Vad menas med detta?

P

Heddan: Ska jag bli ridskolechef nu? 

Matte: Öh nej! Varför tror du det??

Heddan: Är inte detta en ridskola?

Matte: Jo..men varför skulle du bli chef här?

Heddan: Ja men käääre tiid! Som jag behöver instruera personalen här när de börjar gå

in och ut med alla hästar!

Matte: Kan du inte bara vara tyst och vänta på din tur? Ut kommer du ju och mat

får du...nästa hela tiden faktiskt.

Heddan: Ooh..vad är detta! Vilken utomordentligt liten människa! Inte alls lika tjock o stor som dig! en sån kan jag ha på ryggen!

Matte: Men allvarligt! 

Heddan: Oooh en till sån där liten människa!

Matte: Nä du min kära..glöm och dröm..några år till ska du vara min tävlingshäst.

Heddan: Kan du inte rida på den där fuxen istället?

Matte: Men hon är ju inte inriden!

Heddan: Ska det verkligen ha så stor betydelse? Tror aldrig jag blev inriden om jag tänker tillbaka..

Matte: Jo Hedwig, du blev också inriden en gång i tiden.Det blir alla ridhästar.

Platina: Va e detta?

Matte: Socker

Platina: Ska vi gosa nu?

Matte: Nej, prova en socker till.

Platina: Koonstigt!

Matte: Jag har min skäl.

Platina: Vet Hedwig?

Matte: Hedwig vet det mesta men du behöver inte prata om sockret med henne. Hon gillar inte det.

Platina: Ja tenker säja till Heddan sen.

Matte: Trevligt..en liten skvallerbytta..

Det enkla ger avkoppling

När man som jag har ett jobb som kräver otroligt mycket mentalt av en är det faktiskt otroligt avkopplande att göra så enkla grejer som att mocka. När man jobbar som lärare blir man aldrig "klar" och det är sällan som man känner att man gjort tillräckligt. Den svaga eleven får i princip alltid mycket stöd men nästan aldrig tillräckligt mycket och den starka eleven ges utmaningar men egentligen sällan tillräckliga utmaningar. Alla undervisande lärare känner igen sig skulle jag tro och de allra flesta upplever mer eller mindre en konstant känsla av otillräcklighet. Oavsett hur duktig man är så kan man alltid göra det " bättre".

Att då som omväxling mocka två boxar som efter en stund ser släta och prydliga ut ger faktiskt en behaglig känsla av tillfredsställelse. Lika så att efter en stunds jobb ha färdigpackade höpåsar och fixade foderhinkar och påfyllda vattenhinkar. Det handlar nog om att man ser ett konkret resultat av det jobb man har lagt ner.
Hedwigs box just nu är dessutom nästan löjligt lättmockad. Jag hade sån tur att det låg en perfekt bädd i bestående av vad jag tror är en mix av spånpellets och torv. Den är som en fyra cm tjock, jämn gummimatta. Jag har bara lagt på en spånbal ovan på och den blandar sig inte med bädden. Jag behöver bara skrapa ihop bajset och lyfta ut och sen jämna till ytan som är torr och fräsch. Går på tio minuter i princip. Platina är också lättmockad på det viset att hon lägger allt i ett hörn. Däremot har hon en tendens att dra runt hösilaget och trampa ner det vilket gör att det tar lite mer tid. Heddan skulle aldrig lämna en smula utan dammsuger alltid sin box på allt ätligt..

Men för att spara tid har jag lejt bort mockningen på veckodagarna. Jag vill ägna tiden åt att förbereda Platina så mycket som möjligt inför inridningen. Hon är väldigt obekymrad över det mesta och brydde sig ingenting om att jag la på en sadel och spände gjorden. Det var tydligen inget konstigt med det. Tänkte låta henne stå en stund nu med sadel varje dag i boxen och även prova att sätta på ett träns med bett.

Heddan får fortsätta sin ledighet en vecka till och sen tänkte jag hänga på några nästa helg ut i skogen en sväng. Det finns en skogsväg (bland flera) som jag vet är ca fyra-fem km lång. Där tänker jag mig att vi ska ägna oss åt konditionsträning och lägga in riktigt långa galopper sen när hon är igång helt igen. Blir bra för mattes lårmuskler att få stå i lätt sits en längre sträcka också..Kommer bli bra för Platina att få bygga upp styrka och kondition där också så småningom.

Pratade med en tjej idag vars häst nästan hade slagit av hela tåsträckaren. Den hängde bara på en tråd i princip. Läkte ihop helt och hästen blev helt återställd. Alltid skönt att höra sådana historier då skadan på Hedwigs tåsträckare inte alls var lika allvarlig. Bådar ju gott för att hon ska bli helt återställd. :-)

I hagen verkar det funka utan problem så här långt. Båda får en rejäl högiva ute och står vid varsin hög och tuggar i lugn och ro. Platina förstår och respekterar fint att Heddan inte vill ha en snorunge fastklistrad vid sin sida och håller sig på behörigt avstånd. Båda är ju uppvuxna på lösdrift tillsammans med flera andra hästar och har fått lära sig ett tydligt och bra hästspråk. Heddan varnar tydligt men håller inte på och jagar eller dummar sig. Platina fladdrar runt lite men förstår att hon ska hålla sig en bit ifrån. Jag är absolut väl medveten om att det alltid finns en risk med hästar som går ihop men jag vill också att mina hästar ska få vara hästar så det känns himla bra att de får gå ute hela dagen och ha sällskap av varandra. För Platina, som är unghäst, är det extra viktigt såklart men även Hedwig verkar nöjd med arrangemanget. Hon har iofs alltid varit väldigt enkel och alltid anpassat sig efter det som gäller när det gäller hagtid utan att bli dum eller knäpp.
Eftersom det är så nära hem för mig tänker jag mig sen fram i maj när det har torkat upp ordentligt att de kan få vara ute till sju-åtta på kvällen om jag inte ska rida. Är ju lätt för mig att åka dit och ta in dem själv. Får de bara sin mat så kommer de vara helnöjda med det.

Alla är otroligt gulliga i stallet och jag trivs väldigt bra redan. Det enda denna årstid är den vidriga leran som jag, tillsammans med de flesta andra bara vill spränga bort och såklart är ridhus oslagbart på vintern men man kan inte få allt. Men, det kommer en vår och rider gör jag helst utomhus när det är möjligt.
Undrar dessutom om inte kommunen borde satsa på ett ridhus till denna ridskola då de har en ganska omfattande handikappsverksamhet.
Man kanske ska börja jaga lite kommunpolitiker. :-)

Härlig dag med duktiga tårtkompisar o lugnt ihopsläpp

Det gick över förväntan att släppa ihop Heddan och Platina. Inget spring alls i princip bara lite pip och markeringar. Jag hade förberett noga med flera högar med hösilage plus att Heddan fått en rejäl högiva inne redan så hon var inte så hungrig. Platina har ingen direkt ro att äta sin frukost inne o får bara en tuss. Hon äter bäst ute vilket hon också gjorde idag. 

När jag kom tillbaka på eftermiddagen hade Heddan passat på att ta sig ett rejält lerbad. Såg ut som hon åkt kana på ena sidan o gnuggat in allt ordentligt med lera..Platina hade tack o lov valt att hålla sig på benen. Heddan var rejält i gasen och bytte skepnad till Cortezhingsten när jag ledde in henne..eller vem som nu ledde vem..Det får bli kedja på tills hon sansat sig igen. Platina gick iallafall väluppfostrat till skillnad från den sprättande lerklumpen.

 Blev till att spola ben och sen gnugga bort intorkad lera från hals, man och mage. Hon var supernöjd när jag pysslade om henne och stod o gnuggade mulen mot min rygg hela tiden. "Visst är du bara min matte?" 

När det var dags att spola av Platina stod Heddan och skrek oavbrutet i sin box. " Vaaaaar ääär nii?? Var gööör ni??" Hon hörde att jag röt ordentligt att STÅ STILL FÖR I FxxxxN!!! Sen var hon igång med sitt gnäggande..

Var förresten på återbesök hos min veterinär i tisdags med Heddan och det har verkligen läkt fint. På en månad har det gått från en yta på åtta cm med flera blödningar till en knapp cm där man ser att det börjar fylla igen fint. Jag kan skritta  ut henne i skogen om jag vill men har bestämt att låta henne vara helt i en till två veckor för att få acklimatisera sig i den nya miljön i lugn och ro. Vill att hon och Platina ska få vara ifred i hagen och knyta an utan att jag ska dit o plocka in o ut Heddan. Efter jobbet nu tänkte jag vänja Platina vid bett och sadel medan Heddan får vara ifred förutom lite extra gos och kel förstås. 

Annars har jag haft en jättemysig dag med mina tårtkompisar. Det var träning för Per och alla var så duktiga och fina. Blev så klart grymt ridsugen men tänker att tålamod är en dygd och rätt som det är har jag två hästar som ska ridas. 

Efter träningen åkte vi till Gnesta strand och åt en god lunch med många glada skratt. 

Var också väldigt roligt att se en av mina klubbkompisar, Lina, genomföra en superfin träning för Per. Hon har lagt ner ett enormt jobb på sin häst och verkligen fått tänka utanför boxen. Det har gett ett grymt resultat och jag blev otroligt imponerad över hur fina och duktiga de var. Så bra jobbat!

Imorgon tänker jag faktiskt ta det lugnt på förmiddagen och gå en långis med voffarna och sen städa här hemma. Har varit en intensiv vecka med tidiga mornar och  långa dagar. Mycket att packa och fixa i samband med flytt. Tur jag varit ledig ändå! 

Projekt gödning

Lillsnorpan tappade tyvärr ganska mycket vikt i samband med att hon bytte tänder och även om hennes uppfödare, som är en extremt noggrann person, direkt tog henne till tandläkaren när hon märkte att hon gått ner så har vi en del att jobba på.

Dock ser man vilken otroligt flott modell hon är och man kan ju bara föreställa sig hur hon kommer se ut när hon fått tillbaka hullet och musklat sig...to die for!

Förutom en jäkla massa grovfoder så får hon två kg lusern, ett kg proteintillskott för föl och unghästar, ett kg kraftfoder och två dl olja. 

Dessutom har jag även kört dit nästan allt mitt hö som har mycket energi. Heddan ser ut som en flodhäst på detta hö och får finna sig i att dela med sig till lilla tjejen. Jag tänkte försöka se om Heddan kan äta hösilaget som finns i stallet. Det är väldigt torrt och har låga värden. Borde vara perfekt för madam Flod som behöver gå ner typ 50 kg...minst. Det är bra om de ändå kan äta en stor mängd grovfoder utan att förvandlas till blåvalar.

På tisdag åker jag och ultraljudar hennes ben. Pratade med veterinären om det redan i måndags när hon var ute och besiktigade Platina. Det ser så himla fint ut nu och förhoppningsvis finns inga blödningar kvar.  Biolighten har nog hjälpt läkningen väldigt bra och jag har behandlat henne med den nästan varje dag faktiskt. Helt suveränt att ha en egen maskin. 

Jag längtar så otroligt mycket efter att få sätta igång henne. Min fina, underbara häst.  Visserligen så tror jag att vilan har varit bra för henne av andra orsaker. Hon verkade lite less och matt överlag tidigare i vintras och behövde nog få vara lite mer ifred från matte ett tag. Nu verkar hon mycket gladare och tittar mer uppfordrande på mig när jag kommer. 

Enda oron som jag har nu är när vi ska släppa ihop damerna. Ingen av dem är några springidioter i hagen men just när man släpper ihop första gången vill de gärna sprätta runt lite. Får väl blunda och be till de högre makterna att ingen bryter något ben eller liknande. 

Även om du gör rätt så gör du garanterat fel.

De flesta av oss gör vad vi tror är rätt för vår häst men oavsett så kan man vara helt säker på att man ändå gör helt fel enligt en del självutnämnda experter.
Att folk pratar skit mer eller mindre är ingen nyhet och i princip ingen jag känner är utan skuld. Inte jag heller på något sätt. Om någon har, som jag upplever det, varit elak eller taskig mot mig kan jag bli, beroende på vem det är, otroligt ledsen eller arg och därefter såga den personen jäms med fotknölarna. Min tränare brukar jämföra mig med sin syster som aldrig förlåter en oförrätt. Har man väl skitit i det blå skåpet är man i princip rökt på livstid. Tror även min mamma kan hålla med om detta..:-)))
Men det brukar ändå få gå ganska långt och jag kan ta mycket innan jag klipper helt.

Denna vecka har jag haft en ny, intressant upplevelse då jag plötsligt fick ett sms från en person som inte var till mig men om mig. Och inte på något fördelaktigt sätt. Det var lätt att utläsa att denna person sedan länge haft en konversation angående mitt sätt att sköta min häst och framförallt hennes skada med någon annan i stallet. ( Jag har faktiskt använt detta som exempel för mina elever och sagt att ska ni snacka skit om någon så gör det för Guds skull inte via en sms-konversation..blir så himla konstig stämning om det råkar landa hos fel person..:-)))

Allting grundar sig förmodligen på en händelse redan från i höstas. Vid ett par tillfällen kotade Hedwig över med ena bakbenet i samband med att man kratsade hovarna. Jag kontaktade både min veterinär och min equiterapeut. Hästen visade ingen hälta eller böjprovsreaktion och diagnosen var någon form av upphakning. Jag upptäckte sedan själv anledning till varför hon gjorde detta då jag såg att hon stod och sparkade med full kraft rakt in i stenväggen ungefär tio gånger på raken varje gång hon fick kraftfoder och grannen tittade på henne genom gallret samt, ve och fasa slickade bort lite matrester från gallret. Det blev ju en del sparkar per dag...Vi löste detta genom att byta boxplats och även om hon fortfarande sparkar för fullt med bakbenet när hon äter kraftfoder eller lusern så står hon i en sådan vinkel att hon inte når fram till väggen. Symptomen försvann i princip direkt. Eftersom jag fortsatte att rida under denna period efter inrådan från veterinär och equiterapeut kan jag föreställa mig att experterna ändå förfasade sig över ett sådant ansvarslöst agerande.

Sen kommer då nästa händelse när Heddan på något sätt lyckas skada tåsträckaren. Både veterinär och equiterapeut kontaktas denna gång och jag följer deras råd till punkt och pricka i princip förutom att jag tar det ännu mer lugnt med henne än vad de säger.
 I min värld har jag agerat rätt som anlitat utbildade personer och följt deras anvisningar istället för att lyssna på den självutnämnda veterinären i stallet.  ( Det är ju iofs möjligt att både min veterinär och equiterapeut är helt inkompetenta) Nu i efterhand förstår jag att det var mitt största misstag och mitt oseriösa agerande har därför föranlett en sms- konversation och förmodligen även ett gediget diskussionsunderlag vid träffar där jag inte varit närvarande. Först blev jag väldigt förvånad då det kom från en person som jag verkligen litade på och aldrig pratade illa om samt att den andra personen förmodligen också är någon jag litar på. Dock har jag ingen aning om vem det är vilket lite orättvist kastar en misstankens skugga över alla i stallet. Men jag är faktiskt inte speciellt ledsen eller bryr mig så jättemycket. Det hade varit skillnad om det varit någon som var betydelsefull för mig. Nu är det inte så och jag kommer inte ha något mer att göra med den här personen alls. Det är förmodligen det bästa för alla eftersom jag måste ha gjort eller agerat på något sätt som man retat sig på. Kanske har jag inte visat vederbörande tillräckligt med respekt eller rådfrågat just denna person som hen kanske anser att jag borde ha gjort. Jag lämnar nu detta en erfarenhet rikare. Tror både jag och den andre har lärt sig något av detta. ( Snacka för fan inte skit om folk i sms!! :-)))

Nu när jag köpt en superlovande unghäst får jag bara ställa in mig på att oavsett hur hon rids och arbetas kommer det vara " fel" i vissas ögon. Tror mitt största fel är att även om jag lyssnar på vad folk säger lyssnar jag inte blint utan gör även egna reflektioner och kanske inte agerar exakt som andra anser att jag borde göra. Jag bryr mig inte om att använda "inne" veterinären, hovslagaren, equiterapeuten eller imponeras av att man hänger med kändisar. Det är ointressant för mig och jag vet att folk blir provocerade när jag bara rycker på axlarna. Detta har jag fått äta upp några gånger tidigare i mitt liv. Det betyder inte att jag inte imponeras av prestation, det gör jag absolut men jag bryr mig inte om någon äter middag med en kändis. Jag har nog alltid varit så och hade inga direkta idoler ens som tonåring. Den enda idol jag haft är Carl Hester och jag skulle absolut vara avundsjuk på någon som fick hänga med honom. Men det är mest för att han verkar vara så himla rolig och jag skulle vilja vara kompis med honom. :-)))

Lär känna varandra

Lite grann iallafall. 

Just nu åker jag mellan jobb och två stall så det hinns inte med så mycket mer än att skritta Heddan lite och behandla med biolight och sen vidare till Platina där jag just nu bara gör höpåsar, mockar, borstar och lyfter på hovarna. Eftersom vintern beslutade sig att återvända med ishavskyla gör hon inte så mycket mer än att gå i hagen och äter. 

Hon älskar att få göra grejer och när man håller på med henne. Hon blir så besviken när man ställer in henne i boxen igen. 

Har varit i kontakt med Nina Lilja och ska förhoppningsvis kunna lämna henne där för inridning i april. Hon skulle bara kolla hur hon har det med boxplatser då. Platina kommer säkert älska att få så mycket uppmärksamhet..:-))

Hon är verkligen en helt fantastisk och charmig häst. Tror vi kommer ha mycket roligt tillsammans.

I övrigt håller jag på o planerar flytten för Heddan. Hon undrar lite varför matte är så snabb i stallet. Jag har skrittat henne uppsutten en stund vid två tillfällen denna vecka förutom lite promenader och hon tycker det är så roligt att få göra nått. Det kryper i kroppen på henne o hon känns klart sugen på lite mer jobb än bara skritt.

Har pratat med min veterinär och åker dit nästa vecka för en koll. 

I övrigt så känns det spännande med två så olika individer. Med Heddan har jag fått lära mig att jag nästan alltid måste vara helt lugn och inte tappa fattningen.Har fått en och annan flygtur när damen blivit kränkt och hon kan verkligen reagera kraftigt. Det går inte att gorma eller leva om med henne. Då är man rökt. Platina är helt annorlunda. Hon är visserligen mer rastlös i kroppen  men inte lika lättstött som Heddan kan vara. Hon är absolut inte skarp på nått sätt och tar tillrättavisningar på en gång.

En annan fördel är att Platinas uppfödare är en väldigt god vän till mig och kan ge bra tips om hur hon funkar och hur jag bäst hanterar henne. 

Ny häst

Ja så är det faktiskt. Fick erbjudande om att köpa denna fantastiska unghäst  från hennes uppfödare och hade varit en idiot om jag inte slagit till. Det kommer inte hända igen att jag får möjlighet att köpa en sådan här häst. Hon är verkligen magiskt fin.

Det betyder inte att jag sålt eller planerar att sälja Hedwig. Hon kommer alltid vara nummer ett och kommer aldrig säljas utan stannar i min ägo tills döden skiljer oss åt i princip. Men hon är 15 år nu och jag tror att hon kommer uppskatta lite mindre fokus på att hon hela tiden måste prestera.

Planen nu för lilla Platina är att under mars månad få vänja sig vid sadel, träns och allt annat runt om.  Eventuellt åka på lite löshoppning/titta på bommar..Sen tänkte jag skicka henne på inridning i april, förhoppningsvis börja rida henne själv i maj och sen låta henne gå ut på bete i juni-juli.

Tyvärr måste jag flytta Hedwig från Pia som jag trivs så himla bra hos men jag måste ha båda i samma stall och jag har fått plats på Hölö ridskola till båda. Det är både närmare hem och ekonomiskt mer försvarbart för mig att ha två där.
Där har jag fått två boxar bredvid varandra och de kommer få gå i samma hage. Det känns jättebra och för mig har det aldrig varit något problem att åka med Heddan om jag vill till ridhus och kommer inte heller bli något problem med Platina. Hennes uppfödare har varit ute och åkt en del med henne redan i samband med betessläpp och tandläkarbesök. Dessutom finns det två  ridbanor på ridskolan och jag rider nästan alltid innan lektionsverksamheten drar igång.

För den som är intresserad av stam finns all information här om Platina med bilder och filmer på föräldrar. Hennes far Sezuan har väl knappast dess like. En av världens bästa hingstar.
http://www.ardressyr.se/platina-ar

För Heddans del är jag mycket glad över att se att hennes skada verkar ha läkt väldigt fin. Det syns nu bara en anings konturskillnad precis under knät och jag tänkte göra ett nytt ul nästa vecka för att se om jag kan börja sätta igång henne. Runt om Hölö ridskola finns fantastiska ridvägar med långa galoppvägar. Heddan o jag längtar efter att få sträcka ut tillsammans!