onsdag 26 december 2018

Med ett öppet sinne kommer jag kanske längre

Ögonen är själens spegel sägs det. Det ligger mycket i det. En anledning till att jag köpte Hedwig var bland annat just för hennes otroligt vänliga ögon.

.
Det stämde också. Hedwig är i princip alltid snäll. Visst är hon bestämd och har sina åsikter om hur saker och ting ska skötas men hon har aldrig betett sig illa eller varit dum mot någon människa.

Men allting har inte alltid varit jättelätt. Även om hon är ambitiös och arbetsvillig så har hon ofta varit stark och spjärnig, svår att få riktigt lösgjord. Jag tror att jag har försökt det mesta under vår tid tillsammans och försökt ha ett upplägg enligt skolboken. Dressyrträning, hoppträning, longering/tömkörning, uteritt. Så kunde en vecka se ut. På sätt och vis gjorde jag alla "rätt" utan att egentligen lyckas helt. Hon har fått behandling av et, kollats av veterinär, fått massage, spiktäcke, laser och biolight regelbundet.Hon har självklart utvecklats och jag har tävlat henne med många bra resultat. Men hon har ändå aldrig varit riktigt lösgjord och även om hon har varit pigg och glad så har det nästan alltid funnits ett motstånd att ge efter helt. 
Det har oftast förklarats med att hon är en sådan häst vilket på sätt och vis stämmer. Hon vill ha koll på saker och ting utan att för den delen vara tittig. Men något i kroppen har också satt stopp. Någon form av svaghet förmodligen.

För två år sedan fick hon en skada på tåsträckaren som jag misstänker berodde på någon form av uttröttning, längre tids belastning. Några månader senare köpte jag Platina och flyttade Hedwig till samma stall där hon stod. Köpet av Platina innebar även att fokuset inte var lika fixerat vid Hedwig och hennes prestation. Jag satte igång henne när skadan var läkt genom att rida ut. Uteridningsmöjligheterna är verkligen bra och inbjuder till väldigt bra variation. Och jag fortsatte att rida ut.. rida ut, rida ut, rida ut. Varje gång jag tänkte att jag skulle rida henne på banan tog det tvärstopp inne i mig. Det var nästan som hästen sa nej högt till mig. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Så jag fortsatte med mina uteritter. 


Detta upplägg har jag nu haft i drygt 1.5 år med henne. Hon vill fortfarande inte ridas på banan för ofta även om hon självklart gör ett fint jobb om jag går in med henne där men hon kan nästan förmedla en oro att jag åter ska börja rida med samma upplägg som tidigare. 
Däremot älskar hon att åka till Borgs då och då. Hon springer in i släpet och är överlycklig över att få vara i ridhus nu när det inte är så ofta. Hon gillar verkligen när jag tränar med henne  för Per eller Pia. I våras när vi åter igen började träna ville hon mest trava och galoppera i mellangångarter. Hon kunde inte hejda sig utan susade runt i ridhuset helt överlycklig. Under hösten har dock något hänt. Hon är så otroligt mjuk och reglerbar som jag aldrig upplevt tidigare. Jag har funderat en hel del på vad det egentligen beror på och eventuellt är det så enkelt att hon fysiskt är tränad på ett sätt som är omöjligt när man alltid rider på plant underlag. Skogsvägarna går ju alltid lite uppåt, lite neråt samt ger ett fast underlag. Hon får använda kroppen på ett mer allsidigt sätt och fler muskler aktiveras förmodligen. Ibland kan jag tänka att det är lite hårt men det verkar inte bekomma henne nämnvärt. Sen rider jag henne alltid på tygeln i alla gångarter. Hon kan få skritta kortare sekvenser på längre tygel men i övrigt är det jobb som gäller. 

Höstmörker, regn, snöblask, snöiga, vägar, isiga vägar är inget hinder längre. En bra pannlampa, rätt skoning och broddning löser det mesta. Ibland har jag tänkt..vad i helvete..under hösten när vinden har blåst på snedden med blötsnö som mest påmint om småspik i ansiktet. Men när hästen under mig är full av energi, lätt och spänstig så är det ändå otroligt njutbart. Låter ju lite stört men när hästen utstrålar sådan lycka och glädje är det värt det alla dagar i veckan.

Det är inte så att jag tycker alla plötsligt enbart ska rida ut. Med Platina är det inte alls aktuellt. Hon går gärna på banan och behöver det också. Jag är inte så skicklig att jag kan utbilda henne utan hjälp av väggar/staket eller vad som nu kan tänkas begränsa ridbanan. Hon rids också ut såklart men arbetas mer på banan än Hedwig gör. 

Det viktigaste tror jag är att man som ryttare är öppen för vad ens häst försöker förmedla. Att alla kanske inte kan pressas in i samma träningsmall, att man måste våga tänka utanför ramarna och anpassa sitt upplägg så att det passar just den hästen. 
Hedwig blir sjutton nästa år och behöver inte pressas till att lära sig nya grejer. Däremot verkar det som att saker som varit svårt förut plötsligt går ganska lätt nu bara för att hon är stark i kroppen på ett sätt som hon inte varit tidigare. 

I januari ska jag vara med på en träning med Platina för Per Sandgaard och Ditte Young, " Förbättra din ridning genom bättre förståelse för din häst." Jag hade helst velat ha med båda men det kostar en hel del så jag fick välja en av dem. Platina är ung och har framtiden för sig därför föll valet på henne. Hedwig känns det som att jag ändå kommit underfund med och kommer fortsätta med mitt nuvarande upplägg när det gäller henne. Hon är en väldigt lycklig häst som trivs med sitt liv. Det var också en av Pers kommentarer sista träningen. " Hon mår verkligen väldigt bra nu." 

Jag tror att de allra flesta av oss hela tiden strävar efter att bättre förstå våra hästar och utveckla dem så bra vi någonsin kan. Jag tror också på att vi har mycket på att vinna på att vara öppna för att tänka lite mer utanför boxen. Att ha tydliga mål men inte tro att det är någon slags kapplöpning dit. Vara lite mer lyhörda för vad våra hästar försöker förmedla samt förstå att det sällan är hästen som är oduglig utan att den bara behöver ett annat upplägg.

Tell me what you need and I will do my best to listen to you.


måndag 10 december 2018

Lite lagom dement

Heddan är en snäll och tålig häst, det ska gudarna veta.
Igår skulle jag rida henne innan jag åkte till ridhus med Platina. Kände mig lite lagom stressad eftersom vi skulle åka till min pappa på eftermiddagen så det gällde att vara effektiv.
Sadlade och tränsade Hedwig och red iväg. När jag kommit en bit på väg såg jag till min förvåning att Platinas tyglar satt på Hedwigs träns. De har inga stoppar på och eftersom jag alltid med martingal på Heddan när jag rider ut så hoppade jag av och tog av martingalen. Alltså..när fasen bytte jag tyglar tänkte jag..

Red vidare och hon kändes fin men inte riktigt så mjuk i munnen som hon brukar vara. Så kan det ju vara vissa dagar men tyckte det var lite oväntat. Kommer hem, tränsar av och inser inte att jag har klämt på henne Platinas träns och alldeles för lilla bett förrän jag står och sköljer bettet..

Så inte konstigt att hon kändes lite annorlunda med på tok för kort bett i munnen..😂 Hon undrade väl vad det var för skit jag hade fått för mig att hänga på henne nu..
Men är man världens snällaste så gör man så gott man kan ändå..
Platina har 11.5 i storlek och Heddan 13.5😇

söndag 2 december 2018

Veckans pussel

Lite så känns det när jag ska planera ihop en bra vecka för båda hästarna.  Denna årstid kräver det helt klart.
Jag vill ju helst inte att Hedwig står mer än en dag i veckan. Det innebär inte att hon ska gå hårda pass sex dagar i veckan utan egentligen mest att hon ska motioneras om hon inte tränas. Denna vecka får hon sin vilodag på tisdag då jag får hjälp att få henne riden på måndag då jag normalt låter båda ha vilodag. Sen rider Malin henne på onsdag och ev någon mer dag senare i veckan. 😊
På tisdag tänkte jag åka till Gnesta med Platina och rida i ridhus. Det gör stor skillnad med bara några pass på ridbanan eller ridhus när det gäller hennes utbildning. 
Förra veckan blev det två pass på banan och ett i ridhus. 


Idag var hon förutom lite väl piggelin på uteritten väldigt fin i kontakten och det märks tydligt att hon gått lite mer på bana. Sen får jag ha överseende med att hon var lite väl lycklig då det inte blivit någon skogstur på två veckor. Satt lite löst vid ett ögonblick då hästarna i en hage vi passerade kom farande i full galopp. Men hon sansade sig snabbt o skrittade fint resten av turen hem. Var helt lugn tills vi kom hem men blev väldigt skärrad när hästarna på ridbanan fått fullständig spunk och skenade runt och brallade som tokar. Som tur var hade jag hunnit hoppa av.😳

Heddan är en dröm och ett rent nöje att rida just nu. Spelar ingen roll om man rider ut i dagsljus eller i mörker eller på bana eller i ridhus. Bara glad,energisk och väldigt mjuk hela tiden. Nu hade det varit himla kul att tävla henne men inte direkt säsong..

Även om det kan kännas slitigt med två hästar så känner jag mig väldigt tacksam att båda verkar väldigt fräscha och fina. Har som mål att båda hålls igång över vintern men tänker inte pressa eller försöka formtoppa. Platina fokuserar jag på att få stabil i alla tre gångarter. Att hon ska kunna göra fina övergångar i stadig form. Det målet är helt tillräckligt för mig. När det vi kommit dit kan vi börja introducera lite LA rörelser. 😊 Även om hon är en häst som har lätt för sig känns det ändå som hon behöver mycket tid för att bli tillräckligt stark. Det kanske är konstigt men jag har ingen panik över att hon måste upp i klasser fort. Förut så kändes det alltid så viktigt att man hela tiden skulle rida högre och högre klasser. Jag vet inte, det är liksom helt borta. 
Inte så att jag inte har den ambitionen men det är mer, jaja..vi tar det när det kommer. Tror det är lätt att man känner sig misslyckad om man inte snabbt kommer vidare så jag orkar inte med det längre. Kände så mycket press ofta med Hedwig att hon bara skulle högre i klasserna. O att hon var oduglig när hon inte fick den tiden hon behövde för att behärska grejerna. 


Höstträning..😄 Alltid lika glad med öronen framåt!👍🏻

söndag 25 november 2018

Tvådagars träning

Igår Hedwig, idag Platina.
Fördelen med att ha två hästar är att om den ena inte går lysande så går förhoppningsvis den andra bättre.
Hedwig gjorde ett riktigt bra pass igår och är verkligen så himla rolig att rida nuförtiden. Massvis med energi men samtidigt så otroligt mycket mjukare än hon varit förut. 
Jag tror inte alls det är fel att hästen rids av olika personer. Vi har alla våra styrkor och svagheter och belastar hästen på olika sätt. Hedwig rids ju regelbundet av mig och Malin men då och då får jag även hjälp av någon i stallet med lite motion. Idag var bästa Nicklas gullig och tog ut henne en sväng i skogen. Han har ridit henne vid flera tillfällen och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag får det här meddelandet på messenger: "Asså hur gaaaalet mjuk är inte Hedwig nu?! 😍"  Hon verkar må helt förträffligt i kroppen.
Idag åkte jag med Platina. ( Henne är det ingen annan som vill rida..👀😂)Hon hade behövts ridas mer under veckan men jag fick inte riktigt ihop logistiken som jag hade önskat och det har blivit några dagars longering, promenader och bara ett ridpass. 
Jag funderade på om jag skulle ha åkt med Hedwig båda dagarna för att få mer "valuta" för pengarna men Platina behöver samtidigt komma iväg och typ " gå i skolan" Hon kändes ganska oriden och var inte speciellt intresserad av att forma sig runt innerskänkeln. Hon befinner sig just nu i något slags stadie där hon måste över en " puckel" eller vad man ska kalla dett för att komma till nästa steg. Inget mer avancerat än att hon ska vara stadig i formen i alla tre gångarterna och förstå skänkelns betydelse lite mer fullt ut. Hon är inte helt klar över betydelsen och trycker gärna bara magen mot skänkeln istället för att forma sig runt den. Nu var inte hela passet jättedåligt. Galoppen känns verkligen bra och är väldigt mycket mer lättriden än traven. Förmodligen för att det är hennes absolut bästa gångart och att galoppera är lätt för henne. Vi kunde göra flera trav-galoppövergångar i båda varven och bara en bakutspark. Mycket stadigare form i galoppen än i traven plus att den är fantastisk att rida.😍
Jag har hittills aldrig ridit henne med sporrar men blev rekommenderad idag att börja med det för att få henne att respektera skänkeln bättre. 

Eftersom jag envisas med att vara en positiv människa njuter jag av känslan från Hedwigs träningspass och den fina galoppen från Platinas pass. 😊

onsdag 14 november 2018

Tror det kallas "grit"

När man kommit hem efter jobbet, fixat med hundarna, lagt sig i soffan en stund och gosat med valpen känner man sig inte jättemotiverad att ge sig ut i novembermörkret för att köra unghästen till träning.

Men det var iallafall vad jag gjorde idag. När husse kom hem och tog över valpgoset åkte jag till hästarna för att hämta Platina och åka till Gnesta med henne för lite träning. 
Även om det tog emot att åka iväg är jag nu efter hemkomst väldigt nöjd. För det första är hon så mycket lugnare nu vid lastning och urlastning. Jag behöver fortfarande hjälp med att stänga och öppna men hon går rätt in och är helt lugn. Fortfarande lite bråttom ut men inte som förut. 

Förra träningen sparkade hon bakut varje gång hon skulle fatta galopp när vi tränade trav och galoppövergångar. Hon tycker bara jag ska släppa tygeln och ställa mig i lätt sits när hon ska galoppera. Sitter jag kvar och vill att hon ska fatta med kontakt med handen, eller på tygeln blir hon lite sur och sparkar. Under veckan som gått har jag därför longerat henne inspänd några gånger och övat trav och galoppövergångar. Då gör hon det jättefint i båda varven och idag kunde vi faktiskt göra trav-galoppövergångar utan bakutsparkar. Fattningarna var kanske inte lysande men helt klart en förbättring sen sist och jag var jätteglad för det. Efter det jobbade vi med serpentinbågar och att få ett lugnare tempo i traven. Hon vill ju gärna pinna på i traven så fokus är att få henne att trava lugnare. Hon var jätteduktig idag och när hon travar lugnare blir också steget längre. 

Så även om det tog emot att lämna stugvärmen så är jag så himla nöjd nu! 

Heddan åkte jag en tur med till ridhus igår. Jobbade henne lite lösgörande och hon kändes väldigt mjuk och fin. Alltid glad med öronen framåt. Fantastiska, fina, älskade häst! 

lördag 13 oktober 2018

Fin lördag efter en sorgens vecka

I måndags insåg jag att det inte gick längre med en av våra settrar. Storma, som föddes i min näst sista setterkull, hade nått slutet på sin väg. För ca en månad sedan fick hon vad vi trodde var urinvägsinfektion. Men antibiotikan hjälpte inte och vidare undersökning visade på någon form av tumör. Det gick snabbt utför och hon blev svagare för varje dag. Det är ett sånt svårt beslut att ta och bestämma exakt när det är dags. Jörgen var iväg på utbildning en vecka i Markaryd och hade hoppats på att hon skulle vara kvar när han kom hem. Men det gick inte. Hon var så svag i måndags att det var jobbigt för henne att gå uppför trappen. Vår veterinär ställde upp på ett helt fantastiskt sätt. En timme efter att jag pratade med honom var hon borta.
Man vänjer sig aldrig men samtidigt är det vår ansvar att inte låta våra djur lida. Storma var som en orkan av energi hela livet och att se en sådan hund förvandlas till en skugga av sitt forna jag gjorde att förstod att det var dags att släppa taget.
Storma på höstjakten för fyra år sedan.

Idag hade jag iallafall en sedan länge inplanerad clinic på Strömsholm att se fram emot. Carl Hester var åter på besök här i Sverige och även om jag var på clinicen för två år sedan ville jag absolut inte missa denna. Jag visste att de skulle ha med tre unghästar , två fyraåringar och en femåring, och eftersom jag själv har en unghäst är det intressant och spännande att höra hur han tränar sina unghästar och vad han hade att säga om de tre som var med. 

Hans egna fyraåringar har han på lösdrift och de kommer bara in när de ska ridas. Två dagar ut och två dagar på banan. Platinas upplägg  är inte så annorlunda men eftersom hon är fem rids hon fem dagar i veckan. Två-tre dagar ut och två på banan. Det kan skifta från vecka till vecka och vissa veckor är det två gånger ut och tre pass på banan. Utbildningsmässigt är hon på ungefär samma nivå som fyraåringarna vilket inte är jättekonstigt eftersom hon reds in för ett år sedan och är bara regelbundet riden sen april.  Femåringen som var med var helt magnifik och utbildningsmässigt såklart långt före min. Men den var inriden som treåring och utbildades av ett proffs. 😊
 I övrigt uppmanade han att man tog ut unghästar. Att man såg till att de blev vana vid trafik, soptunnor, hundar, brevlådor etc. De tar med sina unghästar till tävlingsplatser utan att starta dem. Plockar bara ut dem och rider i en kvart sen får de gå in i lastbilen igen. Då får de känna på atmosfären men inte pressas av tävlingsmomentet. Tror iofs inte att det är möjligt här i Sverige men det är klokt att åka iväg med unghästen lite då och då så den får känna på lite nya miljöer.

Fyraåringarna fick mest bara göra övergångar. Skritt-trav-skritt samt trav-galopp-trav. Eftersom Platina är mer som en fyraåring kommer jag först och främst fokusera på att rida övergångar. Hon är enormt framåt men det blir lätt att hon bara springer. 

Han pratade också mycket om vikten av att stretcha hästarna, bort med handen, rakriktning och sitsens inverkan. Ryttarna på de högre utbildade, vuxna hästarna fick växla mellan att trava och galoppera med kontakt och att länga ut tygeln helt. Halvhalter beskrev han på ett väldigt konkret och tydligt sätt. Samla energin uppåt, framåt och bara ett steg. De flesta av oss håller i fyra-fem steg och då har man tagit bort möjligheten för hästen att komma in med bakbenen under sig.

En helt igenom inspirerande dag och jag är väldigt sugen på att rida båda hästarna. Imorgon blir det skogen men på måndag tänkte jag rida båda på banan.😊
 Kan erkänna att jag var först i kön in. Åkte väldigt tidigt för att vara säker på att få en bra plats. Satt vid E ungefär.😄


fredag 5 oktober 2018

Många pekpinnar

Undrar varför hästkärringar ska tycka så mycket om allt hela tiden. Jag gör det också förvisso till viss del men eftersom jag egentligen är mest intresserad av mig själv och mina egna hästar lägger jag ner väldigt lite energi på att tycka så mycket om andras hästhållning.

Jag vet hur jag vill ha det med mina egna och försöker i möjligaste mån eftersträva det. Tex vill jag gärna att de är ute länge och tar därför in dem själv på kvällen. Så länge det inte är lerigt i hagen kan de lika gärna vara där istället för att stå inne tänker jag. Det är inget besvär att svänga förbi stallet en extra gång. Oftast åker Jörgen och jag dit ihop och tar in dem. Det är ganska mysigt faktiskt. 😊

Utsläppta igen efter ridtur trots att alla andra har gått in.

Men jag bryr mig verkligen inte ett dugg om någon har ute sin häst längre eller kortare. Reflekterar inte ens över det.

Om någon ställer frågan rent generellt så skulle jag säga att de allra flesta hästar gillar att vara ute mycket och länge och röra sig fritt och självklart helst med kompisar. Det är inget märkligt med det. Sen har alla olika förutsättningar när det kommer till hagar, utevistelse och sällskap. De allra flesta gör vad de kan för att hästarna ska må så bra som möjligt.

Jag är ju väldigt glad över att jag aldrig behöver oroa mig för att mina ska släppas ihop i en ny konstellation i tid och otid. De går tillsammans under större delen av året  och enda tillfället som det skulle bli aktuellt med att de skulle gå med andra är under sommaren när de gå i jättestora sommarhagar. Men då förs alltid en dialog över vilka hästar som skulle kunna passa att gå ihop. I år blev det aldrig aktuellt då mina gick själva tillsammans men förra året gick Platina i en flock på betet medan Heddan gick med två andra ston på ett magrare bete. Det fungerade fint och grupperna ruckades inte heller när de anpassat sig.

Jag har iallafall bestämt mig för att köpa sadeln som jag har haft på prov. Egentligen ville jag ha en brun men två månaders leveranstid kändes väl segt så det fick bli denna svarta. Hade den igår på träningen och både jag och Platina trivs bra i den. Hon var mycket mer avspänd och inte alls så springig som sist.

De från Fautras hörde av sig på måndagen och kom ut och bytte stödhjulet så nu fungerar det perfekt. Jätteskönt att det gick så smidigt. Tyvärr måste vi dock byta koppling på dragbilen..ca tjugotusen för det. Vi har precis bytt strålkastare för lika mycket så det var ju lagom muntert. Men, men..bara att betala och se glad ut. Svårt att köra utan fungerande koppling..eller ljus heller för den delen.