Tävlat idag

Väldigt nöjd med duktig Hedda som fick ihop 64.56% idag i en msvB4.
Vi har ju som jag nämnt tidigare inte fått till skolorna på tävling, framför allt inte öppnorna. Vänsteröppnan har jag även haft svårt att få till hemma. Efter träningen med Liane som gav goda råd har jag ändrat lite hur jag rider den o ser man på..idag belönades den med en 7:a på tävlingen! Dessutom fick vi en 8:a på andra mellantraven och det är första gången. Det som krånglade lite var som vanligt skrittpiruetterna och ryggningen. Dessa är svåra att träna eftersom hon alltid gör dem nästintill perfekt hemma och på framridningen men inte fasen på tävling..Svårt att veta hur jag ska knäcka den nöten...

Alltid lika mysigt att får sällskap av Mona som dessutom var snäll och filmade. Dock var hennes hundar lite vilda så det blev lite ridhusväggar/tak och golv också..:-))

Film

Wallstanäs

Dressyrhästen blir terränghäst en stund

Igår stod det terrängträning på Årsta Runsten på schemat. Vi har inte varit iväg på ett tag och innan träningen ångrade jag mig nästan, övertygad om att vi förmodligen gick en mer eller mindre säker död till mötes.

Inte nog med att jag led av lätt ångest, jag blev dessutom försenad när jag slogs med osamarbetsvilliga broddar. Noterat är att det snarast ska inhandlas ordentliga broddningsverktyg så man slipper stå med sönderskrapade knogar. Svettig, lite småförbannad och lätt illamående lastade jag Heddan och vi begav oss till Runsten som ligger en knapp timmes bilfärd från stallet. Vi skulle börja träningen kl fyra och när jag satte mig i bilen visade den på fyra minuter över tre. Men bara att andas djupt och köra lugnt och fint. Med mattes prinsessa i släpet tar man inga onödiga risker.

Väl framme vid Runsten visade det sig att det pågick filminspelning inne i ridhuset. Uppenbarligen någonslags actionfilm med tanke på att de verkade skjutas hej vilt där inne med skarpladdade vapen. Tur att Heddan är tämligen skottfast..

När vi kom ut på terrängbanan blev hon först lite spänd, Det har ju faktiskt gått ett år sedan vi var där sist. Men efter bara några minuter släppte spänningen och jag upplevde mer att hon kändes väldigt förväntansfull.

Och vad kan jag säga mer än jag älskar min underbara häst. Hon skötte sig så otroligt bra och hoppade så fint och med stor entusiasm. All min egen ångest/irritation/stress bara försvann och vi hade båda så otroligt roligt tillsammans.
Eftersom hon inte är direkt rutinerad i terrängen så vill hon först gärna titta på de hinder vi ska hoppa. Om jag inte visar henne så blir det ett stopp först men sen hoppar hon utan att blinka. Bästa resultat får vi om jag först skrittar fram och låter henne titta på hindret och sen hoppar det. Eventuellt beror det på att hon är dressyravlad men hon blir verkligen överraskad om jag bara galopperar fram mot ett för henne okänt hinder.
-VA?!
-Det är ett hinder..du ska hoppa.
-Jaha!

Igår provade vi både hinder vi hoppat förrut men även helt nya.
Det blev bank, häck, picknickbord, coffin, dike,vatten, smalhinder och upp och ner hopp (vad det nu kallas)
Banken hoppade hon helt lysande och utan minsta tvekan. Sen skulle vi galoppera upp för en kulle, hoppa en häck och galoppera nerför. Även detta gjorde hon skitbra. Coffin hoppade hon utan att blinka men däremot blev det tvärnit när vi skulle hoppa ett dike. (Vi hade inte tittat på det först..) Inga problem sen när hon försäkrat sig om att det inte låg några krokodiler på lur.
Vattnet ville hon först trava igenom men efter första försöket galopperade hon i full fart utan tvekan och hoppade picknickbordet som följde jättebra. Tränaren tyckte att hon var så cool att vi kunde prova smalhindret.Vi tittade på det, hoppade över infångaren först men rakt över på andra försöket och galopp ner i vattnet efter.
Tränaren blev också extra nöjd med att  dressyrgaloppen försvann efter en stund och Hedwig galopperade på i riktigt fräsig stil. :-)

Efter träningen var både Hedwig och jag sådär härligt bubbligt glada och vi ser fram emot nästa träning om två veckor.

Supernöjd med träningen idag.

Heddan kändes väldigt mjuk och samarbetsvillig till största delen av passet idag. Enda hon hade invändningar mot var att trampa. Idag var tydligen ingen dag för sådant och de få steg hon visade var ganska matta och utan energi. Så kan det vara ibland och om det beror på fällning eller blistringen av bakknäna ska jag låta vara osagt. Heddan meddelade iallafall ganska kraftfullt att nej, idag vill jag inte trampa!

Liane, som inte sett oss på ganska länge tyckte annars att vi hade utvecklats  fint och det blev jag väldigt glad över såklart och även min ordinarie tränare tror jag. Det är ju faktiskt hon som hjälper oss större delen av tiden.

Det som måste förbättras, förutom den eviga eftergiften, är skolorna. Bla envisas jag med att tvära alldeles för mycket i vänsteröppnan vilket gör det nästan omöjligt för stackars Heddan att ens trava...Men jag fick väldigt bra råd hur jag ska lösa problemet och få vänsteröppnan lika fin som höger.
Sen tyckte hon att jag hade en tendens att bara kasta in Heddan i ett nytt moment utan att faktiskt förbereda henne ordentligt så det blir till att skärpa sig med sådana detaljer.

Beröm fick vi över bytena som är riktigt fina och har potential att få hög kvalitet.

Film på nästan hela träningen (Lång, drygt 18 minuter)

Både bra och dåliga moment i träningen är alltså med på filmen. :-)

Lugn vecka

Efter en ganska intensiv tävlingsperiod, iallafall enligt mina mått mätt, har Hedwig tagit det lugnt den här veckan.
I samband med att hon ändå skulle ta det lugnt passade jag på att låta henne få bakknäna blistrade. Så det har inneburit en latvecka för Heddan. Hel vila måndag och tisdag och skogstur i onsdags. I torsdags hade jag egentligen tänkt ta ett lättare pass på galoppbanan men av någon anledning mådde jag väldigt illa så Hedwig fick ännu en dag helledigt och jag åkte hem och slappade i soffan istället.

Idag red vi ett lite lösgörande pass i ridhuset (pga ösregn) i både trav och galopp. Hon kändes väldigt fräsch och pigg och bjöd på fint i båda varven. Förhoppningsvis kommer det inte regna lika intensivt i helgen så vi kan fortsätta med det enkla jobbet på galoppbanan samt gärna en tur ut i skogen igen.
Veterinärens rekommendation för bästa effekt  efter blistring är att man rider lugnare pass, i alla gångarter förvisso, men bara rakt fram i 4-5 dagar.

Ska bli spännade att se om jag kommer märka av någon effekt av blistringen. Gjorde det för 1½ år sedan och då kändes hon klart piggare i bakbenen.

Nästa vecka återgår vi till vanliga jobbet med dressyrträning samt förhoppningsvis lite hoppträning/markarbete.

Sammanfattning av senaste tävlingarna

Förra helgen debuterade vi en ny, svårare klass. Vi åkte till Ericsberg och red en msvb5. Ett ganska trixigt men ändå himla roligt program. Hedwig skötte sig överlag bra men vi hade en del grova missar. Bla två omslag samt en räknemiss i serien. Tre domare som dömde och resultatet blev 58.16, 61.02, 59.38 vilket blev ett slutligt resultat på 59.5%.

Igår provade vi samma klass och denna gång genomförde vi programmet utan missar och det gav ett klart bättre resultat på 65%. Idag var det dags för en msvb4 och hon kändes lika positiv idag som igår. Eftersom det var DM så dömdes klassen av tre domare och resultatet blev 62.39,63.8, 65 vilket gav ett slutligt resultat på 63.73%. Extra roligt var att två av domarna även dömde förra helgen och båda höjde oss med 4% på denna ritten.

Både igår och idag fick jag riktigt bra snurr på henne på framridningen och jag börjar få henne nästan lika fin där som när jag rider hemma. Självklart kan jag inte bibehålla det hela vägen in på tävlingbanan ännu där hon fortfarande tappar lite energi och ibland blir lite för lång och låg. Hemma kan man alltid göra om momenten medan på tävlingsbanan har man bara en chans.
Lite glad är jag även över att ena domaren hade oss som 5:a i den faktiskt riktigt tuffa konkurrensen. :-)

Jag känner mig så här långt väldigt nöjd över de tävlingar vi har ridit i år efter att vi kommit igång efter skadan som hon drog på sig i våras. Nu blir det ett litet tävlingsuppehåll på tre veckor sen har vi en msvb4  den 21 september och därefter planerar jag även att anmäla till en msvb5 i november. Efter det får jag nog se säsongen som avslutad. Förhoppningsvis kan vi förbättra resultaten ytterligare lite mer på de två sista startena med lite mer bärighet och lätthet. :-)

Kommande vecka ska vi dock ta det ganska lugnt med lite skogsridning och förhoppningsvis även lite hoppning. Hon ska även få nya skor på onsdag och denna gång med broddhål. Tänkte försöka komma iväg på ytterligare en terrängträning mest bara för att vi tycker att det är himla kul plus att vi känner oss lite extra tuffa då också.. :-))

Senaste nytt

Här uppdateras det som vanligt alldeles för dåligt.

Vi har i allafall hunnit med lite av varje i sommar. Både dressyrträningar, hoppträningar och en terrängträning. Dessutom har vi äntligen kommit ut på tävlingsbanan efter ett tio månaders långt uppehåll.
Hedwig lyckades ju sparka sig själv i hagen i början av april vilket gav en, en och en halv månads konvalescens och sen ca två månaders igångsättning. Men nu känns det som att vi är ganska bra igång igen.

I slutet av juli åkte vi till Botkyrka och var med på en terrängträning. Riktigt livat tyckte Heddan som hivade sig över det mesta. Viss tveksamhet visade hon dock när vi skulle hoppa ett ganska massivt hinder i skogen och i kombination med mattes tveksamhet stannade hon två gånger på det- men med lite draghjälp lyckades vi även kravla oss över det.

Film från träningen

Den vanliga hoppträningen har också gått bra och hon var himla duktig senaste träningen. Tyvärr hade jag missat att kolla väderprognosen för eftermiddagen och lämnade henne ute till kvällsfodringen. Just den dagen sjönk temperaturen ganska rejält och det fullkomligt vräkte ner. Inte så kul för Heddan att stå ute i det i en av rasthagarna där hon inte hade möjlighet att söka skydd någonstans. Resultat blev naturligtvis en rejält nerkyld häst som blev både stel och väldigt öm i sin muskelatur flera dagar efteråt. Vi hade vår första tävlingsstart till den helgen, en msvB3, och den gick verkligen inte så lysande. Hon var stel och osamarbetsvillig både på framridningen och i programmet. Resultatet blev 61% (generöst) och ganska långt ner i resultatlistan.

Nåväl muskelömheten släppte och den här veckan har jag varit noga med att hålla henne varm och torr samt haft flera bra ridpass. Idag åkte vi iväg på vår andra start, en msvB4, och känslan på framridningen var helt annorlunda. Hon kändes mjuk och positiv och gav verkligen en härlig ridkänsla. Jag är också väldigt nöjd med programmet även om man lätt kan konstatera att man tappar en hel del när man väl kommer in på banan. Hedwig är ett ranghögt sto som gärna vill ha koll på läget och det märks tydligt att hon blir lite ofokuserad när hon kommer in på en ny okänd bana och inte hinner kolla av omgivningen som hon helst vill. Men detta var bara vår andra start i år och jag är glad för ett fint resultat på 63% och andra utanför placering. (10 av 30 startande)

Tävling

Nästa helg är det meningen att vi ska rida en msvB5. Hmm..det återstår att se hur det går..

Åter på banan

Nu känns det som att Hedwig är mer eller mindre fullt igång igen även om vi har en bit kvar till den fina formen hon var i innan skadan. Men det känns inte jättelångt borta det heller. Vi har nu äntligen även börjat hoppträna igen och idag var första gången sen början av april. Hedwig var helt med på noterna och det märktes tydligt att hon tyckte det var superkul. Hon for glatt mellan hindrena och hoppade allt utan att tveka ett ögonblick. Det är så roligt och jag är så glad att jag kan kombinera den vanliga dressyrträningen med hoppträningen eftersom att det är min fulla övertygelse att det var just kombinationen som gjorde henne så mjuk, stark och spänstig i vintras.

Det jag gillar speciellt med Madde, som hjälper oss med hoppningen, är att även om hon utmanar oss lite så gör hon det aldrig så svårt att man blir rädd för att misslyckas. Om tanken är att man ska utbilda en häst i hoppning så förstår jag att det måste se annorlunda ut men eftersom det i mitt fall enbart handlar om stärka min häst och gymnastisera henne så är det skönt att jag aldrig behöver känna obehag eller press att hoppa några direkta höjder. Vi får ofta göra både kluriga och lite mer tekniskt avancerade grejer samt hoppar banor men för min och Heddans del brukar höjden inte ligga på mer än 70-80 cm max.

Igår red vi ett dressyrpass för tränaren där hon ömsom var stark och inte tänkte vinkla några bakben till att vara riktigt´fin emellanåt. För tillfället gillar hon mest att styla runt i riktigt flott trav men tycker att det samlande arbetet i galoppen är piss och helt onödigt. Men med fortsatt träning så ska det nog lossna där också.

Tänkte ta ut equiteapeuten lite längre fram så att han får gå igenom henne ordentligt när hon var varit fullt igång ett tag och sedan någon gång i oktober/november göra en vetcheck på henne och se så att hon är fortsatt fräsch.