Fresh and fruity

Vilan har verkligen gjort Heddan gott och hon känns superenergisk och pigg utan att vara stel eller spjärnig.
Åkte till ridhus både igår och idag eftersom passet igår inte blev så seriöst då hon mest kändes som att hon var lite all over the place. Antar att hon behövde få komma igång lite mer ordentlig i kroppen innan jag ställde högre krav.

Idag var hon jättefin och mycket mer med mig samtidigt som hon har hur mycket energi som helst. Jobbade galoppen ganska mycket där fokus låg på piruettgalopp, galoppslutor samt lite bytesserier. Bytesserierna var tydligen väldigt upplivande  och himla skojiga för det blev byten i vart 3:e, vartannat, vart 4:e och ordningen bestämde Hedwig själv. Spelade ingen roll om jag provade på diagonalen eller på kvartslinjen.. "Oh detta kan jag jettebraaa helt sjelv!!" Eller inte..
Men det var ett tag sedan jag provade en serie nu så jag bekymrar mig inte så mycket över det utan tycker bara det är roligt att hon är så himla pigg och glad,

Dock hade vi en lite oväntad dispyt innan vi kom iväg. Hon är oerhört lätt att lasta och det var länge sedan hon hade några synpunkter på detta. Jag brukar bara lägga grimskaftet över halsen och skicka in henne. Idag hade den dåliga matten inte tänt ljuset inne i släpet utan inbillade sig att stackars Heddan skulle gå in i det där mörka hålet ändå.

Och eftersom jag hade varit såpass okänslig var hon fortfarande sur även när jag hade tänt lampan och vägrade gå in. 

Blev till att plocka fram smisken. Inte så att jag slog henne men petade lite på henne och använde en ganska tydlig ton i rösten. Eventuellt ännu lite mer kränkt över detta valde hon då att mer eller mindre galoppera in i släpet så jag fick kasta grimskaftet över halsen på henne i farten..

När vi åkte hem såg jag dock till att tända innan jag bad henne gå in och då marscherade hon in utan att blinka precis som hon brukar.

Jag funderar också på att köpa betfor till henne. Hon har alltid vattenhink i boxen och vattenkopp i hagen. Tycker att hon är duktig på att dricka men vintern är ju kolikens tid så kanske är bra att ge i förebyggande syfte.

Tillbakablickar och ambitioner för nya året

Nytt år står för dörren och i sommar är det otroligt nog hela tio år sedan jag åkte och hämtade min lilla treåring i Skyttorp. Vad hade jag egentligen då för drömmar och ambitioner med min unghäst?

 Tre år, juli -05

Hon skulle såklart bli dressyrhäst och jag minns att jag hade svårt att fatta att jag nu plötsligt ägde en häst som faktiskt hade förutsättningar som med tidigare häst bara var en utopi. (En liten svartbrun travarvalack som knappt överskred ponnymått). Det var en väldigt speciell känsla måste jag säga. En känsla av att nu var det kanske bara jag som kunde sätta begränsningarna.

Jag var inte speciellt duktig när jag köpte Hedwig men lät mig inte nedslås så mycket av det utan såg till att jag fick bra hjälp så snart som möjligt. Hedwig var dessutom en av de snällaste unghästar jag har träffat. En pigg,glad och ambitiös häst som sällan hittade på dumheter.

 En pigg o käck unghäst.

Min ridbakgrund är inte speciellt imponerande utan jag började, som de flesta snorungar, på ridskola när jag var 9 år. Jag hade turen att få börja på en underbart charmig och helt opretentiös liten ridskola som låg långt från all ära och redlighet. Där tillbringade ridskolehästarna dagarna ute i enorma hagar för att på eftermiddagarna kallas in till det lilla stallet där ponnyerna stod bredvid varandra utan mellanväggar, stora hästarna i spiltor och ridlärarens lite finare häst i en box. Ponnyerna reds oftast barbacka vintertid eftersom de var oklippta och det var ett utmärkt sätt för oss ungar att hålla värmen på. Det fanns visserligen ett litet ridhus men vi fick ofta rida ut istället i en helt fantastisk natur. Vi fick lära oss att hålla truten ute i skogen så att vi skulle kunna få se vilda djur under våra turer. När något dök upp sa aldrig ridläraren något utan pekade bara med hela armen så att alla skulle få se älgen, rådjuret, räven, haren eller vad det nu månde vara.

I det lilla, enkla stallet rådde ordning och reda och hästens välbefinnande sattes alltid i första rummet.
Det är något som jag sedan alltid har tagit med mig. Hästen först sedan jag.

När jag var tretton år flyttade vi till Luxemburg och där hade jag under några år en av de raraste hästar jag någonsin stött på. En fransk travare som omskolats till hopphäst och var synnerligen välutbildad. Honom kan jag faktiskt fortfarande sakna ibland. Så otroligt snäll och fin.

Mellan tjugo och trettiofyra red jag i princip ingenting och trodde väl aldrig att detta var något som jag skulle plocka upp igen. Men av en tillfällighet kom jag återigen i kontakt med häst och jag insåg att något inom mig som länge varit vilande plötsligt vaknade till liv med en kraft som inte gick att stoppa. Längtan efter att få rida och vara med hästar blev så stark att jag efter ett tag tog hand om en liten travarvalack som ingen annan ville ha. Han var sur och ganska svårriden. Men jag tränade mycket och tävlade tom lite. Som bäst en LC på 60%. Ett resultat som jag var omåttligt stolt över! :-))

Men självklart fanns drömmen om en riktig dressyrhäst. Avlägsen och ouppnåelig. Enda tills den dagen min mammas man kom och sa att de hade bestämt att de skulle lägga en ansenlig summa pengar på en lovande unghäst för att hjälpa mig förverkliga min dröm.
Jag var trettioåtta år när jag köpte Hedwig och hade aldrig utbildat en häst tidigare från grunden. Men henne har jag både utbildat själv samtidigt som jag själv har lärt mig. Självklart med hjälp av min tränare som har följt oss sen Hedwig var fyra år. Men jag antar att jag naturligt har ganska bra balans, timing och känsla för takt och rytm annars hade jag aldrig kunnat lära henne  seriebyten samt lite piaff och passage.

Jag vet i dagsläget inte hur långt jag kommer kunna utbilda henne men målet för 2015 är att bli stadig i msvA. Just nu känns det avlägset men det är bara ett par år sedan jag tänkte att jag aldrig skulle kunna rida en msvB5 på henne och nu har vi tom placering i klassen. Så får hon bara vara skadefri så skulle det väl vara själva fan om det inte skulle gå!
Ibland får jag höra att det är ganska ovanligt det jag gjort tillsammans med min häst. Alltså att köpa sin första unghäst utan tidigare erfarenhet vid den åldern som jag var och sen utbidla den såpass långt som jag har gjort. Jag vet inte, jag tror kanske att jag har viss talang och känsla för ridning men det handlar nog i första hand om att jag har varit så fokuserad från början och aldrig reflekterat så mycket över vad eller vilka begränsningar vi har.

Nåväl, Hedwig har tagit det lugnt en vecka så idag började jag igångsättningen med att skritta upp och nerför backen åtta gånger. Helt värdelöst tyckte Heddan som kastade längtansfulla blickar ut på det lite lätt snötäckta gärdet. Vore mycket lämpligare med en rejäl och uppfriskande galopp tyckte hon. Hon ska få det men jag vill gärna rida henne lite mer först för att slippa halvsken kombinerat med diverse krumsprång. Så imorgon åker vi till ridhus för ett lite mer seriöst arbetspass och sen ska vi kanske kunna galoppera på gärdet på måndag. :-)

Idag åkte dessutom pälsen av. Behöll bara en plätt under sadeln och knäsrumpor på benen. :-)) Som synes på bilden blev det lite randigt men vi ska inte visa upp oss för någon annan än tränaren på ett tag och hon är inte så känslig av sig...Passade även på att kapa av ca en dm av manen. Nu kanske vi återigen kan passera som ett potentiellt dressyrekipage istället för ett förrymt russ från Lojsta hed.

Ingen stilikon precis..

Att jag vansläktas på flera sätt är något jag inte på något sätt kan förneka. Båda mina föräldrar äger hem som utan tvekan kunde vara klippta ur en designertidning, något jag själv definitivt inte kan stoltsera med det, även om jag förvisso tycker vårt hem är ganska mysigt., iallafall när det är nystädat..(brukar vara ett par timmar..;-)) Min mor är dessutom alltid oklanderligt klädd och mycket stilmedveten.
Jag har tyvärr inte ärvt riktigt samma känsla för stil även om jag brukar kunna klä mig något sånär och kan kombinera färger hyfsat. Idag vet jag dock inte riktigt hur det gick med den saken och jag kan bara konstatera att jag är så långt från stilikon och sann dressyrryttare man kan komma.

Alla vet att en dressyrryttare alltid visar upp en välpolerad häst, i dressyrsadel, kandar och självklart ett snyggt ländtäcke. Benen är alltid snyggt lindade eller har åtminstone ett par trendiga benskydd. Den går dessutom alltid mycket väluppfostrat på tygeln. Ryttaren själv är iförd moderiktiga märkeskläder samt välputsade stövlar.

Någon gång, i tidernas begynnelse, fick jag lära mig att i stallet ska man ha gamla kläder som man inte behöver vara rädd om. Denna lärdom verkar då och då poppa upp igen och idag när jag tänkte rasta av min lite väl överenergiska häst på ett intilliggande gärde insåg jag att förfallet verkligen var totalt.
Jag hade lyckats styra ut mig i en rosa gammal dunjacka, ett par slitna blå ridbyxor, mina gamla, fula stövlar med ett litet hål på. Hedwig, luddig som ett gotlandsruss hade fått på sig ett orange(!) schabrak, hoppsadel, remontträns med pelaham (!) samt mörkblå benskydd.
Alltså..jag insåg att vi mer representerar någon slags halvtaskig variant av skogsmulleekipage..

Nu ska ingen heller tro att det "luddiga gotlandsrusset " på något vis kunde tänka sig att uppföra sig som det anstår en välutbildad dressyrhäst utan hon var mer inställd på att testa mattes balans genom att bocka ett antal gånger varje gång vi skulle fatta ny galopp. Tack o lov för hoppsadel tänkte jag lite i mitt stilla sinne så jag bara kunde stå i lätt sits och följa med i luftsprången. Känner verkligen ingen längtan efter att dråsa i backen igen. 

Att hon brallar några språng sådär gör mig inget eftersom det egentligen bara handlar om lite överskottsenergi och livsglädje. Däremot är jag inte helt förtjust i att hon låtsas att julgranstjuvarna som vi stötte ihop med är ungefär samma sak som blodtörstiga hästmördare. Hennes sätt att hantera sådana faror går mest ut på att bli stel som en pinne, kasta sig och gärna skena iväg en bit. (Gissa varför matte alltid har pelham ute..) Att som ryttare försöka få kontakt med julgranstjuven är inte heller helt lätt eftersom denna smyger fram, lätt hukad för att undvika upptäckt. I Hedwigs värld är ju detta klart samma sak som ett smygande lejon..

Nåväl. Hedwig ska slippa sin matte ett par dagar eftersom vi tänkte bege oss söderut i landet för att fira jul. När vi åter är hemma lovar jag att jag åtminstone ska plocka fram klippmaskinen och ansa bort några kilo päls..:-)) Kanske börjar hon då återigen likna en dressyrhäst..vi ska även jobba lite mer på matchningen när det gäller bådas utrustning..

Är trollen borta nu??!!

Dags att skriva lite tror jag

Ser just nu fram emot ett par veckors ledighet och det är verkligen välkommet. Tror att de flesta  som jobbar är i behov av att få vara lite ledig nu efter denna mörka, regniga höst. Jag är ganska trött och har under perioder känt mig ganska deppig denna höst. Ska bli skönt att ladda batterierna lite samt försöka hinna ifatt lite med saker hemma som blivit ohjälpligt efter.
Nu går det dock snart mot ljusare tider och bara den vissheten gör ju att man blir muntrare.

Under hösten har jag nästan enbart fokuserat på grundläggande arbete med Hedwig och så här långt känner jag mig nöjd med resultatet. Hon är mjukare och mer lättreglerad. Både lösgjordheten och genomsläppligheten har förbättrats avsevärt samt att hon blivit mer bärig.

Jag har senaste veckan återigen provat att rida piruetter på henne och det märks att hon är starkare då det inte enbart är en stor volt tillbaka utan att det mer börjar likna något som kan bli bra med mer styrka och balans.

Pga av vädrets osamarbetsvilja har det i princip varit omöjligt för Anders att underhålla ridbanan trots goda intentioner och det innebär att ska man rida så är det ridhus som gäller. Dessutom har jag inte hunnit till stallet innan mörkret fallit så det har blivit dåligt med skogsridning. Ungefär varannan dag har jag åkt iväg till ridhus men jag märker på henne att hon behöver sina skogsturer. Hon känns lite orastad i galoppen och det tar en stund  att få henne att slappna av och inte "skena" runt på högsta växel.

Idag på träningen jobbade vi framför allt med elasticiteten där hon skulle komma tillbaka till piruettgalopp några språng och sedan fram i friare lägra form. Sedan gjorde vi samma sak i trav fast där skulle hon i princip trava på stället några steg och sedan fram i längre, rundare form. Tycker hon skötte sig väldigt bra och verkade själv riktigt nöjd med arbetet.

Väl hemma gjorde jag en grundlig mockning av hennes box, fyllde på nytt strö samt gav henne en ordentlig biolightbehandling. Skönt för Heddan med "rena lakan" o lite extra friskvård. :-)

Blev visst en lugn vecka för Heddan

Inte så att jag hade planerat in någon vila men det föll sig så den här veckan att hon fick tre dagar utan jobb. Eller egentligen fyra eftersom vi bara red ut en sväng idag.
Jag vaccinerade henne i veckan och hon verkade bli ganska påverkad av det. Inte så att hon fick feber men blev låg och trött. Hon var fortfarande lite matt idag när vi red ut tyckte jag om jag jämför med hur hon brukar vara men piggare än igår iallafall. Skruvade även i broddar idag eftersom det faktiskt var ganska halt ute på flera ställen märkte jag. Får nog även sätta på snösulor på tisdag när hon ska skos eftersom vädret är så oberäkneligt nu och det mycket väl plötsligt kan slå om och vräka ner snö. Vill helst inte ha sulor när det är barmark så det är lite pest eller kolera. Men kommer det snö så och det blir tö går det nästan inte att ta ut henne eftersom hon direkt får styltor och riskerar att vricka sig. Jag vill helst slippa skador så långt det är möjligt.:-)

Imorgon åker jag nog över till Borgs för ett lättare dressyrpass med fokus på att hon bara ska vara så mjuk och eftergiven som möjligt. Tycker att jag, trots tråkigt höst/vintermörker och heltidsarbete har lyckats få till en bra varannandagsträning. Jag vet att jag läste någon gång att man helst inte ska göra samma sak två dagar på raken och det kan ju ibland vara lite svårt den här årstiden när det bara är mörkt, mörkt , mörkt men tycker ändå jag fått till det helt ok. Rider oftast ut fredagar och söndagar. Tisdagar vilar hon eftersom jag då har min hästlediga dag. Jag ser gärna att hon går i skritten den dagen eller får lite backträning av Sandra när hon har tid. Jag tror det ingår att hon får gå i skritten när jag inte är där men har inte tänkt på det tidigare. Får kolla med Maggan. :-) Så om Sandra hinner röra lite på henne på em får hon i alla fall komma ut två gånger. Så här års står de ju mest och hänger i hagen och rör sig knappt.

Övriga dagar blir det antingen banan hemma eller ridhus. Tänkte börja lägga in longering en dag i veckan. Har inhandlat en grej som kallas "longeringshjälp" som är en väldigt simpel idé men som tydligen ska hjälpa dem att komma loss i ryggen och aktivera bakbenen.

 Befann mig väldigt lägligt alldeles i närheten av Hööks igår kväll så då råkade jag visst bara åka in där och köpa en..
En liten filmdemonstration av Laura Bechtolsheimer   :-)
https://www.youtube.com/watch?v=mqUJzNVPp9w

Tycker egentligen det är gräsligt tråkigt att longera eller tömköra men denna grej verkar så enkel att tom jag nog ska kunna få till lite lösgörande jobb för Heddan. :-)

På dansbanan i månljus

Ja sämre kan man ju ha det.
Jag måste verkligen ge en eloge till Maggans man, Anders, som sköter ridbanan på ett helt outstanding sätt. Den påminner verkligen om en dansbana, helt jämn och fin.
Idag kunde jag rida på i det närmaste perfekt underlag under en stjärnklar himmel och nästan fullmåne. Tycker inte att det är så värst synd om en när man rider sin fina häst,  andas frisk, härlig luft och lyssnar på bra musik.

Hedwig hade ägnat en stund åt att skena som en vettvilling i sin hage idag tydligen medan hennes haggrannar hade tittat lite undrande på hennes vansinnesattack. Det finns ingen riktig förklaring till varför just enbart hon beslutade sig för att galoppera runt i sin hage som om hon förlorat all vett och sans. Eventuellt kan hon ha fått för sig att någon illvillig älg kikade fram bakom någon gren i skogen eller så ansåg hon helt enkelt att stallslaven kom några minuter försent enligt hennes klocka.

Hon var fin och lätt i ridningen men kändes lite springig i traven. Kan ha berott på att hon kanske var lite trött efter sitt eget motionerande. Galoppen kändes dock riktigt fin, speciellt vänster. Imorgon är det träning så hon fick en ordentlig behandling med biolighten för att slippa eventuell träningsvärk och stelhet. Härligt tyckte Heddan som stod och halvsov medan jag höll på. :-)

I övrigt inser jag att jag inte kan skjuta upp klippning så mycket längre. Hon ser lite hemtrevligt småraggig ut för tillfället och kanske inte helt som en stilig dressyrhäst.. Men..att klippa häst är så otroligt tråkigt att jag nästan hellre låter henne fortsätta se ut som en liten raggsocka.

Hmm..kanske inte den looken vi strävar efter..

Dessutom behöver jag ringa min veterinär för att vaccinera henne. Får försöka komma ihåg det imorgon.

Med fokus på elasticitet

Ofta när jag har varit hos Hedwig så skriver jag långa, inspirerade blogginlägg i huvudet. När jag väl sen kommer hem så verkar jag av någon märklig anledning glömma det mesta av det jag tänkt skriva.

Men, iallafall, Om jag tittar igenom protokollen från årets tävlingar så går samma sak som en liten röd tråd genom i princip samtliga oavsett resultat. Mer engagemang och mer elasticitet. Det är vad domarna vill se.

Jaha..och hur uppnår man då detta?? Självklart genom att stärka hästen, det är det givna svaret. Och det uppnås då genom att man rider och arbetar hästen varierat samt tempoväxlingar i alla gångarter. Ofta hör man också att man måste engagera hästen mer..då blir det bra. Allt detta är naturligtvis sant men jag tror att man måste vara väldigt lyhörd till den hästen man rider och vara tillräckligt smart för att komma underfund med ett system som passar just den.
Hedwig är väldigt stark och uthållig så länge hon inte behöver bära sig. Där är hon istället ganska svag. Det är meningslöst att sitta och galoppera i en evighet på henne och tro att det kommer stärka henne. Självklart är det bra för henne att få galoppera på framåt ute i skogen eller på galoppbanan men knappast just nu på ridbanan.

 För att få henne att förstå och vilja bära sig arbetar jag henne bara korta sekvenser i galopp. Minsta tendens att hon rätar ut sig eller faller fram så gör jag en övergång antingen till trav eller skritt och helst innan hon har hunnit räta ut sig. Jag jobbar ju henne ganska länge i skritt innan jag börjar trava, minst 20 minuter. (Vet inte om det är sant men nån sa någon gång att det tar  20 minuter för ledvätskan att bli varm så då kan det ju vara bra med en lång framskrittning) Det som är intressant att se nu är att när jag börjar trava så har hon mycket mer kadens från start och i halvhalterna blir det nästan lite åt passagehållet. Men detta är bara så länge hon inte är trött. Jag travar bara en liten stund så här just nu innan jag går över till galoppjobb.

I galoppen är det korta sekvenser där hon ska vara uppe med manken och lätt i handen. Jag gjorde en lustig upptäckt häromdagen att om jag tänker travövergång så samlar hon sig hur fint som helst i galoppen. Mycket bättre än om jag tänker att jag ska korta eller samla galoppen. Något måste jag göra med mina hjälper som jag inte riktigt fattar men jag tänkte att då får jag helt enkelt dra fördel av det och tänka trav istället för samling.

Hur lång tid det kommer ta innan hon kan gå så här fint och bärigt i galoppen genom ett helt program vet jag inte eller visa den fina, luftiga traven ett helt program. Hon får helt enkelt stärkas successivt nu och jag kommer inte forcera utvecklingen. Det märks att hon blir väldigt trött av det så jag måste vara försiktig och inte nöta för mycket.  Men det arbete som vi gjorde i torsdags på träningen och passet på dressyrbanan idag gör mig så nöjd. Så himla fin och jag tror jag har hittat nyckeln till hur jag bäst arbetar just min häst.

Igår red vi ut i skogen och imorgon ska världens snällaste Sandra ta hand om min Hedda eftersom jag tänkte åka upp till Friends arena och kika på lite snygga dressyrhästar. :-) Ska bli himla trevligt, i synnerhet som det är tillsammans med en kär vän som jag träffar alldeles för sällan

För att minnas

Skriver jag det här,

Hedwig känns verkligen fantastiskt fin att rida igen. Det har nu snart gått två veckor sedan blistringen av bakknäna och för varje dag nu känns hon mer elastisk, reglerbar och mjuk.
Eftersom jag även ville testa att se om hon var annorlunda utan biolightbehandling under en vecka hoppade jag över den också i samband med att hon blistrades. Nu har jag behandlat henne som vanligt i en vecka och det är nästan märkligt vilken skillnad det gör. Dessutom är hon klart mer tillfreds och gladare efter att jag höjde högivan med ett par kilo. Go o glad blick igen med spetsade öron. Hon var nästan lite deprimerad och väldigt grinig innan. Skönt när så lite kan göra stor skillnad för humöret. :-)

Idag var en sådan där behaglig, mysig dag i stallet. Stormockning av boxen och påfyllning av nytt strö. Torkade rent boxväggarna, fyllde på höautomaten, kraftfoder automater och fyllde på vattenhinken. Snackade skit med Maggan, red ett pass på banan på en häst som ger lyckokänsla! Biolightade och ställde sen in en belåten och tillfreds Hedda som nöjt tuggade på höet som fanns kvar i boxen.
Man mår liksom bra i hela själen efter en sådan eftermiddag.

Smaller steps

Japp det är en av detaljerna vi jobbar med nu. Eller egentligen handlar det ju om att hon ska bli  så självbärig som det bara är möjligt och kunna variera steglängden så mycket som möjligt i alla gångarterna.

Det är så skönt och jag är så himla glad att Pia är min tränare som jag väldigt enkelt kan ha en bra dialog med och som även är helt med på att nu lägger vi fokus på styrka och balans under vintern. Det måste bli total nolltolerans mot att ta saker och ting mellan egna tänder som Heddan gärna gör. 

Idag var första träningen på tre veckor och vi fick till ett bra arbete med galoppen. Fin och bärig och med bra rytm. I traven är hon riktigt underbar och vi satsar på att hitta så många växlar som möjligt.

De flesta kan nog förstå vilken grym känsla det är när hon sätter sig och trampar  med nästintill perfekt takt och sen mjukt travar fram med kadens och luftighet. Just där och då känns hon verkligen som en miljon.

I övrigt så beslutade jag att höja högivan till 12 kg per dygn. Hon är så himla hungrig hela tiden och dammsuger sin box på vartenda strå. Hittills har hon fått 10 kg och hon är verkligen superfin i hullet men det verkar inte som att 10 kg tillgodoser hennes tuggbehov tillräckligt. Hon grälar på Maggan varenda morgon och har ätit upp allt redan vid 6 medan de båda andra hästarna fortfarande står och tuggar på sitt hö. Och det är alltså hö hon får och inte hösilage. Hösilage brukar man behöva ge en högra giva av än hö men Heddan vill ha mycket mat så det är väl bara att ösa på.

Vattenhink vill Hedwig också alltid ha även om hon har en stor, fin vattenkopp i sin box med bra flöde. Dock vet jag inte om hon tyckte det var dags för en ny, piffig färg då hon fick in en fullträff på denna idag när hon fick för sig att stackars gamla Silver råkade kasta ett getöga på hennes matranson. Blir till att svänga förbi Granngården imorgon för matte..

Imorgon slutar jag dessutom tidigt så då tar vi en tur i skogen i något som iallafall kan liknas vid dagsljus.

Speed controlx2 eller short step hell och tankar om detta

Förutom den verkligt intressanta och matnyttiga clinicen med Edvard Gaal som Marie-Louise skickade till mig https://www.youtube.com/watch?v=j2S6c7NyI5c  (flera delar)läste jag även denna artikel om Kyra Kyrklunds träningsfilosofi.
http://dressagetoday.com/article/kyrklund_smaller_steps_030910-12392
Min tränare är uppenbarligen mycket inspirerad av Gaal då jag känner igen många övningar från våra träningar och det Kyra skriver om är mycket av vad jag pysslat med hemmavid senaste månaderna.

Att det ligger i människans natur att vi älskar att ha rätt är nog ingen nyhet för de flesta och de flesta av oss jobbar hårt (och offrar tyvärr ibland mycket) för att bevisa för vår omgivning att vi har det. Vi ryttare är inget undantag utan vill alltid få bekräftat att vi är på rätt spår (annars talar vi om det för alla som ids lyssna att vi faktiskt är det..)

För Heddans och min del finns det säkert vissa som skulle kunna ha åsikter om vilket spår vi är inne på. Nån kanske säger fel, nån kanske säger rätt och nån kanske rent av säger inget spår alls.

 En sak är dock säker att utan "speed control" så kommer vi aldrig komma vidare. Båda dessa proffs understryker vikten av att verkligen kunna kontrollera varje steg och att man måste backa tillbaka så fort man tappar kontrollen och balansen. För min del så får jag bekräftat att det jobb jag gjort med Heddan innan hennes korta vila är precis det hon behöver.
Så vi fortsätter pilla med detta ganska simpla jobb som  får så överraskande positiva resultat.

För även jag mår ju lite bättre när jag får bekräftat att jag är på "rätt" spår.

Att jag älskar bling är ingen nyhet för det som känner mig väl och Maggan var snäll och piggade upp mig häromdagen med en fin,blingad nummerlapp. Blir fint till vårens tävlingar!

Dessutom fick jag mina nya sporrar idag och de kan omöjligtvis ge skav så jag känner mig väldigt nöjd med det. Väldigt fina!

Legat på latsidan

Det kan man iallafall säga att Hedwig har gjort sen senaste tävlingen. Hon har inte gjort så väldigt många knop och jag har även passat på att blistra bakknäna när hon ändå tagit det lugnt.

Det är inte så att hon står helt utan jag rider henne men utan samling. När man har blistrat knäna ska man inte rida böjda spår eller samla dem på ca en vecka. Jag behöver väl knappt skriva att Hedwig är rätt nöjd med det upplägget.

När hon har vilat ett tag kan jag helt ärligt säga att första känslan när man ska börja arbeta henne är att man med viss tvekan undrar om hon ens är utbildad LB. Hon är ju ett sto och någon sa vid något tillfälle att en valack fortsätter man där man slutade sist medan med ett sto börjar du om varje pass. Såklart en sanning med viss modifikation och det kan säkert även vara tvärtom beroende på individ men i Hedwigs fall är det en klockren beskrivning.Visserligen går det numera ganska snabbt att få tillbaka henne till en variant av hyfsat välutbildad häst och hon brukar vara fin att rida igen efter några dagars jobb men det finns stunder när jag tänker. Nä, jag orkar inte..att nästan jämt vara tvungen att börja om och börja om kan ibland kännas lite tröstlöst.
När jag ser henne från backen ser jag ju att hon egentligen har riktigt bra, och faktiskt bättre grundgångarter en många andra hästar som kommit mycket längre i sin utbildning än vad hon har gjort. Men kombinationen att hon är så ranghög, intelligent och inte så väldigt benägen att ta i mer än nödvändigt gör det ganska tufft.

Men sen är ju de där stunderna när hon plötsligt gör perfekta, spikraka luftiga seriebyten, trampar med superfin takt, gör en travökning som ger känslan av att flyga, känns helt mjuk, spänstig och reglerbar överlag. Då vaknar hoppet igen och man tragglar vidare. Och för att vara rättvis så kommer de stunderna mer och mer ofta nu för tiden.
Sen är det också upp till mig att antingen lyssna på den/de som hela tiden vill klanka ner på hennes svagheter eller på den/de som ser hennes kvaliteter och potential. Lätt att fastna i det negativa tankarna tyvärr.
Ljuspunkterna finns dock! En god vän till mig som tidigare tävlat internationell fälttävlan hör till skaran som ser hennes potential och allt som oftast ger mig bra tips och råd. Senast idag skickade hon en länk från en clinic med Edward Gaal där han går igenom hur han arbetar med sina hästar från ung till färdig GP-häst. Jag har tittat på den och tänkt att ja, nu ska jag fan lägga fokus på det här jobbet över vintern!
Så tack för den inspirationen Marie-Loise. :-) Motivationen börjar komma tillbaka!


I övrigt lyckades jag till min skam och häpnad göra sporrhåll på högersidan och detta hör verkligen inte till vanligheterna. V et att hon fick skav en gång för flera år sedan och då bytte jag till sporrar med rundtrissor. Efter det har det aldrig varit några problem tills nu då. Hon var visserligen ganska nyklippt om det nu kan vara en bidragande orsak. I fortsättningen tänkte jag  lämna en liten ruta vid skänkelläget som lite extra skydd. Dessutom har jag beställt ett par sporrar med en rullande kula som tydligen är väldigt mild.

Någon hade inte gjort sitt jobb

Maggan fick tydligen en föreläsning och uppläxning som hette duga i morse när hon äntrade stallet.  Det var allt från hänsynslösa, inkompetenta hästägare, till sena stallslavar som borde ha varit där minst trettio minuter tidigare.

Stackars Maggan var naturligtvis lätt frågande till detta men insåg efter en stund att  Hedwigs matte inte hade laddat höautmaten korrekt vilket inneburit att frukosthöet inte hade ramlat ner när det skulle. Hedwigs utläggning om detta hade tydligt varit  lång och förmodligen ganska tröttsam att lyssna på.
Nåväl, idag har jag laddat automaterna med korrekta kakor som borde ramla ner punktligt så madam blir serverad på utsatt tid...

I övrigt har veckan inte inneburit några direkta ansträngande övningar för Heddan. Hon har skrittat i skogen, blivit dubbellongerad, fått knata upp och ner för klätterbacken samt skrittad ännu mer i skogen. Idag var det dock tveksamt om någon hade kallat det skritt eftersom det mest handlade om att taktskritta, glo och smyga förbi snötäckta stenar och andra obehagliga saker i skogen, kasta sig över diken med tigersprång samt någon variant av ökad trav istället för lite lätt jogg.

Imorgon funderar jag faktiskt på att skritta över till Borgs och låta henne få några varv på galoppbanan. Frågan är bara hur jag sedan ska ta mig tillbaka hem sen utan att riskera livhanken. Heddan brukar tycka att det är väldans upplivande att galoppera på galoppbanan och ser heller inga hinder att fortsätta galoppera genom skogen hem. Själv är jag inte helt övertygad om att det är lämpligt med tanke på det lite väl kuperade underlaget.

Riktigt skönt iallafall att se henne på tömmen och jag kunde konstatera att hon ser väldigt fräsch och spänstig ut.

Sammanfattning av tävlingsåret

Nedan har jag skrivit en sammanfattning av det här årets tävlingsresultat och när jag tittar på det så blir det tydligt varför man som dressyrryttare oftast ser ut så här efter efter en tävling:

1.Katrineholm 25/1 MsvB4, 62.82% plac 11 av 20
2.Södertälje 15/2 MsvB2,  63.14% plac 19 av 40
3.Föreningen Mantorp  8/3 MsvB5,  58.77% plac 13 av 13
4.Gnesta Ridklubb 15/6 MsvB4 ,  65,87% plac 2 av 31 
5.Mariefred 4/7 MsvA ,51.97% plac 33 av 33
6.Mariefred 5/7 MsvB4,  59.67%  plac 17 av 21
7. Gripen 1/8 MsvB2,  64.53% plac 4 av 29
8. Gripen 2/8 MsvB4 ,  63.8% plac 7 av 26
9-Gripen 3/8 MsvB4,  63.91% plac 10 av 24
10. Västra Sörmland 16/8 MsvB5, d 65,4% plac 4 av 18
11. Skärlunda 6/9 MsvB4, 59.02% plac 14 av 19
12,Botkyrka 5/10 MsvB2, 58,14% plac  24 av 27
13, Nyköping 12/10 MsvB4,  67.17% plac 6 av 17
14, Enköping 1/11 MsvB5,  56.02% plac 19 av 23

Tävlingen i Mantorp och i Botkyrka tyckte jag själv gick riktigt dåligt (och självklart MsvAn som jag bara testade och där vi hoppade över några rörelser)  medan jag i ärlighetens namn inte på något sätt kan säga vilka av de övriga ritterna var bättre eller sämre. När jag har skrittat ut har jag allt som oftast varit nöjd med henne men inte haft en aning om, om det varit ganska ok eller ganska dåligt.
Det som är lite lustigt är att trots att hon förmodligen gått ganska likvärdigt, iaf på sommarens tävlingar, så har hon antingen varit placerad eller hamnat bland de sista i klassen.
Jag kan inte heller säga eller avgöra vilken av domarna som har mest rätt, de som sågar oss eller de som tycker vi är ett ganska trevligt ekipage. En bekant till mig tror att det beror på att Hedwig är en svårbedömd häst. Jag har som sagt inte en aning.

Hur det nu än är med den saken är Hedwig den enda häst jag har och jag älskar verkligen att rida henne och bara vara med henne. Jag känner mig i princip alltid glad efter ett pass oavsett om vi ridit ut, hoppat lite, ridit ett dressyrpass eller varit iväg på någon träning. Vi har de förutsättningar vi har och jag kan bara försöka göra det bästa av det. Med största sannolikhet kommer det även vara så fortsättningsvis att vissa domare gillar oss mer och andra mindre. Största glädjen jag har med henne har egentligen väldigt lite med tävling att göra utan det är att få uppleva den speciella relationen man får med en häst som man har haft så många år som jag har haft Hedwig nu. Jag hoppas på minst lika många år till.

Två steg fram..fem steg bak

Ja ungefär så känns det ju efter gårdagens tävling.
Inte alls så att jag är missnöjd med Heddans insats, snarare tvärt om. Förutom att hon missade serien helt så tycker jag att hon gjorde flera grejer bra.
Men detta är en märklig sport och det kan ibland vara svårt att fatta vad det är domaren vill ha. Att tävla i hoppning är ju enklare på det viset att den som är felfri och snabbast runt vinner. Inga konstigheter med det.

Jag har ridit för den domaren två gånger tidigare och blivit lika sågad varje gång så att det är iofs uppenbart att hon varken gillar min häst eller min ridning. Även om jag hade sett i proppen att hon skulle döma någon av klasserna så visste jag inte att hon skulle döma min klass förrän ryttarmeddelandet kom ut och då hade jag redan betalt avgiften. Egentligen gillar jag verkligen tävlingsplatsen och själva tävlingen var också välarrangerad. Det var därför jag valde att trots allt åka när jag ändå hade betalat och hästen var ju pigg och kry. Men hade det stått i proppen vem som skulle döma klassen hade jag aldrig anmält. Det kan eventuellt ha varit taktik från tävlingsarrangören eftersom deltagarantalet sjönk från fyrtio anmälda när ryttarmeddelandet kom ut till tjugotre startande. Tror många faktiskt strök sig när de såg vem som skulle döma. Med facit i handen så skulle jag också ha gjort det.

Nu brukar jag inte vara grinig med vem som dömer utan oftast ha inställningen att ok, då får jag se till att rida bättre nästa gång om det har gått dåligt. Det brukar löna sig och två domare som inte har varit jätteimponerade av oss tidigare har haft oss placerade flera gånger i sommar. Men i det är fallet känns det bara idiotiskt att ens försöka någon mer gång.

Nu är det iallafall färdigtävlat för den här säsongen och det känns rätt skönt. Heddan ska få ta det lugnt en vecka och mest bara bli ompysslad plus lite skogsridning och tömkörning.

Eventuellt åker jag och gör en vetkoll på henne plus att jag nog ska ta och blistra bakknäna på henne. Sen tar vi vintern på oss att stärka galoppen ännu mer och befästa alla rörelser i msvA.

Film från tävlingen

Två steg fram

Känner att jag måste hänge mig åt ett lättare skrytinlägg. Det är inte så att Spjärn-Heddan har sagt upp sig helt o hållet men hon verkar mer eller mindre lysa helt med sin frånvaro i både skritten och traven. Känns som att jag fått en helt annan häst i dessa gångarter. Så mjuk och spänstig att jag har svårt att fatta hur det är möjligt.
Förhoppningsvis ska även galoppen komma ikapp men här har vi fortfarande massor kvar att jobba med. I synnerhet när det handlar om vilket tempo som gäller..Halvhalter tills jag blir blå i synen och förhoppningsvis så går iallafall vart tredje igenom..
Förändringen har kommit under de sista två månader och jag är helt säker på att det är kombinationen av skrittjobbet och biolighten som har gjort det.

På lördag är det tänkt att jag ska rida årets sista tävling. Domaren är av den strängare sorten och jag verkar få en ganska tidig start. Känner mig kanske inte så jättehågad men som Maggan sa, ta det som en programridning. Jag får göra det och satsa på att göra ett så bra travprogram som möjligt och sen förhoppningsvis inte skena genom galopprogramet.. :-))

Jag planerar att ta vintern på mig att få galoppen lika fin som traven och förhoppningsvis ska jag kunna äntra tävlingsbanorna iförd min snygga frack till våren.

Men tanke på att det är Halloween och  med förra helgens fladdrande plastband i  färskt minne har jag förbjudit Hedwig att gå på denna film.

Tror inte det skulle vara bra för vare sig hennes eller mina nerver..

Carl Hester =Inspiration

Nu har jag förvisso sedan länge passerat stadiet när man har idoler och dylikt men finns det en person som jag älskar att se och lyssna på när han håller träningar så är det Carl Hester. Köpte till och med serien "At home with Carl Hester" som jag sett några gånger.

Tror det är hela hans avspända förhållningssätt samt fantastiska humor som gör det till ett rent nöje att lyssna på honom. Är det någon som jag verkligen, verkligen skulle vilja träna för någon gång i livet så är det honom.:-)

En clinic som jagt gärna hade sett är den som han och Charlotte Dujardin höll nere i Odensee alldeles nyligen.

Har hittat ett litet klipp på en intervju innan clinicen och även ett längre inslag från själva clinicen. Behöver väl inte säga att jag hade otroligt stor behållning av båda!
Intervju
Clinic

När man håller på med dressyr så är det alltid så himla gravallvarligt många gånger och jag tycker verkligen att det kan kännas dötrist. Det är nog en stor anledning till att jag gillar min tränare  så mycket för även om vi lägger mycket fokus på seriös träning så garvar vi mycket också och vi kan båda se det komiska i det mesta.

Banan hemma hade torkat upp bra så jag kunde rida ett lösgörande pass idag. Vet inte om Heddans krumbuktsprång igår när hon skickade sin matte all världens väg lösgjorde henne ordentligt men hon var häpnandväckande mjuk idag. Hade bara vanligt träns men hon kändes som en elastisk, mjuk gummiboll. Lovley!

Igår dressyrdrottning, idag avkastardrottning

Det var väldigt bra drag under galoscherna på Hedwig igår på programridningen. Jag gillar verkligen att hon är så på men det gör ju samtidigt att det inte är helt lättreglerat heller för den delen.

Men jag vet inte om det var något i luften igår för även min tränares häst svepte fram som en mindre tornado under sin programridning. Visserligen en väldigt flott tornado men jag tror att även hon hade farttårar i ögonen när hon var klar.

Överlag var jag iallafall väldigt nöjd med programmet och även om det fortfarande finns mycket att förbättra, i synnerhet i galoppen, så har hon utvecklats väldigt positivt sista tiden. Bara att jag kunde genomföra ett såpass bra program när hon stått nästan hela veckan är närapå sensation. Det kan alla som känt henne sedan tidigare intyga. :-))

Film på ritten

Efter programmet gjorde jag om vissa delar av galoppen och fick ihop henne lite bättre

Lite galoppövning.

Gustav Svalling är en väldigt positiv person och det är verkligen roligt att rida för honom då han självklart påtalar det som behöver förbättras men även beröm för det som är bra. Att han sedan upprepade flera gånger vilken himla snygg häst Heddan är gjorde ju inte saken sämre..:-)) Jag är förvisso inte helt opartisk men höll självklart med till 100%..

Nästa helg är det dags för årets sista start och då blir det en msvB5. Går hon lika bra som igår och jag kan undvika avbrottet i ena förvända galoppbågen kommer jag verkligen vara supernöjd! Vi hade ju en lite tråkig start på året med flera småskador som gjorde att vi kom igång sent. Nu tycker jag dock att hon har hämtat igen det väldigt bra med flera bra tävlingsresultat och går hela tiden bättre och bättre.

Eftersom hon nu då hade skött sig såpass bra igår så tyckte jag att det skulle passa med en trevlig skrittur i skogen idag. Men nu var det så att den lokala idrottsföreningen hade förberett morgondagens träsklopp genom att spänna upp ett flertal rödvita platsband lite överallt. Heddan skulle knappt bry sig om ett fladdrande plast band om hon befann sig på ett nytt ställe. Men när någon typ begår sådana illdåd i hemmaskogen då blir det totalpanik i hjärnkontoret på Heddan. 

Vi hade inte skrittat många meter förrän hon fick syn på ett förfärligt otäckt prasslande plastband..Jag brukar sitta rätt stadigt och har bara åkt av tre gånger tidigare sen jag köpte henne. Men en 180 graders sväng med kraftigt upphopp följt av någon slags halv nerramling i dike med påföljande kast åt sidan gjorde att jag gjorde en mindre graciös avsittning.

 Jag höll krampaktigt i tygeln eftersom jag inte var jättesugen på att ha en hysterisk, lösgalopperande Hedda och Sandra på Silver var inte heller så jättesugen på det kan jag tro. De räckte med att de fick stirra på Heddans framhovar någonstans högt ovanifrån samt hennes ganska tjocka mage. Jag tappade henne inte men tygeln gick av så vi fick gå till baka till stallet för att hämta en ny.

Tillbaka samma väg sedan igen men denna gång var vi beredda på diverse attacker från hästarna. Det blev till att hoppa av och leda förbi den otäcka plastbiten och nu var hon riktigt duktig Hedda. Större delen av skogen visade sig sedan vara utsmyckad med plastband men hon skötte sig fint resten av turen men med väldigt stora ögon..

Silver, 24 år gammal, taktade mest hela vägen och Sandra hade fullt sjå med att tygla sin vilda lilla springare..

Nu är det inte så att vi proppar i hästarna en massa kraftfoder utan Hedda äter ett kilo krafft groov, tio kilo hö och ett kilo lusern om dagen. Silver tror jag äter ett par dl havre på sin höjd plus lite lusern och hö såklart. De verkar bara må oförskämt bra och ha energi till max.

Imorgon tror jag dock att jag stoppar in henne i släpet och kör över henne till Borgs och rider ett dressyrpass i ridhuset..

 Tja..kärringen får väl öva upp sina reflexer,,

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Förra veckan hade Heddan en lugn vecka vilket resulterade i att hon på träningen inte var helt lättkontrollerad i galoppen eller lättmanövrerad heller för den delen. Hon blir lite sådan när hon fått vara ledig några dagar men brukar ganska snabbt åter blir hyfsat reglerbar efter några dagars ridning och jag bekymrade mig inte så mycket över det utan lovade min tränare att vi till dagens träning skulle komma vältrimmade och ha ordning på grejerna.

I måndags efter jobbet stod jag och överlade en stund med mig själv om det skulle bli ridning eller klippning. Även om det bara hade gått några veckor sedan jag sist gick över henne med klippmaskinen så hade hon tveklöst sett till att reparera skadan jag hade tillfogat hennes hårrem genom att återigen stoltsera med något som mest påminner om någon slags björnpäls. Så istället för ridning ägnade jag  2½ timme åt klippning och badning av häst. Hon är verkligen jättesnäll att klippa men jag insåg att i fortsättningen behöver jag börja med att klippa hela huvudet. I måndags klippte jag en sida i taget vilket innebar att det sista jag skulle göra var att klippa vänstersidan av huvudet. Vid det laget hade hon tröttnat rejält och sista kvarten ägnade vi växelvis åt att jag klippte en snutt och Heddan högg argsint efter klippmaskinen..Alla som har klippt en häst vet också att det inte går att hålla fast ett ovilligt hästhuvud så man kan klippa klart snabbt och smidigt. Nej..man ska sträcka det så långt upp det går, vända sig så långt bort det går, veva med huvudet, hugga efter klippmaskinen..etc. Även jag surnade till där på slutet och Maggan påstod att det var lite halvtråkig stämning i stallet när hon kom ut..

Men i slutändan var i princip ändå hela hästen klippt förutom öron och ben. 

Imorgon är det programridning för Gustav Svalling och jag hade planerat att rida lite lösgörande på onsdagen och träna idag och sedan försöka satsa på att genomföra en hyfsat anständig msvB5 imorgon. Nåväl..det är som sagt sällan det blir som man tänkt sig och i tisdags drabbades jag av en ganska otrevlig förkylning. Jag hör vanligtvis inte till den klena typen men när jag hade genomfört två tysklektioner och hade svårt att hålla ögonen öppna pga envist nysande och rinnande ögon insåg jag att det bara var att åka hem och lägga sig. Även onsdag höll jag mig motvilligt hemma för att försöka kurera mig och ingen ridning blev det. 

Idag bet jag ihop och åkte till jobbet och började dagen med att undervisa tjugofem sprattliga åk 6:or i tyska...

Ska man rida får man allt se till att gå till jobbet också...

Efter jobbet åkte jag iallafall och tränade och Heddan var förvånansvärt fin i traven trots flera dagars helvila. Kändes riktigt mjuk och spänstig. Galoppen var lite mer all over the place och halvhalter är inget man behöver ta på sådär jättestort allvar enligt Heddan. Några bra grejer blev det ändå men jag hade nog tänkt att hon skulle vara lite bättre förberedd inför imorgon.

Men men, bara att rida så bra man kan och hoppas på det bästa.

Eftersom det snart är Halloween och jag har en stor svaghet för orange frågade jag Maggan om hon kunde tänka sig handla lite attiraljer i den Hööksbutik som ligger i närheten av hennes jobb. Maggan som är en vänlig själ travade snällt iväg på sin lunchtimme och handlade både schabrak och lindor till Heddan. Så oavsett hur det går imorgon så hoppas jag att närvarande blir lite uppiggade av vår färgstarka outfit.

Förhoppningsvis blir ritten filmad så alla som vill kan få ta del av vår höstinspirerade look.

Lite pyssel dagen efter

Idag hade jag egentligen tänkt skritta ut en sväng men Maggan som verkade ana ugglor i mossen skickade ett mess till mig på jobbet och påpekade att nu fick jag hålla mig borta från skogen eftersom älgjakten startade idag.

Just jäklar..det hade jag förträngt!

Men men..Heddan fick istället gå en sväng i skritten. Hon är inte så väldigt road av detta och efter tjugo minuter tyckte hon uppenbarligen att det räckte och kallade på mig med befallande gnäggvrål, Hon har ändå hyfsat bra disciplin på mig så jag gick snällt ner och hämtade henne och lät henne dessutom  beta av det fortfarande frodiga gräset utanför skrittmaskinen en stund.

Inne fick hon sedan en ordentlig genomgång med biolighten. Idag körde vi energy och sedan follow up på bakknäna. Bakknän är ju mer utsatta på dressyrhästar så jag jobbar rätt mycket med biolighten för att förebygga eventuella överansträngningar.

Ju mer jag använder den ju mer lär jag mig och jag har just nu upptäckt att  programmet preparation, som man använder för förbereda kroppen för fysisk aktivitet inte alls fungerar att använda samma dag och sedan rida. Däremot blir hon superfin två dagar efter.

Jag skulle gärna vilja prova samma behandling på två andra oberoende hästar för att se om det stämmer så om du har en halvstel häst så säg till. (kostnadsfritt eftersom jag vill testa min teori) Jag behandlar då båda bakknäna med acute eller follow up samt dubbel preparation. Alltså, en på varje sida av hästen.

Dagen efter vill jag att du bara skrittar hästen och sedan rider dag två och tre och meddelar mig när hästen har känts som bäst. :-)

Dagens tävling

Näst sista tävlingen för i år och ett riktigt bra resultat fick vi med oss hem från Nyköping. Känns väldigt bra efter förra helgens bedrövliga prestation. Mest för att hon åter igen var sitt vanliga, positiva jag inne på tävlingsbanan.

Under veckan har hon varit alldeles utomordentligt trevlig i traven och vi lyckades visa ett jättefint travprogram idag där vi snittade närmare 72%. Bl a 7 på alla skolor utom ena slutan som vi fick 8 på.

I galoppen föll hon isär lite men fick 7 på alla byten utom ett som blev lite sent o gav en 5a. Totalt blev det 67.17% och hamnade första utanför placering.

Resultat här. http://online.equipe.com/sv/class_sections/137361/results

Man tränar och tränar och det är så himla roligt när man kan börja visa lite mer av det som hästen går på hemma även på tävling. Idag var en sådan dag så jag ska njuta av den känslan och vara lite extra nöjd just idag.

Nöjd Hedda på väg ut i hagen och lunchhö. Lite svettfläckar i pannan fick visst vara kvar..:-))

Vi var flera från samma klubb som gjorde bra ifrån oss idag. Bla tog min tränare en fin fjärde placering och en klubbkompis tog hand om andra platsen. :-) Stort grattis till det!

Dessutom placerade sig Maggan och Bonsay som nummer tre i PSG. Stort grattis och vilka fina, duktiga hästar vi har!

Välkommen deniro

Väntan har varit lång. Fyra månader totalt. Men idag kom de äntligen. Och vad kan jag säga. De är helt klart värda den långa väntan. Då de är mörkare än jag trodde de skulle vara är det nog bland de snyggaste stövlar jag har sett. Svårt att få till färgen på bild men jisses vilka flotta stövlar!  Dessutom passade de helt perfekt. Aningen höga i knävecket men eftersom de sjunker lite så kommer de sannolikt bli helt perfekta. De känns så klart stela men inte lika förfärliga som mina cavallostövlar som jag endast högst motvilligt drar på mig. 

Som kompensation för den långa väntan skickade återförsäljaren med en väldigt snygg tröja från equipage och ett par ridstrumpor samt skokräm till stövlarna. Dessutom erbjuder de byte av dragkedja inklusive frakt tur och retur och dragkedja för endast 399:- om den går sönder efter garantitiden. Väldigt bra service eftersom dragkedjor måste bytas ibland.

Tävlingen som var i helgen var helt bedrövlig och jag kände inte alls igen henne när jag kom in på banan. Stum och mer eller mindre totalt opåverkbar. Vad det berodde på kan man bara spekulera i men det kan finnas flera förklaringar. Dels så blev inte förberedelsen så som jag hade tänkt mig och tävlingsdagen blev fjärde dressyrpasset på raken. Jag bytte träningsdag och då kom jag i otakt med mina skrittrundor i skogen. Hon hade gått väldigt bra tre dagar på raken och var uppenbarligen inte upplagd för en fjärde dag. Till råga på allt hade jag glömt min egen sadelgjord men fick låna av en väldigt vänlig bekant. Problemet var bara att denna gjord inte alls var en likadan som jag brukar ha. Använder i princip alltid en ELT-gjord som har magplatta och är tryckavlastande. Nu fick vi låna en smal lädergjord och detta kan möjligen ha bidragit till att hon tjurade ihop så totalt.

Maggan tittade bara på mig när jag kom hem och sa att nästa gång blir det banne mig uppställning och avcheckning av kontrollistan innan jag åker någonstans..

Jag led verkligen igenom hela programmet och försökte hela tiden desperat få upp henne på yttertygeln igen med noll gensvar. Hon bokstavligen rätade ut bakbenen och spände till underhalsen rejält för att kunna hålla mig borta från allt vad inverkan kan tänkas kallas. Självklart blev vägarna dåliga, skolorna helt obefintliga etc. Jag brydde mig inte ens om att hämta protokollet eftersom jag själv knappt hade gett oss högre betyg än 5 på något moment. Men min tränare som var där och är en omtänksam människa hade hämtat det och la in det i bilen när jag surt fräste att jag inte ville se skiten. 

Nu för tiden verkar det populärt att avbryta ritten när det går dåligt för att inte samla på sig alltför många dåliga resultat. Ska väl erkänna att tanken föresvävade mig när jag förtvivlat försökte baxa runt min högst motvillige partner. Men, men..har man gett sig in i leken så får man också avsluta tänkte jag. Hennes resultat varierar ju ändå rätt friskt och har inte någon större betydelse för mig på det viset. Det är kanske skillnad om man ska sälja hästen eller om man jobbar som beridare/tränare inte vill ha för många dåliga resultat. Folk har ju en tendens att snacka en massa dumheter så på sätt och viss förstår jag att man väljer att avbryta om det verkar gå alltför dåligt.

Vi har tävling även kommande helg och mina förväntningar är inte speciellt höga. Jag vet inte om det bara var en tillfällighet i helgen att hon var så tjurig eller om hon kommit in i någon sådan period nu. Igår skrittade vi bara ut och hon var väldigt pigg och munter. Idag vilar hon helt. Får se vad hon tänker bjuda på imorgon..

Oavsett så åker jag såklart och kommer om inte annat vara väldigt mallig över mina nya, fina stövlar. Bestämde mig också för att ta tillbaka anmälan till Södertälje och bara rida Enköping som sista tävling för året.

I stallet där hon står finns det höautomater i varje box och dessa är ju en alldeles utomordentlig uppfinning. Problemet är bara att Hedwig tycker att den som är i hennes box är en perfekt att klia rumpan mot. Detta resulterar i att hon allt som oftast trycker in den nedre luckan vilket leder till att morgonhöet inte trillar ner och att stackars Maggan blir helt nervös att automaten eventuellt   ska gå sönder och jag får nervsammanbrott över att den eventuellt ska gå sönder plus att hon inte får mat när hon ska ha. Vi har klurat på lite olika lösningar men den som verkade bäst verkar svår att genomföra då det av någon anledning är väldigt svårt att köpa plattjärn som privatperson samt väldigt dyrt att forma den så som man skulle behöva. Att sätta upp något i trä vet vi inte heller om det fungerar då risken finns att hon knäcker den om hon trycker sig mot den.

Idag ringde jag till de som tillverkar automaterna eftersom de har en hel dörr till hela automaten istället för två små luckor. En hel lucka kan hon ju inte trycka in på samma sätt så förhoppningsvis ska det fungera bättre. Jag frågade också om hållbarheten hos hela apparaten och den är nog ganska god då de har testat att banka för fullt med släggor på den samt haft den i extremt  låga temperaturer utan att den har gått sönder. 

Att hästar kliar rumpan genom att trycka sig mot saker är ju inte så ovanligt bara det att Hedwig är ouppfostrad nog att välja automaten medan hennes boxgrannar mer väluppfostrat kliar sig mot boxgallret har jag sett. Egentligen borde man sätta en eltråd på automaten så hon får sig en smäll i rumpan och väljer att klia sig på andra sidan boxen istället. 

Lite offroad

Det är verkligen inga bekymmer för Heddan. Efter att jag jobbat ett lösgörande pass på banan där jag mest vill ha henne loss och mjuk samt fram för skänkeln valde jag den mest kuperade skrittrundan som ligger bredvid gården. Även om man är dressyrhäst tror jag att det är nyttigt att få gå i terräng där hästen får lyfta ordentligt på fötterna, svänga o böja kroppen samt ganska mycket upp och ner.

Hedwig som inte är blyg av sig och dessutom smidig som en panter i  skogen plöjer lätt fram utan att snubbla ett steg. Det märks att hon är uppfödd i hagar med väldigt kuperat underlag samt tillbringat många timmar i Tullgarnsskogarna under sina unghästår.
Däremot tar hon ganska lite hänsyn till mig och jag får snabbt dra in eventuella utstickade kroppsdelar för att undvika mosat knä mot någon trästam, ducka för grenar och desperat skrapa bort spindelväv från halva ansiktet och kroppen.

Vi kom med till Botkyrka på söndag så då ska vi se om hon kan tänka sig att visa upp den trevliga, runda mjuka formen som hon mer och mer visar hemma numera. Återstår att se.

Och för att åter tjata om biolighten så har den visat ett enormt positivt resultat på min ena hund som hade stukat eller vrickat en tå. Han var så halt att jag trodde att han hade brutit den. Hoppade på tre ben och vägrade stödja. I tisdags åkte jag till veterinären som kunde konstatera att den inte var bruten men rejält stukad med kraftig, blåaktig svullnad. Han skrev ut smärtstillande som jag fortfarande inte har hämtat ut. Däremot har jag använt biolighten morgon och kväll och redan igår kväll började han stödja nästan helt på benet och idag visar han nästan ingen hälta. Jag är själv väldigt förvånad faktiskt. Nog för att jag har märkt att Heddan blir mycket mjukare men att den var så effektiv på akuta skador kunde jag aldrig tro. Hur den funkar på gamla skador vet jag inte men det är ju också alltid svårare.

Om vi håller oss på benen

Om ingen oförutsedd skada inträffar så planerar jag fem starter till innan vi avslutar tävlingsåret.
Som det ser ut får jag nog dessutom vänta till nästa år med en ny start i msvA. Hade hoppats på att Enköping skulle ha men tyvärr hade de bara msvB5, St George o Intermediere I plus A. Fick bli msvB5. St George känns mer som ett mål för nästa år. Hon gör fina treor och jag hinner få in fem stycken. Att däremot pressa in fem stycken i vart fjärde känns lite halvt omöjligt just nu..

Hedwig gillar att ta stora språng så jag måste först pressa ihop galoppen i en ännu lite mindre galoppkostym för att få plats men får vi ha hälsan så tror jag att hon kommer göra finfina serier med fem i vart fjärde också. Tre stycken som de ligger i msvB5 är inga problem iallafall.

När jag rider dressyr nu och tränar rörelser så tänker jag mest msvA eftersom målet är att gå upp o börja tävla denna klass härnäst. Och från att det kändes, och var. halvt okontrollerat i somras så börjar det nu kännas mer och mer okomplicerat. Igår lyckades jag rida en helt ok galopppiruett åt vänster och idag red jag en åt höger som också var helt ok. I synnerhet med tanke på att vi tidigare mest ridit en stor volt tillbaka om ens det..

Mest normalt är antagligen att rida en åt varje håll samma dag men eftersom Hedwig verkligen har tyckt att det är förfärligt jobbigt så har jag valt att prova en och när den gick den bra så har jag nöjt mig med det.

Ska träna lite mer på momenten separat och sen testa att sätta ihop hela programmet.

Nästa tävling som är aktuell är en msvB2 hos Botkyrka. Står som första reserv så förhoppningsvis kommer vi med. Efter att ha haft ett tävlingsuppehåll på en månad så känner jag mig mer motiverad igen och har förhoppningsvis lyckats knöla ihop formen något mer sen sist..Inte så populärt med en näsa som är lite framför lod..

Ska försöka ha en smart uppladdning. Skrittar i skogen onsdag och fredag och rider gymnastiserande pass torsdag och lördag och sen då eventuellt tävling på söndag.