Veterinärbesök och lite funderingar

Hedwigs sår verkade läka väldigt bra med hjälp av iosolinet men tyvärr vände det igen förra helgen och benet blev svullet samt att hon var otroligt irriterad. Stod hela tiden och sparkade med bakbenet och om hon fick tillfälle så bet hon även i det vilket gjorde att hon bet upp nya sår. När svullnanden kom tillbaka kontaktade jag veterinär som tyckte jag skulle avvakta lite till.
Jag har haft henne lindad hela tiden men testade en dag när hon verkade lugnare att låta benet lufta sig. Kan säga att jag stod och grät när jag såg vad hon hade gjort med benet när ingen sett. Till råga på allt hade hon förmodligen trampat på något vasst eller hårt ute då hon plötsligt var väldigt halt på ena frambenet och hade puls.
Min hovslagare kom ut och tog av skon och hittade två små stengallor plus att hon var väldigt varm i sulan. Så på med skon igen men inga sömmar vid området där stengallorna satt. Hon ömmar fortfarande och det tar nog ett par dagar innan dessa "blåmärken" försvinner.

Dagen efter ringde jag min tränare och pratade om såren. Hon råkade då befinna sig på Hölökliniken och gick och frågade sin veterinär där vad han trodde. Hans teori var att eventuellt behövde såret skäras upp igen för att skapa nya sårkanter som då skulle sys med ett  eller ett par stygn. Fick tid till nästa fredag. När jag lagt på kände jag att jag inte stod ut med att hon skulle få ha det så jobbigt en vecka till så jag skickade en fråga till min ordinarie veterinär om jag inte kunde få komma förbi eftersom det förvärrats såpass mycket. Så trots att han både var sjuk och just nu jobbar i princip dygnet runt med fölningar o seminering av ston så sa han att jag kunde svänga förbi på kvällen.
Efter att ha tittat på det konstaterade han att det kommer bli en evighetsprocess utan antibiotika och risken är stor att det blir kronisk lymfangit. Så nu är det hippotrim i 10 dagar som gäller.

Hon fick första dosen nu på kvällen och det som hamnade vid sidan av munnen och sprutan samlade jag ihop och smorde direkt på benet och lindade därefter. Efter någon timme stod hon helt stilla utan att sparka, knaprade nöjt på några höstrån samt spanade ut genom sitt öppna fönster med jämna mellanrum.
Jag hoppas nu verkligen att det ska läka ut helt och hållet. Tycker så synd om henne när man ser hur frustrerad hon är.
Tävlingen på söndag har jag såklart fått stryka mig ifrån men viktigast är att Heddan blir frisk. Tävlingar kommer det hela tiden nya.

Jag läser inte många bloggar eftersom de flesta ändå mest handlar om att berätta för allt och alla om hur bra eller förträfflig man är men denna bloggen tittar jag in på då och då.
http://ninasrader.se/

En synnerligen begåvad tjej som på väldigt kort tid verkligen gjort underverk med sin häst. Självklart tillsammans med sin duktiga tränare men hon har även klivit utanför sin egen sfär och tagit hjälp av en westernryttare och tränare. Han har tagit fram ett  schema för hur hon ska jobba hästen i skritt och aldrig gå vidare förrän den känns mjuk och loss och jämn på båda tyglarna. Framför allt har hon fått väldigt bra hjälp med att lossa bogarna.
För mig är detta väldigt intressant eftersom jag i perioder jobbat Heddan väldigt mycket i skritt och hon då har blivit förvånansvärt mjuk och loss. Tex  ägnade jag nästan en hel framridning till detta och gick sen in och gjorde det bästa resultatet någonsin med 71% i en msvB2. Min teori är att hon förmodligen då var loss och fin i kroppen men inte alls trött.

Min plan är i alla fall att kontakta den här westerntränaren och åka dit med Hedwig. Tror att det kan ge ett väldigt bra komplement till den ordinarie träningen och varför inte ta till sig metoder från andra discipliner som kan bidra till en mer gymnastiserad och lösgjord häst. :-)
Som kuriosa kan tilläggas att Hedwig faktiskt är inriden av en westernryttare. :-)

Träning=energikick

Efter uppvärmningen idag som bestod av ganska lång skritt, både på långa tyglar och arbete, lätt jogg i trav i rund, låg form samt trav och galoppövergångar med sidoförflyttning i övergången galopp-trav
 tittade vi lite på skolorna ur B4:an  samt galoppvägarna.
Skolorna gjorde hon väldigt fint och jag behövde bara göra om högerslutan eftersom jag red en slarvig väg första vändan. Efter en skrittpaus där jag gjorde några skrittpiruetter, halter och ryggningar bestämde vi oss för att jag skulle testa galoppvägen också.
Min kommentar var: " Vi testar o ser hur lång hon blir...:-))" Men inte då..hon höll ihop sig hur fint som helst och alla byten var spikraka och jättefina!
De enkla bytena gjorde vi om några gånger eftersom hon har en tendens att "hugga lite" i övergången ner till skritt. Men vi avslutade med två välbalanserade byten utan spänning.

Nästa helg är det dags för tävling igen och min plan är att bara rida igenom programmet och försöka göra det så okomplicerat som möjligt. :-)

 Heddan är taggad för lite jobb!

Vågar man hoppas på silver

Hedwig fick ett sår på vänster bak för snart två månader sedan. Efter en vecka hade det läkt ganska bra men under en uteritt rev hon tyvärr upp det ganska illa igen. Förmodligen pga av skydden hade vridit sig. Nu blev det liksom en ganska stor flik som hade dragits upp och med detta har jag krånglat i vad som känns som en evighet. Benet har varit svullet och även huden runt omkring har varit öm och irriterad. Huden har naturligtvis behövts luftas och jag har testat att låta henne stå utan lindor men då har Hedwig istället valt att gnaga på benet så att hon har fått nya sår plus att hon även bitit hål på det ursprungliga såret igen.

Jag hade hört talas om Manuka honung som tydligen är bakteriedödande och som har visat sig vara väldigt effektiv. Tyvärr var den slut i alla hälsokostaffärer jag besökte men fick tipset på det ena stället att i stället prova Ionosil, silvervatten.
Och jag är verkligen otroligt imponerad hittills. Det finns ingen svullnad kvar i benet, klådan verkar borta och såren ser, peppar peppar ut att läka väldigt fint nu.
Vore väldigt intressant att höra om någon annan har erfarenhet av detta.
Här kan man läsa mer: http://www.ion-silver.com/silver.htm

Jag kommer så klart att skriva här om hur det går men det verkar som sagt vara väldigt effektivt. Och man är ju alltid tacksam när man slipper använda antibiotika!

Första träningen på ett tag

Idag var jag iväg och tränade för första gången på ca 1½ månad. Egentligen kanske det inte var en regelrätt träning utan jag vill rida ett lättare pass med tränarens ögon på mig. Mest för att stämma av hur hon tyckte hon såg ut och rörde sig. Hedwig kändes iallafall fräsch och fin och vi fokuserade mest på lösgörande arbete. Två saker som jag tycker visar att hon mår bra i kroppen just nu är att hon inte håller på och byter fram och tillbaka i galoppen innan hon är helt uppvärmd samt att när jag väl red bytena så var de på hjälpen, helt raka och mjuka utan något studs eller liknande. Jag gjorde bara två byten eftersom de blev bra båda två och då fanns det ingen anledning att tjata mer om dem. Dessutom är hon superpigg och väldigt energisk. Fick sitta o wohoa en hel del för att dämpa hennes framfart något. :-) Men man blir ju varm och glad i hjärtat när man ser den där härliga, välvda halsen framför sig o glada spetsade öron.

Idag var även första gången som jag kopplade på släpet på nya bilen och vad kan man säga..I love my subaru legacy!

 Kände inte ens att jag hade släpet påkopplat.
Väldigt skönt att ha en så stark, bra fyrhjulsdriven bil när min ögonsten ska dras runt på vägarna. :-)

Hedwig har bara arbetats väldigt lätt under en längre period blandat med en hel del vilodagar. Först och främst såklart pga att hon hade en väldigt liten böjprovsreaktion men även pga att jag tog en tur ner till Skåne där jag hälsade på en av mina käraste vänner. Så mycket prat och skratt, Förutom att jag egentligen var väldigt sjuk då jag av någon anledning drabbats av förkylningen från helvetet, var det tre underbara dagar som gav jag mig massvis med både energi och glädje. Supersnälla Sandra tog hand om Heddan när jag var borta som tack för att hon fick låna mitt släp när hon skulle hämta sin nya häst. :-)
Alltid bra när man kan hjälpa varandra tycker jag.

Jag har anmält till en del tävlingar framöver och eftersom Heddan börjar kännas såpass fin igen börjar även lite mer tävlingsmotivation återvända, 

Både hon och Bonsay har nu även fått sina fina maskots som sitter på tävlingsgrimmorna. Vet inte riktigt vilken av dem som är sötast! Bonsays lilla lejon visade sig även vara utrustad med små fina vingar så förutom att den kommer göra honom modig som ett lejon på tävlingsbanan kommer den även ge honom vingar under hovarna så han kommer flyga fram i programmen nu! Heddans lilla lamm är dekorerad med små söta blommor och passar henne perfekt. Hon är ju mattes sötaste lilla älsklingshäst! :-))

Fallit för trenden

Jo det har jag gjort och därför beställt ett litet gosedjur som ska sitta på Hedwigs tävlingsgrimma.
Hon är ju en av de snällaste hästar jag känner så därför blev det ett litet gulligt lamm som får sitta på hennes. :-)

Även hennes favoritstallkompis ska få en present  och för att han ska fortsätta vara lika modig och duktig på tävlingsbanan som han varit hittills så får han ett litet lejon.

Pigg o glad häst

Idag böjde vi vänster bak igen och denna gång brydde hon sig inte alls och visade heller ingen reaktion när jag sprang med henne.
Vi har ägnat 10 dagar åt att skritta i skogen och Hedwig har regelbundet kommit med förslag om vi inte borde öka tempot lite mer..

Så idag blev hon väldigt belåten över att vi faktiskt travade några korta sträckor när vi var ute samt tog två varv på ridbanan i trav. Vi kommer nu trappa upp lite successivt men det samlande arbetet får såklart vänta några veckor och så även sidvärtsrörelser.

Tror det är viktigt att försöka komma ihåg att kanske inte träna på samma sak två dagar på raken, iaf inte när det handlar om saker som är mer krävande.

Jag har anmält till några tävlingar i slutet på maj men i dagsläget kan jag inte påstå att jag har ett jättesug efter att tävla. Men det kanske kommer. Vi får se. Det kan ju även hänga ihop med att Heddan inte har verkat 100%  och har hon känt av sitt bakknä så är det ju inte så konstigt.

Liten vetcheck och tuppkam

När man haft en häst så länge som jag har haft Hedwig lär man känna dem mer eller mindre utan och innan. Jag brukar säga att vi mer eller mindre är som ett gammalt gift par. :-)
Sen knappt två månader tillbaka har jag haft en vag känsla av att något inte stämmer riktigt. Detta har inte synts för blotta ögat men har mer varit en känsla när jag sitter på.
De som själva har häst eller hund /katt också för den delen förstår nog vad jag menar att det oftast kan räcka med att jag står bredvid henne så känner jag ganska väl om hon mår bra i kroppen eller om något stör henne. Låter kanske flummigt men egentligen är det inte det utan kan bara handla om en liten nyans i hennes kroppshållning, blick, hur hon står med benen eller håller huvudet.

Jag har iallafall haft en liten gnagande känsla ett tag nu och bestämde mig för att ringa min veterinär för att om inte annat kunna utesluta eventuella problem. Vi åkte dit i onsdags förra veckan och hon var helt ren på böjt spår och rakt fram på hårt underlag. Däremot lyckades han provocera fram en halv grad när vi böjde vänster bakknä. Hon var dessutom märkbart störd när han böjde och försökte skaka loss honom från benet..

I normala fall brukar hon inte blinka när vi böjer lederna utan brukar hjälpsamt lyfta varje ben i tur o ordning och så också denna gång men gillade inte att böja vänster bak högt. Det känns ändå skönt att vi faktiskt hittade något och det bekräftade även mina misstankar om var problemet kom ifrån. Behandlingen bestod i tuppkam i leden, dock ingen kortison, samt metacam i 10 dagar. Nu ska vi bara skritta i 10 dagar ca 30-40 minuter rakt fram plus lite upp och lite ner. Har en perfekt runda att skritta i skogen som tar ca 35 minuter. Tänkte variera mig genom att rida den från olika håll.

Red första gången igår på en vecka och hon är väldigt pigg och taggad men som tur är så underbart snäll och väluppfostrad så hon hittar inte på några dumheter. Förhoppningsvis så kommer denna lilla vila och behandling gör susen för att få henne 100% igen.

Enligt veterinären hade de flesta fortsatt att rida och inte känt av det lilla motstånd som fanns så jag är glad att jag ändå lyssnade på min inre röst som pockade på att något inte stämde. Jag vill ju ha kvar min häst många år till!

Tänkte faktiskt på det häromdagen, att om jag skulle få möjlighet att köpa henne igen som 3-åring så skulle jag tveklöst göra det igen alla dagar i veckan. (Möjligen skulle hon kunna tänkas konkurreras ut av AR Dressyrs Fatilia e.Totilas u. Florestan :-)) ) En ljuvlig unghäst, uppfödd på bästa tänkbara sätt med den finaste mentalitet man kan tänka sig och så fina gångarter. Hon är som en Hedwig fast med mer gång.

Väldigt roligt för hennes uppfödare som också är en kär vän till mig som fött upp en sådan fullträff. (Hon brukar faktiskt säga att det står mitt namn i pannan på den.

 )

I den bästa av världar så skulle Hedwig vara den hon är nu och Fatilia min påläggskalv. Men först ska jag bara vinna några miljoner o sen övertyga matte om att Fatilia behöver bo hos mig..!

Man måste ju drömma lite även om jag inser att Hedwig förmodligen är den enda häst jag kommer ha. Jag känner mig ändå lyckligt lottad som fick hjälp av min mamma och hennes man att köpa henne och faktiskt ha fått uppleva en dröm som de allra flesta aldrig kommer i närheten av. Men hon är bara tolv år och jag tänker mig såklart att vi har flera år kvar tillsammans!