Uteritt och lastträning

Hedwig är den bästa hästen man kan tänka sig i de allra flesta situationer. Hon krånglar sällan utan ställer upp på det mesta med gott humör och positiv inställning.

Jag har åkt på allt möjligt med henne och väldigt ofta ensam utan problem. Tävlingar, hoppträningar, dressyrträningar, terrängträningar, kurser med övernattning etc. Hon ifrågasätter väldigt sällan utan allt som oftast har det bara varit..jaha..ja idag var det visst en sån dag..

Men en sak gillar hon inte och det är när något förändras i en välbekant miljö. Det har ju varit vinter ett tag nu som bekant och Hedwig är helt införstådd med att det ska vara vitt ute överallt. Nu har det varit plusgrader några dagar vilket innebär att det ser lite annorlunda ut från en dag till en annan. Så just nu är Hedwig vääääldigt försiktig när vi rider ut...en stor snöklump med grus på som inte låg där förra veckan passeras mycket tveksamt och med spända steg. Man vet aldrig vad snöklumpen kan ta sig till...

Men jag vet att när hennes värld åter normaliserats enligt hennes normer kommer hon vara sitt vanliga, avspända jag. 😊

Platina jobbade jag lite från marken igår. Hon får flytta sig för tryck, rygga, gå på lite volter etc. Jag byter ofta sida så att hon inte bara tror att jag kan vara på vänster sida. Hon är så snäll och go att hålla på med. Så himla rar häst.❤️ 

Idag lasttränade vi och hon var helt lugn. Gick in utan tvekan och åt godis ur hinken. Jag vet att flera kör utan mellanvägg så jag bestämde mig för att plocka ut den ur släpet och köpa en hel bom. 

Hon verkade tycka att det var trevligt med mycket plats och gick på med lugna steg. Jörgen hjälpte mig idag men eftersom hon var så lugn tror jag att jag kan lastträna henne själv. Tänkte vänta lite med att stänga bakom henne utan bara träna på att gå in och backa ut. Gärna att hon får stå och äta där inne ett tag också. Så himla skönt att det gick så enkelt idag. 

❤️❤️

Idag kunde jag också konstatera att jag var helt klar i stallet när vi var klara med lastträningen och kunde åka hem strax efter fem. Som en extra bonus fanns det tårta kvar i kylen som min mamma hade med sig i lördags. Satt perfekt tillsammans med en kopp kaffe. 👍🏻🎂☕️😊

Endless winter

Även denna vinter kommer sannolikt nå ett slut men just nu undrar man verkligen.

Egentligen tycker jag att det är underbart med snö och kyla. Så många fantastiska ridturer som jag tagit med Hedwig den senaste månaden. I snöfall, i månsken och i gnistrande solsken. Allt det har jag njutit av.

Under sportlovet, när jag var ledig, provade jag även att sätta igång Platina och hon skötte sig jättebra varje gång jag satt på henne. Dock vill jag longera henne ordentligt innan jag sitter upp men även om jag satte i fyra brodd bak halkade hon till ordentligt varje gång och jag var livrädd att hon skulle göra sig riktigt illa. Hedwig kan jag tömköra och longera utan problem på snö men hon rättar sig också efter underlaget. Platina vill trava med sina största steg, gärna bralla och galoppera och det funkar inte på en liten volt.

Så anledningen till att jag skjutit upp igångsättningen är helt enkelt att jag måste vänta på att gruset töar fram så jag kan longera henne en stund innan jag sitter upp.  Känns helt idiotiskt att riskera en allvarlig sträckning bara för  att jag inte kan vänta några veckor till.  Visserligen skulle jag förmodligen kunna rida henne efter en långpromenad men det finns vissa gränser med hur mycket tid jag har. Jag red ju ut på henne utan problem efter att jag gått en promenad på två-tre kilometer. 

Men Hedwig behöver också motioneras och jag är ändå oftast inte hemma före åtta på kvällarna som det är nu. Så jag backar av några veckor till med ridningen och jobbar henne bara från backen istället. Det blir både promenader och lite lydnadsövningar på banan. Oftast är hon supersnäll och cool. Bara i torsdags som hon blev lite exalterad. Om det var traktorn som körde hösilagebalar eller om det var för att Hedwig stod och vrålgnäggade i stallet vet jag inte men hon studsade runt en del och stod sen mycket elegant på bakbenen. Igår var hon sitt vanliga jag och som en filbunke när vi gick ut på en tur.

Har även hittat en säkerhetsväst som faktiskt var otroligt bekväm. En kompardell cross protektion 6.0. Den var både tunn, lätt och kändes i princip inte. Verkar väl klokt att ha på när jag ska rida unghäst ute i skogen tänker jag men faktiskt även när jag rider ut Hedwig. 

Nån sa till mig nyligen att jag försvårat mitt hästägande iom att jag flyttade från ridhus. Att jag försvårat mitt hästägande kan jag verkligen skriva under på. Att köpa en oinriden unghäst innebär knappast att allt blev mycket enklare. Det var väl inte mitt syfte heller med det köpet. 

Men jag har svårt att se att stallbytet försvårade så mycket för mig. Hästarna släpps ut och in varje dag, täcke o skydd på, fodringar alla dagar, mockning och fyllda vattenhinkar vardagar. 

Att köra till ridhus tar en kvart om jag gärna vill ha tak över huvudet. Får såklart planera lite men en gång i veckan är ju överkomligt. 

Nu är det inte så att jag ogillar ridhus på något sätt. Hade gärna haft ett inom rimligt promenadavstånd, speciellt nu när jag vill sätta igång Platina men jag lider inte av att inte ha något större delen av året. Kan vara om vädret är riktigt dåligt som det känns segt. Tidigare tyckte jag att det var i princip otänkbart att rida ut när det blivit mörkt men igår var Hedwig och jag ute själva när det var mörkt med pannlampa och det gick hur bra som helst. Hon var pigg och glada och travade och galopperade storstilat ( Lite väl storstilad galopp kanske..🙄) Bara det underlättar väldigt mycket.😊 Att inte vara beroende av dagsljus för att kunna rida ut i naturen. Sen kommer det såklart bli helt underbart med långa, ljusa vårkvällar. Det är jag den första att skriva under på.

Jag har anmält Hedwig till en tävling och till två programridningar. Nästa helg blir det även två dagars träning. Jag undrar mest över hur jag ska lyckas sitta ner i traven..för även om jag känner mig återställd efter operationen är mina magmuskler inte riktigt som innan..Kommer nog ta ett tag innan bålstyrkan är tillbaka. Att stå i lätt sits eller rida lätt är inga problem..men fy fasen för att sitta ner i dressyrsadel..😨😂

Men, men. Inget lite träning kan råda bot på.

Skogstur

Idag fick jag hjälp av min kollega Malin att rida Hedwig och i förrgår bestämde jag mig för att jag skulle rida Platina istället för att promenera med som jag har gjort de två senaste månaderna.

Fysiskt känner jag mig helt återställd nu och inte lika obalanserad så det började verkligen bli dags.

Vi har en sträcka som vi brukar kalla för galoppvägen eftersom det är en flera kilometer lång skogsväg som lämpar sig utmärkt till att ligga och cantra på. Tänkte att den sträckan borde lämpa sig att rida unghäst på då det bara går rakt fram förutom att det går lite upp och ner och lite svaga böjar. 

Hon hade inte blivit riden på tre dagar eftersom min equiterapeut var ute och gick igenom båda hästarna i torsdags. Heddan var fin och inget speciellt med medan Platina hade någonting i korset som han fick släppa på. Fick restriktioner att inte sitta på henne under några dagar. Så förutom en promenad i torsdags hade hon bara gått i hagen. Det kändes lite spännande i morse med tanke på att termometern visade på -10 och kyligt väder inverkar uppiggande på de allra flesta hästar.

Jag hade bestämt mig för att sitta upp borta vid galoppvägen eftersom jag inte känner mig helt bekväm med att rida henne på trafikerade vägar ännu. Hon bryr sig verkligen inte alls om bilar men kan vingla till pga något annat hon ser. Får i en hage eller en papperslapp i diket kan vara oväntat otäcka. Tyvärr kör väldigt många otroligt hänsynslöst när det passerar ryttare och fattar inte att de själva med största sannolikhet stryker med om de får en 600-kilos häst i framrutan. Det vore så mycket enklare om folk fattade att man passerar en häst med samma försiktighet som man passerar en stor älg vid vägkanten. Men folk är ofta idioter  så sannolikheten att det skulle ske är väl otroligt liten.

För att få en så bra start som möjligt så gick jag därför med Platina. En promenad på drygt tjugo minuter. Då fick hon också tid på sig att spänna av och inte vara så laddad som hon blir på stallplan. Själva ridturen gick sedan väldigt bra förutom att hon förmodligen blev ganska trött. Vi skrittade först en ganska lång bit och travade sen ca en kilometer. Det är ju snö och jag gissar att hon fick lite mjölksyra och blev lite trött i ryggen. Travade på jättefint första biten och hade också riktigt fin kontakt med bettet. Men på slutet märkte jag att hon släppte ryggen och höjde huvudet. När vi vände tillbaka och skulle trava lite igen bockade hon några gånger. Jag kan inte säga om det berodde på att hon hade mjölksyra och var trött eller om hon tyckte att en galopp egentligen vore bättre.
Hon fick i iallafall trava en liten bit till eftersom jag ville att hon skulle avsluta jobbet utan krumsprång men sedan skrittade vi resten av turen. Jag red inte riktigt hela vägen tillbaka utan hoppade av tidigare än beräknat eftersom hon började kasta med huvudet och det vet jag att hon gör när hon blir trött i ryggen.

Heddan skötte sig helt perfekt med Malin och är en fantastisk klippa att ha framför sig när man rider unghäst. Jag kan utan problem använda henne som bromskloss om det skulle behövas och hon skulle aldrig göra något så ouppfostrat som att sparka efter Platina. Men jag behövde inte använda Heddans bakdel som broms idag utan Platina var riktigt duktig. Tex ville hon galoppera när vi började trava men jag sa bara att nej, nu är det trav som gäller och det tog hon jättefint. Jag är absolut för att man inte ska sitta att bromsa på unghästar men samtidigt vill jag vara den som bestämmer vilken gångart vi ska rida i och inte överlåta det till den rödhåriga damen. Hon gillar annars sin galopp väldigt mycket...

I övrigt tyckte jag att hon kändes mer styrbar än i höstas. Då var känslan väldigt mycket att gasen funkade medan det var mer tveksamt med styrning och broms.  Jag försökte beskriva känslan för några oinsatta när det gäller att rida utbildad kontra outbildad häst. Att rida Heddan är ungefär som att sätta sig i en välservad bil och starta. Gas, broms och styrning fungerar utmärkt plus att hon är otroligt balanserad och stabil att rida. Att rida Platina är ungefär som att sätta sig i en bil som går att starta och gasa. Däremot är det inte helt säkert att bromsen och styrningen fungerar som man vill och hoppas på..

Imorgon tänkte jag försöka rida ett lite kortare pass på banan. Mest bara för att stämma av dagens ridning. Sen får hon vila på tisdag så får jag se vad vi hittar på på onsdag. Heddan får en uteritt eller lite tömkörning imorgon och sen blir det nog skogen på tisdag med min ridkompis Ylva. (Om hon inte har andra planer. :-)

Jag har låtit dem gå några timmar utan täcke i hagen då solen har värmt lite trots minusgrader. Dessutom har det bara varit några timmar innan insläpp så de har ju inte behövt frysa så jättelänge om de nu skulle ha tyckt det var kallt. Jag hyste även en lite förhoppning om att de skulle rulla sig i snön då Platina verkade ha lyckats pricka in en kissfläck i bädden att sova på..Verkar inte som att de nappade på den idén tyvärr. Platina får väl lukta lite kiss ett tag till. Känns lite för kallt för ett bad ännu.

Att göra jobbet grundligt

En av Hedwigs största styrkor under hela hennes liv, iallafall under den tiden jag har ägt henne, har varit och är att hon är så okomplicerad och trygg. Jag tror att det beror på att hon fick en väldigt bra start i livet hos sin uppfödare i kombination med att hon verkligen är en genuint snäll häst. (När jag var och tittade på henne första gången hade jag med en kompis som egentligen är livrädd för hästar. När vi åkte därifrån sa hon något som fick mig att fundera lite. Hon sa, jag tycker du ska köpa den hästen, hon har så otroligt vänliga ögon. Inte för att just den kommentaren avgjorde allt men jag tänkte att hon tittade på ett helt annat sätt på hästen än vad jag gjorde och såg nog något som jag inte tänkte på.)

Även om Hedwig och Platina är ganska olika som individer så har de gemensamt att de är trygga och vänliga samt att ingen av dem har några dåliga erfarenheter i bagaget.

Just därför känns det viktigt nu att jag är väldigt grundlig med Platinas igångsättning och i möjligaste mån undviker att skapa spänning. Jag får fantastisk hjälp av mina stallkompisar och speciellt en har ställt upp för mig denna vecka och sett till att jag har kunnat rida Platina tre gånger. Även om det förmodligen inte behövs så har jag tänkt lite "inridning" när jag börjat sitta på henne igen. Det har gjort att hon har varit väldigt lugn och avspänd varje gång jag ridit. Enda kruxet är att det är svårt att longera henne då det är lite för halt. Hon verkar klok och håller sig hyfsat i skinnet i vänster varv men i höger varv tycker hon det är svårare plus att jag är på fel sida. Jag har svårt att gå på henne ordentligt när hon tramsar eftersom jag så klart inte vill att hon ska halka och göra sig illa. Imorgon eftermiddag kan jag förhoppningsvis vara nere på den stora ridbanan med henne där jag tror att det är lite bättre fäste. Tanken är lite longering och sen lite ridning igen. På söndag blir det sen långpromenad i skogen med Heddan som sällskap. 

Jag har även varit i kontakt med min equiterapeut som ska komma och gå igenom henne. Vill kolla så att hon inte har några låsningar eller något annat efter att hon försökte trycka sig ut under bakbommen i höstas.

Hedwig känns fortfarande fräsch och fin. Igår var det uteritt med pannlampa, idag fick jag hjälp med lite tömkörning och imorgon är planen att rida bort till galoppvägen för lite cantring i intervaller. Det kommer hon gilla. 😊

Nästa vecka är jag ledig och då fortsätter vi jobbet med Platina. Förhoppningsvis skapar jag en stabil grund med min plan och upplägg.❤️

Att utmana sig själv

Ibland undrar jag om inte det är vad mitt liv består av i mångt och mycket. Det känns lätt oundvikligt med två hästar varav en unghäst. Jag vet inte hur många som kan känna igen sig i känslan av att vilja något väldigt mycket samtidigt som man även kan känna ett ganska stort motstånd.

I samband med att dagarna blev kortare i höstas och möjligheten att rida ut i dagsljus försvann kände jag en ganska stor frustration över att jag plötsligt blev så begränsad. Jag visste ju att det fanns modiga människor som utan problem red ut sina hästar ändå med hjälp av pannlampa. För mig kändes det helt oöverstigligt och i det närmaste otänkbart att rida ut på Hedwig i mörker med en pannlampa. Jag visste att hon skulle vara livrädd för mörkret, vilda djur i skogen, och skuggorna från pannlampan..I mitt huvud var det iallafall så. Men är viljan starkare så bestämmer man sig rätt som det är. 

Min bästa ridkompis Ylva hade redan ridit sin häst i flera veckor ut i skogen med hjälp av pannlampa så rätt som det var bestämde jag mig för att nä nu får det vara slutnojjat och följde med.

Det gick hur bra som helst. Heddan bryr sig varken om mörker eller pannlampa. Nu kan vi även trava och galoppera utan problem.  Känslan, när man tagit sig an en utmaning, liten eller stor och löst det är obetalbar. För en liten stund känner man sig stark och modig och lite som att allt är möjligt.

Den är visserligen inte så väldigt långvarig eftersom man raskt stöter på nya utmaningar i sitt hästägande. Speciellt om man har lite ambitioner med sina hästar som jag har.

Mina kommande utmaningar är få igång ridningen med Platina. Det är som vanligt att jag längtar otroligt mycket efter det men kämpar mot ett inre motstånd (som förmodligen hänger ihop med någon form av överlevnadsinstinkt)

Imorgon ska jag iallafall hoppa upp på henne. Har ju förberett i veckor och jag får hjälp av mina helt fantastiska stallkompisar. Hade en annan plan först men fick revidera den lite. Längtar verkligen otroligt mycket tills i morgon samtidigt som jag känner ett lätt illamående..Men jag vet att jag kommer flyga på moln när jag ridit henne. Min fantastiska, helt otroligt vackra prinsessa.😍

Nästa utmaning är att lastträna lite mer så att hon är ännu lite tryggare och jag kan åka iväg med henne igen. Självklart längtar jag efter att få åka till Borgs med henne och påbörja utbildningen i dressyr med Pias hjälp. Men jag är livrädd att hon ska få panik i släpet igen såklart. Jag har vänt och vridit i mitt huvud hur jag ska lösa det bäst.  Hon är supersnäll och vill oftast inget annat än att vara till lags men samtidigt är hon känslig och hon måste få tid så att det inte blir någon stress. Då sparkar hon bokstavligen bakut..😂
Det största målet just nu är att vara med på träning för Per i mitten på mars. Jag sa till honom idag, att vi kan i princip ingenting men gärna vill vara med. Han tyckte inte det var några bekymmer utan sa bara att då får jag hjälpa till med råd hur du kan jobba vidare med henne. 😊❤️ Tror det är bra att sätta upp mål som sporrar en. Att rida för Per är bland det roligaste jag vet så självklart vill jag göra det med min fina unghäst också och då tvingar man sig själv att ta ytterligare steg framåt.

Det kommer att lösa sig. Min man sa nyligen: Du kommer att lösa det också, det gör du alltid oavsett var det är. Tror det är en av det bästa grejer han har sagt till mig. Jag behöver bara lita på mig själv och ta ett steg i taget.👣

Att hålla sig till planen

Det gäller att tro på det du gör. Inte kolla alltför mycket i sidospeglarna vad alla andra sysslar med. Lita på dig själv och håll dig till planen.

Äkta värden och principer är tidlösa. De gäller i alla väder, och ändras inte hur som helst. Koncepten sådana människor utvecklar blir tydliga, begripliga och går att upprepa. De kommer därför ofta längre än de som bara ändrar och river upp. Det går inte att vara så ängslig och osäker. Och även när du blir det, hämta styrka från den grundläggande kärnan. Vilken är din? ( Olof Röhlander,2018)

I höstas var jag på en väldigt inspirerande föreläsning med Olof Röhlander. För de som var intresserade kunde man lämna sin mailadress och numera får jag veckans peptalk varje vecka. Idag handlade det om att hålla fast vid sin idé och mål utan att låta sig påverkas eller stressas av andra influenser.

Nyttigt för mig att läsa då jag har gjort en plan med hästarna som är genomförbar för mig och som jag tror kommer fungera bra. Dock blir jag lätt otålig och vill mer och snabbare än vad planen säger. 

Förutom att Platina har/ har haft en besvärlig mugg på alla fyra benen som jag efter veterinärkontakt förhoppningsvis börjar få ordning på verkar båda hästarna må helt bra. Det gör såklart att jag vill göra mycket mer med dem än bara rida ut, promenera och longera. 

Jag har anmält båda till träning för Per i mitten på mars och även om jag inte tänker mig några supertuffa pass då så är det ett bra mål att båda ska kunna delta och ha det som en uppstart för att komma igång mer seriöst med träningen sen under våren. Förhoppningsvis ska mitt upplägg fungera så nu att Heddan ska vara fräsch och fin och kunna gå lite tävlingar senare i vår. 

Platina ska bara bli mer riden och sen får tiden visa hur mycket jag kan kräva av henne.  En positiv effekt som alla våra långa promenader har gjort förutom att hon har växt ikapp sig är hur fin skritten har blivit. I somras var den lite kort bak men med en väldigt fin bogfrihet. Nu har hon ca två dm övertramp bak och samma fina bogfrihet fram. Förhoppningsvis ska jag kunna få henne tillräckligt avspänd i tävlingssammanhang så hon kan visa upp den. Galoppen är magnifik. Verkligen riktigt fin och traven är lätt, taktmässig och bogfri. Tänker på det när jag tittar på henne när jag longerar henne. Vilken liten ballerina hon är!

Jag planerar faktiskt att rida henne hela våren, sommaren och även höst. Sen kan hon få en lugnare period under vintern med promenader och skritturer istället för att jag låter henne gå på sommarbete. Visserligen tänkte jag ha henne på bete så att hon får vara ute dygnet runt men jag tänker rida henne hela sommaren.

Nu är snart januari slut och bara en vintermånad kvar. Tyckte inte alls det var länge sedan våren kändes väldigt avlägsen men nu är den ju nästan inom räckhåll..februari har ju inte så många dagar.😊

Utan förvarning

Foto: Åsa Elgstig

Hedwigs kolikkänning igår dök upp utan förvarning och gjorde mig väldigt orolig.  Hon har under alla år jag ägt henne aldrig haft det förrut och man försöker såklart hitta en förklaring. Hennes foderstat består av hö, hösilage, lucern och mineraler. Höet är fint, skulltorkat och hösilaget är väldigt fräscht. Inte en enda bal har varit dålig hittills. Hon rids fem dagar i veckan och igår hade vi varit ute och travat och galopperat någon timma innan. Hon var superpigg och glad hela turen. Det enda jag kan tänka mig påverkade var att jag glömt fylla på hennes vattenhink när hon kom in. Hon har vattenkopp men dricker hellre ur hinken.

Hon åt direkt när hon kom in precis som vanligt och jag höll på att packa höpåsar för veckan. Hon hade nog ätit hälften av höet när jag till min förvåning hörde att hon plötsligt la sig ner. När jag tittade på henne såg jag att hon flemade och tittade på magen.

 Fick en isklump i magen och ringde direkt till min veterinär. Han rekommenderade att jag tog ut henne och longerade. Longerade i tio-femton minuter och hon bajsade två gånger. In och vila en stund och sedan longering igen en stund.

Det släppte efter någon timme och efter ytterligare några timmar var hon sig själv igen.

Idag tänkte jag att hon skulle få lite lättare motion och gick därför en promenad med henne. Jag vet inte hur mycket hon uppskattade den eftersom hon först tripptravade glatt när hon trodde att hon skulle få gå tillbaka till hagen där hon tydligt sett att Platina fått en tuss med hö som sällskap när jag
hämtade henne. När hon insåg att hon inte alls skulle in till hötussen utan gå med matte surnade hon
till och skulle inte alls gå. Men efter några demonstrativa tvärnitar kunde vi gå även om hon gick längst bak med sträckt grimskaft. Jag hade även kommit på den briljanta idén att ta med Tindra.
Det gick ok på vägen bort men på hemvägen kom Hedwig på att hötussen eventuellt kunde tänkas ligga kvar och därför var det någon variant av tripptravspassage hemåt och grimskaftet var mer sträckt framåt nu..Oerhört obehagligt tyckte Tindra och var väldigt mån om att hålla ordentligt avstånd. Nu verkade vår promenad sammanfalla med hämtning från något barnkalas så den vanligtvis otrafikerade grusvägen påminde plötsligt mer om Autobahn...Tindra förvandlades till någonslags lealös geléklump mitt på vägen när jag skulle försöka dirigera upp henne på en snövall. Hedwig hjälpte inte till alls utan fortsatte med sin tripptravspassage. Fick släpa den lealösa cocker spanieln i nackskinnet med ena handen upp på någon snövall allt medan jag höll tripptravhästen i den andra och bilarna passerade med förebrående blickande barn och föräldrar i. 

Ett koppel hade varit begåvat att ta med men det tänkte jag inte på innan jag gick. Tindra är vanligtvis extremt lydig men idag var det mer osamarbetsvillig, lealös geléklump. Jag var hyfsat svettig när jag kom tillbaka kan jag säga.

Egentligen hade jag tänkt prova att sitta upp på Platina igår men i och med att Hedwig blev dålig föll det bort. Däremot provade vi idag. Longerade henne först lite och sen satte jag upp fem-tio minuter. Jag kan inte säga om det är helt nödvändigt att göra en "miniinridning" där vi börjar om lite men tycker att det är viktigt att det blir en positiv upplevelse för både henne och mig. Hon skötte sig helt exemplariskt iallafall. 

Imorgon tänkte jag gå en promenad med sadel och träns och provar sen lite uppsittning igen. Jag tänker att jag gör denna träning i några veckor och ökar successivt på svårighetsgraden eller vad man ska kalla det.

Sen hoppas jag verkligen att min älskade Hedwig ska fortsätta må bra. Kolik är så lömskt och oförutsägbart.  Jag tänker köpa en till hink och hänga in till henne så att hon alltid har tillgång till minst 35-40 liter vatten när hon är inne. Dessutom har jag beställt två stycken hay play som de ska få ha i hagen. Det är en kantig boll med hål i som man fyller med hö och som ger sysselsättning några timmar.