Nytt försökt idag att rida msvA

Idag var det alltså programridning igen och vi red MsvA idag också. Fast idag var det Gustav Svalling som dömde. Tänkte att jag nu skulle hålla ihop allt mer och försöka rida så prydligt som möjligt. Så smög runt hela programmet lite försiktigt. Gustav såg väldigt tveksam ut och undrade varför vi var så försynta. Tränar-Pia undrade om hon var väldigt trött från gårdagen eftersom hon vet att Hedwig oftast har väldigt bra fart under galoscherna.
-Öh nä jag har suttit o bromsat hela vägen..hmm..skulle jag inte det?
-Nej för tusan..du måste rida mycket mer framåt!

Så jobbade en del med galoppen och fick till riktigt bra serier med fin rytm och flyt. Fick plötsligt en helt annan känsla och flowet var mycket bättre. Sen red jag om hela travprogrammet utan att sitta med handbromsen i hela vägen och hon flög verkligen runt. Nu satt plötsligt Gustav o tjoade glatt och "Ja och heja o så ska det se ut..etc" Rider du sådär är det bara att starta!

Sen självklart jobba vidare med piruetterna som är alldeles för stora men jag tänkte i mitt stilla sinne att det är lugnt..we are on a rising track..i somras fick vi 1 och 2, i går fick vi 3.5 och 4 och idag fick vi 5 och 5.5. Det tar sig som mordbrännaren sa..

Har även en programridning inplanerad nästa vecka som Maggan var bussig och tipsade mig om. Då är det Lars Andersson som dömer och jag lär säkert få med mig en hel del matnyttigt. :-)) Tror det kan blir en trevlig utflykt med rolig träning/programridning och även  möjlighet att äta lunch.

Lina var så himla gullig och filmade ritten idag så ni kan få beundra vårt "smygprogram" Tyvärr ingen film på travdelen som jag red om men jag lever på den härliga känslan. Tycker iofs att formen ser bättre ut idag än igår så nöjd med det också.
https://www.youtube.com/watch?v=mrEhdsyM_RE

Annars läser jag vidare i Carl Hesters " Making it happen" med stor behållning, Man skrattar och gråter om vartannat då han verkligen är enormt öppenhjärtig och delar med sig av sitt liv. Bakom hans framgång ligger det åratal av hårt slit, otroligt engagemang, diverse hyss och upptåg samt stor sorg när han förlorat kära vänner i ridolyckor och sjukdom.

Han har ju aldrig haft någon rik sponsor som försett honom med briljanta hästar utan tex Valegro köpte han som tvååring efter att han ratats som hingstämne. "My type of horse, head like a duchesse and bottom like a cook" Fick honom för en billig peng då han inte visade upp några speciella gångarter förutom en riktigt jäkla bra galopp. Han försökte även sälja honom vid något tillfälle då han ansåg att han egentligen var för liten för honom samt hade stora problem med head shaking syndrome. Men ödet gjorde att Valegro följde med honom hem i lastbilen igen och senare kom ju Charlotte DuJardin in i bilden och resten är ju historia, Problemet med head shaking har det lyckats få bukt på men han är fortfarande otroligt känslig för flugor tex. Enligt Hester kan man ana det ibland i travökningar men annars inget alls längre. Man inser hans storhet ännu mer när man förstår att han gör världsstjärnor av hästar som från början inte var supertalanger utan bara ganska bra unghästar.

Första programridningen för i år

Eftersom Heddan nu har blivit riktigt duktig på de olika delarna i msvA så hade jag bestämt att rida det idag på programridning. Hon blev lite öppen i formen och hastig emellanåt samt att det är svårt med piruetterna eftersom de är så färska fortfarande.

Men det är bara tredje eller fjärde gången som jag rider igenom programmet i sin helhet och det är helt klart det vi behöver träna på. Jag var iallafall väldigt nöjd med henne och jag är säker på att med mer träning kommer vi kunna rida en anständig msvA i sommar.
Nu blir hon fortfarande lite spänd och det kokar över lite i huvudet ju längre man rider i galoppdelen.

Fick jättebra tips av Pia Fälth som dömde och vi red igenom programmet två gånger. Första vändan fick vi poäng och till min häpnad drygt 59% eftersom vi då missade båda piruetterna och även det mesta av serien. (I somras ramlade vi igenom programmet på 51%..:-))) Andra vändan gick det bättre och hon blev inte lika stressad. Kan kanske bero på att jag  red lugnare då...

Måste också klura lite på vilken typ av uppladdning jag ska ha. Nu hade jag bara skrittat en sväng i fredags och longerat lite igår. Hade kanske varit bättre om jag ridit henne igår och trimmat lite mer på  detaljerna. Men jag ska rida program imorgon också och vill inte mata för mycket dressyr i ridhuset eftersom hon då lätt blir lite less och uttråkad  när man kommer till dag tre.

Film från andra försöket.

https://www.youtube.com/watch?v=JgzynRiMue4

Upptäckte även att hon verkar ha lagt på sig något kilo under de senaste veckorna. Gör inte så mycket eftersom hon snart kommer vara i full gång med fällning o sätta ny, fin sommarpäls. :-)

Tänkte också idag vad mycket roligt jag har tillsammans med min goa lilla häst. Min inställning till henne är i princip alltid att jag tycker att hon är härlig och underbar och gläds över att vi fortsätter att utvecklas tillsammans sakta men säkert. 

Ska se om jag kan få någon att filma imorgon också. Ska satsa på att rida lugnt samt hålla ihop henne mer. :-)

Att tänja gränserna

Efter ridpasset kände jag mig inte nöjd  eftersom jag tyckte att det hade varit lite väl mycket drama och tjafs.
Sen funderade jag lite mer och insåg att jag var ganska orättvis mot Heddan som hade gjort flera grejer verkligt bra. Jag provade nämligen att sätta ihop hela msvA efter att ha ridit delar av den först. Hon hade bland annat gjort en verkligt fin serie med fem byten i vart tredje där jag tänkte fasen vad lätt och fint det går. Jättelydig och höll ihop sig fint utan några Kapten Zoomtendenser.

Första travökningen blev lite matt men resten av travprogrammet gjorde hon riktigt fint. Även skritten gick utan missöden. Bra fattning och en riktigt bra högersluta. Bytet var dock inget hon hade tagit med i beräkning så det blev sent och hastigt. Lyckades samla ihop henne hyfsat men vänster piruetten blev lite hastig. Lyckades åter samla ihop henne ganska ok och galoppökningen blev riktigt bra och även ett ok byte. Här återuppstod dock Kapten Zoom direkt efter och det var inte helt lätt att få hejd på expresståget inför halten. Lite strul där men hon ryggade fint  och gjorde en bra fattning och en fin vänster sluta, byte och faktiskt en helt ok högerpiruett. Nu kan man ju med lite eftertanke förstå att hon förmodligen hade samlat på sig lite mjölksyra och fem byten i vart tredje var inte direkt vad hon ville utsätta sin kropp för. De blev lite spända och inte alls samma fina flyt som jag hade  när jag bara provade serien separat.

Så tänkte jag att nu jobbar vi en stund med serierna. Vet inte om det var ett speciellt begåvat beslut då hon inte alls var sugen på seriebyten utan gjorde en mix av lite allt möjligt. Samtidigt vet jag att jag måste prova att pressa henne lite mer då och då för att komma framåt. Det är ganska uppenbart att det som fortfarande saknas är tillräcklig styrka för henne att hålla ihop sig genom hela programmet, Hon är inte så olik sin matte som inte heller gillar att fortsätta ta i när det börjar ta emot. Hon brukar vara ganska bråkig innan man har kommit över tröskeln och hon blivit tillräckligt stark för att genomföra något utan att det blir för jobbigt.

Men jag tror inte det här programmet kommer vara så svårt för henne om ca ett halvår då hon gör de flesta grejerna med en helt annan lätthet nu så länge hon inte får mjölksyra. Då är det mest bara skit och helvete med allt enligt Heddan.

Hon fick iallafall en rejäl biolightbehandling när vi kom hem och imorgon få hon ledigt från matte och ridning. Tror hon tycker att det är ganska ok. :-)

Plötsligt händer det

Att utbilda en häst tar verkligen lång tid. (Om man nu inte råkar fått tag på ett exemplar som är ett under av ridbarhet och man själv råkar vara en briljant och exceptionellt begåvad ryttare.) Men för resten av oss dödliga tar det verkligen lång tid, flera år faktiskt.

Men när man efter mycket tränande får uppleva att polletten plötsligt trillar ner är o andra sidan helt oslagbar. Vårt senaste projekt har varit piruetter och vi har jobbat med dessa sen i somras. Både Heddan och jag har ansett att vi då och då har presterat acceptabla piruetter under hösten. ( I synnerhet Heddan.) Tränaren har alltid sett tveksam ut och påstått att det mer påmint om 10-metersvolter och på sin höjd en ganska stor volt tillbaka. (Lögn enligt Heddan såklart! )

Vi har iallafall jobbat mycket med piruettgaloppen under hösten och vintern. Både på diagonalen och medellinjen har jag fått rida tempoväxlingar där jag kortat ner galoppen så mycket att man i princip ska kunna gå bredvid. Tränaren, som emellanåt är en väl påfrestande typ enligt Heddan, har placerat ut diverse attiraljer som vi ska galoppera runt samt även själv ställt sig i vägen för att tvinga oss till mindre vändningar. Igår visade Heddan oss iallafall att arbetet börjar ge resultat och vi kunde rida en galoppiruett både till höger och till vänster. Självklart ska kvalitén förbättras avsevärt men det känns ändå som vi tagit ett stort steg framåt. Hon har blivit mycket starkare och orkar bättre samt att hon även börjar förstå vad det är vi vill.

Valegro i en av sina magnifika piruetter

Jag har under senaste tiden mest ridit skänkelvikningar i galopp istället för slutor. (Ett tips från min idol och förebild Carl Hester som jag anammade då Hedwig lätt tappat bjudningen i slutorna.) Dessa har verkligen hjälpt till att förbättra slutorna avsevärt och de känns inte alls lika plågsamma nu som tidigare.

Nu börjar MsvA-programmet inte alls kännas lika avlägset längre eftersom hon faktiskt kan alla rörelser även om en del fortfarande är tämligen sköra och hon måste få en större säkerhet i allting.

Vi har två programridningar inplanerade där jag tänkte rida programmet. Jag får försöka rida en grej i taget eftersom jag vet att hon mycket väl kan bli lätt upprörd över orimligheten i att tex först behöva gå i en galoppsluta, byta och sen in i en halvpiruett..Men men någon gång måste man sätta ihop det hela och jag vet att jag kommer få bra råd och tips eftersom båda domarna som dömer de två programridningarna är väldigt kompetenta och duktiga.

Efter gott utfört arbete igår tyckte jag Heddan förtjänade en tur ut i skogen och nu går det fint att rida ut igen och vi kunde variera lite pulsande i djupsnö samt ganska väl upptrampade snöstigar. Heddan kändes väldigt pigg och munter. Det märktes tydligt att hon njöt av att få komma ut och hon skötte sig också finemang. Var bara nått dike som hon tydligen var tvungen hoppa snett över och sikta mot ett träd för att inte riskera att något otäckt skulle hoppa upp ur den lilla vattenfåran o nypa henne i tårna. Mattes knä undkom mosande mot en trädstam med en hårsmån..

Snöyra o lätt autistisk häst

Känner mig måttligt road av allt detta hysteriska snöandet. Speciellt idag då jag först skottade fram släpet för att kunna koppla på det på bilen för att sedan köra fast med hela skiten och få skotta ännu mer hysteriskt. Både Hedwig och Silver inspekterade intresserat mina manövrar och lyssnade förvånat på mina ilskna uttalande över all "snöhelvetesjävlaskit" och liknande svador...

Efter att äntligen ha fått loss eländet ägnade jag en stund åt att knacka på alla frusna lås för att kunna öppna bakläm och dörr. 

Men vad ska man göra. Hästen måste motioneras även om det är vinter. Igår snöade det mest bara mängder av blötsnö så då avstod jag från att åka. Idag var det -5 och kändes inte lika halkigt att köra. Men det snöar, snöar o snöar. 

Vi kom iallafall iväg och jag kunde även inviga mitt nya snygga kandar. Något som visade sig vara en halvbra idé eftersom jag smörjt det helt maniskt för att få bort stelheten så fort som möjligt..Hade liiite svårt att hålla nått grepp i tyglarna då de gled mellan fingrarna oavbrutet,

Efter uppvärmningen red jag iallafall lite skänkelvikningar i galopp och lite piruettgalopp med kvartsvändningar. När jag var klar med det tänkte jag att jag rider igenom travdelen i  msvA och hon dansar hur lätt som helst igenom den delen av programmet. Jättefin och duktig! När jag då ändå var igång så fortsatte jag med galoppen och inledde med en överraskande fin högersluta där hon kändes väldigt lätt och väl uppe med manken, Kunde rida fram till medellinjen och fortsätta rakt fram. Däremot gick det tydligen inte att byta från höger till vänster. Jag hade ridit några skänkelvikningar på samma sätt men inte bytt galopp utan fortsatt i samma varv. Eftersom Heddan är lätt autistisk kan man inte bara från ingenstans tro att hon NU plötsligt ska byta galopp! Den där balansgången mellan att hon inte ska ta egna initiativ hela tiden utan lyssna på sin matte är inte helt enkel...Det gäller att hon ska ha en aning om vad som komma ska men ändå vänta på mattes hjälp. INTE enkelt! Idag trodde hon att hon visste vad vi skulle göra och blev arg när matte plötsligt ändrade upplägget..

Vi kunde rida piruettgalopp och även vända  med hyfsat små språng och hon gjorde en fin serie med fem byten i vart tredje. Jag behöver helt klart rida igenom programmet i sin helhet mer regelbundet nu så att hon känner sig trygg i det. Självklart måste alla detaljer finslipas var för sig också men jag måste också jobba med helheten. 

Förhoppnings har snöandet lugnat sig tills imorgon så vi kommer iväg till ridhus igen så får hon vila på onsdag. 

Snabb sårläkning

Även om vädret har gjort sitt bästa för att motverka ridning har vi ändå haft en riktigt bra vecka. Min bil är en bra, fyrhjulsdriven bil som snällt drar släp med häst i dit jag vill trots att väglaget inte är det bästa. Vi har varit över till Borgs tre gånger denna vecka varvat med helvila, skrittarbete på en volt hemmavid samt halvgalen bronco idag ute på gärdet.

Alla pass i ridhuset har varit härliga och hon är så himla rolig att rida. Massa energi och känns väldigt ambitiös.

Ett litet orosmoment drabbade oss dock i torsdags när jag tog in henne från hagen och hon hade lyckats ordna ett ca 20 cm långt sår på höger fram. Förra året fick hon ett sår som jag höll på med i ett halvår innan det äntligen läkte. Det var dock innan jag hade köpt min älskade biolight. Den behandlar jag ju henne med oftast i samband med träning men de togs egentligen ursprungligen fram för att behandla sår. Helt super måste jag säga, nästan så man ser hur det läker ihop framför ögonen på en! Idag satte jag inte på något nytt bandage utan lät det vara eftersom det hade torkat ihop och läkt så bra. Vi testade även på Silver förra helgen som kom in med liknande sår fast på ena bakbenet. Sandra biolightade bara två dagar och det läkte hur snabbt och fint som helst! Det enda jag gjort förutom att biolighta är tvättat det med lite såpa och ljummet vatten i torsdags. 

Torsdag, helt nytt

 

 Fredag, behandlad tre gånger

Lördag, behandlad sammanlagt fem gånger.


Igår fick jag äntligen mitt efterlängtade OS-kandar. Hedwig fick prova det idag så jag kunde passa in alla remmar men jag red inte med det. Har dränkt det med läderfett så att det ska bli mjukt och smidigt. Det är väl bara att toksmörja det nu när det är nytt så att det mjuknat så snabbt som möjligt.



Idag red vi inget dressyrpass eftersom vi avverkat sammanlagt tre stycken denna vecka utan jag tänkte mig lite skrittjobb ute på gärdet. Hedwig hade dock andra planer och hon var väldigt sugen på att få röra lite mer på sig. Svårt att motstå när hon är så ivrig men galoppen bestod av ca fem-sex bocksprång vid varje ny fattning. Detta är något som hon har lagt sig till med på senaste tiden och sker enbart ute på gärdet. Hon skulle aldrig komma på tanken i ridhuset med dressyrsadel på ryggen. Men kanske hoppsadel o matte som står i lätt sits o ett stort snötäckt gärde gör att en liten dressyrhäst är tvungen att sprätta iväg lite av ren livsglädje.
Cocker spanieln Tindra som var med blev dock inte helt imponerad av detta utan surnade till och ville åka hem istället för att springa bredvid den där läskiga broncon. I vanliga fall är det ju hon som fräser runt medan den där hästen ska se till att förflytta sig lite mer stillsamt!

Jag tror att Hedwig kommer vara väldigt nöjd med att ha tillgång till galoppbana om några veckor då hon verkligen älskar att få sträcka ut ordentligt någon gång i veckan. Jag har alltid lagt in sådana pass regelbundet under i princip hela tiden som jag har ägt henne och jag tror hon saknar det mycket.

Under veckan som gått har Sandra och jag hjälpt varandra med att ta hand om hästarna och det har verkligen funkat super. Eftersom Sandra jobbar heltid nere i Nyköping har jag tagit in och mockat och fixat foder åt båda när jag varit där först. Och tvärtom har Sandra hjälpt mig med Hedwig när hon har varit där först. Det är så himla skönt när man kan hjälpa varandra och känslan när man kommer till stallet och boxen är mockad o fodret fixat går inte att beskriva. Speciellt när man inte förväntar sig det. Är som att få en present varje gång. :-)

Äntligen riktig vinter

Blå himmel, gnistrande vit snö och 4-5 minus. Jag kan härda ut med detta väder. Hellre detta en lera eller ishalka.
Hedwig och jag roade oss en stund ute i snön på det intilliggande gärdet idag på eftermiddagen.  Jag hade en liten plan att hon skulle jobba lite avspänt i skritt på gärdet men efter att ha taktat ner från stallet  på snedden, tvärnitat och glott på en otäck skidåkare samt två obehagliga, okända hästar, fortsatt takta runt hela gärdet på snedden tänkte jag att hon visst verkade sugen på att få galoppera lite där i snön..(Av någon anledning transfomeras hon från halvsovande ridskolehäst till en frustande fullblodsarabgaloppör så fort jag kommer upp på ryggen och det vankas uteritt.)

Hon ruskade lyckligt på huvudet och kunde bara inte hålla sig från några krumsprång vid varje ny fattning. Spelar ingen roll att man är en vuxen dressyrtant och att hästen ska föreställa en väluppfostrad dressyrhäst...kommer man ut på ett stort fält med några decimeters nysnö förvandlas man snabbt till snorunge på en extra busig ponny!

Vi galopperade en stund på gärdet och skritt/taktade sen hem på snedden. Hon verkade inte sådär våldsamt trött utan tyckte nog att matte var en tråkmåns som tyckte att det fick räcka efter en halvtimme i ganska djup snö.

Jag har ju någon slags träningsfilosofi att hon helst ska skrittas ut varannan dag men det där med att skritta avspänt på långa tyglar ute i naturen känns som tämligen avlägset. Till våren funderar jag på om jag ska lägga in promenader för hand en till två gånger i veckan ute i skogen eftersom hon är mycket mer avspänd då. Sen kan vi rida ut också såklart men tänker mer som omväxling.

Imorgon blir det nog ridhus igen och lite jobb med skänkelvikningar i galopp. Tycker de fungerar bättre och bättre och ska förhoppningsvis hjälpa till att göra galoppslutorna bättre.