När jag är hos dem glömmer jag nästan allting annat. De ger mig lugn och de ger mig energi. Jag behöver det, i den vansinneskarusell som är mitt liv varje dag, fem dagar i veckan.
Jag vet att jag gör skillnad, femtonåringens röst i kaoset. " Du får inte lämna oss, vi behöver dig" gör att jag stannar kvar hos dem ett tag till.
Hos hästarna, mina kära, vackra, hämtar jag styrkan och lugnet att finnas till för de som behöver min tid så desperat.
Tonåringar, mobilberoende, spelberoende arga, uppgivna och övergivna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar