Provar ny sadel

Igår hade jag ut en sadelprovare för att hitta något lämpligt till Platina. Den som jag tyckte bäst om var en prestige modena så den har jag fått ha på prov en vecka nu.

Egentligen skulle jag ha åkt och tränat idag och då provat sadeln lite mer ordentligt men det kunde jag glömma insåg jag när jag skulle koppla på mitt helt nya släp och det visade sig att stödhjulet hade gått sönder. Det är ett automatiskt stödhjul som säkert är väldigt smart när det funkar men detta har krånglat från start. Idag gick flärpen som ska låsa det av så det gick inte att veva upp hjulet överhuvudtaget. Jag har försökt få tag i återförsäljarna utan framgång. De är väl lediga idag såklart.

Jag var inte glad kan jag säga. Ett släp som kostar en bra bit över 100' ska inte gå sönder efter två månader.

Red istället ett pass hemma och det som var stor skillnad var att jag väldigt lätt kunde rida serpentinbågar samt vända rätt upp och rida rakt fram utan problem. Dessutom kan jag konstatera att hon är otroligt snäll. Jag hade inte dragit åt gjorden tillräckligt vilket gjorde att sadeln åkte snett när jag hoppade upp. Platinas reaktion var mest.,jaha.,nu ska tydligen den där tjocka människan sitta på sidan istället för på ryggen..👀🙄

Vi provade även att lägga den på Hedwig igår och den såg ut att ligga bättre på henne än hennes egen. Jag ska prova att rida henne i den också. Funkar den lika bra på båda säljer jag SLKn. Verkar onödigt att ha två dressyrsadlar om det inte behövs.

Förhoppningsvis så kommer felet på stödhjulet åtgärdas snabbt. Vad jag har hört är återförsäljarna väldigt bra när man fått problem med något så jag hoppas de hör av sig på måndag. 

Hedwig red jag ut men jobbade på med det som jag brukar kalla shortstephell. Korta steg, långa steg, korta steg, långa steg. Hon var fin i framför allt traven. Lyckades även få henne att galoppera samlat utan att dra henne i munnen hela tiden och det är ju trevligt för alla inblandade. För att pigga upp oss lite extra (inte för att Heddan behöver piggas upp..🙈) så hoppade vi över det nerblåsta trädet både på vägen bort o på vägen hem.  Väldigt kul tyckte Heddan. Tror hon saknar hoppningen lite faktiskt.

Träning och lite annat

I lördags red jag båda för Per. Började med Platina och bad en stilla bön innan att hon inte bara skulle vilja galoppera runt fyrkanten. Blev positivt överraskad då hon skötte sig i princip lika bra som hemma. Träningen är väldigt basic och det är mest fokus på att hon ska lära sig forma sig för innerskänkeln och komma ut ordentligt med halsen.
När jag var klar med Platina var det bara att åka hem och byta häst. Heddan gjorde ett bra pass och var framför allt väldigt fin i traven. Galoppen fick vi jobba en del med då hon mest ville dra sig lång. Tiometersvolter på långsidan hjälpte till att få lite hejd på expresståget.🙈

I söndags red Malin och jag ut och Platina lyckades trava av sig ena framskon i ena uppförsbacken. Jag märkte inget på henne förrän Malin pekade på frambenet och sa: ”Åh nej, hon har tappat en sko!” Jag hoppade av och otroligt nog var det exakt där hon trampat av skon så det var bara att plocka upp den och ta med hem.
Skoning var redan inbokad och i tisdags blev det nya skor runt om för båda.

Jag hade inte planerat två dagars vila för dem men nu blev det så. Det fick vi känna på idag på uteturen då det var två piggelinhästar som galopperade lite mer våldsamt än vi hade planerat..Det är då man är tacksam att man galopperar uppför en backe..blir liksom en naturlig broms i slutet. 😳
Platina stack iväg som en avlöning o Heddan var inte sen att hänga på..🙈
Resten av turen skötte de sig som små stjärnor och behövde väl bara bli av med lite överskottsenergi.

Jag måste säga att jag är imponerad över hur fint Malin rider Hedwig. Det är precis som att vissa har en helt naturlig känsla för ridning. Heddan ser alltid helnöjd ut och verkar trivas väldigt bra med sin försteskötare.👍🏻😄

Imorgon tänkte jag åka till Borgs med Platina för lite träning. Ska bli riktigt kul! Förhoppningsvis rastade hon av sig ordentligt idag så vi kan fokusera på lite arbete.😊

O först så går det framåt o sen så går det bakåt..

O sen så går det runt..en liten stund..

Sången från Fem myror är fler än fyra elefanter tycker jag passar ganska bra när man håller på med unghäst. 

Hemma har Platina verkligen börjat gå bättre och stadigare. Inte alls så mycket känsla av nyssinridentreåring längre. Visserligen har förändringen bara varit senaste veckan lite drygt men efter tre pass där det känts hyfsat stadigt börjar man ju tro på att det kanske ska bli dressyrhäst även av den långbenta fuxen.

Glad i hågen åkte jag till Borgs för lite träning med henne i torsdags. Underbart! sa Platina...😜 Herregud! sa jag..🙈 Det var full fräs från början..Att galoppera runt fyrkanten i ridhuset är eventuellt det roligaste som finns..Matte ska stå i lätt sits och inte lägga sig i för mycket helst.  Tyvärr råkade det finnas ytterligare häst där samtidigt som longerades i ena änden av ridhuset så galopp runt fyrkanten var inte aktuell. Platina var inte så ledsen för det eftersom hon fick galoppera på en stor volt. Det enda trista var att hon inte fick galoppera ner till den andra hästen och snacka lite med henne..🙄 Det ålades och slingrades en hel del på den öppna delen av volten kan jag säga och hon försökte lite lätt hamna längre och längre ner närmare den andra hästen. 

Jag såg inte skymten av den välartade unghästen som visat sig hemma senaste passen utan verkade ha fått med den muntra "treåringen" 😳

Min tränare som är en kallhjärtat människa skrattar mest åt "seriefigurhästen" och hävdar att det är nyttig träning att försöka fokusera på arbete när det finns en spännande och rolig kompis i ridhuset samtidigt.  Jag antar att hon har rätt även om jag svettades en del samtidigt som jag försökte återupprätta någon form av kommunikation med den lilla fuxen. Det gick sådär även om några steg blev fina.

Igår fick hon vila och jag red min underbara, välartade Hedwig. Hon känns så mjuk och fin nu att hon är ett rent nöje att rida. 

Idag red vi ut en lång tur. Malin på Heddan och jag på Platina. Vips så var min allt stadigare unghäst tillbaka!😍 Travade först i fin form och sen en stadig och fin galopp rakt fram utan sidoskutt och på tygeln.🙏🏻❤️

Rätt som det är kommer hon förhoppningsvis även kunna fokusera på arbete även på Borgs.😂 Hon är aldrig dum, bara fantastiskt barnslig och lite väl ofokuserad. 😇

Efter att ha varit ute i snart tre och en halv månad dygnet runt i helt underbara sommarhagar kommer jag plocka upp dem till stallet i morgon. Eftersom jag vill försöka göra en mjuk övergång får de komma upp nu och fortsätta vara ute på natten. Då blir det iaf 16-17 timmar ute totalt innan jag vänder på det och de får vara ute på dagen och inne på natten. Deras vinterhage är hyfsat stor, säkert 2000m2 minst så de kan röra sig en del i den. 

Jag hade tänkt ha dem ute hela september men det är tillräckligt obehagligt att gå på bilvägen med två hästar i dagsljus. I mörker känns det alltför osäkert för att jag ska våga ta risken. Inte för att mina hästar är dumma utan mest pga att folk som kör bil har noll koll och alltför många visar ingen hänsyn alls.

Vintern är ju oundviklig men det kommer en ny vår och sommar med förhoppningsvis lång utevistelse för hästarna. 

På fredag kommer det ut en sadelprovare. Hedwigs dressyrsadel ligger inte optimalt på Platina så hon behöver en egen.  Får se vad det blir för sort.😊

En av de sista dagarna i sommarhagen för i år.

Allt du säger om andra säger de också om dig

Tävla i dressyr. Det är verkligen en speciell sport.

De senaste två åren har jag inte tävlat speciellt mycket av olika anledningar och senaste tiden har jag reflekterat en del över själva fenomenet dressyrtävling.

Försöker minnas en enda tävling där "rätt" häst vann. 

Kommentarerna bakom ryggen är sällan nådiga. Hur kunde den vinna?! Dålig form, felaktig form, bakbenen en mil bakom, oren, kompis med domaren etc. Ingen kommer undan, verkligen ingen, det är helt klart. 

Jag hamnar själv där emellanåt. Att jag kritiserar eller ifrågasätter. Garanterat har det även fällts mängder av ofördelaktiga kommentarer om både mig och min häst när jag varit utom hörhåll. Även från de som jag kanske tänker är mina vänner.

Jag tänkte på det igår. När en bekant vann med sin häst och hennes första kommentar var. " Jag har mutat domaren  såklart". Det kanske hon hade men det kanske också faktiskt var så att hon har gjort ett bra jobb med hästen och att den går bra och gör ett bra jobb på banan. Men det är ett märkligt fenomen att man direkt nästan känner att man måste be om ursäkt. Nej, alla unnar inte andra framgång så är det. Men det spelar ingen roll, hade placeringen sett annorlunda ut att någon beklagat sig över den också.

Hur andra gör kan jag inte påverka men jag kan själv sluta missunna andra framgång och kanske mer fokusera på vad som gör att jag själv inte står högst på pallen. ( Min första konkreta handling var att köpa en unghäst som är byggd i naturlig uppförsbacke då den ständiga kommentaren under Hedwigs tävlingskarriär har varit.."behöver lätta upp mer fram".)😂😇

Jag startade själv en klass igår med Hedwig. Hon är alltid enkel och okomplicerad att ha med sig och gör sitt jobb. Det kan såklart vara bättre men då måste jag förmodligen lägga mer tid på dressyrbanan. Just nu går hon max ett pass i veckan på dressyrbanan och då bara om jag åker iväg och tränar med henne. Ändå ligger de flesta betygen på 6.5-7 och några 7.5 och en 8. Jag lyckades inte rida öppnorna alls utan fick 4 på den ena och 5 på den andra.  Man tappar ganska mycket poäng då det är koefficient på alla skolor. Hon skulle inte ha mer heller eftersom den första inleddes med skänkelvikning och den andra blev för rak. 

Hon går även fortfarande ute dygnet runt, är lite småtjock och tämligen långhårig. Jag hoppas att hon kan vara ute hela september och då behöver hon sin päls så att klippa är inte aktuellt just nu. Hålla på med täcken känns idiotiskt då de måste på vid åtta-nio på kvällen och av igen vid sju på morgonen. 

Hon trivs så otroligt bra med livet så av den anledningen prioriterar jag bort min egen eventuella väg till ära och berömmelse just nu.😄

Snart nog står hon på box, är klippt och lite smalare. 

Men en sak som jag tycker känns bra när jag tittar på filmen är att hon ser mjuk och harmonisk ut i alla gångarter. Det var också en av domarens kommentarer. " Fin häst med harmonisk utstrålning" 👍🏻😊

Tur man har dem

Hästarna alltså. 

När jag är hos dem glömmer jag nästan allting annat. De ger mig lugn och de ger mig energi. Jag behöver det, i den vansinneskarusell som är mitt liv varje dag, fem dagar i veckan.

Jag vet att jag gör skillnad, femtonåringens röst i kaoset. " Du får inte lämna oss, vi behöver dig" gör att jag stannar kvar hos dem ett tag till.

Hos hästarna, mina kära, vackra, hämtar jag styrkan och lugnet att finnas till för de som behöver min tid så desperat. 

Tonåringar, mobilberoende, spelberoende arga, uppgivna och övergivna.