Skogstur

Idag fick jag hjälp av min kollega Malin att rida Hedwig och i förrgår bestämde jag mig för att jag skulle rida Platina istället för att promenera med som jag har gjort de två senaste månaderna.

Fysiskt känner jag mig helt återställd nu och inte lika obalanserad så det började verkligen bli dags.

Vi har en sträcka som vi brukar kalla för galoppvägen eftersom det är en flera kilometer lång skogsväg som lämpar sig utmärkt till att ligga och cantra på. Tänkte att den sträckan borde lämpa sig att rida unghäst på då det bara går rakt fram förutom att det går lite upp och ner och lite svaga böjar. 

Hon hade inte blivit riden på tre dagar eftersom min equiterapeut var ute och gick igenom båda hästarna i torsdags. Heddan var fin och inget speciellt med medan Platina hade någonting i korset som han fick släppa på. Fick restriktioner att inte sitta på henne under några dagar. Så förutom en promenad i torsdags hade hon bara gått i hagen. Det kändes lite spännande i morse med tanke på att termometern visade på -10 och kyligt väder inverkar uppiggande på de allra flesta hästar.

Jag hade bestämt mig för att sitta upp borta vid galoppvägen eftersom jag inte känner mig helt bekväm med att rida henne på trafikerade vägar ännu. Hon bryr sig verkligen inte alls om bilar men kan vingla till pga något annat hon ser. Får i en hage eller en papperslapp i diket kan vara oväntat otäcka. Tyvärr kör väldigt många otroligt hänsynslöst när det passerar ryttare och fattar inte att de själva med största sannolikhet stryker med om de får en 600-kilos häst i framrutan. Det vore så mycket enklare om folk fattade att man passerar en häst med samma försiktighet som man passerar en stor älg vid vägkanten. Men folk är ofta idioter  så sannolikheten att det skulle ske är väl otroligt liten.

För att få en så bra start som möjligt så gick jag därför med Platina. En promenad på drygt tjugo minuter. Då fick hon också tid på sig att spänna av och inte vara så laddad som hon blir på stallplan. Själva ridturen gick sedan väldigt bra förutom att hon förmodligen blev ganska trött. Vi skrittade först en ganska lång bit och travade sen ca en kilometer. Det är ju snö och jag gissar att hon fick lite mjölksyra och blev lite trött i ryggen. Travade på jättefint första biten och hade också riktigt fin kontakt med bettet. Men på slutet märkte jag att hon släppte ryggen och höjde huvudet. När vi vände tillbaka och skulle trava lite igen bockade hon några gånger. Jag kan inte säga om det berodde på att hon hade mjölksyra och var trött eller om hon tyckte att en galopp egentligen vore bättre.
Hon fick i iallafall trava en liten bit till eftersom jag ville att hon skulle avsluta jobbet utan krumsprång men sedan skrittade vi resten av turen. Jag red inte riktigt hela vägen tillbaka utan hoppade av tidigare än beräknat eftersom hon började kasta med huvudet och det vet jag att hon gör när hon blir trött i ryggen.

Heddan skötte sig helt perfekt med Malin och är en fantastisk klippa att ha framför sig när man rider unghäst. Jag kan utan problem använda henne som bromskloss om det skulle behövas och hon skulle aldrig göra något så ouppfostrat som att sparka efter Platina. Men jag behövde inte använda Heddans bakdel som broms idag utan Platina var riktigt duktig. Tex ville hon galoppera när vi började trava men jag sa bara att nej, nu är det trav som gäller och det tog hon jättefint. Jag är absolut för att man inte ska sitta att bromsa på unghästar men samtidigt vill jag vara den som bestämmer vilken gångart vi ska rida i och inte överlåta det till den rödhåriga damen. Hon gillar annars sin galopp väldigt mycket...

I övrigt tyckte jag att hon kändes mer styrbar än i höstas. Då var känslan väldigt mycket att gasen funkade medan det var mer tveksamt med styrning och broms.  Jag försökte beskriva känslan för några oinsatta när det gäller att rida utbildad kontra outbildad häst. Att rida Heddan är ungefär som att sätta sig i en välservad bil och starta. Gas, broms och styrning fungerar utmärkt plus att hon är otroligt balanserad och stabil att rida. Att rida Platina är ungefär som att sätta sig i en bil som går att starta och gasa. Däremot är det inte helt säkert att bromsen och styrningen fungerar som man vill och hoppas på..

Imorgon tänkte jag försöka rida ett lite kortare pass på banan. Mest bara för att stämma av dagens ridning. Sen får hon vila på tisdag så får jag se vad vi hittar på på onsdag. Heddan får en uteritt eller lite tömkörning imorgon och sen blir det nog skogen på tisdag med min ridkompis Ylva. (Om hon inte har andra planer. :-)

Jag har låtit dem gå några timmar utan täcke i hagen då solen har värmt lite trots minusgrader. Dessutom har det bara varit några timmar innan insläpp så de har ju inte behövt frysa så jättelänge om de nu skulle ha tyckt det var kallt. Jag hyste även en lite förhoppning om att de skulle rulla sig i snön då Platina verkade ha lyckats pricka in en kissfläck i bädden att sova på..Verkar inte som att de nappade på den idén tyvärr. Platina får väl lukta lite kiss ett tag till. Känns lite för kallt för ett bad ännu.

Att göra jobbet grundligt

En av Hedwigs största styrkor under hela hennes liv, iallafall under den tiden jag har ägt henne, har varit och är att hon är så okomplicerad och trygg. Jag tror att det beror på att hon fick en väldigt bra start i livet hos sin uppfödare i kombination med att hon verkligen är en genuint snäll häst. (När jag var och tittade på henne första gången hade jag med en kompis som egentligen är livrädd för hästar. När vi åkte därifrån sa hon något som fick mig att fundera lite. Hon sa, jag tycker du ska köpa den hästen, hon har så otroligt vänliga ögon. Inte för att just den kommentaren avgjorde allt men jag tänkte att hon tittade på ett helt annat sätt på hästen än vad jag gjorde och såg nog något som jag inte tänkte på.)

Även om Hedwig och Platina är ganska olika som individer så har de gemensamt att de är trygga och vänliga samt att ingen av dem har några dåliga erfarenheter i bagaget.

Just därför känns det viktigt nu att jag är väldigt grundlig med Platinas igångsättning och i möjligaste mån undviker att skapa spänning. Jag får fantastisk hjälp av mina stallkompisar och speciellt en har ställt upp för mig denna vecka och sett till att jag har kunnat rida Platina tre gånger. Även om det förmodligen inte behövs så har jag tänkt lite "inridning" när jag börjat sitta på henne igen. Det har gjort att hon har varit väldigt lugn och avspänd varje gång jag ridit. Enda kruxet är att det är svårt att longera henne då det är lite för halt. Hon verkar klok och håller sig hyfsat i skinnet i vänster varv men i höger varv tycker hon det är svårare plus att jag är på fel sida. Jag har svårt att gå på henne ordentligt när hon tramsar eftersom jag så klart inte vill att hon ska halka och göra sig illa. Imorgon eftermiddag kan jag förhoppningsvis vara nere på den stora ridbanan med henne där jag tror att det är lite bättre fäste. Tanken är lite longering och sen lite ridning igen. På söndag blir det sen långpromenad i skogen med Heddan som sällskap. 

Jag har även varit i kontakt med min equiterapeut som ska komma och gå igenom henne. Vill kolla så att hon inte har några låsningar eller något annat efter att hon försökte trycka sig ut under bakbommen i höstas.

Hedwig känns fortfarande fräsch och fin. Igår var det uteritt med pannlampa, idag fick jag hjälp med lite tömkörning och imorgon är planen att rida bort till galoppvägen för lite cantring i intervaller. Det kommer hon gilla. 😊

Nästa vecka är jag ledig och då fortsätter vi jobbet med Platina. Förhoppningsvis skapar jag en stabil grund med min plan och upplägg.❤️

Att utmana sig själv

Ibland undrar jag om inte det är vad mitt liv består av i mångt och mycket. Det känns lätt oundvikligt med två hästar varav en unghäst. Jag vet inte hur många som kan känna igen sig i känslan av att vilja något väldigt mycket samtidigt som man även kan känna ett ganska stort motstånd.

I samband med att dagarna blev kortare i höstas och möjligheten att rida ut i dagsljus försvann kände jag en ganska stor frustration över att jag plötsligt blev så begränsad. Jag visste ju att det fanns modiga människor som utan problem red ut sina hästar ändå med hjälp av pannlampa. För mig kändes det helt oöverstigligt och i det närmaste otänkbart att rida ut på Hedwig i mörker med en pannlampa. Jag visste att hon skulle vara livrädd för mörkret, vilda djur i skogen, och skuggorna från pannlampan..I mitt huvud var det iallafall så. Men är viljan starkare så bestämmer man sig rätt som det är. 

Min bästa ridkompis Ylva hade redan ridit sin häst i flera veckor ut i skogen med hjälp av pannlampa så rätt som det var bestämde jag mig för att nä nu får det vara slutnojjat och följde med.

Det gick hur bra som helst. Heddan bryr sig varken om mörker eller pannlampa. Nu kan vi även trava och galoppera utan problem.  Känslan, när man tagit sig an en utmaning, liten eller stor och löst det är obetalbar. För en liten stund känner man sig stark och modig och lite som att allt är möjligt.

Den är visserligen inte så väldigt långvarig eftersom man raskt stöter på nya utmaningar i sitt hästägande. Speciellt om man har lite ambitioner med sina hästar som jag har.

Mina kommande utmaningar är få igång ridningen med Platina. Det är som vanligt att jag längtar otroligt mycket efter det men kämpar mot ett inre motstånd (som förmodligen hänger ihop med någon form av överlevnadsinstinkt)

Imorgon ska jag iallafall hoppa upp på henne. Har ju förberett i veckor och jag får hjälp av mina helt fantastiska stallkompisar. Hade en annan plan först men fick revidera den lite. Längtar verkligen otroligt mycket tills i morgon samtidigt som jag känner ett lätt illamående..Men jag vet att jag kommer flyga på moln när jag ridit henne. Min fantastiska, helt otroligt vackra prinsessa.😍

Nästa utmaning är att lastträna lite mer så att hon är ännu lite tryggare och jag kan åka iväg med henne igen. Självklart längtar jag efter att få åka till Borgs med henne och påbörja utbildningen i dressyr med Pias hjälp. Men jag är livrädd att hon ska få panik i släpet igen såklart. Jag har vänt och vridit i mitt huvud hur jag ska lösa det bäst.  Hon är supersnäll och vill oftast inget annat än att vara till lags men samtidigt är hon känslig och hon måste få tid så att det inte blir någon stress. Då sparkar hon bokstavligen bakut..😂
Det största målet just nu är att vara med på träning för Per i mitten på mars. Jag sa till honom idag, att vi kan i princip ingenting men gärna vill vara med. Han tyckte inte det var några bekymmer utan sa bara att då får jag hjälpa till med råd hur du kan jobba vidare med henne. 😊❤️ Tror det är bra att sätta upp mål som sporrar en. Att rida för Per är bland det roligaste jag vet så självklart vill jag göra det med min fina unghäst också och då tvingar man sig själv att ta ytterligare steg framåt.

Det kommer att lösa sig. Min man sa nyligen: Du kommer att lösa det också, det gör du alltid oavsett var det är. Tror det är en av det bästa grejer han har sagt till mig. Jag behöver bara lita på mig själv och ta ett steg i taget.👣