Fjortonåriga sexåringen och lite täckesfunderingar

Det är alltså Hedwig som är den den där ganska gamla sexåringen.
Eftersom jag på sätt och vis har börjat om med henne så kan jag ibland tänka att hon ligger ungefär på en sexårings nivå i sin utbildning. :-)) Det är faktiskt rätt skönt. Jag kom ju fram till en punkt där jag insåg att utan helt ärlig lösgjordhet och genomsläplighet kommer jag aldrig komma vidare. Nu kanske vi inte gör det ändå men hon ger en helt annan känsla att rida nu än tidigare.
Tror jag fastnade lite i "att hon är en stark häst med träkäft" och att enda sättet att komma åt det var att betsla upp henne.
Hon är egentligen inte speciellt stark eller spjärnig när man kommer underfund med hur hon ska ridas. Kandaret som inte gjort så mycket mer än bromsat upp bakbenen och dödat gångarterna kasserade jag som jag nämnt tidigare.  Eftersom hon har mer påskjut, i synnerhet i galoppen, än bärighet naturligt var det ett "enkelt sätt" att lösa problemet kortsiktigt.
Numera är hon alltsom oftast himla fin i munnen i framförallt traven. Kontakten känns mjuk och elastisk och hon är mjuk att ställa åt båda hållen. I galoppen orkar hon inte lika bra även om kontakten även här har blivit mycket bättre. Här blir det dock tydligt när hon blir lite trött eller tycker det är jobbigt och försöker räta ut sig för att slippa bära sig bak. Det kommer direkt i handen.

En sak som tog med mig från CHs clinic var att tänka att hästen hela tiden ska vara i balans (kanske har nämnt det redan..:-) men jag försöker verkligen tänka att hon hela tiden ska bära sig i balans. De hade med en sexåring på clinicen som jag tyckte hade lite av samma problematik som min häst och jag kunde ta till mig mycket av hur han tyckte den skulle arbetas.

Ridpasset idag gick ut på att skritta en bra stund på helt lång tygel. Därefter jobbar jag henne lite på tygeln i skritt och kontrollerar att hon är lätt att ställa åt båda hållen och formar sig runt skänkeln. Likadant jobb sen i traven där jag rider lätt mest hela tiden. Först rider jag runt fyrkanten och gör små omställningar, därefter rider jag en 20-metersvolt i tex höger varv. Rider ett helt varv där jag vill att hon kliver på bra men fortsätter att vara mjuk och loss. På medellinjen ställer jag om och rider en 20-metersvolt på stora mittvolten i vänster varv. Travar ett helt varv och sen balanserar jag upp henne på medellinjen igen o går över i höger varv på en 20-metersvolt. Jag är jättenoga med att hela tiden balansera upp henne med små halvhalter och att hon hela tiden mjukt formar sig i den nya innersidan. I galoppen rider jag också på en 20-metersvolt ett varv i rättvänd, sen över ett varv i förvänd och sen tillbaka till rättvänd. Små förhållningar för att hjälpa henne behålla balansen och bärigheten. När jag gjort det här jobbet rider jag övergångar galopp-trav och sen galopp-skritt. Visst är det ganska enkla övningar. Svårigheten ligger i att göra det riktigt bra.:-) Kände mig iallafall nöjd med henne idag, jobbet gick lätt och fint större delen av passet.

Täcken då. Det verkar pågå en debatt om täckesanvändandet nu igen. Jag hör inte till kategorin som täckar helt maniskt men eftersom jag föredrar att ha henne klippt under vinterhalvåret får hon ha täcke under denna period. Ett 150 grams amigo räcker bra ihop med ett helt ofodrat bucas. Dessutom höjde jag grovfodret ordentligt nu när det blev svalare. Hon är ingen frusen kuse och mår inte bra om man klär på henne för mycket. Kör därför en liten kompromiss med lätta täcken o mer mat istället. :-)

Doing it on my own

Igår åkte jag till Mariefred och tävlade. Som vanligt fascineras jag över hur i princip alla har en hel stab med assistenter med sig. En som leder hästen, någon annan som sätter på skydd, en tredje sadlar etc. Ryttaren själv gör i princip inget annat än kliver upp på den framställda pallen o hoppar upp i sadeln. Jag har själv sällskap ibland av mina goda vän Mona och självklart är det både roligare och enklare med någon som kan ge en handräckning men jag klarar mig också helt utmärkt på egen hand. Alla förberedelser fixar jag själv. Hästen badar och knoppar jag själv. Bilen packar jag själv, släpet kopplar jag på själv. Hästen lastar och lastar jag ur själv.

Vet att det är ett känsligt område men ibland undrar jag hur "snällt" det egentligen är att som förälder serva, betala, köra och fixa allt för sina vuxna barn. Har en bekant som levde så tills hon var 27 år. Då bröt hästen mycket olyckligt benet i hagen och fick sluta sina dagar. Sorgen var naturligtvis stor och flickan helt förtvivlad. Föräldrarna lovade en ny häst men dottern sa faktiskt nej. Hon var så trött på att vara beroende av föräldrarnas välvilja samtidigt som hon såklart var känslomässigt väldigt fäst vid sin häst och absolut inte ville förlora honom. Måste kännas som att man sitter i någon slags rävsax. När han nu dog så sorgligt så blev det ändå en väg ut från beroendet av någon annans välvilja och känslan av att hela tiden stå i tacksamhetsskuld.
För mig skulle det vara olidligt att inte kunna klara mig själv och dessutom en förutsättning för att jag faktiskt ska kunna åka på de tävlingar jag vill. Sen har jag såklart en underbart väluppfostrad häst. Hon hade fått den bästa grunden av sin uppfödare och var otroligt lätthanterad redan som treåring.  Väldigt tacksamt för mig. :-)



Hur gick då tävlingen. Hon började med att nästan kasta av mig utanför ridhuset då hon fick för sig att den vita skylten eventuellt tänkte äta upp henne. Hon brukar inte göra så så jag blev lite överrumplad..:-O När hon sen insåg att den var ofarlig marscherade hon in genom dörren utan att blinka.

Resultatmässigt blev det ingen succé utan vi hamnade någonstans i mitten på 64.5%. Men jag var så himla nöjd med Heddan som kändes väldigt ridbar och följsam genom hela programmet. En sak som jag tog med mig från Carl Hesters clinic var att tänka att hästen hela tiden ska vara i balans. Därav red jag extremt mycket halvhalter för att hela tiden balansera upp henne. Hon tar halvhalterna så himla bra numera, lite för bra emellanåt vilket gjorde att domaren tyckte hon var ojämn i bjudningen. Det var hon inte men jag kan förstå att det kunde se ut så, speciellt om jag blev kvar lite för länge i handen. Domaren kan inte göra så mycket mer än döma det hon ser såklart.

Jag var verkligen supernöjd när jag skrittade ut från banan och kände mig först ganska besviken över resultatet. Men nästa gång ska jag försöka tänka på att inte överdriva halvhalterna utan ha ett lite jämnare flyt genom programmet. Som kuriosa kan jag säga att jag red samma program för samma domare för fyra år sedan på 71%. (Känns ju som att det går framåt...not...:-)) Då visserligen på kandar som man kan fuska lite med och ge intryck av att hästen är mer eftergiven än den är. Hon gick nog bra då men tror inte bättre än igår då jag red på tränset.

Nästa år fyller Hedwig femton år och jag får emellanåt lite panik över att tiden bara flyr ifrån oss. Har en dröm om att kunna köpa ett föl eller unghäst och ha som påläggskalv. Detta är inget som jag ser som en självklar rättighet och jag har inte nämnt det för min man tidigare. Idag kände jag mig dock så himla ledsen över att jag ser att mitt hästliv så snabbt galopperar mot slutet och berättade vad jag tänkte och önskade. Då sa han bara att när vi renoverat klart huset och hittat där vi ska bo och vet hur mycket pengar vi kommer ha så är det väl ingen omöjlighet.  Plötsligt kändes allt så mycket bättre. Hedwig är så fräsch och fin och sannolikt har vi flera år kvar men  hon är ju inte sex år längre med hela livet framför sig. Jag vet exakt vem jag vill köpa föl eller unghäst av när det blir aktuellt. Hon har de absolut finaste hästarna jag vet. Jag är helt ointresserad av att någon ska försöka sälja på mig någon import eller något som någon annan gillar eller tycker jag ska ha. Om jag köper en till kommer jag själv välja häst, när och av vem.

Mest för att bara ha roligt

Både jag och Heddan var lite less på tävling. Eller kanske mest jag som då såklart överförde det på Heddan. Tröttnade också på att hela tiden ha pressen av att ha en tävlingsstart på gång. Tycker det lätt blir för mycket fokus på prestation och man sitter mest bara och försöker få till alla rörelser så bra som möjligt som ingår i det aktuella programmet. Tog därför ett tävlingsuppehåll. 

Min tränare har tagit ut Per Sandgaard några gånger i sommar och vi har varit med varje gång. Han släpper inte igenom någon utan lösgjordhet. Det är liksom ingen idé att tro att man ska göra några trix innan hästen verkligen är rund och loss. För mig blev det nästan som en lättnad. Förutom att rida ut i skogen är det i princip det enda jobbet jag gör med henne just nu. Att bara rida henne så rund och loss som möjligt. Märks tydligt att även Heddan är nöjd med det jobbet och känns mer och mer spänstig och elastisk. 

Förutom det lösgörande dressyrjobbet rider vi ut ofta. :-) Nästan alltid i sällskap av någon av mina goa stallkompisar.

 Dessutom kommer min duktiga equiterapeut ut en gång i månaden. Han går alltid igenom henne noga från topp till tå och böjer alla leder och klämmer igenom senor och ligament. Hon får alltid laser och akupunktur av honom också. Själv ger jag henne massage flera gånger i veckan plus biolight. Försöker verkligen jobba förebyggande. Jag har några tävlingar till i år och efter det funderar jag på att göra en vet check. Hon känns väldigt fräsch och fin men kan ju vara bra att göra en koll och eventuellt behandla om det skulle finnas något litet.

Dagens övning

Detta läsåret har jag kunnat lägga min arbetstid så att jag börjar senare på tisdagar. Helt otroligt skönt att kunna åka till stallet på morgonen innan jobbet.

Idag fokuserade vi på att kunna göra omställningar utan att bända upp ansiktet och ifrågasätta om jag hade svårt att bestämma mig åt vilket håll hon skulle ha ansiktet. Man gör inte saker i en hast med Heddan utan hon vill gärna se tre till fyra ansökningar först innan hon kan tänka sig att överväga någon form av förändring. Även om målet är att jag ska kunna göra omställningar utan problem i alla gångarter så har jag verkligen fått tagit det successivt. Första gången jag tränade för Paulinda någon gång i våras sa hon att jag skulle växla mellan höger och vänsterställning i alla gångarterna. Gick väl ok i skritten och traven men i galoppen bytte hon varje gång jag gjorde en omställning..

Under hela våren och sommaren har jag jobbat med detta och det är inte alls lika chockartat för henne  längre även om det självklart går bättre och lättare vissa dagar än andra. Iallafall så länge jag håller mig till trav och skritt. Om jag är ofin nog att göra samma sak sådär lite okontrollerat i galopp slutar det med att hon galopperar med ansiktet rakt upp i den fasta övertygelsen att matte har förlorat all vett och förnuft. Jag måste hela tiden ge henne möjlighet att upptäcka att hon kan utan att förlora balansen. Att rida henne med någonslags föreställning om att hon helt ska överlämna kontrollen till mig är meningslöst och det kommer aldrig ske. Tror det överhuvudtaget är svårare med ston och kanske ett skäl till att de flesta dressyrryttare väljer en valack istället. De verkar inte alls ha lika mycket egna synpunkter utan krånglar de verkar det mest bero på harighet som förhoppningsvis ger med sig med ålder och träning.

För att ändå komma åt samma sak utan att överrumpla henne eller sätta henne på pottan rider jag en 10-metersvolt i trav, vänder över ridbanan och rider en 10-metersvolt i andra varvet och sen vända över ridbanan igen, byta varv och 10-metersvolt etc. I galopp rider jag två 20-metersvolter som en åtta. Ett varv rättvänd och ett varv förvänd. Tanken är att jag allteftersom ska kunna minska volterna ju bärigare och mjukare hon hon blir i sidorna men det får ta lite tid. Red de här övningarna i morse och hon var verkligen duktig. Vill spjärna lite mer till vänster men med lite tålamod samt viktigt att jag inte blir brysk så spänner hon av mer och mer. Kan också säga att i skritten jobbar jag henne en bra stund med omställningar innan jag börjar trava och galoppera. Hon kan ju mycket "trix" men utan avspändhet och lösgjordhet blir det ingen direkt kvalitet på grejerna. Fuskade ju med kandaret i många år men har helt tappat intresset för att lösa problemen med skarpare betsling. Numera rids hon enbart på träns. Varierar bara genom att växla mellan två bett från Neue Schule-turtle top flex och turtle tactio samt att jag skiftar nosgrimma då och då. Har ju inga tävlingar inplanerade och det känns skönt att bara fokusera på enkla basics. Heddan känns helt klart mer tillfreds nu igen och jag längtar till nästa ridpass. :-)

Lite uppdateringar

Egentligen har det inte hänt så mycket förutom att jag tappade lite motivation i somras. Blev lite att det stod mig upp i halsen med att det aldrig är tillräckligt bra och alltid tjatas om mer av det ena o mindre av det andra. Tror även att jag överförde den känslan på Heddan för även hon har känts lite less på dressyrträningar och tävlingar. Att hålla på att träna och tävla dressyr kan ofta mest kännetecknas av en bekräftelse på att man misslyckas 99 gånger av 100. Det vet de flesta som är aktiva i sporten även om man kanske försöker ge sken av något annat.

För egen del började jag tvivla på min egen häst och kände som att hon egentligen inte dög som dressyrhäst. Att det som gör henne till den hon är gör henne till en dålig dressyrhäst. Hon är ett självklart ledarsto med alla de egenskaper som krävs till det. Det innebär att hon är modig, har stor integritet, vill ha kontroll och gärna tar egna initiativ. Egenskaper som gör henne helt fantastisk i den roll hon föddes till men som ställer till problem när vi människor vill pressa in henne i en annan mall. En mall som bättre passar våra syften. Därför tillskriver vi henne egenskaper som är mer negativa när vi misslyckas med att nå hela vägen fram. Tror det har gjort att jag nästan blev lite äcklad av hela dressyrgrejen. Så lätt att man glömmer hur mycket hon har ställt upp på. Utan tvekan går hon först i skogen, åkt på terrängträningar och hoppat allt vi presenterat för henne, hoppat lättare hoppbanor utan knussel, jag har kunnat åka på allt möjligt med henne inklusive tävlingar helt själv utan att hon krånglat. Hon är så helt otroligt bussig och okomplicerad i allt sånt. Håller aldrig på och larvar sig på tävlingsplatser eller tävlingsbanor.

Vet när jag köpte henne att jag hade någonslags vision om att kanske kunna tävla msvB. Ja herregud, det har hon ju verkligen uppfyllt med råge. Blir lätt att man glömmer bort att hästen faktiskt har ställt upp på alla de mål som jag en gång satte upp.

Jag kommer såklart fortsätta träna och tävla henne och se om vi kan komma längre. Gör vi det så är det roligt såklart men jag känner mig tveksam till hur mycket man ska forcera bara för att förverkliga sig själv och sitt ego. Det är många som har sagt att hon egentligen inte har några begränsningar. Kanske inte fysiskt men om det verkligen ligger i hennes natur att släppa så mycket på sin egenkontroll är tveksamt.

För en stund glömde jag bort att hon är en av det vänligaste själar jag mött och en helt fantastisk individ som delat så många år med mig. Hon kommer förmodligen fortsätta ställa upp för mig, om jag gör mig förtjänt av det.

Smarta lösningar

Ett skäl till att jag gillar PS-tränsen är att det är väldigt enkelt att byta delar. 

Köpte ett youngster revolution förra hösten med remontnosgrimma.

Därefter tillkom en high jumpnosgrimma

Och senaste är en high jump med aachen.

Den sista köpte jag eftersom hon fått lite fukteksem efter grimman och då kliat upp fula sår. Hon hade precis samma sak för två år sedan och det är lite pyssel för att få det att läka. Först och främst får inget ligga emot så då var denna nosgrimma perfekt. Sen är det på med zinkpasta för att få det att torka ut.

Nosgrimman fick jag tag i helt obetydligt använd och i princip i nyskick!

Så med dessa tre nosgrimmorna samt mina fyra olika pannband kan jag lätt variera tränset efter behov.:-) Det är extremt lätt att byta grejorna och man behöver aldrig plocka isär hela tränset. Jag älskar smarta lösningar och Heddan verkar trivas lika bra på alla tre! Tummen upp säger jag bara för smarta lösningar.:-)

Lösgjordhet

Försöker att uppdatera en tredje gång..vet inte riktigt varför bloggen inte vill samarbeta med mig idag..

Lösgjordhet är iallafall ledordet just nu och i princip det enda vi jobbar med.

Per S var ut till oss och hade träningar förra veckan och kära nån..han ser direkt vad grundproblemet ligger och ingen idé att tro att man ska slippa undan. Men bra, konkreta råd och övningar hur jag ska arbeta henne för att komma tillrätta med problemet fick jag.

Även gårdagens ordinarie träning ägnades åt detta och hon har blivit mycket bättre bara under denna vecka. Hon är duktig och kämpar på (jag med så svetten rinner) och blir inte sur eller upprörd. Svårast är vänster varv och jag får henne inte riktigt lika rund och fin där som i höger varv ännu men klart mycket bättre än för en vecka sedan. 

Planerar att ta mer hjälp av Per några gånger under sommaren för att komma vidare. Det är tufft och slitigt och inte jättekul men alldeles förfärligt nyttigt. :-))

Men Heddan plågas inte enbart på dressyrbanan utan det blir även lite klättring och skrittrundor

Fin och ganska brant skogsbacke har vi som vi brukar klättra uppför fyra gånger.

Mysigt med lite skogsmiljö

Bästa sällskapet i form av Eros och Tindra. :-)

Nästa helg tänker jag dock roa mig med att åka till Falsterbo tillsammans med min mamma. Då blir det även några dagar helledigt för Heddan som alldeles säkert inte kommer deppa i sin gräshage. :-)