter att låta henne fara runt där i någon timme. Jag hade mer tänkt mig att hon skulle beta i lugn och ro men där tänkte vi tydligen olika. Hon fick gå till baka till sin vanliga hage och äta sitt torra hö istället. Mycket bättre och tryggare tydligen..

Platina sköter sig som en stjärna. Får rapporter från Katarina och Pia om hur duktig och cool hon är. Säger ja till allt och vill bara vara till lags hela tiden. Så stolt över henne såklart. Hittills har hon varit ute på promenad runt galoppbanan med träns och skydd runt om samt longerats i ridhuset med sadel och träns. Hon hade först sällskap av annan häst men brydde sig ingenting när de gick ut från ridhuset.

Idag skulle Katarina prova att longera henne inspänd för första gången så blir spännande att höra vad hon tycker om det.

Man blir trött av att springa i ridhus!

Inridning på gång

Igår lämnade jag Platina på Borgs för inridning. Av lite olika anledningar har det dragit ut på tiden och jag fick ändra den ursprungliga planen men nu kom hon äntligen iväg. Jag är väldigt glad för den här lösningen och vet att hon kommer få en förstklassig utbildning så här när hon ska börja "ettan". Förskoleklassen har jag tagit hand om själv men nu när det är dags för läsinlärning behöver vi mer experthjälp. :-)

 Som vanligt imponeras jag av hennes helt fantastiska psyke. Utan knussel gick hon in i släpet, stod still hela vägen och backade ut snällt och fint. Väntade också snällt tills vi tagit bort bakbommen. Inte så att hon var helt opåverkad utan såklart lite spänd när jag kom in till henne i transporten. Men hon blir inte dum eller hysterisk utan lyssnar hela tiden så snällt på mig.

(Häromdagen när vi var ute och promenerade tex kom en unge farande på en crosscyckel bakom oss. Jag tänkte att nu kommer hon ju hoppa all världens väg och försökte gestikulera till ungen att stanna. Han stannade ca två meter bakom henne. Platina viftade inte ens på örat utan vände bara på huvudet och tittade lite på honom, nöp en kvist och tuggade lite förnöjt. )

När vi kom fram till Borgs promenerade jag en stund med henne och gick också in en sväng i ridhuset. Såklart stora ögon men ändå lugn.

Hon har fått Hedwigs gamla box och en väldigt stilig boxgranne. En valack vilket gjorde att hon blev brunstig direkt..Pratade med Andrea igår och hon trodde aldrig hon stått bredvid någon kille förrut så blev väl helt förälskad..tonåring som hon är..:-)) Heddan imponeras ju sällan av pojkar utan tittar mest med förakt på dem..

Heddan var ganska upprörd när jag kom hem och undrade varför hon stod där helt ensam i sin hage och jag helt utan lov hade tagit hennes "barn" och åkt iväg med henne i transporten. Det gick med raska steg in i stallet och hon gnäggade lite undrade över den tomma boxen bredvid.

Men hon och jag ska ha det riktigt mysigt ihop nu och rida ut mycket i skogen. Hon var ju väldigt fint igång och jag skulle åka och träna och tävla med henne. Dock måste hon ha gjort något i princip innan jag hämtade in henne från hagen för två och en halv veckor sedan då hon plötsligt var väldigt halt (Inte samma ben som tåsträckaren)Dagen efter var hältan borta men jag strök mig ändå från tävlingar och ställde in träningarna. För säkerhet skull fick hon metacam i fem dagar och vila helt i 10 dagar. Nu har vi skrittat i en vecka och hon kollades av veterinär i förrgår. Helt ren och väldigt jämn så nu trappar jag upp träningen igen. :-) Börjar dock med uteritter eftersom där är risken minimal att man hamnar på böjda spår. Heddan är helt nöjd med det.