Åter på banan

Nu känns det som att Hedwig är mer eller mindre fullt igång igen även om vi har en bit kvar till den fina formen hon var i innan skadan. Men det känns inte jättelångt borta det heller. Vi har nu äntligen även börjat hoppträna igen och idag var första gången sen början av april. Hedwig var helt med på noterna och det märktes tydligt att hon tyckte det var superkul. Hon for glatt mellan hindrena och hoppade allt utan att tveka ett ögonblick. Det är så roligt och jag är så glad att jag kan kombinera den vanliga dressyrträningen med hoppträningen eftersom att det är min fulla övertygelse att det var just kombinationen som gjorde henne så mjuk, stark och spänstig i vintras.

Det jag gillar speciellt med Madde, som hjälper oss med hoppningen, är att även om hon utmanar oss lite så gör hon det aldrig så svårt att man blir rädd för att misslyckas. Om tanken är att man ska utbilda en häst i hoppning så förstår jag att det måste se annorlunda ut men eftersom det i mitt fall enbart handlar om stärka min häst och gymnastisera henne så är det skönt att jag aldrig behöver känna obehag eller press att hoppa några direkta höjder. Vi får ofta göra både kluriga och lite mer tekniskt avancerade grejer samt hoppar banor men för min och Heddans del brukar höjden inte ligga på mer än 70-80 cm max.

Igår red vi ett dressyrpass för tränaren där hon ömsom var stark och inte tänkte vinkla några bakben till att vara riktigt´fin emellanåt. För tillfället gillar hon mest att styla runt i riktigt flott trav men tycker att det samlande arbetet i galoppen är piss och helt onödigt. Men med fortsatt träning så ska det nog lossna där också.

Tänkte ta ut equiteapeuten lite längre fram så att han får gå igenom henne ordentligt när hon var varit fullt igång ett tag och sedan någon gång i oktober/november göra en vetcheck på henne och se så att hon är fortsatt fräsch.

Första träningen och selektionssto

I onsdags tränade vi för första gången sen april. Hedwig var överlag fin och känns verkligen himla fräsch men lite stark i galoppen så de där fina bytena från i lördags gick inte att visa...naturligtvis. Det kanske var en engångsföreteelse..I onsdags var de återigen lite efter hjälpen och hon blev lite upprörd. Funderade efteråt och tänkte att jag ska börja räkna galoppsprången innan jag byter. Det gjorde jag i lördags och då flöt det ju på väldigt lätt. Har upplevt samma fenomen i hoppningen. Om jag räknar sprången fram till hindret kommer hon oftast mycket bättre an och sprången bli fina. Vet inte riktigt varför det blir så men kanske jag slappnar av lite mer i kroppen och sånt känner hon direkt.

 Hon har nu varit igång i en månad och jag kommer fortsätta att successivt trappa upp träningen två-tre veckor till. Då har igångsättningen motsvarat tiden som hon vilade och hon borde vara helt igång i slutet på juli.
Dagen efter träningen skrittade vi bara runt lite i omgivningarna och klättrade några vändor i skogsbacken intill anläggningen. Idag galopptränade på galoppbanan och jag la till ett varv till åt båda hållen. Visserligen lägger jag in ett skrittvarv mellan varje galoppvarv men nu blev det sammanlagt tre varv åt båda hållen. Banan är 640 meter så det blev 3.8 km galopp och 4.5 km skritt. Ingen trav alls. Efteråt kändes hon väldigt mjuk och lösgjord och NÖJD.
Som avslutning fick hon ledsaga min tränares fyraåriga dotter och hennes minishettis runt utebanan några varv. Dottern skrittade med mycket sträng och koncentrerad min där hon endast avbröt sin fokus när hon med ganska skarp röst frågade: " Varför har du piska på Heggan??" Hm..fann mig inte riktigt där..samt "Nu kan du svänga ut från ridbanan för jag ska rida i ridhuset!"

Har även varit inne på ASVHs hemsida och sett att hon uppfyller kriterierna för att bli selektionssto. Dels genom att hon blev klass I på 3-årstest samt har lägst 60% i msvB. (Hon har ju som bäst 71.16% i msvB och sammanlagt 14 resultat över 60%) Som jag förstod det berättigar det till att bli **selektionssto och skrivs in under hennes uppgifter i ASVH. Vet inte om jag kommer betäcka henne men om jag gör det så kan man få rabatter på vissa hingstar tror jag.

Tacksam för dig Hedwig

Förhoppningsvis har den ofrivilliga vilan gjort att en och annan polett har trillat ner hos Hedwig. Tex så har jag märkt att skrittpiruetterna och ryggningarna har blivit bättre. Hon trampar mycket bättre i piruetterna och dyker inte på samma sätt i ryggningarna. Men den största skillnaden var nog när jag härom dagen provade att lägga in flera byten efter varandra. Det kunde jag göra innan skadan också men då var de inte riktigt på hjälpen utan hon kunde förekomma eller vara sen plus att hon blev lite uppjagad (förmodligen lite kränkt). I lördags kunde jag lägga fyra byten på raken och hon gjorde dem perfekt på hjälpen och det kändes väldigt okomplicerat. Provade i båda varven och det gick lika enkelt åt båda hållen. Förhoppningsvis var detta inte en engångsföretelse utan att det kanske börjar falla på plats för henne nu.

Igår tog vi några varv i galopp på galoppbanan och idag skrittade vi ut en timme i skogen. Vi fick sällskap av två av hennes favoriter, kompisen Bambi och stallets snyggaste kille Corleone (iaf enligt Hedwig). Hon tog som vanligt täten och marscherade på lika malligt som hon brukar göra när hon får gå först. Att behöva gå bakom en annan häst i skogen är något bland det värsta hon vet och brukar då förvandlas från att gå med raska kliv och spetsade öron till att släpa sig fram med korta sura steg muttrandes om att hon minsann inte tänker ta något ansvar för om den där framme blir uppäten när hon nu inte har möjlighet att gå först o speja efter eventuella faror.

Varje dag tillsammans med Hedwig är en stor glädje för mig och jag känner en stor tacksamhet över att vi snart har fått vara tillsammans i åtta år. Hästar är på många sätt så sköra och idag har jag återigen fått läsa i en blogg om hur en ryttare som är lika ambitiös som jag är har fått ta farväl av sin unga, lovande häst pga allvarlig skada. Det känns alltid lika sorgligt och man vet med sig att varje dag med en frisk häst är en gåva.

Hedwigs vecka

I veckan har jag varierat arbetet med Hedwig som jag brukar göra men skillnaden är att passen blir mycket kortare plus att jag inte har hoppat henne så klart.
Söndag: Galopp på galoppbanan där hon fick sträcka ut ordentligt men bara ett varv åt båda hållen. Mycket uppskattat kan jag säga.
Måndag: En timmes skritt i skogen. Hedwig är verkligen på många sätt den mest perfekta häst att rida ut på. Glad, smidig, framåt och modig (förutom när det gäller älgar då.. :-D)
Tisdag: Ett kort dressyrpass i ridhuset.
Onsdag: Lite markarbete med bommar. Första passet som jag red lite längre och krävde lite mer men hon kändes väldigt fin och fräsch.
Torsdag: Lite backträning med skillnaden att istället för att hon får gå uppför backen åtta gånger blev det bara två gånger idag. Mest pga att jag vill vara försiktig när vi går nedför än så länge.
Imorgon får hon helledigt och egentligen så skulle det så klart vara skönt för henne att gå i den stora fälttävlanshagen men jag är väldigt tveksam till om jag kommer våga ha henne där igen. Nu går hon halva dagen i en egen gräshage och andra halvan i grushage. Har delat upp det så mest för att hon inte ska bli smällfet.
Så länge hon ska vara tävlingshäst så är det kanske dumt att släppa ut henne i den stora hagen igen. Inte så kul att få hela säsongen spoilerad eller kanske ännu värre, en kronisk skada som gör att hon inte kan tävla mer.

Jag har även anmält till två terrängträningar i Botkyrka. En i slutet av juli och en i början av augusti. Det finns fler tillfällen på Runsten men jag börjar med dessa så länge. Hoppas komma igång med lite hoppning i juli också då denna träning bidrog mycket till hennes fina utveckling i vintras.

Ser även fram emot Falsterbo i juli där jag hoppas få se lite fina hästar och kanske shoppa lite samt en mysig dag tillsammans med mamma. :-)

Lite uppdatering

Jag har nu ridit Hedwig i två veckor och hon verkar må fint. Instruktionerna jag fick angående igångsättningen var att eftersom det inte handlade om någon led eller sena så behöver jag inte vara så försiktig utan kunde börja trava och galoppera efter en dryg veckas skritt. Viktigast var att underlaget var mjukt. När jag rider henne nu så jobbar jag henne mycket i skritt men lägger in några minuters trav och galoppsekevenser och planen är att successivt öka längden på dessa.
Jag jobbar henne nästan inget lång och låg utan de stunderna hon jobbar ska hon vara kort, ihop och aktiv. Vill absolut inte att hon ska drälla runt med all vikt på frambenen efterom det är ena framknät som varit skadat.
Hedwig själv är nöjd och glad över att få komma igång igen och jag tänkte snart även lägga in lite galoppjobb på galoppbanan samt börja rida ut henne i skogen några gånger i veckan.

Om några dagar börjar min semester och jag ser verkligen fram emot en längre ledighet. Då blir det äntligen tid till att umgås mer med övrig familj,vänner och bekanta. Känns som att man försummar dessa under terminerna men å andra sidan har dygnet bara tjugofyra timmar och den lilla tid som blir över läggs på Hedwig,hundarna och så klart min man.

Så snart fikadags med alla mina kära vänner som jag träffar allt för sällan!

Senaste veterinärchecken

I fredags var min veterinär ute och kollade Hedwig igen.
Äntligen fick vi klartecken att sätta igång så igår la jag på sadeln och skrittade uppsutten en dryg halvtimme runt galoppbanan. Visst var hon pigg men är så otroligt snäll så hon hittar inte på några dumheter alls. Jag ägnade halvtimmen åt att jobba henne i skritt genom att böja och ställa henne ganska mycket samt lite skolor, halter och ryggning.
I början tyckte hon inte alls att hon behövde hissa upp magen, vinkla bakbenen och kröka på nacken men mjuknade efter en stund och jobbade på riktigt bra.

Även om vi bara kommer skritta första veckan så finns det ingen anledning att inte gymnastisera hästen samtidigt tycker jag. Detta kommer kombineras med skogsridning så klart och jag planerar att lägga en del av igångsättningen hos en bekant som har underbara uteridningsmöjligheter eftersom våra ridvägar ute är lite begränsade.
Alltid trevligt med sällskap också så man kan sitta och babbla lite skit när man är ute i skogen. :-)

Så när andra lastar sina hästar för att åka på träningar, lastar jag min för att åka på skogsridning..

Med viss saknad

Den här tiden på året kan det ibland svida till i mig av saknad efter tiden då jag hade Hedwig på Tullgarn. Det är svårt, tror jag att hitta en lika magisk miljö att befinna sig i när våren är som vackrast och sommaren står för dörren.
Under några år där hade vi dessutom en väldigt fin gemenskap och man kände sig aldrig ensam. Det var Tina med Jenny, Jeanette med Mazarini, Ragnhild med Gatsboy, Andrea med Korneva, Mona med Fille, jag med Hedwig samt många fler. Vi hade till och med en egen ridklubb, Tullgarns ridsällskap :-)

Vänner!

Numera är det nästan bara jag förrutom Andrea som har kvar samma häst då några hästar tyvärr inte lever längre och någon är såld. Andreas häst rids inte längre utan levererar fina föl till sin matte varje år istället. :-)

Livet går ju vidare och Hedwig och jag har det väldigt bra nu också. Men tiden på Tullgarn var speciell och jag har så många fina minnen från den tiden där med alla underbara människor. Många skratt , många och långa galopper på mysiga skogsvägar, på upptäcksfärd i skogarna med Mona, alla nya föl som man fick uppleva varje vår samt få rida och träna med de fina PRE-hingstarna Loreado och Lancero.