Med viss saknad

Den här tiden på året kan det ibland svida till i mig av saknad efter tiden då jag hade Hedwig på Tullgarn. Det är svårt, tror jag att hitta en lika magisk miljö att befinna sig i när våren är som vackrast och sommaren står för dörren.
Under några år där hade vi dessutom en väldigt fin gemenskap och man kände sig aldrig ensam. Det var Tina med Jenny, Jeanette med Mazarini, Ragnhild med Gatsboy, Andrea med Korneva, Mona med Fille, jag med Hedwig samt många fler. Vi hade till och med en egen ridklubb, Tullgarns ridsällskap :-)

Vänner!

Numera är det nästan bara jag förrutom Andrea som har kvar samma häst då några hästar tyvärr inte lever längre och någon är såld. Andreas häst rids inte längre utan levererar fina föl till sin matte varje år istället. :-)

Livet går ju vidare och Hedwig och jag har det väldigt bra nu också. Men tiden på Tullgarn var speciell och jag har så många fina minnen från den tiden där med alla underbara människor. Många skratt , många och långa galopper på mysiga skogsvägar, på upptäcksfärd i skogarna med Mona, alla nya föl som man fick uppleva varje vår samt få rida och träna med de fina PRE-hingstarna Loreado och Lancero.

Återbesök hos veterinären

Det var med lätt ångest jag lastade in Hedwig i släpet och åkte till min veterinär för att kolla om det skett någon förbättring av knät. Jag har naturligtvis sett att svullnanden har minskat väsentligt och att det har känts svalare men hur mycket hon skulle reagera på böjprov visste jag inte.

När jag var där för tio dagar sedan var hon en halv grads halt i höger varv och två grader när vi böjde knät. På övriga ben hade hon noll reaktion både högt och lågt. Idag var hon ohalt i båda varven och en halv grad första stegen när vi böjde. Alltså väldigt mycket bättre efter sju dagars metacam och tio dagars vila. Vi beslutade att inte behandla något mer eftersom läkningen verkar fungera så bra men låta henne vila två veckor till med skrittpromenader för hand. Nu kan jag dock utöka dem till 30 minuter per dag.
Det är alltså benhinnan som har fått sig en smäll och det kan tydligen ta ett bra tag att läka. Dock verkar hon inte få något överben av smällen och det är ju skönt.

Om två veckor kommer vi böja henne igen för att se om hon visar någon reaktion. Finns det fortfarande lite reaktion så är det bara att förlänga vilan. Men det ser iallafall väldigt positivt ut. Det blir ingen igångsättning förrän hon har noll reaktion på böjprov. Hon brukar i princip aldrig visa något när man böjer henne så när hon har reaktion som nu så är det uppenbart att hon känner av något.
Vissa hästar kan ju ha reaktion på böjprov men fungerar ändå utan problem i ridningen men till dessa hör inte Hedwig. Hon brukar alltid smälla ner hovarna och trava så det står härliga till.

Det föll en sten från hjärtat kan jag säga och om allt fortsätter åt rätt håll som nu så kan jag ägna sommaren åt att få tillbaks henne i vinterns fina form och förhoppningsvis sikta på start i augusti.

Fortbildning för dressyrryttare

Det skulle man väl kunna kalla det när man skriver för domare på tävling. :-)

Igår skrev jag två klasser på våra hemmatävlingar. En msvB4 och en PSG. Det är väldigt nyttigt att lyssna på vad domarna tittar på och något som i princip vi alla dressyrryttare måste skärpa till oss med är hörnpasseringarna samt se till att lära oss rida bra öppnor. Ganska genomgående blev betygen högra på slutorna medan inte alltför många lyckades få något högre betyg på någon öppna. Vet inte om vi satte en enda 8 i någon av klasserna faktiskt. Vanligaste felet de flesta verkade göra var att sladda genom hörnet och därmed inte utnyttja hörnpasseringen för att forma hästen runt skänkeln o se till att ha rätt ställning o lätt framdel när de går in i öppnan. Nu blev de flesta öppnorna för raka och hästarna för låga i formen. Eller rättare sagt, de kommer inte upp ordentligt med manken.

Jag vet själv hur himla svårt det är att få till på tävling. Hemma går det oftast bra att segla runt i riktigt fina öppnor eftersom man då kan göra om tills det blir bra. På tävling har man bara en chans och det är inte ovanligt att man ska in i en öppna direkt efter inridningen. Inte så lätt att forma en lite småspänd häst som gärna vill glo lite extra och vara svårpåverkbar i första delen av programmet..Been there a couple of times..

Men jag har iallafall fått lite grejer att tänka på och verkligen se till att finslipa på när det blir dags för igångsättning av Hedwig.

Hedwig tillbringar just nu dagarna i sin grushage och tycker nog att livet är ganska trist. Hennes aktivering består av en promenad på några varv runt galoppbanan samt en rejäl gran att gnaga på som jag lagt in i hennes hage. På tisdag ska vi på återbesök hos veterinären och jag hoppas verkligen att skadan ska ha blivit bättre och att hon inte ska reagera lika mycket på böjprov.

Tyvärr har det dessutom visat sig att den nya formulan i Bio Premium i princip är verkningslös och Hedwig är ganska lös i magen nästan hela tiden. Eventuellt tål hon inte hösilage och skulle kanske må bättre av att enbart äta hö istället. Tyvärr har vi ingen möjlighet att välja grovfoder utan det enda alternativet är hösilage. Om jag vill ge henne hö måste jag köpa det själv samt antar jag, även fortsätta betala för hösilage som jag inte kan ge henne.
Jag har beställt hem Gut Balancer som också ska hjälpa till att stabilisera magen. Får se om det ger bättre effekt än BP.
Funderar faktiskt på att maila de som producerar det här fodertillskottet och påtala försämringen.

Konvalescent

Eftersom ömheten och svullnaden i framknät inte riktigt ville ge med sig även om det blivit mycket bättre så åkte jag till veterinär med Hedwig.

Vi röntgade och hon har uppenbarligen fått något slags slag på knät. Antingen genom att slå på sig själv eller av någon hagkompis. Oavsett så är det nu strikt vila som gäller. Hon får metacam nu under sju dagar och sen ska vi på återbesök om 10 dagar för att se om det har skett någon förbättring. Konvalescensen blir minst 6-8 veckor så hela vårsäsongens tävlingar har jag fått stryka mig från samt att jag fick avanmäla mig från de fem terrängträningar på Runsten som jag hade anmält till.

Även om det känns tråkigt så är det absolut viktigaste för mig att hon blir helt frisk igen så jag kommer ta det väldigt lugnt med henne och inte skynda på någon igångsättning. Även om det är roligt att tävla och jag tycker att det är ett bra sätt att stämma av utvecklingen så är det inte det primära i mitt hästägande utan bara en del i så mycket annat.

Jag försöker ha henne ute så mycket som möjligt i rasthagen nu eftersom hennes enda aktivering är att promeneras för hand 15-20 minuter om dagen. Det brukar oftast gå att lösa bra och hon får vara ute till kvällsfodringen.

I vanliga fall när hon rids ordentligt så gör det inget om hon går in vid tre-fyra för att äta eftermiddagsmaten. Då brukar jag ändå komma och ta ut henne igen vid fem-sex och när man är klar så brukar det inte vara så långt kvar tills kvällsfodringen.

Tur i oturen är ändå att Hedwig är en av de absolut snällaste hästar jag känner och håller inte på att fara runt i sin rasthage eller på våra promenader. Visst är hon pigg och tittar ganska uppfodrande på mig som om hon vill fråga varför vi inte hittar på något kul men hon håller sig i skinnet och marscherar mest på i raskt takt med glada öron.

Denna hälsning får jag oftast när jag kommer.

Sånt som kan få en riktigt glad och varm i själen.

Igångsättning

Jag har nu börjat skritta Hedwig uppsutten och planerar att göra det i drygt en vecka.. Det ser ut som att skadan läker bra och förhoppningsvis så ska hon vara fullt igång igen om 3-4 veckor. Om inget oförutsett inträffar så tar det nog minst såpass lång tid innan hon är tillbaka i vinterns fina form igen.

Jag har tagit tillbaka alla anmälningar till tävling fram till den 18 maj då Kiladalens har en tvådagars tävling som jag tänkte åka på.
Sen är det Nyköping, Östra Sörmlands, eventuellt Botkyrka och Vingåker som gäller. I Botkyrka är vi reserv men det vore bra om vi kunde starta där eftersom det är en msvB5 och känns som en bra introduktion till nästa steg som är msvA. Sista tävlingen innan sommaruppehåll är Mariefreds sommarmeeting där jag eventuellt planerar att debutera just msvA beroende på hur välvilligt inställd hon kommer vara till seriebyten och piruetter...

Kanske ska hänga upp denna bilden i hennes box så hon kan titta på den o lära sig..:-))

Målet är annars att starta efter sommaren då jag förhoppningsvis har fått ihop alla bitar  lite bättre.

I veckan anlände också en handsydd vitfodrad nosgrimma från sadelmakare Mia Sunnman. Plötsligt fick begreppet kvalitet en ny innebörd. Förutom att den är fantastiskt välsydd så är det uppenbart att det finns en begåvad tanke bakom som gör att den verkligen sitter bra och bekvämt. 
Själva nosgrimman är galet bred...men jag tror att det kan bli riktigt bra när hon är knoppad. Ofta tycker jag att hon får lite långt ansikte när pannluggen är knoppad men med denna feta nosgrimma så ska nog det intrycket ändras!
Ska se om jag kan få in en bild i bloggen på den.
 Det känns självklart att så småning om låta Mia sy upp resterande delar av ett kandar. Men än så länge funkar den bra ihop med mitt gamla. :-)

Kommentarer

Jag har tagit bort möjligheten att kommenterar  för vem som helst om någon undrar eftersom jag mest skriver den här bloggen för min egen skull samt familj och vänner som tycker att det är kul att läsa om vad vi gör.
För mig är det ganska ointressant att föra diskussioner med anonyma skribenter om hur dåliga eller bra vi är.  Vi är ju inget elitekipage och  även om vi hela tiden jobbar med att förbättra allt som behövs så det är svårt för mig att visa upp perfekta och felfria ritter. En del vill ge råd i all välmening medan andra mest verkar vilja vara taskiga. Oavsett vilka intentioner man har så har jag mycket större utbyte av att ta hjälp av tränare i verkligheten. Någon som ger mig konkreta råd på hur jag kan lösa/förbättra ett problem på plats istället för att någon skriver "Din häst rinner iväg i galoppen".

Om man gillar att skriva och kommentera andra anonymt så finns det mängder med bloggar där ägaren vill att folk ska kommentera allt de skriver samt lämpliga diskussionsforum där folk kan älta saker i all oändlighet.

Sen tror jag iofs inte att det spelar så stor roll hur duktig man blir eller hur bra man presterar på de internationella arenorna. Tex så är bla Totilas, Scandic och Parzival illa behandlade och dåligt ridna enligt en samling självutnämnda experter.

Sadelkoll, film från programridningen och lite annat

Hedwig är ledig just nu pga att hon förmodligen har slagit på sig på insidan av framknäet. Hon kom in från hagen förra lördagen och var svullen på insidan och nedanför knäet. Med tanke på att hon går i en stor hage där det även ingår ganska mycket skog som hon och hennes vänner ofta glatt galopperar rakt igenom så finns det såklart även alltid en risk att de kan skada sig. Hon har nästan alltid gått i den här typen av hagar och är vanligtvis väldigt säker på foten men nu var tyvärr oturen framme.
Själva skadan är lindrig och hon kommer med största sannolikhet vara igång igen om ett par veckor. Veterinären har klämt igenom benet och knäet och alla ligament känns jättefina så med lite vila ska hon vara ok snart igen.
Jag är lite osäker på hur blött det är i  skogen just nu men skulle helt klart föredra att gå ut på promenader med henne än att sätta henne i skritten nu under kommande veckan. Den är hon väldigt less på och det krävs lite övertalning att få in henne i den. Hon står lite istadigt och blänger surt på mig en stund innan hon behagar gå in i den...

Det som känns trist är att hon har gått så himla bra i vinter och jag verkligen hade sett fram emot att få starta henne nu. Men skadan har gjort att jag fick stryka mig från två starter samt ta tillbaka en anmälan. Förhoppningen är att vi ska kunna komma till start den 11 maj då hemmaklubben har tävlingar. Dock tror jag inte att jag hinner få henne så fin och genomarbetad som hon har varit i vinter tills dess men vi ska förhoppningsvis kunna göra några ok starter där.

Equiterapeuten har gått igenom henne och hon hade inga men alls av vurpan utan var väldigt fin överlag. Det kändes väldigt skönt!

I torsdags var även sadeldoktorn ute och och kollade mina sadlar. Båda behövde få stoppningen justerad så skönt att få det gjort. Dressyrsadeln ligger verkligen utmärkt medan hoppsadeln är lite för vid. Nu fyllde han på med stoppning så det funkar men jag funderar på om jag kanske ska försöka byta den mot en medium. Båda är av märket Albion men dressyrsadeln är en SLK platinum och hoppsadeln är en K2.
Diskuterade även det faktum med honom om att många felaktigt tror att hästar som musklar ryggen ska ha vidare bommar och därför köper alldeles för vida sadlar som hästen ska "växa i". När unghästens fett försvinner och ryggen musklar sig går de istället ner i bomvidd.
Undrar just var den där idén kommer ifrån att de blir bredare?

Innan hon slog på sig fram hade vi programridning för att sätta ihop laget inför division I. Hedwig skötte sig bra och vi fick ihop 67%.
Film msvB4

Efter programridningen fick jag lite hjälp med att förbättra skolorna och de enkla bytena. De flygande bytena är mycket bättre än de enkla..

Samling och bärighet var ledorden...

http://www.youtube.com/watch?v=M-prrGPhO08