Speed controlx2 eller short step hell och tankar om detta

Förutom den verkligt intressanta och matnyttiga clinicen med Edvard Gaal som Marie-Louise skickade till mig https://www.youtube.com/watch?v=j2S6c7NyI5c  (flera delar)läste jag även denna artikel om Kyra Kyrklunds träningsfilosofi.
http://dressagetoday.com/article/kyrklund_smaller_steps_030910-12392
Min tränare är uppenbarligen mycket inspirerad av Gaal då jag känner igen många övningar från våra träningar och det Kyra skriver om är mycket av vad jag pysslat med hemmavid senaste månaderna.

Att det ligger i människans natur att vi älskar att ha rätt är nog ingen nyhet för de flesta och de flesta av oss jobbar hårt (och offrar tyvärr ibland mycket) för att bevisa för vår omgivning att vi har det. Vi ryttare är inget undantag utan vill alltid få bekräftat att vi är på rätt spår (annars talar vi om det för alla som ids lyssna att vi faktiskt är det..)

För Heddans och min del finns det säkert vissa som skulle kunna ha åsikter om vilket spår vi är inne på. Nån kanske säger fel, nån kanske säger rätt och nån kanske rent av säger inget spår alls.

 En sak är dock säker att utan "speed control" så kommer vi aldrig komma vidare. Båda dessa proffs understryker vikten av att verkligen kunna kontrollera varje steg och att man måste backa tillbaka så fort man tappar kontrollen och balansen. För min del så får jag bekräftat att det jobb jag gjort med Heddan innan hennes korta vila är precis det hon behöver.
Så vi fortsätter pilla med detta ganska simpla jobb som  får så överraskande positiva resultat.

För även jag mår ju lite bättre när jag får bekräftat att jag är på "rätt" spår.

Att jag älskar bling är ingen nyhet för det som känner mig väl och Maggan var snäll och piggade upp mig häromdagen med en fin,blingad nummerlapp. Blir fint till vårens tävlingar!

Dessutom fick jag mina nya sporrar idag och de kan omöjligtvis ge skav så jag känner mig väldigt nöjd med det. Väldigt fina!

Legat på latsidan

Det kan man iallafall säga att Hedwig har gjort sen senaste tävlingen. Hon har inte gjort så väldigt många knop och jag har även passat på att blistra bakknäna när hon ändå tagit det lugnt.

Det är inte så att hon står helt utan jag rider henne men utan samling. När man har blistrat knäna ska man inte rida böjda spår eller samla dem på ca en vecka. Jag behöver väl knappt skriva att Hedwig är rätt nöjd med det upplägget.

När hon har vilat ett tag kan jag helt ärligt säga att första känslan när man ska börja arbeta henne är att man med viss tvekan undrar om hon ens är utbildad LB. Hon är ju ett sto och någon sa vid något tillfälle att en valack fortsätter man där man slutade sist medan med ett sto börjar du om varje pass. Såklart en sanning med viss modifikation och det kan säkert även vara tvärtom beroende på individ men i Hedwigs fall är det en klockren beskrivning.Visserligen går det numera ganska snabbt att få tillbaka henne till en variant av hyfsat välutbildad häst och hon brukar vara fin att rida igen efter några dagars jobb men det finns stunder när jag tänker. Nä, jag orkar inte..att nästan jämt vara tvungen att börja om och börja om kan ibland kännas lite tröstlöst.
När jag ser henne från backen ser jag ju att hon egentligen har riktigt bra, och faktiskt bättre grundgångarter en många andra hästar som kommit mycket längre i sin utbildning än vad hon har gjort. Men kombinationen att hon är så ranghög, intelligent och inte så väldigt benägen att ta i mer än nödvändigt gör det ganska tufft.

Men sen är ju de där stunderna när hon plötsligt gör perfekta, spikraka luftiga seriebyten, trampar med superfin takt, gör en travökning som ger känslan av att flyga, känns helt mjuk, spänstig och reglerbar överlag. Då vaknar hoppet igen och man tragglar vidare. Och för att vara rättvis så kommer de stunderna mer och mer ofta nu för tiden.
Sen är det också upp till mig att antingen lyssna på den/de som hela tiden vill klanka ner på hennes svagheter eller på den/de som ser hennes kvaliteter och potential. Lätt att fastna i det negativa tankarna tyvärr.
Ljuspunkterna finns dock! En god vän till mig som tidigare tävlat internationell fälttävlan hör till skaran som ser hennes potential och allt som oftast ger mig bra tips och råd. Senast idag skickade hon en länk från en clinic med Edward Gaal där han går igenom hur han arbetar med sina hästar från ung till färdig GP-häst. Jag har tittat på den och tänkt att ja, nu ska jag fan lägga fokus på det här jobbet över vintern!
Så tack för den inspirationen Marie-Loise. :-) Motivationen börjar komma tillbaka!


I övrigt lyckades jag till min skam och häpnad göra sporrhåll på högersidan och detta hör verkligen inte till vanligheterna. V et att hon fick skav en gång för flera år sedan och då bytte jag till sporrar med rundtrissor. Efter det har det aldrig varit några problem tills nu då. Hon var visserligen ganska nyklippt om det nu kan vara en bidragande orsak. I fortsättningen tänkte jag  lämna en liten ruta vid skänkelläget som lite extra skydd. Dessutom har jag beställt ett par sporrar med en rullande kula som tydligen är väldigt mild.

Någon hade inte gjort sitt jobb

Maggan fick tydligen en föreläsning och uppläxning som hette duga i morse när hon äntrade stallet.  Det var allt från hänsynslösa, inkompetenta hästägare, till sena stallslavar som borde ha varit där minst trettio minuter tidigare.

Stackars Maggan var naturligtvis lätt frågande till detta men insåg efter en stund att  Hedwigs matte inte hade laddat höautmaten korrekt vilket inneburit att frukosthöet inte hade ramlat ner när det skulle. Hedwigs utläggning om detta hade tydligt varit  lång och förmodligen ganska tröttsam att lyssna på.
Nåväl, idag har jag laddat automaterna med korrekta kakor som borde ramla ner punktligt så madam blir serverad på utsatt tid...

I övrigt har veckan inte inneburit några direkta ansträngande övningar för Heddan. Hon har skrittat i skogen, blivit dubbellongerad, fått knata upp och ner för klätterbacken samt skrittad ännu mer i skogen. Idag var det dock tveksamt om någon hade kallat det skritt eftersom det mest handlade om att taktskritta, glo och smyga förbi snötäckta stenar och andra obehagliga saker i skogen, kasta sig över diken med tigersprång samt någon variant av ökad trav istället för lite lätt jogg.

Imorgon funderar jag faktiskt på att skritta över till Borgs och låta henne få några varv på galoppbanan. Frågan är bara hur jag sedan ska ta mig tillbaka hem sen utan att riskera livhanken. Heddan brukar tycka att det är väldans upplivande att galoppera på galoppbanan och ser heller inga hinder att fortsätta galoppera genom skogen hem. Själv är jag inte helt övertygad om att det är lämpligt med tanke på det lite väl kuperade underlaget.

Riktigt skönt iallafall att se henne på tömmen och jag kunde konstatera att hon ser väldigt fräsch och spänstig ut.

Sammanfattning av tävlingsåret

Nedan har jag skrivit en sammanfattning av det här årets tävlingsresultat och när jag tittar på det så blir det tydligt varför man som dressyrryttare oftast ser ut så här efter efter en tävling:

1.Katrineholm 25/1 MsvB4, 62.82% plac 11 av 20
2.Södertälje 15/2 MsvB2,  63.14% plac 19 av 40
3.Föreningen Mantorp  8/3 MsvB5,  58.77% plac 13 av 13
4.Gnesta Ridklubb 15/6 MsvB4 ,  65,87% plac 2 av 31 
5.Mariefred 4/7 MsvA ,51.97% plac 33 av 33
6.Mariefred 5/7 MsvB4,  59.67%  plac 17 av 21
7. Gripen 1/8 MsvB2,  64.53% plac 4 av 29
8. Gripen 2/8 MsvB4 ,  63.8% plac 7 av 26
9-Gripen 3/8 MsvB4,  63.91% plac 10 av 24
10. Västra Sörmland 16/8 MsvB5, d 65,4% plac 4 av 18
11. Skärlunda 6/9 MsvB4, 59.02% plac 14 av 19
12,Botkyrka 5/10 MsvB2, 58,14% plac  24 av 27
13, Nyköping 12/10 MsvB4,  67.17% plac 6 av 17
14, Enköping 1/11 MsvB5,  56.02% plac 19 av 23

Tävlingen i Mantorp och i Botkyrka tyckte jag själv gick riktigt dåligt (och självklart MsvAn som jag bara testade och där vi hoppade över några rörelser)  medan jag i ärlighetens namn inte på något sätt kan säga vilka av de övriga ritterna var bättre eller sämre. När jag har skrittat ut har jag allt som oftast varit nöjd med henne men inte haft en aning om, om det varit ganska ok eller ganska dåligt.
Det som är lite lustigt är att trots att hon förmodligen gått ganska likvärdigt, iaf på sommarens tävlingar, så har hon antingen varit placerad eller hamnat bland de sista i klassen.
Jag kan inte heller säga eller avgöra vilken av domarna som har mest rätt, de som sågar oss eller de som tycker vi är ett ganska trevligt ekipage. En bekant till mig tror att det beror på att Hedwig är en svårbedömd häst. Jag har som sagt inte en aning.

Hur det nu än är med den saken är Hedwig den enda häst jag har och jag älskar verkligen att rida henne och bara vara med henne. Jag känner mig i princip alltid glad efter ett pass oavsett om vi ridit ut, hoppat lite, ridit ett dressyrpass eller varit iväg på någon träning. Vi har de förutsättningar vi har och jag kan bara försöka göra det bästa av det. Med största sannolikhet kommer det även vara så fortsättningsvis att vissa domare gillar oss mer och andra mindre. Största glädjen jag har med henne har egentligen väldigt lite med tävling att göra utan det är att få uppleva den speciella relationen man får med en häst som man har haft så många år som jag har haft Hedwig nu. Jag hoppas på minst lika många år till.

Två steg fram..fem steg bak

Ja ungefär så känns det ju efter gårdagens tävling.
Inte alls så att jag är missnöjd med Heddans insats, snarare tvärt om. Förutom att hon missade serien helt så tycker jag att hon gjorde flera grejer bra.
Men detta är en märklig sport och det kan ibland vara svårt att fatta vad det är domaren vill ha. Att tävla i hoppning är ju enklare på det viset att den som är felfri och snabbast runt vinner. Inga konstigheter med det.

Jag har ridit för den domaren två gånger tidigare och blivit lika sågad varje gång så att det är iofs uppenbart att hon varken gillar min häst eller min ridning. Även om jag hade sett i proppen att hon skulle döma någon av klasserna så visste jag inte att hon skulle döma min klass förrän ryttarmeddelandet kom ut och då hade jag redan betalt avgiften. Egentligen gillar jag verkligen tävlingsplatsen och själva tävlingen var också välarrangerad. Det var därför jag valde att trots allt åka när jag ändå hade betalat och hästen var ju pigg och kry. Men hade det stått i proppen vem som skulle döma klassen hade jag aldrig anmält. Det kan eventuellt ha varit taktik från tävlingsarrangören eftersom deltagarantalet sjönk från fyrtio anmälda när ryttarmeddelandet kom ut till tjugotre startande. Tror många faktiskt strök sig när de såg vem som skulle döma. Med facit i handen så skulle jag också ha gjort det.

Nu brukar jag inte vara grinig med vem som dömer utan oftast ha inställningen att ok, då får jag se till att rida bättre nästa gång om det har gått dåligt. Det brukar löna sig och två domare som inte har varit jätteimponerade av oss tidigare har haft oss placerade flera gånger i sommar. Men i det är fallet känns det bara idiotiskt att ens försöka någon mer gång.

Nu är det iallafall färdigtävlat för den här säsongen och det känns rätt skönt. Heddan ska få ta det lugnt en vecka och mest bara bli ompysslad plus lite skogsridning och tömkörning.

Eventuellt åker jag och gör en vetkoll på henne plus att jag nog ska ta och blistra bakknäna på henne. Sen tar vi vintern på oss att stärka galoppen ännu mer och befästa alla rörelser i msvA.

Film från tävlingen

Två steg fram

Känner att jag måste hänge mig åt ett lättare skrytinlägg. Det är inte så att Spjärn-Heddan har sagt upp sig helt o hållet men hon verkar mer eller mindre lysa helt med sin frånvaro i både skritten och traven. Känns som att jag fått en helt annan häst i dessa gångarter. Så mjuk och spänstig att jag har svårt att fatta hur det är möjligt.
Förhoppningsvis ska även galoppen komma ikapp men här har vi fortfarande massor kvar att jobba med. I synnerhet när det handlar om vilket tempo som gäller..Halvhalter tills jag blir blå i synen och förhoppningsvis så går iallafall vart tredje igenom..
Förändringen har kommit under de sista två månader och jag är helt säker på att det är kombinationen av skrittjobbet och biolighten som har gjort det.

På lördag är det tänkt att jag ska rida årets sista tävling. Domaren är av den strängare sorten och jag verkar få en ganska tidig start. Känner mig kanske inte så jättehågad men som Maggan sa, ta det som en programridning. Jag får göra det och satsa på att göra ett så bra travprogram som möjligt och sen förhoppningsvis inte skena genom galopprogramet.. :-))

Jag planerar att ta vintern på mig att få galoppen lika fin som traven och förhoppningsvis ska jag kunna äntra tävlingsbanorna iförd min snygga frack till våren.

Men tanke på att det är Halloween och  med förra helgens fladdrande plastband i  färskt minne har jag förbjudit Hedwig att gå på denna film.

Tror inte det skulle vara bra för vare sig hennes eller mina nerver..

Carl Hester =Inspiration

Nu har jag förvisso sedan länge passerat stadiet när man har idoler och dylikt men finns det en person som jag älskar att se och lyssna på när han håller träningar så är det Carl Hester. Köpte till och med serien "At home with Carl Hester" som jag sett några gånger.

Tror det är hela hans avspända förhållningssätt samt fantastiska humor som gör det till ett rent nöje att lyssna på honom. Är det någon som jag verkligen, verkligen skulle vilja träna för någon gång i livet så är det honom.:-)

En clinic som jagt gärna hade sett är den som han och Charlotte Dujardin höll nere i Odensee alldeles nyligen.

Har hittat ett litet klipp på en intervju innan clinicen och även ett längre inslag från själva clinicen. Behöver väl inte säga att jag hade otroligt stor behållning av båda!
Intervju
Clinic

När man håller på med dressyr så är det alltid så himla gravallvarligt många gånger och jag tycker verkligen att det kan kännas dötrist. Det är nog en stor anledning till att jag gillar min tränare  så mycket för även om vi lägger mycket fokus på seriös träning så garvar vi mycket också och vi kan båda se det komiska i det mesta.

Banan hemma hade torkat upp bra så jag kunde rida ett lösgörande pass idag. Vet inte om Heddans krumbuktsprång igår när hon skickade sin matte all världens väg lösgjorde henne ordentligt men hon var häpnandväckande mjuk idag. Hade bara vanligt träns men hon kändes som en elastisk, mjuk gummiboll. Lovley!