Det oledade bettet med fasta ringar kom som utlovat igår i brevlådan. Så idag var det dags att prova samt även longera med bett. Så på med sadel och träns. Grimma över och så ner på stora ridbanan. Den har vi inte varit på förrut så bara det var ju riktigt spännande.
Bettet verkar vara en fullträff då hon bara gapade lite i boxen precis när jag satte på tränset men så fort vi kom ut var munnen helt stängd och lugn. Hon brydde sig ingenting om vare sig sadel eller bett när vi longerade utan travade på utan problem. Känns ju helt absurt. Tredje gången med sadel och första gången med bettet.
Hon är en väldigt vaken häst och kan titta på saker och sprätta till men hon verkar ändå himla bra i skallen. Vi gick några varv runt stora ridbanan och där finns ju mycket att titta på. Första varvet skyggade hon lite för bommar och hinderstöd som ligger utanför ridbanan. Andra varvet tittade hon inte alls utan gick snällt bredvid mig.
Ska longera henne några gånger till med sadel utan stigbyglar men sen hänger jag på dem också. Då kommer det säkert en reaktion men om hon avreagerar lika snabbt som med allt annat så är det ju toppen.
Förhoppningsvis har hon ärvt något av sin fars ridbarhet också. Här är han riden endast tio gånger, tre år gammal.
När vi longerat med tränset fick hon ha på det en stund till under grimman och även i spolspiltan. Inget gapande alls i princip utan hon stod snällt och tuggade bara lite på bettet.
Heddan hade lite synpunkter på att jag försvann ut med Platina och inte höll mig på den övre, lilla ridbanan där hon kan se oss genom fönstret. Platina gnäggade en gång när vi kommit ner på stora ridbanan och direkt hör man ett flertal kommenderande gnäggvrål från Heddan...
Imorgon tänkte jag skritta ut en sväng på henne med några trevliga damer. Benet och tåsträckaren ser fint ut men jag är lite fundersam över en galla i karpalsenskidan som jag tycker känns lite hård. Hon har haft den länge. Ända sedan hon hade någon akrobatisk övning i fälttävlans hagen för flera år sedan och kom in halt med svullet ben. Den har alltid varit mjuk förrut men nu har den flyttat lite på sig och känns hårdare. Ja inte vet jag. Hon är ju fortfarande inte halt för fem öre eller verkar ha ont på något sätt. Hon är mest lite småfet och jäkligt nöjd med tillvaron medan matte oroar halvt ihjäl sig. Får fråga veterinären när jag åker dit för nästa ultraljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar