Första träningen

Igår kunde jag äntligen åka på första träningen med Platina sen januari.
Fokus på grunderna och att hon ska vara stadig. Även om hon fortfarande på många sätt är som en tvååring i hanteringen (lite väl bånglig och gränslös men otroligt snäll) så börjar det kännas klart mer stabilt nu i ridningen. Hon har en extrem ridbarhet och njuter verkligen av att jobba men är också känslig. Det gör ju mycket väldigt enkelt men samtidigt blir det svårare än med Hedwig.
Hedwig är ju glad och har en arbetsmoral som är fantastisk men hon är inte så känslig och har aldrig varit så petig att hon håller på att smälla av om man försöker göra en fattning när hon inte är helt i balans.
Platina blir ganska upprörd och sparkar bakut i protest om hon är för mycket på framdelen och jag vill att hon ska fatta galopp. Samtidigt är hon så känslig att det nästan känns som att hon gör fattningarna genom tankeöverföring från mig. Jag rör tex inte benen alls. Håller bara om med skänklarna och tänker "galopp"med sätet.

Båda hästarna är känsliga men på olika sätt. Hedwig blir sårad och kränkt i sin själ om man skulle få för sig att gapa eller skrika på henne (om hon verkligen inte förtjänande det) Hon är så lättsam och följsam i hanteringen att det sällan är nödvändigt. men inte så lättkränkt i ridningen. Hon är så stadig och balanserad i sig själv att hon inte blir så störd av en ryttare som kanske inte är jättebalanserad. Självklart går hon bättre ju bättre ryttare hon har på ryggen men tex byter hon oftast rent och fint oavsett vilken skitgalopp hon kommer i. Det är liksom inga problem. Platina kan man domdera och skälla på ganska rejält. Hon är lika glad för det och blir sällan sårad eller kränkt på samma sätt. Hon tar tillrättavisningarna men är liksom helt obekymrad. Mer som..jaha..jag står väl still då men vi kan väl pussas ändå..
I ridningen blir hon dock sur om man är för osmidig så det gäller att hålla koll på sin kropp. Hon blir inte galen men hon sparkar bakut flera gånger om hon tycker att man rider för dåligt eller stör henne på något sätt.

Jag har löst tävlingslicens på henne i år och självklart är målet att starta några lätta klasser. Dock kommer jag inte åka med henne förrän jag känner att jag utan problem kan rida på över 70 %. Om hon skrittar, travar och galopperar där hon ska, borde hon inte hamna lägre i lättare klasser. Sen kan det ändå hända en massa grejer och gör oftast det men jag ser inget skäl till att åka med henne riktigt ännu.
Jag ska kunna sitta ett helt travprogram, hon ska ha börjat greppa ökningar i trav och galopp samt vara säker på fattningarna. Dessutom är det trevligt om man kan inleda programmet med en rak inridning och en stilla halt..
Vi tränade på inridningar igår och de blev riktigt raka. Att stå still i någon halt verkar dock onödigt enligt Platina. Halterna tränade vi på fyrkanten så att vi iallafall nu i början kan ta lite stöd av väggen. Vi kom så långt att vi kunde stå still en lite stund men jag gissar att mina framtida  halter vid inridningarna inte kommer bli jättelånga.

Idag ska Platina få vila och jag ska bara ägna mig åt Hedwig. Vi ska rida en lång, härlig tur bara hon och jag och träna på serier och en del skolor i galopp.
Resten av veckan är det uteritter för båda samt ett pass på banan med Platina på fredag. Söndag tror jag båda får vila helt.
Solen strålar och jag njuter av våren.

Lön för mödan

Lite så känns det faktiskt nu. Båda hästarna går över förväntan bra.

Heddan är hur mjuk och spänstig som helst och Platina blir stadigare för varje dag. 

Jag har slitit en del över vintern för att hålla igång dem och det är verkligen en stor lättnad nu när våren äntligen verkar vara här. 

Allt blir otroligt mycket enklare. 

Jag tränar en hel del på seriebyten ute på Heddan. Tänker att jag ska rida några msvb5 på henne eftersom det verkar vara den vanligaste msvB-klassen. De flyter på bättre hela tiden. Varje tur ut börjar alltid med några kilometer skritt och sen en liten bit trav. Sista delen av uppvärmningen cantrar jag alltid ett par kilometer i lätt sits.

Efter det blir det lite jobb i trav och sen ligger fokus just nu på att kunna byta i vart fjärde. Hon har egentligen inga problem med det, däremot har jag problem med räknandet. Treor är klart enklare av någon anledning.

Men övning ger färdighet som det ju heter. Jag är sugen på att åka och träna med henne nu och ska nog ta och boka in ett pass med henne hos Pia.

Platina har jag äntligen nu kunnat börja jobba med att få henne stadig i alla tre gångarterna samt att vänta på matte. Hon tycker egentligen att galopp är den bästa gångarten och vill helst bara galoppera när hon är pigg. När hon blir trött tycker hon att det kan vara bra med en skrittpaus för att sen galoppera vidare när hon hämtat andan lite. Nu jobbar vi med att trav inte är samma sak som upploppet på Solvalla utan man ska kunna trava lite mer avspänt och inte hela tiden var beredd på att fatta galopp. Det blir ingen galopp förrän hon slappnar av och vi kan rida tiometersvolter och serpentinbågar utan spänning. Galopp fattar hon för sätet och det räcker med att jag rider på lite mer framåt och tänker galopp. Igår var hon lite väl taggad då det var fler hästar på banan samtidigt så det blev lite hopp och skutt och lite mer spänt än jag önskar. Samtidigt är det väldigt nyttigt för henne och bra med störningsmoment. På framridning på tävling är man sällan ensam...Idag var det bara en annan ryttare på banan och då blir hon inte lika distraherad. Riktigt bra jobb idag med bra fokus. Efter passet skrittade vi av ute en sväng och hon är väldigt obekymrad. Riktigt duktig!

Fina hästar idag.

Dagar som dessa när ,förutom att vårsolen strålar och värmer, båda hästarna känns kanon gör att man svävar hem med lätt hjärta.

Hedwig har jag jobbat en hel del sidvärts med ute. Rider skänkelvikning i galopp, rakriktar, byter galopp och sen skänkelvikning för andra skänkeln och sen rakriktar och byter. Tycker denna övning är riktigt bra och idag gick det lätt som en dans.

Byten i serier gick också lätt idag och hon kändes väldigt med på noterna. Hon är så himla rolig att rida. Glad, energisk och positiv.

Platina red jag på banan och idag började jag att sitta i traven några kortare sekvenser. Red lätt på långsidan ich satte mig på kortsidan samtidigt som jag kortade steget något och sen fram lite mer på långsidan och lättridning. Inga bekymmer alls och hon är extremt lätt att sitta på. Väldigt mjuk. Jag kommer inte sitta så mycket på henne ännu i traven men tänker att hon måste börja vänja sig lite vid känslan.

Sen tränade vid även lite uppridningar på medellinjen där jag även provade att göra halt några gånger. Att stå still är tydligen överreklamerat och det blev halt med lite snurr på eller hur man ska säga. Det får vi träna mer på.😄

Igår fick de nya skor och bort med snösulor och brodd. Platina behöver man skälla på lite då och då eftersom hon tycker att det är trist att stå still för länge. Varje gång jag hutar åt Platina gnäggar Hedwig upprört borta i sin box. De där två alltså..😂

Solen verkar vilja lysa på oss nu och våren gör mig lycklig tillsammans med mina fantastiska hästar.

Utmaningar och mål

Att stå inför utmaningar är jobbigt, frustrerande och ibland ganska påfrestande. Det handlar även också många gånger att göra saker där jag känner obehag eller rädsla. Rädsla därför jag inte riktigt vet om jag eller hästen kanske blir allvarligt skadad. Hästar är så stora och oberäkneliga djur och att träna och utbilda en unghäst innebär många gånger risker att allvarliga incidenter kan inträffa. Detta är sällan något man pratar om eftersom ingen vill erkänna rädsla eller obehag. Det är lite töntigt och jag tycker inte det är ovanligt att man hör hästmänniskor uttala sig lite föraktfullt om de som inte vågar göra vissa grejer.

Jag erkänner att jag känner rädsla flera gånger i veckan. Men mitt konstanta mål att att inte låta den hindra mig. 

För mig är det viktigt att vara så oberoende som möjligt när det gäller hästarna. Detta för att det ska vara möjligt att träna, utbilda och tävla med dem. För att det ska vara genomförbart måste jag kunna klara mig själv. 

Det finns några människor i mitt liv som kan ge mig det stödet som gör att jag kommer vidare. En av dem är en stallkompis. Utan henne vet jag inte om jag hade vågat börja rida ut i mörker tex. Jag var helt övertygad om att Hedwig skulle vara livrädd för mörkret och för pannlampan. Men så en dag förra vintern bestämde jag mig för att följa med. Jag hade redan köpt en pannlampa men gruvat mig en del innan jag kom till skott. Ingenting hände. Hedwig var precis som vanligt. I början skrittade vi bara men efter ett tag både travade vi och galopperade. Nu rider jag ut själv på henne i mörker och rider i alla gångarter. Hon är lika okomplicerad som hon är i dagsljus. 

En av det största anledningar till att jag hellre rider ut är att där är underlaget nästan aldrig dåligt. Är det för dåligt att trava eller galoppera på är en ordentlig skrittur i kuperad terräng givande och nyttigt för hästarna. Det har under vintern varit någon enstaka vecka eller dag där jag enbart kunnat skritta ute men 1.5 timmer skritt är knappast dåligt för en häst.

Med Hedwig känner jag mig väldigt oberoende. Jag kan åka på träningar och tävlingar helt själv. Jag kan rida ut i nästan vilket väder som helst och det spelar ingen roll om det är ljust eller mörkt.

Målet med Platina är att bli lika självständig. Det blir liksom enklare att fokusera på utbildning och ridning när jag kan göra allt annat utan hjälp från andra. Jag gör allt med henne, lastar, åker och tränar, rider ut i både dagsljus och mörker men än så länge har jag behövt hjälp eller sällskap. Det stör mig och gör att jag känner mig begränsad. Det tog ett tag innan jag red ut i mörker med pannlampa på henne. Började rida ut innan det blev mörkt och slog på pannlampan direkt. På det sättet blev hon aldrig överraskad av ljuskäglan och hon har inte heller brytt sig ett dyft om mörker eller pannlampa efter det.

Min närmaste utmaning är att börja rida ut på henne utan sällskap. Igår skrittade jag själv första biten från stallet och trots att Hedwig stod och gnäggade i hagen och hon försökte vända en gång tog hon tillrättavisningen på en gång och skrittade bort till vägen där vårt sällskap väntade. Hon är väldigt snäll ute med sällskap men inte lika självsäker som Hedwig som man kunnat rida ut på själv sen hon var fyra år. Men rätt som det är så rider jag ut själv på Platina också tänker jag.

Att prata med hennes uppfödare är också väldigt bra. Då kan jag ventilera allt jag tänker och funderar över och möts alltid av en stor förståelse. Det är skönt att prata med någon som kan och vet hur hästar fungerar. Efter sådana samtal känns det alltid mycket bättre och lättare och jag kan ta nästa steg. Min tränare är också ett stort stöd och jag kan berätta allt jag tänker och känner när det gäller hästarna för henne.

Skogsturen igår innebar en hel del utmaningar för Platina men förutom att hon tyckte det var otäckt med vattendrag var hon en klippa. Det var ju också enkelt att lösa genom att jag hoppade av. Då hoppade hon över direkt. Förmodligen får jag lösa det så ett tag och rätt som det är kommer det inte vara något problem för henne. 

Väderprognosen för nästa vecka ser inte hemsk ut...plus att alla anläggningar runt om börjar öppna upp. Eventuellt känner jag mig aningen positiv och förväntansfull.

Hålla igång två hästar

Att hålla igång två hästar varav en unghäst vintertid utan ridhus är vad jag skulle kalla en utmaning. Speciellt i kombination med ett heltidsarbete.

Det är inte jätteenkelt och emellanåt känner jag en stor trötthet. Kanske allra mest pga att det är svårt att ha en riktig plan att följa nu då de allra flesta stall och anläggningar av förståliga och nödvändiga skäl har stängt då alla såklart vill skydda sig mot smitta. 

I vanliga fall kan jag åka till Hästhuset i Gnesta där jag först och främst kan jobba igenom Platina ordentligt samt få väldigt bra hjälp av min tränare. Heddan kan jag jobba i skogen utan problem och i princip i vilket väder som helst så det är ändå enkelt tycker jag.

 Jag känner en hel del dåligt samvete över Platina  just nu då jag hela tiden måste tänka att nej idag kan du inte galoppera då det är stenhårt, halt, knöligt, lerigt etc. Det innebär också att jag hela tiden måste hålla koll på vädret för att kunna planera någotsånär vad jag kan göra med henne. Självklart kan jag inte påverka vädret men genom att ha koll och en viss uppfattning kan ha en liten plan. Sen får jag ändå justera den ganska ofta då Platina egentligen är gjord av sockervadd. Det innebär att hon smälter vid regn och blåser bort om det är för blåsigt. Så mörka kvällar med kraftig blåst och regn har jag inte ridit ut på henne. Likadant om det är extremt isigt. Då har det istället blivit långa promenader. Heddan är mest som en bandvagn ute medan Platinas långa ben flyger lite väl okontrollerat emellanåt. Fast jag måste ändå medge att hon mognar sakta men säkert och verkar ha lärt sig att man får hålla sig i skinnet när det är halt ute.

Men båda hästarna är friska och pigga med massa energi och verkar må hur bra som helst. De trivs otroligt bra med sin tillvaro och verkar helt lyckliga. Så även om det vintertid ibland kan kännas tungt utan ridhus så kompenseras det av att se hur bra hästarna mår samt att det är otroligt fin stämning i stallet. Bara det gör att man trivs väldigt bra.

Platinas träning blir också hyfsat varierad då jag blandar uteritter, långa promenader med ridning och longering på banan beroende på underlag. Det är ju också så att det kliar i fingrarna på mig då hon just nu känns extremt utvecklingsbar och mottaglig. Väldigt snäll, superambitiös och väldigt energisk. Idag när jag red henne tänkte jag på vilken otrolig ridbarhet hon har. För några veckor sedan provade jag att rida med sporrar för första gången. Hon är superkänslig för dem men blir inte sur. Jag behöver bara snudda henne så flyttar hon för skänkeln. Idag räckte det med att jag bara höll om med underskänkeln och erbjöd ett mjukt stöd i handen så flöt hon runt hur lätt och fint som helst. Hon är lika mjuk åt båda hållen och helt naturligt i en fin form. 

Hedwig känns mest som en liten energibomb och jag jobbade en hel del med att flytta henne sidvärts både till höger och till vänster. Hon kan stångas lite innan hon släpper igenom men sen var hon som smör och flyttade sig lätt för båda skänklarna. 

Nästa vecka är jag ledig och det ser ut att bli bra med plusgrader.😍

Med ett öppet sinne kommer jag kanske längre

Ögonen är själens spegel sägs det. Det ligger mycket i det. En anledning till att jag köpte Hedwig var bland annat just för hennes otroligt vänliga ögon.

.

Det stämde också. Hedwig är i princip alltid snäll. Visst är hon bestämd och har sina åsikter om hur saker och ting ska skötas men hon har aldrig betett sig illa eller varit dum mot någon människa.

Men allting har inte alltid varit jättelätt. Även om hon är ambitiös och arbetsvillig så har hon ofta varit stark och spjärnig, svår att få riktigt lösgjord. Jag tror att jag har försökt det mesta under vår tid tillsammans och försökt ha ett upplägg enligt skolboken. Dressyrträning, hoppträning, longering/tömkörning, uteritt. Så kunde en vecka se ut. På sätt och vis gjorde jag alla "rätt" utan att egentligen lyckas helt. Hon har fått behandling av et, kollats av veterinär, fått massage, spiktäcke, laser och biolight regelbundet.Hon har självklart utvecklats och jag har tävlat henne med många bra resultat. Men hon har ändå aldrig varit riktigt lösgjord och även om hon har varit pigg och glad så har det nästan alltid funnits ett motstånd att ge efter helt. 

Det har oftast förklarats med att hon är en sådan häst vilket på sätt och vis stämmer. Hon vill ha koll på saker och ting utan att för den delen vara tittig. Men något i kroppen har också satt stopp. Någon form av svaghet förmodligen.

För två år sedan fick hon en skada på tåsträckaren som jag misstänker berodde på någon form av uttröttning, längre tids belastning. Några månader senare köpte jag Platina och flyttade Hedwig till samma stall där hon stod. Köpet av Platina innebar även att fokuset inte var lika fixerat vid Hedwig och hennes prestation. Jag satte igång henne när skadan var läkt genom att rida ut. Uteridningsmöjligheterna är verkligen bra och inbjuder till väldigt bra variation. Och jag fortsatte att rida ut.. rida ut, rida ut, rida ut. Varje gång jag tänkte att jag skulle rida henne på banan tog det tvärstopp inne i mig. Det var nästan som hästen sa nej högt till mig. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Så jag fortsatte med mina uteritter. 

Detta upplägg har jag nu haft i drygt 1.5 år med henne. Hon vill fortfarande inte ridas på banan för ofta även om hon självklart gör ett fint jobb om jag går in med henne där men hon kan nästan förmedla en oro att jag åter ska börja rida med samma upplägg som tidigare. 

Däremot älskar hon att åka till Borgs då och då. Hon springer in i släpet och är överlycklig över att få vara i ridhus nu när det inte är så ofta. Hon gillar verkligen när jag tränar med henne  för Per eller Pia. I våras när vi åter igen började träna ville hon mest trava och galoppera i mellangångarter. Hon kunde inte hejda sig utan susade runt i ridhuset helt överlycklig. Under hösten har dock något hänt. Hon är så otroligt mjuk och reglerbar som jag aldrig upplevt tidigare. Jag har funderat en hel del på vad det egentligen beror på och eventuellt är det så enkelt att hon fysiskt är tränad på ett sätt som är omöjligt när man alltid rider på plant underlag. Skogsvägarna går ju alltid lite uppåt, lite neråt samt ger ett fast underlag. Hon får använda kroppen på ett mer allsidigt sätt och fler muskler aktiveras förmodligen. Ibland kan jag tänka att det är lite hårt men det verkar inte bekomma henne nämnvärt. Sen rider jag henne alltid på tygeln i alla gångarter. Hon kan få skritta kortare sekvenser på längre tygel men i övrigt är det jobb som gäller. 

Höstmörker, regn, snöblask, snöiga, vägar, isiga vägar är inget hinder längre. En bra pannlampa, rätt skoning och broddning löser det mesta. Ibland har jag tänkt..vad i helvete..under hösten när vinden har blåst på snedden med blötsnö som mest påmint om småspik i ansiktet. Men när hästen under mig är full av energi, lätt och spänstig så är det ändå otroligt njutbart. Låter ju lite stört men när hästen utstrålar sådan lycka och glädje är det värt det alla dagar i veckan.

Det är inte så att jag tycker alla plötsligt enbart ska rida ut. Med Platina är det inte alls aktuellt. Hon går gärna på banan och behöver det också. Jag är inte så skicklig att jag kan utbilda henne utan hjälp av väggar/staket eller vad som nu kan tänkas begränsa ridbanan. Hon rids också ut såklart men arbetas mer på banan än Hedwig gör. 

Det viktigaste tror jag är att man som ryttare är öppen för vad ens häst försöker förmedla. Att alla kanske inte kan pressas in i samma träningsmall, att man måste våga tänka utanför ramarna och anpassa sitt upplägg så att det passar just den hästen. 

Hedwig blir sjutton nästa år och behöver inte pressas till att lära sig nya grejer. Däremot verkar det som att saker som varit svårt förut plötsligt går ganska lätt nu bara för att hon är stark i kroppen på ett sätt som hon inte varit tidigare. 

I januari ska jag vara med på en träning med Platina för Per Sandgaard och Ditte Young, " Förbättra din ridning genom bättre förståelse för din häst." Jag hade helst velat ha med båda men det kostar en hel del så jag fick välja en av dem. Platina är ung och har framtiden för sig därför föll valet på henne. Hedwig känns det som att jag ändå kommit underfund med och kommer fortsätta med mitt nuvarande upplägg när det gäller henne. Hon är en väldigt lycklig häst som trivs med sitt liv. Det var också en av Pers kommentarer sista träningen. " Hon mår verkligen väldigt bra nu." 

Jag tror att de allra flesta av oss hela tiden strävar efter att bättre förstå våra hästar och utveckla dem så bra vi någonsin kan. Jag tror också på att vi har mycket på att vinna på att vara öppna för att tänka lite mer utanför boxen. Att ha tydliga mål men inte tro att det är någon slags kapplöpning dit. Vara lite mer lyhörda för vad våra hästar försöker förmedla samt förstå att det sällan är hästen som är oduglig utan att den bara behöver ett annat upplägg.

Tell me what you need and I will do my best to listen to you.

Lite lagom dement

Heddan är en snäll och tålig häst, det ska gudarna veta.

Igår skulle jag rida henne innan jag åkte till ridhus med Platina. Kände mig lite lagom stressad eftersom vi skulle åka till min pappa på eftermiddagen så det gällde att vara effektiv.

Sadlade och tränsade Hedwig och red iväg. När jag kommit en bit på väg såg jag till min förvåning att Platinas tyglar satt på Hedwigs träns. De har inga stoppar på och eftersom jag alltid med martingal på Heddan när jag rider ut så hoppade jag av och tog av martingalen. Alltså..när fasen bytte jag tyglar tänkte jag..

Red vidare och hon kändes fin men inte riktigt så mjuk i munnen som hon brukar vara. Så kan det ju vara vissa dagar men tyckte det var lite oväntat. Kommer hem, tränsar av och inser inte att jag har klämt på henne Platinas träns och alldeles för lilla bett förrän jag står och sköljer bettet..

Så inte konstigt att hon kändes lite annorlunda med på tok för kort bett i munnen..😂 Hon undrade väl vad det var för skit jag hade fått för mig att hänga på henne nu..

Men är man världens snällaste så gör man så gott man kan ändå..

Platina har 11.5 i storlek och Heddan 13.5😇

Veckans pussel

Lite så känns det när jag ska planera ihop en bra vecka för båda hästarna.  Denna årstid kräver det helt klart.

Jag vill ju helst inte att Hedwig står mer än en dag i veckan. Det innebär inte att hon ska gå hårda pass sex dagar i veckan utan egentligen mest att hon ska motioneras om hon inte tränas. Denna vecka får hon sin vilodag på tisdag då jag får hjälp att få henne riden på måndag då jag normalt låter båda ha vilodag. Sen rider Malin henne på onsdag och ev någon mer dag senare i veckan. 😊

På tisdag tänkte jag åka till Gnesta med Platina och rida i ridhus. Det gör stor skillnad med bara några pass på ridbanan eller ridhus när det gäller hennes utbildning. 

Förra veckan blev det två pass på banan och ett i ridhus. 

Idag var hon förutom lite väl piggelin på uteritten väldigt fin i kontakten och det märks tydligt att hon gått lite mer på bana. Sen får jag ha överseende med att hon var lite väl lycklig då det inte blivit någon skogstur på två veckor. Satt lite löst vid ett ögonblick då hästarna i en hage vi passerade kom farande i full galopp. Men hon sansade sig snabbt o skrittade fint resten av turen hem. Var helt lugn tills vi kom hem men blev väldigt skärrad när hästarna på ridbanan fått fullständig spunk och skenade runt och brallade som tokar. Som tur var hade jag hunnit hoppa av.😳

Heddan är en dröm och ett rent nöje att rida just nu. Spelar ingen roll om man rider ut i dagsljus eller i mörker eller på bana eller i ridhus. Bara glad,energisk och väldigt mjuk hela tiden. Nu hade det varit himla kul att tävla henne men inte direkt säsong..

Även om det kan kännas slitigt med två hästar så känner jag mig väldigt tacksam att båda verkar väldigt fräscha och fina. Har som mål att båda hålls igång över vintern men tänker inte pressa eller försöka formtoppa. Platina fokuserar jag på att få stabil i alla tre gångarter. Att hon ska kunna göra fina övergångar i stadig form. Det målet är helt tillräckligt för mig. När det vi kommit dit kan vi börja introducera lite LA rörelser. 😊 Även om hon är en häst som har lätt för sig känns det ändå som hon behöver mycket tid för att bli tillräckligt stark. Det kanske är konstigt men jag har ingen panik över att hon måste upp i klasser fort. Förut så kändes det alltid så viktigt att man hela tiden skulle rida högre och högre klasser. Jag vet inte, det är liksom helt borta. 

Inte så att jag inte har den ambitionen men det är mer, jaja..vi tar det när det kommer. Tror det är lätt att man känner sig misslyckad om man inte snabbt kommer vidare så jag orkar inte med det längre. Kände så mycket press ofta med Hedwig att hon bara skulle högre i klasserna. O att hon var oduglig när hon inte fick den tiden hon behövde för att behärska grejerna. 

Höstträning..😄 Alltid lika glad med öronen framåt!👍🏻

Tvådagars träning

Igår Hedwig, idag Platina.

Fördelen med att ha två hästar är att om den ena inte går lysande så går förhoppningsvis den andra bättre.

Hedwig gjorde ett riktigt bra pass igår och är verkligen så himla rolig att rida nuförtiden. Massvis med energi men samtidigt så otroligt mycket mjukare än hon varit förut. 

Jag tror inte alls det är fel att hästen rids av olika personer. Vi har alla våra styrkor och svagheter och belastar hästen på olika sätt. Hedwig rids ju regelbundet av mig och Malin men då och då får jag även hjälp av någon i stallet med lite motion. Idag var bästa Nicklas gullig och tog ut henne en sväng i skogen. Han har ridit henne vid flera tillfällen och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag får det här meddelandet på messenger: "Asså hur gaaaalet mjuk är inte Hedwig nu?! 😍"  Hon verkar må helt förträffligt i kroppen.

Idag åkte jag med Platina. ( Henne är det ingen annan som vill rida..👀😂)Hon hade behövts ridas mer under veckan men jag fick inte riktigt ihop logistiken som jag hade önskat och det har blivit några dagars longering, promenader och bara ett ridpass. 

Jag funderade på om jag skulle ha åkt med Hedwig båda dagarna för att få mer "valuta" för pengarna men Platina behöver samtidigt komma iväg och typ " gå i skolan" Hon kändes ganska oriden och var inte speciellt intresserad av att forma sig runt innerskänkeln. Hon befinner sig just nu i något slags stadie där hon måste över en " puckel" eller vad man ska kalla dett för att komma till nästa steg. Inget mer avancerat än att hon ska vara stadig i formen i alla tre gångarterna och förstå skänkelns betydelse lite mer fullt ut. Hon är inte helt klar över betydelsen och trycker gärna bara magen mot skänkeln istället för att forma sig runt den. Nu var inte hela passet jättedåligt. Galoppen känns verkligen bra och är väldigt mycket mer lättriden än traven. Förmodligen för att det är hennes absolut bästa gångart och att galoppera är lätt för henne. Vi kunde göra flera trav-galoppövergångar i båda varven och bara en bakutspark. Mycket stadigare form i galoppen än i traven plus att den är fantastisk att rida.😍

Jag har hittills aldrig ridit henne med sporrar men blev rekommenderad idag att börja med det för att få henne att respektera skänkeln bättre. 

Eftersom jag envisas med att vara en positiv människa njuter jag av känslan från Hedwigs träningspass och den fina galoppen från Platinas pass. 😊

Tror det kallas "grit"

När man kommit hem efter jobbet, fixat med hundarna, lagt sig i soffan en stund och gosat med valpen känner man sig inte jättemotiverad att ge sig ut i novembermörkret för att köra unghästen till träning.

Men det var iallafall vad jag gjorde idag. När husse kom hem och tog över valpgoset åkte jag till hästarna för att hämta Platina och åka till Gnesta med henne för lite träning. 

Även om det tog emot att åka iväg är jag nu efter hemkomst väldigt nöjd. För det första är hon så mycket lugnare nu vid lastning och urlastning. Jag behöver fortfarande hjälp med att stänga och öppna men hon går rätt in och är helt lugn. Fortfarande lite bråttom ut men inte som förut. 

Förra träningen sparkade hon bakut varje gång hon skulle fatta galopp när vi tränade trav och galoppövergångar. Hon tycker bara jag ska släppa tygeln och ställa mig i lätt sits när hon ska galoppera. Sitter jag kvar och vill att hon ska fatta med kontakt med handen, eller på tygeln blir hon lite sur och sparkar. Under veckan som gått har jag därför longerat henne inspänd några gånger och övat trav och galoppövergångar. Då gör hon det jättefint i båda varven och idag kunde vi faktiskt göra trav-galoppövergångar utan bakutsparkar. Fattningarna var kanske inte lysande men helt klart en förbättring sen sist och jag var jätteglad för det. Efter det jobbade vi med serpentinbågar och att få ett lugnare tempo i traven. Hon vill ju gärna pinna på i traven så fokus är att få henne att trava lugnare. Hon var jätteduktig idag och när hon travar lugnare blir också steget längre. 

Så även om det tog emot att lämna stugvärmen så är jag så himla nöjd nu! 

Heddan åkte jag en tur med till ridhus igår. Jobbade henne lite lösgörande och hon kändes väldigt mjuk och fin. Alltid glad med öronen framåt. Fantastiska, fina, älskade häst! 

Fin lördag efter en sorgens vecka

I måndags insåg jag att det inte gick längre med en av våra settrar. Storma, som föddes i min näst sista setterkull, hade nått slutet på sin väg. För ca en månad sedan fick hon vad vi trodde var urinvägsinfektion. Men antibiotikan hjälpte inte och vidare undersökning visade på någon form av tumör. Det gick snabbt utför och hon blev svagare för varje dag. Det är ett sånt svårt beslut att ta och bestämma exakt när det är dags. Jörgen var iväg på utbildning en vecka i Markaryd och hade hoppats på att hon skulle vara kvar när han kom hem. Men det gick inte. Hon var så svag i måndags att det var jobbigt för henne att gå uppför trappen. Vår veterinär ställde upp på ett helt fantastiskt sätt. En timme efter att jag pratade med honom var hon borta.

Man vänjer sig aldrig men samtidigt är det vår ansvar att inte låta våra djur lida. Storma var som en orkan av energi hela livet och att se en sådan hund förvandlas till en skugga av sitt forna jag gjorde att förstod att det var dags att släppa taget.

Storma på höstjakten för fyra år sedan.

Idag hade jag iallafall en sedan länge inplanerad clinic på Strömsholm att se fram emot. Carl Hester var åter på besök här i Sverige och även om jag var på clinicen för två år sedan ville jag absolut inte missa denna. Jag visste att de skulle ha med tre unghästar , två fyraåringar och en femåring, och eftersom jag själv har en unghäst är det intressant och spännande att höra hur han tränar sina unghästar och vad han hade att säga om de tre som var med. 

Hans egna fyraåringar har han på lösdrift och de kommer bara in när de ska ridas. Två dagar ut och två dagar på banan. Platinas upplägg  är inte så annorlunda men eftersom hon är fem rids hon fem dagar i veckan. Två-tre dagar ut och två på banan. Det kan skifta från vecka till vecka och vissa veckor är det två gånger ut och tre pass på banan. Utbildningsmässigt är hon på ungefär samma nivå som fyraåringarna vilket inte är jättekonstigt eftersom hon reds in för ett år sedan och är bara regelbundet riden sen april.  Femåringen som var med var helt magnifik och utbildningsmässigt såklart långt före min. Men den var inriden som treåring och utbildades av ett proffs. 😊
 I övrigt uppmanade han att man tog ut unghästar. Att man såg till att de blev vana vid trafik, soptunnor, hundar, brevlådor etc. De tar med sina unghästar till tävlingsplatser utan att starta dem. Plockar bara ut dem och rider i en kvart sen får de gå in i lastbilen igen. Då får de känna på atmosfären men inte pressas av tävlingsmomentet. Tror iofs inte att det är möjligt här i Sverige men det är klokt att åka iväg med unghästen lite då och då så den får känna på lite nya miljöer.

Fyraåringarna fick mest bara göra övergångar. Skritt-trav-skritt samt trav-galopp-trav. Eftersom Platina är mer som en fyraåring kommer jag först och främst fokusera på att rida övergångar. Hon är enormt framåt men det blir lätt att hon bara springer. 

Han pratade också mycket om vikten av att stretcha hästarna, bort med handen, rakriktning och sitsens inverkan. Ryttarna på de högre utbildade, vuxna hästarna fick växla mellan att trava och galoppera med kontakt och att länga ut tygeln helt. Halvhalter beskrev han på ett väldigt konkret och tydligt sätt. Samla energin uppåt, framåt och bara ett steg. De flesta av oss håller i fyra-fem steg och då har man tagit bort möjligheten för hästen att komma in med bakbenen under sig.

En helt igenom inspirerande dag och jag är väldigt sugen på att rida båda hästarna. Imorgon blir det skogen men på måndag tänkte jag rida båda på banan.😊

 Kan erkänna att jag var först i kön in. Åkte väldigt tidigt för att vara säker på att få en bra plats. Satt vid E ungefär.😄

Många pekpinnar

Undrar varför hästkärringar ska tycka så mycket om allt hela tiden. Jag gör det också förvisso till viss del men eftersom jag egentligen är mest intresserad av mig själv och mina egna hästar lägger jag ner väldigt lite energi på att tycka så mycket om andras hästhållning.

Jag vet hur jag vill ha det med mina egna och försöker i möjligaste mån eftersträva det. Tex vill jag gärna att de är ute länge och tar därför in dem själv på kvällen. Så länge det inte är lerigt i hagen kan de lika gärna vara där istället för att stå inne tänker jag. Det är inget besvär att svänga förbi stallet en extra gång. Oftast åker Jörgen och jag dit ihop och tar in dem. Det är ganska mysigt faktiskt. 😊

Utsläppta igen efter ridtur trots att alla andra har gått in.

Men jag bryr mig verkligen inte ett dugg om någon har ute sin häst längre eller kortare. Reflekterar inte ens över det.

Om någon ställer frågan rent generellt så skulle jag säga att de allra flesta hästar gillar att vara ute mycket och länge och röra sig fritt och självklart helst med kompisar. Det är inget märkligt med det. Sen har alla olika förutsättningar när det kommer till hagar, utevistelse och sällskap. De allra flesta gör vad de kan för att hästarna ska må så bra som möjligt.

Jag är ju väldigt glad över att jag aldrig behöver oroa mig för att mina ska släppas ihop i en ny konstellation i tid och otid. De går tillsammans under större delen av året  och enda tillfället som det skulle bli aktuellt med att de skulle gå med andra är under sommaren när de gå i jättestora sommarhagar. Men då förs alltid en dialog över vilka hästar som skulle kunna passa att gå ihop. I år blev det aldrig aktuellt då mina gick själva tillsammans men förra året gick Platina i en flock på betet medan Heddan gick med två andra ston på ett magrare bete. Det fungerade fint och grupperna ruckades inte heller när de anpassat sig.

Jag har iallafall bestämt mig för att köpa sadeln som jag har haft på prov. Egentligen ville jag ha en brun men två månaders leveranstid kändes väl segt så det fick bli denna svarta. Hade den igår på träningen och både jag och Platina trivs bra i den. Hon var mycket mer avspänd och inte alls så springig som sist.

De från Fautras hörde av sig på måndagen och kom ut och bytte stödhjulet så nu fungerar det perfekt. Jätteskönt att det gick så smidigt. Tyvärr måste vi dock byta koppling på dragbilen..ca tjugotusen för det. Vi har precis bytt strålkastare för lika mycket så det var ju lagom muntert. Men, men..bara att betala och se glad ut. Svårt att köra utan fungerande koppling..eller ljus heller för den delen.

Provar ny sadel

Igår hade jag ut en sadelprovare för att hitta något lämpligt till Platina. Den som jag tyckte bäst om var en prestige modena så den har jag fått ha på prov en vecka nu.

Egentligen skulle jag ha åkt och tränat idag och då provat sadeln lite mer ordentligt men det kunde jag glömma insåg jag när jag skulle koppla på mitt helt nya släp och det visade sig att stödhjulet hade gått sönder. Det är ett automatiskt stödhjul som säkert är väldigt smart när det funkar men detta har krånglat från start. Idag gick flärpen som ska låsa det av så det gick inte att veva upp hjulet överhuvudtaget. Jag har försökt få tag i återförsäljarna utan framgång. De är väl lediga idag såklart.

Jag var inte glad kan jag säga. Ett släp som kostar en bra bit över 100' ska inte gå sönder efter två månader.

Red istället ett pass hemma och det som var stor skillnad var att jag väldigt lätt kunde rida serpentinbågar samt vända rätt upp och rida rakt fram utan problem. Dessutom kan jag konstatera att hon är otroligt snäll. Jag hade inte dragit åt gjorden tillräckligt vilket gjorde att sadeln åkte snett när jag hoppade upp. Platinas reaktion var mest.,jaha.,nu ska tydligen den där tjocka människan sitta på sidan istället för på ryggen..👀🙄

Vi provade även att lägga den på Hedwig igår och den såg ut att ligga bättre på henne än hennes egen. Jag ska prova att rida henne i den också. Funkar den lika bra på båda säljer jag SLKn. Verkar onödigt att ha två dressyrsadlar om det inte behövs.

Förhoppningsvis så kommer felet på stödhjulet åtgärdas snabbt. Vad jag har hört är återförsäljarna väldigt bra när man fått problem med något så jag hoppas de hör av sig på måndag. 

Hedwig red jag ut men jobbade på med det som jag brukar kalla shortstephell. Korta steg, långa steg, korta steg, långa steg. Hon var fin i framför allt traven. Lyckades även få henne att galoppera samlat utan att dra henne i munnen hela tiden och det är ju trevligt för alla inblandade. För att pigga upp oss lite extra (inte för att Heddan behöver piggas upp..🙈) så hoppade vi över det nerblåsta trädet både på vägen bort o på vägen hem.  Väldigt kul tyckte Heddan. Tror hon saknar hoppningen lite faktiskt.

Träning och lite annat

I lördags red jag båda för Per. Började med Platina och bad en stilla bön innan att hon inte bara skulle vilja galoppera runt fyrkanten. Blev positivt överraskad då hon skötte sig i princip lika bra som hemma. Träningen är väldigt basic och det är mest fokus på att hon ska lära sig forma sig för innerskänkeln och komma ut ordentligt med halsen.
När jag var klar med Platina var det bara att åka hem och byta häst. Heddan gjorde ett bra pass och var framför allt väldigt fin i traven. Galoppen fick vi jobba en del med då hon mest ville dra sig lång. Tiometersvolter på långsidan hjälpte till att få lite hejd på expresståget.🙈

I söndags red Malin och jag ut och Platina lyckades trava av sig ena framskon i ena uppförsbacken. Jag märkte inget på henne förrän Malin pekade på frambenet och sa: ”Åh nej, hon har tappat en sko!” Jag hoppade av och otroligt nog var det exakt där hon trampat av skon så det var bara att plocka upp den och ta med hem.
Skoning var redan inbokad och i tisdags blev det nya skor runt om för båda.

Jag hade inte planerat två dagars vila för dem men nu blev det så. Det fick vi känna på idag på uteturen då det var två piggelinhästar som galopperade lite mer våldsamt än vi hade planerat..Det är då man är tacksam att man galopperar uppför en backe..blir liksom en naturlig broms i slutet. 😳
Platina stack iväg som en avlöning o Heddan var inte sen att hänga på..🙈
Resten av turen skötte de sig som små stjärnor och behövde väl bara bli av med lite överskottsenergi.

Jag måste säga att jag är imponerad över hur fint Malin rider Hedwig. Det är precis som att vissa har en helt naturlig känsla för ridning. Heddan ser alltid helnöjd ut och verkar trivas väldigt bra med sin försteskötare.👍🏻😄

Imorgon tänkte jag åka till Borgs med Platina för lite träning. Ska bli riktigt kul! Förhoppningsvis rastade hon av sig ordentligt idag så vi kan fokusera på lite arbete.😊

O först så går det framåt o sen så går det bakåt..

O sen så går det runt..en liten stund..

Sången från Fem myror är fler än fyra elefanter tycker jag passar ganska bra när man håller på med unghäst. 

Hemma har Platina verkligen börjat gå bättre och stadigare. Inte alls så mycket känsla av nyssinridentreåring längre. Visserligen har förändringen bara varit senaste veckan lite drygt men efter tre pass där det känts hyfsat stadigt börjar man ju tro på att det kanske ska bli dressyrhäst även av den långbenta fuxen.

Glad i hågen åkte jag till Borgs för lite träning med henne i torsdags. Underbart! sa Platina...😜 Herregud! sa jag..🙈 Det var full fräs från början..Att galoppera runt fyrkanten i ridhuset är eventuellt det roligaste som finns..Matte ska stå i lätt sits och inte lägga sig i för mycket helst.  Tyvärr råkade det finnas ytterligare häst där samtidigt som longerades i ena änden av ridhuset så galopp runt fyrkanten var inte aktuell. Platina var inte så ledsen för det eftersom hon fick galoppera på en stor volt. Det enda trista var att hon inte fick galoppera ner till den andra hästen och snacka lite med henne..🙄 Det ålades och slingrades en hel del på den öppna delen av volten kan jag säga och hon försökte lite lätt hamna längre och längre ner närmare den andra hästen. 

Jag såg inte skymten av den välartade unghästen som visat sig hemma senaste passen utan verkade ha fått med den muntra "treåringen" 😳

Min tränare som är en kallhjärtat människa skrattar mest åt "seriefigurhästen" och hävdar att det är nyttig träning att försöka fokusera på arbete när det finns en spännande och rolig kompis i ridhuset samtidigt.  Jag antar att hon har rätt även om jag svettades en del samtidigt som jag försökte återupprätta någon form av kommunikation med den lilla fuxen. Det gick sådär även om några steg blev fina.

Igår fick hon vila och jag red min underbara, välartade Hedwig. Hon känns så mjuk och fin nu att hon är ett rent nöje att rida. 

Idag red vi ut en lång tur. Malin på Heddan och jag på Platina. Vips så var min allt stadigare unghäst tillbaka!😍 Travade först i fin form och sen en stadig och fin galopp rakt fram utan sidoskutt och på tygeln.🙏🏻❤️

Rätt som det är kommer hon förhoppningsvis även kunna fokusera på arbete även på Borgs.😂 Hon är aldrig dum, bara fantastiskt barnslig och lite väl ofokuserad. 😇

Efter att ha varit ute i snart tre och en halv månad dygnet runt i helt underbara sommarhagar kommer jag plocka upp dem till stallet i morgon. Eftersom jag vill försöka göra en mjuk övergång får de komma upp nu och fortsätta vara ute på natten. Då blir det iaf 16-17 timmar ute totalt innan jag vänder på det och de får vara ute på dagen och inne på natten. Deras vinterhage är hyfsat stor, säkert 2000m2 minst så de kan röra sig en del i den. 

Jag hade tänkt ha dem ute hela september men det är tillräckligt obehagligt att gå på bilvägen med två hästar i dagsljus. I mörker känns det alltför osäkert för att jag ska våga ta risken. Inte för att mina hästar är dumma utan mest pga att folk som kör bil har noll koll och alltför många visar ingen hänsyn alls.

Vintern är ju oundviklig men det kommer en ny vår och sommar med förhoppningsvis lång utevistelse för hästarna. 

På fredag kommer det ut en sadelprovare. Hedwigs dressyrsadel ligger inte optimalt på Platina så hon behöver en egen.  Får se vad det blir för sort.😊

En av de sista dagarna i sommarhagen för i år.

Allt du säger om andra säger de också om dig

Tävla i dressyr. Det är verkligen en speciell sport.

De senaste två åren har jag inte tävlat speciellt mycket av olika anledningar och senaste tiden har jag reflekterat en del över själva fenomenet dressyrtävling.

Försöker minnas en enda tävling där "rätt" häst vann. 

Kommentarerna bakom ryggen är sällan nådiga. Hur kunde den vinna?! Dålig form, felaktig form, bakbenen en mil bakom, oren, kompis med domaren etc. Ingen kommer undan, verkligen ingen, det är helt klart. 

Jag hamnar själv där emellanåt. Att jag kritiserar eller ifrågasätter. Garanterat har det även fällts mängder av ofördelaktiga kommentarer om både mig och min häst när jag varit utom hörhåll. Även från de som jag kanske tänker är mina vänner.

Jag tänkte på det igår. När en bekant vann med sin häst och hennes första kommentar var. " Jag har mutat domaren  såklart". Det kanske hon hade men det kanske också faktiskt var så att hon har gjort ett bra jobb med hästen och att den går bra och gör ett bra jobb på banan. Men det är ett märkligt fenomen att man direkt nästan känner att man måste be om ursäkt. Nej, alla unnar inte andra framgång så är det. Men det spelar ingen roll, hade placeringen sett annorlunda ut att någon beklagat sig över den också.

Hur andra gör kan jag inte påverka men jag kan själv sluta missunna andra framgång och kanske mer fokusera på vad som gör att jag själv inte står högst på pallen. ( Min första konkreta handling var att köpa en unghäst som är byggd i naturlig uppförsbacke då den ständiga kommentaren under Hedwigs tävlingskarriär har varit.."behöver lätta upp mer fram".)😂😇

Jag startade själv en klass igår med Hedwig. Hon är alltid enkel och okomplicerad att ha med sig och gör sitt jobb. Det kan såklart vara bättre men då måste jag förmodligen lägga mer tid på dressyrbanan. Just nu går hon max ett pass i veckan på dressyrbanan och då bara om jag åker iväg och tränar med henne. Ändå ligger de flesta betygen på 6.5-7 och några 7.5 och en 8. Jag lyckades inte rida öppnorna alls utan fick 4 på den ena och 5 på den andra.  Man tappar ganska mycket poäng då det är koefficient på alla skolor. Hon skulle inte ha mer heller eftersom den första inleddes med skänkelvikning och den andra blev för rak. 

Hon går även fortfarande ute dygnet runt, är lite småtjock och tämligen långhårig. Jag hoppas att hon kan vara ute hela september och då behöver hon sin päls så att klippa är inte aktuellt just nu. Hålla på med täcken känns idiotiskt då de måste på vid åtta-nio på kvällen och av igen vid sju på morgonen. 

Hon trivs så otroligt bra med livet så av den anledningen prioriterar jag bort min egen eventuella väg till ära och berömmelse just nu.😄

Snart nog står hon på box, är klippt och lite smalare. 

Men en sak som jag tycker känns bra när jag tittar på filmen är att hon ser mjuk och harmonisk ut i alla gångarter. Det var också en av domarens kommentarer. " Fin häst med harmonisk utstrålning" 👍🏻😊

Tur man har dem

Hästarna alltså. 

När jag är hos dem glömmer jag nästan allting annat. De ger mig lugn och de ger mig energi. Jag behöver det, i den vansinneskarusell som är mitt liv varje dag, fem dagar i veckan.

Jag vet att jag gör skillnad, femtonåringens röst i kaoset. " Du får inte lämna oss, vi behöver dig" gör att jag stannar kvar hos dem ett tag till.

Hos hästarna, mina kära, vackra, hämtar jag styrkan och lugnet att finnas till för de som behöver min tid så desperat. 

Tonåringar, mobilberoende, spelberoende arga, uppgivna och övergivna. 

Intensiv dag

Det har det varit idag. Jag har ju bytt jobb och idag var första dagen med eleverna. Visserligen var det schemabrytande aktiviteter idag men jag fick ju en liten uppfattning om vad det är för filurer jag ska hantera under kommande läsår..

Hade iaf kort dag och jag kunde komma ifrån jobbet vid halv två idag. 

Jag hade bokat en träning för Pia och hade först tänkt åka med Hedwig eftersom jag har en tävling inplanerad med henne. Ändrade mig dock och bestämde att åka med Platina istället. Hedwig kan jag sitta och fila en hel del själv på men Platina behöver tränas i att åka samt att jag behöver hjälp med att lägga en god grund i hennes utbildning. Jag hade ju med henne för Per i lördags och han skrädde inte orden direkt när det gällde att nu var det hög tid att ta tag i utbildningen ordentligt. Vi har i princip bara ridit ut under sommaren så det är mycket som behöver jobbas med. Som tur är, är Platina en väldigt positiv och glad liten fux så hon tycker ändå att det mesta vi företar oss är himla kul.

Idag var hon duktig och vi jobbade med att hon ska forma sig runt innerskänkeln, galoppfattningar och sen lite skritt och travövergångar. Allt var roligt tyckte Platina och hon var jätteduktig.  Lastning och körning gick hur bra som helst. Katarina, som jobbar hos Pia och även red in Platina, hjälpte mig när jag kom dit med urlastning och sen även med lastning när vi skulle hem. Väldigt smidigt. När jag kom hem mötte Jörgen upp och hjälpte till med urlastning. ❤️

Malin som förutom att hon är en kär vän, hjälper mig flera gånger i veckan med Heddans motion. Idag var första gången som de red ut själva tillsammans och det gick hur bra som helst. Så skönt att Hedwig får komma ut på en härlig tur med Malin när jag är iväg med Platina! Hon hjälpte mig även med lastningen av Platina när vi skulle iväg.

Båda tjejerna fick även nya skor idag. De har slitit skorna rejält i sommar trots att det bara gått sex veckor. Vi tar bara fem veckor till nästa skoning nu då hovarna växer rejält när de går på gräs dygnet runt samt att de sliter skor som tusan på grusvägarna. 

Rida i värmen

Båda hästarna rids faktiskt mellan fem-sex dagar i veckan. Inga supertuffa pass utan kanske mer lågintensiva. Jag har ju en fantastisk hjälp av min jobbarkompis Malin som rider Hedwig så fort hon har möjlighet. För mig är det otroligt mycket värt eftersom jag då får sällskap till Platina ut. Upplägget innebär att Hedwig hålls igång utan att det sliter på henne och för Platina blir det uppbyggande.

Det kommer nog dröja innan jag kan/bör rida ut själv på Platina. Hon är absolut cool och modig men har en tendens att vilja vända om hon får för sig att något är otäckt. Hon får ofta gå först och hon blir såklart säkrare hela tiden men än så länge om modet sviker henne är det skönt att ha med Hedwig som bara travar förbi vad det nu månde vara för fara som lurar i dikeskanten.

Då blir det aldrig någon konflikt eller drama utan hon hänger bara på Heddan. Men oftare och oftare så behövs inte det heller längre utan jag löser det utan att Heddan behövs som draghjälp. 

Väldigt positivt igår och idag var när vi galopperade. Tidigare har hon stått emot lite när hon har fått galoppera först men igår och idag bjöd hon till precis som jag vill. Lite sådär att man tänker oh hej..undrar om den tänker stanna..👀😂 Det är ju roligt med unghäst eftersom det händer något nästan varje ridpass.

Jag kan inte alls säga att de är påverkade av värmen. Hedwig har jag aldrig märkt av det på. Hon är i princip alltid lika energisk oavsett väder och temperatur. Har hon dåligt med energi brukar det vara en varningsklocka att något inte stämmer. Att hon har ont någonstans. Red ett tredagarsmeeting för några år sedan i 30 graders värme. Jag tyckte det var hemskt och tänkte hela tiden att nu måste hon ju vara trött. Inte då. Lika pigg och energisk dag tre som dag ett. 

Upplever inte heller att Platina känns matt. Känns hon lite matt är det för att hon har gått några dagar och är lite trött i kroppen. Det avhjälps bäst genom att hon får vila en-tre dagar lite beroende på.

Känner mig nöjd med det upplägg som jag fått till i sommar hittills eftersom det var ungefär vad jag hade tänkt och önskat. Det tar ju lång tid att bygga upp en unghäst och jag har iallafall en ambition att det ska gå utan att hon ska behöva bli överansträngd, halt och behöva sprutas i leder högt och lågt. Sen vet jag att hästar har en tendens att bli halta oavsett hur noggrann man är men jag hoppas att jag kan undvika en del genom att låta henne byggas upp under en längre tid. Spelar ju ingen roll om hon ligger ett-två år efter i utbildningen nu om det ger mig tio-femton år extra längre fram. 😊

Livet leker när man är unghäst..❤️

LC-inte så lätt som man tror

Inte så lätt iallafall när man ska lotsa runt en lite lagom sladdrig unghäst. När man rider högre klasser så kan man alltid plocka åt sig lite extra poäng på lite trix. Tex om hästen gör fina byten eller skolor.

Ska man rida LC måste ju vägarna verkligen vara perfekta om det ska bli några poäng plus att det är väldigt kort så det finns få möjligheter att reparera missar i någon större utsträckning. 😄

Red Platina på banan idag och red delar av LC. Egentligen mest för att träna på att rida programdelar så bra som möjligt. Plötsligt inser man hur svårt det kan vara att trava, göra en bra hörnpassering och vända rätt upp på medellinjen. Vi tränade på att vända upp i båda varven och faktiskt blev det riktigt bra i höger varv där vi kom in bra på linjen och kunde trava rakt mot A. I vänster varv åkte högerbogen ut och ville fortsätta på spåret så själva inridningen blev allt annat än rak. Men bättre efter att vi provat några gånger och jag försöker vara noga med att rama in yttersidan. Att fatta galopp på rakt spår var lite överkurs och i höger varv gjorde hon några fina vänsterfattningar först. Inget att tjafsa om utan bara att göra en mjuk övergång och sen prova en ny fattning. Hon fattade rätt flera gånger när vi övat lite. Så duktig! Vänsterfattning i vänster varv var så klart inga problem och det blev rätt galopp på en gång.

Varje gång jag rider henne blir jag så glad över hennes underbara inställning till jobb. Hon är så himla mån om att försöka förstå och att göra rätt. Hon är också lätt att rida på tygeln. Jag håller inte på krånglar så mycket med formen utan vill bara att hon ska gå med lätt kontakt med handen och lite eftergift.

Är inte så förtjust i att man ska bända och krulla ihop unghästar för mycket. En vän till mig lämnade bort sin unghäst för länge sedan till en utbildare och fick tillbaka sin fina häst helt förstörd i munnen efter att den dragits ihop med hjälp av graman och ridits med ganska hårda metoder. Inte så kul att få tillbaka sin häst på det viset när man hoppats att få hjälp med lite utbildning av hästen. Sen finns det så klart många duktiga unghästutbildare som gör fantastiskt fina jobb med hästarna.
Nu tycker jag att det är väldigt roligt att göra jobbet själv även om jag vill ha hjälp av tränare på backen såklart plus att jag själv bestämmer hur mycket och hur länge hon ska ridas. Lite lagom kontrollfreak bara..😇

Efter passet blev det lite mineraler och en näve kraft i krubban samt en svalkande dusch. Oljade in alla hovarna också så att de inte blir för torra. Nu har vi även lärt oss att det inte är livsfarligt att få flugsprej på kroppen och jag behöver inte använda svampen längre.😊 Dock måste hon även få lite solkräm på mulen som blir solbränd och det är verkligen inte uppskattat! Men jag får hålla ordentligt i grimman, huta åt henne och vara ganska snabb..

Hedwig fick koppla av någon timme i boxen och även hon en skön dusch faktiskt även om jag inte red henne. Jag rider henne imorgonbitti innan det blir allt för varmt tänker jag. 

Normalt när man inte kan åka förbi hagen utan att fota ❤️❤️ där de går och njuter av livet i kvällssolen.