söndag 4 december 2016

Lite lösgjordhet,lösgalopp och skogstur

Provade att lösgalopperade Heddan i fredags. Har faktiskt inte haft henne lös i ridhuset sen jag löshoppade henne sist och det är förmodligen fem-sex år sedan. Det var innan underlaget byttes och inte höll för en halvgalen häst så Heddan gick omkull när hon gjorde en skarp sväng i hög fart. Efter det så vågade jag inte löshoppade henne längre utan har bara hoppat henne uppsutten.

Nu är dock underlaget väldigt bra i vårt ridhus och ger utmärkt grepp, därför vågade jag prova. Dels har jag läst mycket positivt om det och dels vill jag att hon ska få röra sig i alla gångarter utan ryttare på ryggen eller annan inverkan. Heddan tyckte iallafall att det där var ju riktigt kul och både bockade, galopperade och travade storstilat runt i ridhuset.

Igår red vi ut en timme i skogen och idag jobbade jag vidare med det jobbet vi gjorde i torsdags på träningen och hon kändes väldigt mjuk och fin! Ska nog försöka lösgalopperade henne någon gång i veckan som ett komplement i träningen.

söndag 30 oktober 2016

Årets sista tävlingsstart

O

Jag tror att jag har ridit den absolut bästa msvB4 någonsin idag. 

Om jag tittar tillbaka några år finns det ett par saker som varit/till viss del fortfarande är våra största svagheter.

1. Bjudning
2. Lösgjordhet
3. Bärighet 

Hemma och på framridningen var hon alltid väldigt på och framåt men när jag kom in på tävlingsbanan tidigare blev hon introvert och svårpåverkbar. Antagligen hängde det ihop med min ridning som gissningsvis antingen blev för forcerad eller för passiv. 
För att på något sätt komma åt detta provade jag för två år sedan att rida lite mer kravlöst och lättsamt på tävling. Mest bara för att ge henne en mer positiv upplevelse. Det gjorde verkligen skillnad. Visserligen blev inte procenten så höga eftersom hon blev för öppen i formen men hon fick en helt annan bjudning inne på banan och det märktes att hon tyckte det blev klart roligare.

Sen har det varit problem med lösgjordheten och kandaret,som jag numera helst bara vill stampa på, hjälpte ju inte till med den biten. Så i somras tänkte jag att nej nu backar vi bandet helt och lägger bara fokus på att hon ska vara loss. Har fått väldigt bra hjälp av både Per Sandgaard och min tränare som hjälpt mig följa upp det arbetet. Jag funderar ju även mycket själv på vad jag kan göra och läser maniskt allt jag kommer över av vad Carl Hester säger och försöker ta till mig så mycket som möjligt.

Lösgjordheten har iallafall blivit så otroligt mycket bättre och även bärigheten. Visst ska hon ihop och upp lite mer men det får absolut inte bli på bekostnad av lösgjordheten. Där är jag stenhård numera. Kan nog lätt bli att många försöker forcera samling innan styrkan är riktigt där eftersom detta ofta är något som de flesta domare påpekar.  Jag föredrar att tänka att hästen ska vara i balans och successivt kan man kräva lite mer samling och bärighet när styrkan medger det.

En övning som jag beskrivit tidigare och som jag verkligen gillar är den när jag rider tre 20 meters volter över ridbanan och omväxlande byter varv, hela tiden under lättridning. Den hjälper mig att forma henne runt skänkeln samtidigt som hon kan runda sig och komma upp med manken och få in bakbenen under sig.

Idag var hon riktigt fin på framridningen och kändes loss och lätt. För att behålla den där mjuka lättheten när jag kom in på tävlingsbanan tänkte jag att äh vad fan..jag rider mina volter under lättridning tills jag får startsignal. Hon bara flöt runt där helt mjuk och gav verkligen en härlig känsla. När jag sen fick startsignal gjorde jag en övergång till skritt ( i balans!)  Fattade galopp nere i hörnet och red rätt upp på medellinjen, gjorde hälsning och sen fram i trav. 
7 på den och även på första öppnan. 
Hon gör väldigt fina travökningar men matte blev lite överambitiös i den första och petade till med skänkeln i sluttampen vilket gav en taktmiss och betyget åkte ner till 6. Sen gjorde hon en fin halt och väldigt bra ryggning och fint fram i trav. Enda problemet var att jag gjorde halt för tidigt och ett halvt steg för mycket i ryggningen så betyg 5. Jag var supernöjd med ryggningen och insåg inte mitt misstag förrän jag såg protokollet..
I de två andra travökningarna satt jag blickstilla o det blev 7 på båda. 
Sen sabbade jag även den andra förvända galoppen. I torsdags var hon helt inne på att byta för tidigt i just den förvända men ingenting igår eller idag på framridningen. Så trots att hon kändes stabil fick jag en lättare panikattack under det momentet och trodde att hon skulle byta.  Vinglade väl till lite vilket  gjorde att även Heddan vinglade till och blev lite obalanserad. 6 på den och sen 6 på det följande bytet så klart. 

Men i övrigt, wow vilken underbar känsla hon bjöd på idag. Så mjuk, så lätt och så ambitiös. 
Det blev ingen placering då klassen inte var så stor med endast tre placerade och vi hamnade på femte plats. Det gör inget. Hon visade upp så mycket av det vi jobbat med nu under en längre tid att jag ändå kände mig helt överlycklig. 


söndag 23 oktober 2016

Fin idag

Extra duktig Hedda idag

Idag var ett sånt där pass när det kändes som att hon inte satte en fot fel. Jag envisas ju med att inte gå vidare utan att hon är avspänd och sista tiden har hon verkligen blivit väldigt mjuk och fin i travarbetet. I galoppen har hon däremot velat öppna upp sig, varit lite mer springig och inte velat ge efter lika fint som i traven. Jag har funderat en del på hur jag ska komma åt henne där utan att skapa för mycket spänning. Även om jag vanligtvis inte rider med graman testade jag igår för att se om den kunde hjälpa mig att rama in henne lite bättre. Hon var inte helt belåten först utan det skuttades lite och hon bytte galopp lite hit och dit för att försöka komma undan. Jag behöll ändå mitt lugn och gjorde om tills hon slutade sprattla och kunde göra fina fattningar åt båda hållen.

Jag hade tänkt rida med gramanen idag också men glömde den. Det gjorde ingenting eftersom hon var helt underbart fin att rida i alla gångarter. 
I skritten var hon mjuk och väldigt jämn på båda tyglarna. Vi kunde göra halt och rygga i fin eftergift. I vanliga fall vill hon alltid öppna upp sig när jag gör halt men idag var hon helt mjuk. Vi gjorde även några skrittpiruetter och framdelsvändningar utan motstånd eller spjärn.
I traven jobbade jag henne som vanligt först runt fyrkanten (eller mer på kvartslinjen eftersom det var ganska hårt på spåret) med små omställningar och avstämningar. Sen fortsatte jag jobbet på mina tre volter där jag omväxlande byter varv. Idag räckte det med en liten halvhalt och att jag sänkte den nya yttertygeln för att hon mjukt och smidigt ställde om till det nya varvet och formade sig fint runt innerskänkeln.  Lättridning så klart eftersom jag tycker hon blir mer avspänd då. 
Red sen trav och galoppövergångar på en stor volt och hon var så fin i båda varven att jag nästan blev lite lipfärdig. Så mjuka, fina övergångar att jag inte trodde det var möjligt. 

Visst är det väldigt basicövningar men jag tycker att kvaliteten på hur hon går nu är så mycket högre än bara för några månader sedan. 

Gramanen tänkte jag nog ta lite hjälp av då och då nu ett tagi galopparbetet. Kan ju förmodligen räcka med att jag har den vartannat pass.

Heddan är snäll o väluppfostrad. Hon parkerar sig vid dörren och väntar medan matte mockar efter ridpasset.
Är du klar nu så jag kan få min lunch? 

tisdag 18 oktober 2016

Fjortonåriga sexåringen och lite täckesfunderingar

Det är alltså Hedwig som är den den där ganska gamla sexåringen.
Eftersom jag på sätt och vis har börjat om med henne så kan jag ibland tänka att hon ligger ungefär på en sexårings nivå i sin utbildning. :-)) Det är faktiskt rätt skönt. Jag kom ju fram till en punkt där jag insåg att utan helt ärlig lösgjordhet och genomsläplighet kommer jag aldrig komma vidare. Nu kanske vi inte gör det ändå men hon ger en helt annan känsla att rida nu än tidigare.
Tror jag fastnade lite i "att hon är en stark häst med träkäft" och att enda sättet att komma åt det var att betsla upp henne.
Hon är egentligen inte speciellt stark eller spjärnig när man kommer underfund med hur hon ska ridas. Kandaret som inte gjort så mycket mer än bromsat upp bakbenen och dödat gångarterna kasserade jag som jag nämnt tidigare.  Eftersom hon har mer påskjut, i synnerhet i galoppen, än bärighet naturligt var det ett "enkelt sätt" att lösa problemet kortsiktigt.
Numera är hon alltsom oftast himla fin i munnen i framförallt traven. Kontakten känns mjuk och elastisk och hon är mjuk att ställa åt båda hållen. I galoppen orkar hon inte lika bra även om kontakten även här har blivit mycket bättre. Här blir det dock tydligt när hon blir lite trött eller tycker det är jobbigt och försöker räta ut sig för att slippa bära sig bak. Det kommer direkt i handen.

En sak som tog med mig från CHs clinic var att tänka att hästen hela tiden ska vara i balans (kanske har nämnt det redan..:-) men jag försöker verkligen tänka att hon hela tiden ska bära sig i balans. De hade med en sexåring på clinicen som jag tyckte hade lite av samma problematik som min häst och jag kunde ta till mig mycket av hur han tyckte den skulle arbetas.

Ridpasset idag gick ut på att skritta en bra stund på helt lång tygel. Därefter jobbar jag henne lite på tygeln i skritt och kontrollerar att hon är lätt att ställa åt båda hållen och formar sig runt skänkeln. Likadant jobb sen i traven där jag rider lätt mest hela tiden. Först rider jag runt fyrkanten och gör små omställningar, därefter rider jag en 20-metersvolt i tex höger varv. Rider ett helt varv där jag vill att hon kliver på bra men fortsätter att vara mjuk och loss. På medellinjen ställer jag om och rider en 20-metersvolt på stora mittvolten i vänster varv. Travar ett helt varv och sen balanserar jag upp henne på medellinjen igen o går över i höger varv på en 20-metersvolt. Jag är jättenoga med att hela tiden balansera upp henne med små halvhalter och att hon hela tiden mjukt formar sig i den nya innersidan. I galoppen rider jag också på en 20-metersvolt ett varv i rättvänd, sen över ett varv i förvänd och sen tillbaka till rättvänd. Små förhållningar för att hjälpa henne behålla balansen och bärigheten. När jag gjort det här jobbet rider jag övergångar galopp-trav och sen galopp-skritt. Visst är det ganska enkla övningar. Svårigheten ligger i att göra det riktigt bra.:-) Kände mig iallafall nöjd med henne idag, jobbet gick lätt och fint större delen av passet.

Täcken då. Det verkar pågå en debatt om täckesanvändandet nu igen. Jag hör inte till kategorin som täckar helt maniskt men eftersom jag föredrar att ha henne klippt under vinterhalvåret får hon ha täcke under denna period. Ett 150 grams amigo räcker bra ihop med ett helt ofodrat bucas. Dessutom höjde jag grovfodret ordentligt nu när det blev svalare. Hon är ingen frusen kuse och mår inte bra om man klär på henne för mycket. Kör därför en liten kompromiss med lätta täcken o mer mat istället. :-)

lördag 8 oktober 2016

Doing it on my own

Igår åkte jag till Mariefred och tävlade. Som vanligt fascineras jag över hur i princip alla har en hel stab med assistenter med sig. En som leder hästen, någon annan som sätter på skydd, en tredje sadlar etc. Ryttaren själv gör i princip inget annat än kliver upp på den framställda pallen o hoppar upp i sadeln. Jag har själv sällskap ibland av mina goda vän Mona och självklart är det både roligare och enklare med någon som kan ge en handräckning men jag klarar mig också helt utmärkt på egen hand. Alla förberedelser fixar jag själv. Hästen badar och knoppar jag själv. Bilen packar jag själv, släpet kopplar jag på själv. Hästen lastar och lastar jag ur själv.

Vet att det är ett känsligt område men ibland undrar jag hur "snällt" det egentligen är att som förälder serva, betala, köra och fixa allt för sina vuxna barn. Har en bekant som levde så tills hon var 27 år. Då bröt hästen mycket olyckligt benet i hagen och fick sluta sina dagar. Sorgen var naturligtvis stor och flickan helt förtvivlad. Föräldrarna lovade en ny häst men dottern sa faktiskt nej. Hon var så trött på att vara beroende av föräldrarnas välvilja samtidigt som hon såklart var känslomässigt väldigt fäst vid sin häst och absolut inte ville förlora honom. Måste kännas som att man sitter i någon slags rävsax. När han nu dog så sorgligt så blev det ändå en väg ut från beroendet av någon annans välvilja och känslan av att hela tiden stå i tacksamhetsskuld.
För mig skulle det vara olidligt att inte kunna klara mig själv och dessutom en förutsättning för att jag faktiskt ska kunna åka på de tävlingar jag vill. Sen har jag såklart en underbart väluppfostrad häst. Hon hade fått den bästa grunden av sin uppfödare och var otroligt lätthanterad redan som treåring.  Väldigt tacksamt för mig. :-)



Hur gick då tävlingen. Hon började med att nästan kasta av mig utanför ridhuset då hon fick för sig att den vita skylten eventuellt tänkte äta upp henne. Hon brukar inte göra så så jag blev lite överrumplad..:-O När hon sen insåg att den var ofarlig marscherade hon in genom dörren utan att blinka.

Resultatmässigt blev det ingen succé utan vi hamnade någonstans i mitten på 64.5%. Men jag var så himla nöjd med Heddan som kändes väldigt ridbar och följsam genom hela programmet. En sak som jag tog med mig från Carl Hesters clinic var att tänka att hästen hela tiden ska vara i balans. Därav red jag extremt mycket halvhalter för att hela tiden balansera upp henne. Hon tar halvhalterna så himla bra numera, lite för bra emellanåt vilket gjorde att domaren tyckte hon var ojämn i bjudningen. Det var hon inte men jag kan förstå att det kunde se ut så, speciellt om jag blev kvar lite för länge i handen. Domaren kan inte göra så mycket mer än döma det hon ser såklart.

Jag var verkligen supernöjd när jag skrittade ut från banan och kände mig först ganska besviken över resultatet. Men nästa gång ska jag försöka tänka på att inte överdriva halvhalterna utan ha ett lite jämnare flyt genom programmet. Som kuriosa kan jag säga att jag red samma program för samma domare för fyra år sedan på 71%. (Känns ju som att det går framåt...not...:-)) Då visserligen på kandar som man kan fuska lite med och ge intryck av att hästen är mer eftergiven än den är. Hon gick nog bra då men tror inte bättre än igår då jag red på tränset.

Nästa år fyller Hedwig femton år och jag får emellanåt lite panik över att tiden bara flyr ifrån oss. Har en dröm om att kunna köpa ett föl eller unghäst och ha som påläggskalv. Detta är inget som jag ser som en självklar rättighet och jag har inte nämnt det för min man tidigare. Idag kände jag mig dock så himla ledsen över att jag ser att mitt hästliv så snabbt galopperar mot slutet och berättade vad jag tänkte och önskade. Då sa han bara att när vi renoverat klart huset och hittat där vi ska bo och vet hur mycket pengar vi kommer ha så är det väl ingen omöjlighet.  Plötsligt kändes allt så mycket bättre. Hedwig är så fräsch och fin och sannolikt har vi flera år kvar men  hon är ju inte sex år längre med hela livet framför sig. Jag vet exakt vem jag vill köpa föl eller unghäst av när det blir aktuellt. Hon har de absolut finaste hästarna jag vet. Jag är helt ointresserad av att någon ska försöka sälja på mig någon import eller något som någon annan gillar eller tycker jag ska ha. Om jag köper en till kommer jag själv välja häst, när och av vem.

lördag 24 september 2016

Mest för att bara ha roligt




Både jag och Heddan var lite less på tävling. Eller kanske mest jag som då såklart överförde det på Heddan. Tröttnade också på att hela tiden ha pressen av att ha en tävlingsstart på gång. Tycker det lätt blir för mycket fokus på prestation och man sitter mest bara och försöker få till alla rörelser så bra som möjligt som ingår i det aktuella programmet. Tog därför ett tävlingsuppehåll. 

Min tränare har tagit ut Per Sandgaard några gånger i sommar och vi har varit med varje gång. Han släpper inte igenom någon utan lösgjordhet. Det är liksom ingen idé att tro att man ska göra några trix innan hästen verkligen är rund och loss. För mig blev det nästan som en lättnad. Förutom att rida ut i skogen är det i princip det enda jobbet jag gör med henne just nu. Att bara rida henne så rund och loss som möjligt. Märks tydligt att även Heddan är nöjd med det jobbet och känns mer och mer spänstig och elastisk. 



Förutom det lösgörande dressyrjobbet rider vi ut ofta. :-) Nästan alltid i sällskap av någon av mina goa stallkompisar.

 Dessutom kommer min duktiga equiterapeut ut en gång i månaden. Han går alltid igenom henne noga från topp till tå och böjer alla leder och klämmer igenom senor och ligament. Hon får alltid laser och akupunktur av honom också. Själv ger jag henne massage flera gånger i veckan plus biolight. Försöker verkligen jobba förebyggande. Jag har några tävlingar till i år och efter det funderar jag på att göra en vet check. Hon känns väldigt fräsch och fin men kan ju vara bra att göra en koll och eventuellt behandla om det skulle finnas något litet.

tisdag 23 augusti 2016

Dagens övning

Detta läsåret har jag kunnat lägga min arbetstid så att jag börjar senare på tisdagar. Helt otroligt skönt att kunna åka till stallet på morgonen innan jobbet.

Idag fokuserade vi på att kunna göra omställningar utan att bända upp ansiktet och ifrågasätta om jag hade svårt att bestämma mig åt vilket håll hon skulle ha ansiktet. Man gör inte saker i en hast med Heddan utan hon vill gärna se tre till fyra ansökningar först innan hon kan tänka sig att överväga någon form av förändring. Även om målet är att jag ska kunna göra omställningar utan problem i alla gångarter så har jag verkligen fått tagit det successivt. Första gången jag tränade för Paulinda någon gång i våras sa hon att jag skulle växla mellan höger och vänsterställning i alla gångarterna. Gick väl ok i skritten och traven men i galoppen bytte hon varje gång jag gjorde en omställning..

Under hela våren och sommaren har jag jobbat med detta och det är inte alls lika chockartat för henne  längre även om det självklart går bättre och lättare vissa dagar än andra. Iallafall så länge jag håller mig till trav och skritt. Om jag är ofin nog att göra samma sak sådär lite okontrollerat i galopp slutar det med att hon galopperar med ansiktet rakt upp i den fasta övertygelsen att matte har förlorat all vett och förnuft. Jag måste hela tiden ge henne möjlighet att upptäcka att hon kan utan att förlora balansen. Att rida henne med någonslags föreställning om att hon helt ska överlämna kontrollen till mig är meningslöst och det kommer aldrig ske. Tror det överhuvudtaget är svårare med ston och kanske ett skäl till att de flesta dressyrryttare väljer en valack istället. De verkar inte alls ha lika mycket egna synpunkter utan krånglar de verkar det mest bero på harighet som förhoppningsvis ger med sig med ålder och träning.

För att ändå komma åt samma sak utan att överrumpla henne eller sätta henne på pottan rider jag en 10-metersvolt i trav, vänder över ridbanan och rider en 10-metersvolt i andra varvet och sen vända över ridbanan igen, byta varv och 10-metersvolt etc. I galopp rider jag två 20-metersvolter som en åtta. Ett varv rättvänd och ett varv förvänd. Tanken är att jag allteftersom ska kunna minska volterna ju bärigare och mjukare hon hon blir i sidorna men det får ta lite tid. Red de här övningarna i morse och hon var verkligen duktig. Vill spjärna lite mer till vänster men med lite tålamod samt viktigt att jag inte blir brysk så spänner hon av mer och mer. Kan också säga att i skritten jobbar jag henne en bra stund med omställningar innan jag börjar trava och galoppera. Hon kan ju mycket "trix" men utan avspändhet och lösgjordhet blir det ingen direkt kvalitet på grejerna. Fuskade ju med kandaret i många år men har helt tappat intresset för att lösa problemen med skarpare betsling. Numera rids hon enbart på träns. Varierar bara genom att växla mellan två bett från Neue Schule-turtle top flex och turtle tactio samt att jag skiftar nosgrimma då och då. Har ju inga tävlingar inplanerade och det känns skönt att bara fokusera på enkla basics. Heddan känns helt klart mer tillfreds nu igen och jag längtar till nästa ridpass. :-)