Igår åkte jag till Mariefred och tävlade. Som vanligt fascineras jag över hur i princip alla har en hel stab med assistenter med sig. En som leder hästen, någon annan som sätter på skydd, en tredje sadlar etc. Ryttaren själv gör i princip inget annat än kliver upp på den framställda pallen o hoppar upp i sadeln. Jag har själv sällskap ibland av mina goda vän Mona och självklart är det både roligare och enklare med någon som kan ge en handräckning men jag klarar mig också helt utmärkt på egen hand. Alla förberedelser fixar jag själv. Hästen badar och knoppar jag själv. Bilen packar jag själv, släpet kopplar jag på själv. Hästen lastar och lastar jag ur själv.
Vet att det är ett känsligt område men ibland undrar jag hur "snällt" det egentligen är att som förälder serva, betala, köra och fixa allt för sina vuxna barn. Har en bekant som levde så tills hon var 27 år. Då bröt hästen mycket olyckligt benet i hagen och fick sluta sina dagar. Sorgen var naturligtvis stor och flickan helt förtvivlad. Föräldrarna lovade en ny häst men dottern sa faktiskt nej. Hon var så trött på att vara beroende av föräldrarnas välvilja samtidigt som hon såklart var känslomässigt väldigt fäst vid sin häst och absolut inte ville förlora honom. Måste kännas som att man sitter i någon slags rävsax. När han nu dog så sorgligt så blev det ändå en väg ut från beroendet av någon annans välvilja och känslan av att hela tiden stå i tacksamhetsskuld.
För mig skulle det vara olidligt att inte kunna klara mig själv och dessutom en förutsättning för att jag faktiskt ska kunna åka på de tävlingar jag vill. Sen har jag såklart en underbart väluppfostrad häst. Hon hade fått den bästa grunden av sin uppfödare och var otroligt lätthanterad redan som treåring. Väldigt tacksamt för mig. :-)
Hur gick då tävlingen. Hon började med att nästan kasta av mig utanför ridhuset då hon fick för sig att den vita skylten eventuellt tänkte äta upp henne. Hon brukar inte göra så så jag blev lite överrumplad..:-O När hon sen insåg att den var ofarlig marscherade hon in genom dörren utan att blinka.
Resultatmässigt blev det ingen succé utan vi hamnade någonstans i mitten på 64.5%. Men jag var så himla nöjd med Heddan som kändes väldigt ridbar och följsam genom hela programmet. En sak som jag tog med mig från Carl Hesters clinic var att tänka att hästen hela tiden ska vara i balans. Därav red jag extremt mycket halvhalter för att hela tiden balansera upp henne. Hon tar halvhalterna så himla bra numera, lite för bra emellanåt vilket gjorde att domaren tyckte hon var ojämn i bjudningen. Det var hon inte men jag kan förstå att det kunde se ut så, speciellt om jag blev kvar lite för länge i handen. Domaren kan inte göra så mycket mer än döma det hon ser såklart.
Jag var verkligen supernöjd när jag skrittade ut från banan och kände mig först ganska besviken över resultatet. Men nästa gång ska jag försöka tänka på att inte överdriva halvhalterna utan ha ett lite jämnare flyt genom programmet. Som kuriosa kan jag säga att jag red samma program för samma domare för fyra år sedan på 71%. (Känns ju som att det går framåt...not...:-)) Då visserligen på kandar som man kan fuska lite med och ge intryck av att hästen är mer eftergiven än den är. Hon gick nog bra då men tror inte bättre än igår då jag red på tränset.
Nästa år fyller Hedwig femton år och jag får emellanåt lite panik över att tiden bara flyr ifrån oss. Har en dröm om att kunna köpa ett föl eller unghäst och ha som påläggskalv. Detta är inget som jag ser som en självklar rättighet och jag har inte nämnt det för min man tidigare. Idag kände jag mig dock så himla ledsen över att jag ser att mitt hästliv så snabbt galopperar mot slutet och berättade vad jag tänkte och önskade. Då sa han bara att när vi renoverat klart huset och hittat där vi ska bo och vet hur mycket pengar vi kommer ha så är det väl ingen omöjlighet. Plötsligt kändes allt så mycket bättre. Hedwig är så fräsch och fin och sannolikt har vi flera år kvar men hon är ju inte sex år längre med hela livet framför sig. Jag vet exakt vem jag vill köpa föl eller unghäst av när det blir aktuellt. Hon har de absolut finaste hästarna jag vet. Jag är helt ointresserad av att någon ska försöka sälja på mig någon import eller något som någon annan gillar eller tycker jag ska ha. Om jag köper en till kommer jag själv välja häst, när och av vem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar