Nästan vårkänsla

Hedwig har haft en vila på drygt en månad efter att hon skadade sig i skrittmaskinen. Visserligen en ganska aktiv vila då jag har rört på henne i princip varje dag. Antingen genom promenader eller skritturer i skogen.

Hon blir fortfarande ganska ifylld i benet över natten när hon står still i boxen men det mesta försvinner när hon rör sig. Både veterinär och equiterapeut har sagt att jag ska sätta igång henne nu mer successivt eftersom hon aldrig visat någon hälta. Jag har ridit varje dag nu sen i tisdags och både travat och galopperat. Visserligen bara korta sekvenser och det mesta arbetet gör jag fortfarande i skritt. Hon känns i princip som vanligt men klart fräschare och piggare än innan vilan så den har nog varit välbehövlig. Annars behandlar jag benet varje dag med biolight samt att jag köpte magnetpaddar från magnet-health som jag lindar med varje natt. 

Hon har även kunnat vara ute i stora hagen hela dagarna då det är tjäle i backen. Det är en stor lättnad då jag vet att hon mår bäst när hon får vara ute mycket. Totalt är hon nog ute 10-11 timmar nu. 

Idag tog vi en tur i lite härlig vintersol och med tanke på plusgrader gav det nästan lite vårkänslor. Heddan är som vanligt lika nöjd över att få komma ut i skogen. Jag var lite tveksam över hur underlaget skulle vara så jag gick först turen med mina hundar och såg att det faktiskt var barmark på flera ställen. Lite blött och geggigt på sina ställen men det gick bra att gå lite vid sidan om. En gran hade blåst ner över stigen på ett ställe och jag blev lite brydd över hur jag skulle komma förbi. Heddan är ju obekymrad och jag provade att låta henne kliva över där det inte var riktigt lika mycket grenar. Inga problem och hon klev över utan att vifta på ett öra.

Funderar lite på att justera hennes foderstat och ta bort kraftfodret. Eller inte köpa nytt när pavon är slut. Just nu får hon hö, lusern, mineraler, pavo goldE och lite havre. Tänkte prova att bara låta henne äta hö, lusern och mineraler. Finns ju studier som visar att de mår bättre på enbart grovfoder om den innehåller alla näringsämnen de behöver. 

Sagovärld

Att få uppleva magiska vinterdagar från hästryggen som jag har gjort den senaste veckan är ett privilegium. Min fantastiska,vänliga lilla häst tar mig vart jag vill utan tvekan. Många klagar på snö och kyla. Jag älskar dessa gnistrande vita dagar när frosten nyper i kinderna och man kan fylla lungorna med kall, frisk luft. 

Bilderna får tala för sig själv hur jag fått se vår underbara natur de senaste dagarna. :-)

Winter is coming

Dags att sätta igång Heddan igen. Visserligen har jag rört på henne varje dag genom promenader på galoppbanan och på slutet även skogspromenader men efter check hos veterinären igår var det dags att börja skritta igång henne.

För två veckor sedan såg hon ut så här i höger fram när jag kom ut till stallet och jag tänkte bara att jaha då är hon garanterat halt nu också. Som tur var fick jag tag på min veterinär som kom bara efter en halvtimme. Hon visade ingen hälta vare sig vid longering eller när hon sprang på hårt underlag. Det verkade som hon hade halkat eller snubblat i skrittmaskinen och fått en smäll på tåsträckaren då hon verkade ömma en aning när veterinären klämde på den. Det blev tio dagar med metacam, liten hage och skritt för hand tjugo-trettio minuter.  

Efter tio dagar med metacam var nästan hela svullnaden borta. Åkte och kollade henne igår och hon visade ingenting på vare sig böjprov eller longering. 

På morgonen efter många timmar i box är det fortfarande lite ifyllt men det går ner när hon rör sig. Jag tänker att jag skrittar henne bara tills den lilla ifyllnaden är helt borta. Veterinären tyckte att det var viktigt att hon fick röra på sig ordentligt varje dag. Rid gärna ut en timme så att cirkulationen kommer igång ordentligt. Nu verkar vintern ha kommit med snö och kyla och det gör att hon kan få gå ut heldag i en större hage vilket såklart är mer gynnsamt för skadan att läka ännu bättre. Då kan hon röra på sig fler timmar och det blir inte lika mycket stillastående. 

Det var någon som tyckte att hon skadat sig ofta och jag funderade lite på det. Eftersom jag haft henne sen hon var tre så vet jag ju exakt hur mycket skadad hon har varit och kan konstatera att fram tills hon var tolv år var hon i princip aldrig halt eller skadad förutom något enstaka undantag. Efter det har hon haft lite småskador som sårskada,lädersulsinflammation, sträckning eller spark efter full galopp i nedförsbacke med slidestopp i lera samt vrickat sig i samma hage, vridit av sig sko i hagen och därmed även vridit till knäet. Kanske blir de känsligare när de blir äldre men intressant är att de flesta skador har kommit i samband med att jag flyttat henne. Alltså bytt stall. Om det finns något samband ska jag låta vara osagt men ibland undrar man. 

Nu tänkte jag iallafall ta det lugnt med igångsättningen och vi börjar i skritt.

En sak som jag tänkte fortsätta med iallafall är en till två promenader i veckan för hand i skogen. Innan det blev allt för mörkt gjorde jag det under hösten och hon kändes alltid väldigt fin i ridningen dagen efter en promenad. Tror det är underskattat att låta hästen få promenader för hand i skogen även om den inte är skadad. Dessutom är det bra för mig också med en ordentlig promenad.:-)

Duktig fotograf

Vi har haft ute en superduktig tjej som fotograferade våra hästar. Emilia Svedlind heter hon och jag kan verkligen rekommendera henne.

De flesta bilder jag tar blir med telefonen och där är såklart kvalitén inte alltid den bästa. Men som de flesta andra hästmänniskor älskar jag min häst och vill såklart ha många fina bilder på henne.

Tillsammans blir det roligare

Just därför bestämde några av oss i stallet att bilda Tårtkalaset. Vi är just nu fyra stycken som alla är helt seriösa i vår ridning och satsar seriöst på att utveckla, träna och tävla våra hästar. Alla fyra älskar vi att träna för Per Sandgaard som med sin stora kunskap och humor hjälper oss att plocka fram det bästa hos oss och våra hästar. På de träningar vi har haft hittills får vi rida så svetten lackar samtidigt som vi allt som oftast skrattar så vi kiknar
Det är så otroligt roligt och vi peppar och stöttar verkligen varandra. Det är ganska lätt att man blir lite väl självkritisk och har svårt att se det som blir bättre. Men för min del har jag fått hjälp med filmning så jag kan se att allt inte är jättedåligt.:-)) . Extra roligt är också att K9,Hööks, Alfab och uhip har sponsrat med toppenfina produkter!

Jobbet som vi gör nu med Hedwig handlar om att få henne så lösgjord som möjligt. Helt klart är att hennes största problem är jag, som måste jobba på att inte bli kvar i handen och inte vara så förbaskat långsam i reaktionerna. Det är verkligen svårt och  hon är så himla känslig och försvarar sig blixtsnabbt med att spänna underhalsen när jag blir för stum i handen. Ett annat problem som jag har är att eftersom hon har mycket energi och på sätt och vis går för egen maskin släpper jag skänklarna. Men jag måste verkligen jobba med att hela tiden hålla om med benen för att stötta henne.  Tänka på att nästan bara rida med säte och skänklar samtidigt som jag bara i princip lossar och lättar med handen. Det låter ju så enkelt och i stunder får jag till det och får en superkänsla. Men sen rätt som det är står benen rakt ut igen och jag hänger lätt krampaktigt i tygeln. Man blir ju galen på sig själv!!

Men träningen igår var toppenbra! Heddan var duktig och gör som vanligt sitt bästa. När jag rider bra så är hon så fin så men så fort jag slutar stötta henne blir hon lite lång och rak. Per är obeveklig och ser allt fusk..då får man höra det i örat! Ser iallafall fram emot nästa träning hur mycket som helst!

Vi har ju så kul ihop!!

Hästen är bara en häst

Jag har alltid gillat att träna och känslan av att utvecklas tillsammans med min häst, eller mina hundar på den tiden jag tränade och tävlade aktivt med dem. Men det har i princip alltid handlat om att utvecklas med just den individen som har varit aktuell under just den perioden i mitt liv.  Det betyder inte att jag är omedveten eller tror att min häst inte kan göra något fel eller är felfri.
Men i mina ögon är hon först och främst en häst.

För mig innebär det att jag aldrig kan lägga över något ansvar på henne när det kommer till någonting i princip. Allra minst när det kommer till ridning. Jag vet att en del människor kanske tycker att jag är väl förlåtande när hon inte gör allt enligt skolboken men för mig handlar det inte alls om det. För mig blir det jättekonstigt att lägga någon skuld eller ansvar på hästen. Det handlar inte bara om min häst utan om alla hästar. I min värld är hästen just bara en häst och den agerar/reagerar  bara som den gör utifrån sitt temperament och utifrån vår hantering och ridning.

Det finns säkert många som är av en annan åsikt och har ett annat förhållningssätt till hästar. Jag menar inte att mitt sätt är det rätta utan det är bara mitt sätt att förhålla mig till min häst och hästar överlag.

Lite lösgjordhet,lösgalopp och skogstur

Provade att lösgalopperade Heddan i fredags. Har faktiskt inte haft henne lös i ridhuset sen jag löshoppade henne sist och det är förmodligen fem-sex år sedan. Det var innan underlaget byttes och inte höll för en halvgalen häst så Heddan gick omkull när hon gjorde en skarp sväng i hög fart. Efter det så vågade jag inte löshoppade henne längre utan har bara hoppat henne uppsutten.

Nu är dock underlaget väldigt bra i vårt ridhus och ger utmärkt grepp, därför vågade jag prova. Dels har jag läst mycket positivt om det och dels vill jag att hon ska få röra sig i alla gångarter utan ryttare på ryggen eller annan inverkan. Heddan tyckte iallafall att det där var ju riktigt kul och både bockade, galopperade och travade storstilat runt i ridhuset.

Igår red vi ut en timme i skogen och idag jobbade jag vidare med det jobbet vi gjorde i torsdags på träningen och hon kändes väldigt mjuk och fin! Ska nog försöka lösgalopperade henne någon gång i veckan som ett komplement i träningen.