Att hålla sig till planen

Det gäller att tro på det du gör. Inte kolla alltför mycket i sidospeglarna vad alla andra sysslar med. Lita på dig själv och håll dig till planen.

Äkta värden och principer är tidlösa. De gäller i alla väder, och ändras inte hur som helst. Koncepten sådana människor utvecklar blir tydliga, begripliga och går att upprepa. De kommer därför ofta längre än de som bara ändrar och river upp. Det går inte att vara så ängslig och osäker. Och även när du blir det, hämta styrka från den grundläggande kärnan. Vilken är din? ( Olof Röhlander,2018)

I höstas var jag på en väldigt inspirerande föreläsning med Olof Röhlander. För de som var intresserade kunde man lämna sin mailadress och numera får jag veckans peptalk varje vecka. Idag handlade det om att hålla fast vid sin idé och mål utan att låta sig påverkas eller stressas av andra influenser.

Nyttigt för mig att läsa då jag har gjort en plan med hästarna som är genomförbar för mig och som jag tror kommer fungera bra. Dock blir jag lätt otålig och vill mer och snabbare än vad planen säger. 

Förutom att Platina har/ har haft en besvärlig mugg på alla fyra benen som jag efter veterinärkontakt förhoppningsvis börjar få ordning på verkar båda hästarna må helt bra. Det gör såklart att jag vill göra mycket mer med dem än bara rida ut, promenera och longera. 

Jag har anmält båda till träning för Per i mitten på mars och även om jag inte tänker mig några supertuffa pass då så är det ett bra mål att båda ska kunna delta och ha det som en uppstart för att komma igång mer seriöst med träningen sen under våren. Förhoppningsvis ska mitt upplägg fungera så nu att Heddan ska vara fräsch och fin och kunna gå lite tävlingar senare i vår. 

Platina ska bara bli mer riden och sen får tiden visa hur mycket jag kan kräva av henne.  En positiv effekt som alla våra långa promenader har gjort förutom att hon har växt ikapp sig är hur fin skritten har blivit. I somras var den lite kort bak men med en väldigt fin bogfrihet. Nu har hon ca två dm övertramp bak och samma fina bogfrihet fram. Förhoppningsvis ska jag kunna få henne tillräckligt avspänd i tävlingssammanhang så hon kan visa upp den. Galoppen är magnifik. Verkligen riktigt fin och traven är lätt, taktmässig och bogfri. Tänker på det när jag tittar på henne när jag longerar henne. Vilken liten ballerina hon är!

Jag planerar faktiskt att rida henne hela våren, sommaren och även höst. Sen kan hon få en lugnare period under vintern med promenader och skritturer istället för att jag låter henne gå på sommarbete. Visserligen tänkte jag ha henne på bete så att hon får vara ute dygnet runt men jag tänker rida henne hela sommaren.

Nu är snart januari slut och bara en vintermånad kvar. Tyckte inte alls det var länge sedan våren kändes väldigt avlägsen men nu är den ju nästan inom räckhåll..februari har ju inte så många dagar.😊

Utan förvarning

Foto: Åsa Elgstig

Hedwigs kolikkänning igår dök upp utan förvarning och gjorde mig väldigt orolig.  Hon har under alla år jag ägt henne aldrig haft det förrut och man försöker såklart hitta en förklaring. Hennes foderstat består av hö, hösilage, lucern och mineraler. Höet är fint, skulltorkat och hösilaget är väldigt fräscht. Inte en enda bal har varit dålig hittills. Hon rids fem dagar i veckan och igår hade vi varit ute och travat och galopperat någon timma innan. Hon var superpigg och glad hela turen. Det enda jag kan tänka mig påverkade var att jag glömt fylla på hennes vattenhink när hon kom in. Hon har vattenkopp men dricker hellre ur hinken.

Hon åt direkt när hon kom in precis som vanligt och jag höll på att packa höpåsar för veckan. Hon hade nog ätit hälften av höet när jag till min förvåning hörde att hon plötsligt la sig ner. När jag tittade på henne såg jag att hon flemade och tittade på magen.

 Fick en isklump i magen och ringde direkt till min veterinär. Han rekommenderade att jag tog ut henne och longerade. Longerade i tio-femton minuter och hon bajsade två gånger. In och vila en stund och sedan longering igen en stund.

Det släppte efter någon timme och efter ytterligare några timmar var hon sig själv igen.

Idag tänkte jag att hon skulle få lite lättare motion och gick därför en promenad med henne. Jag vet inte hur mycket hon uppskattade den eftersom hon först tripptravade glatt när hon trodde att hon skulle få gå tillbaka till hagen där hon tydligt sett att Platina fått en tuss med hö som sällskap när jag
hämtade henne. När hon insåg att hon inte alls skulle in till hötussen utan gå med matte surnade hon
till och skulle inte alls gå. Men efter några demonstrativa tvärnitar kunde vi gå även om hon gick längst bak med sträckt grimskaft. Jag hade även kommit på den briljanta idén att ta med Tindra.
Det gick ok på vägen bort men på hemvägen kom Hedwig på att hötussen eventuellt kunde tänkas ligga kvar och därför var det någon variant av tripptravspassage hemåt och grimskaftet var mer sträckt framåt nu..Oerhört obehagligt tyckte Tindra och var väldigt mån om att hålla ordentligt avstånd. Nu verkade vår promenad sammanfalla med hämtning från något barnkalas så den vanligtvis otrafikerade grusvägen påminde plötsligt mer om Autobahn...Tindra förvandlades till någonslags lealös geléklump mitt på vägen när jag skulle försöka dirigera upp henne på en snövall. Hedwig hjälpte inte till alls utan fortsatte med sin tripptravspassage. Fick släpa den lealösa cocker spanieln i nackskinnet med ena handen upp på någon snövall allt medan jag höll tripptravhästen i den andra och bilarna passerade med förebrående blickande barn och föräldrar i. 

Ett koppel hade varit begåvat att ta med men det tänkte jag inte på innan jag gick. Tindra är vanligtvis extremt lydig men idag var det mer osamarbetsvillig, lealös geléklump. Jag var hyfsat svettig när jag kom tillbaka kan jag säga.

Egentligen hade jag tänkt prova att sitta upp på Platina igår men i och med att Hedwig blev dålig föll det bort. Däremot provade vi idag. Longerade henne först lite och sen satte jag upp fem-tio minuter. Jag kan inte säga om det är helt nödvändigt att göra en "miniinridning" där vi börjar om lite men tycker att det är viktigt att det blir en positiv upplevelse för både henne och mig. Hon skötte sig helt exemplariskt iallafall. 

Imorgon tänkte jag gå en promenad med sadel och träns och provar sen lite uppsittning igen. Jag tänker att jag gör denna träning i några veckor och ökar successivt på svårighetsgraden eller vad man ska kalla det.

Sen hoppas jag verkligen att min älskade Hedwig ska fortsätta må bra. Kolik är så lömskt och oförutsägbart.  Jag tänker köpa en till hink och hänga in till henne så att hon alltid har tillgång till minst 35-40 liter vatten när hon är inne. Dessutom har jag beställt två stycken hay play som de ska få ha i hagen. Det är en kantig boll med hål i som man fyller med hö och som ger sysselsättning några timmar.

Jag går och går

Att ha en plan eller ett mål med hästarna är faktiskt något av det roligaste jag vet. Just nu är det igångsättning av båda som gäller och Heddan skrittas uppsutten ca 6 km fem dagar i veckan medan jag fortfarande promenerar med Platina fem dagar i veckan allt mellan 2-6 km. Det är så hårt i backen att det enda som fungerar är skritt och jag är inte helt säker på om jag kan hålla henne i skritt om jag sitter på så det får bli promenader ett tag till.

Skaffade även en väldigt bra pannlampa så att rida ut även om det är mörkt fungerar jättebra på Heddan. Platina gick jag en promenad i förrgår med pannlampa och det gick väldigt bra. Idag var vi ute en och en halv timme och provade att tända pannlampan precis innan vi kom hem då det blivit ganska mörkt. Heddan brydde sig inte men Platina var tvungen att sprattla rejält då hon förmodligen tyckte att jag lyste rakt in i hennes stackars öga. Der är nog enklare om man tänder den från början.

Jag känner mig lite stressad emellanåt och tänker att jag borde göra mer med Platina. För självklart längtar jag otroligt mycket efter att kunna rida henne igen och börja med hennes utbildning mer på riktigt.

 Sen tänker jag att nej, nu tar jag det lugnt, håller mig till min plan och ökar på successivt. Jag kan tänka mig att en del tycker att herregud..hon gör ju inget vettigt med den där unghästen men även om jag börjar känna mig nästa helt återställd så är det inte ens sex veckor sedan jag gjorde en ganska stor operation. Det känns så dumt om jag skulle riskera att något hände innan jag har fått tillbaka mer styrka och balans. Platina mår ju inte alls dåligt av de långa promenaderna utan snarare märker jag att vår relation stärks mycket av dem. Det är ju också som någon sa om du tänker dig att du ska ha henne tills hon blir tjugofem och räknar ut procenten av den tiden nu när du måste ta det lugnt så är det ju ingen tid alls. 

Det är ju inte osannolikt att jag längre fram i vår kommer vara tacksam för att jag på ett sätt fick möjlighet att börja så här med henne. Inget ont som inte har något gott med sig dessutom..Dessa promenader ger ju även utrymme för en och annan välförtjänt chokladkaka..

Det har inte blivit någon mer lastträning sedan sist och jag vill gärna träna några gånger till innan jag faktiskt börjar åka igen. Tror det räcker med ett par gånger iofs då hon var så obekymrad sist. Vore så kul att få åka till Borgs med henne inom en snar framtid. Jag är hyfsat lättroad för även om min tränare i princip bara sa att jag skulle trava och galoppera och sen byta varv och göra samma sak i andra varvet så tyckte jag att det var så himla roligt. Men, men rätt som det är, är vi igång igen och jag får ha tålamod fram tills dess.

Hedwig är väldigt nöjd med sina skritturer och får fortsätta med dessa ca tre veckor till.

Ljuset i tunneln

Lite så börjar det ändå kännas nu.
Jag känner mig själv nästan helt återställd och är helt klart redo för att hoppa upp i sadeln igen. Visserligen kommer jag inte kunna rida några våldsamma träningspass men skritt och snart även lite trav och galopp borde inte vara några problem.
Hedwig ska iofs bara skrittas ett bra tag till men Platina skulle uppskatta lite mer fart. Jag har ju gått en hel del promenader med henne nu denna vecka och hon blir som en filbunke bara hon får komma ut regelbundet så jag tänkte allt hoppa upp på henne snart också.
Hon är mycket coolare ute än på banan så jag tror att min plan att först gå med henne bort till skogen och sen hoppa upp där är bästa igångsättningen för henne.
Med tanke på detta blogginlägg så tror jag att det kan vara bra för båda hästarna att i första hand sättas igång med pass ute på rakt spår.
http://ponnymamman.se/okategoriserade/igangsattning-efter-vila-sa-gor-du-2/


Sen är jag såklart sugen på att åka till Borgs med Platina så snart som möjligt. Jag har varit lite bekymrad över lastningen men läste lite om hur Tristan Tucker gör och bestämde mig för att låna lite av hans idéer. Så istället för att gå in med henne provade jag att skicka in henne. Några snälla stallkamrater hjälpte till med att ha longerliner på båda sidorna av släpet. Vi behövde inte alls använda dem utan vi hade dem bara där för att rama in henne lite bättre. Madde stod inne i släpet med en hink som var full med äpplen, morötter, lite pellets och sockerbitar. Platina var hur duktig som helst och jag kunde skicka in henne lugnt och fint och sen klappa lite på baken så backade hon ut helt lugnt. Tristan Tucker använder inte en godishink men det fungerade så bra med den när jag lärde Hedwig att lastas på samma sätt så jag tänkte att Platina nog också skulle uppskatta att få belöning varje gång hon gick in.
I slutet tog vi bort longerlinorna på sidan och hon gick in lika fint även utan dem. Idag stängde vi inte baklämmen men ska eventuellt prova att göra det imorgon. Ju mer jag lär känna Platina så lär jag mig också att även om hon är så otroligt snäll så måste hon få tid till allt och aldrig stressas.
Hedwig kunde man forcera mer emellanåt utan att hon bröt ihop helt men Platina kan man absolut inte stressa på. Sen lär hon sig ändå väldigt snabbt så det finns egentligen ingen anledning att ha så bråttom med saker och ting.


Upptäckte också att hon börjat tappa vikt vilket var lite konstigt då hon får samma fodermängd. Dock har hon knappt satt någon vinterpäls så jag antar att hon fryser ute i hagen på dagarna. Hon har bara haft ett ofodrat regntäcke på sig så nu får hon låna ett av Heddans stalltäcken att ha på under. Jag har även ett tjockare vintertäcke till henne som jag nog får lägga på henne nu när det ska bli kallare. Hedwig klippte jag i höstas men det har vuxit ut nästan helt och hon sätter en ordentlig päls. Tror inte jag klipper henne nu eftersom hon ändå inte ska gå något hårdare pass. Hon behöver inget stalltäcke inne längre men kan få ha ett av sina vintertäcken i hagen nu när minusgraderna kommer.


Även om det bara är i början av januari och jag inte kan börja träna någon av hästarna direkt så känns det så mycket roligare när man kan ha en plan med båda och jag kan börja göra något med dem. Dessutom blir det ljusare och ljusare nu sakta men säkert och innan vi vet ordet av så är våren här med sina långa ljusa kvällar!

Täckesmarodör numero uno

Den titeln tillägnas Hedwig. Hon har, utan att skämmas, strimlat tre stycken splitter nya horsewaretäcken den här hösten.
I lördags köpte jag ett Hansbo på rea och redan dagen efter det använts för första gången var det två små hål i det trots att det smetats in noggrant med antibit.
Det är alltså inte ett enda av Hedwigs egna täcken som gått sönder utan bara Platinas täcken.


Kan erkänna att man känner en lätt uppgivenhet när täcke efter täcke hänger i trasor. Eftersom Platina inte är klippt har jag bara haft skaltäcken på henne och efter att ha googlat desperat om det finns något man kan göra eller om vissa täcken håller bättre har jag förstått att det måste ha minst 1000D för att kunna tåla bitsugna hagkompisar..De tunna horsewaretäcken jag har köpt har bara haft 600D.
Har nu beställt ett täcke med 1200D och ber på mina bara knän att det i alla fall ska hålla över vintern.


De är inte osams på något sätt utan står ofta och kliar på varandra men om Platina inte flyttar på sig tillräckligt snabbt när hon ska enligt Heddan kan hon få ett hugg i rumpan vilket innebär att täcket ryker.


Förhoppningsvis ska nu detta hålla lite längre än två dagar.

Tillbakablickar på året som gått och lite planer för det nya året.

Det känns faktiskt rätt skönt att ett nytt år står för dörren. Inte så att jag har haft ett dåligt år men det har inneburit en hel del förändringar och varit ganska jobbigt i perioder.
Den största förändringen var såklart att jag köpte Platina.
Henne köpte jag i slutet av februari och tanken då var att hon skulle iväg på inridning i april. Tyvärr var det fullt på alla de alternativ som jag hittade och fick inte plats förrän i maj. Tiden fram tills hon skulle iväg ägnade jag åt att göra henne van vid sadel och träns, longering och en hel del skogspromenader.
Två dagar innan hon skulle iväg kom hon in med en sårskada som var tvungen att sys plus att det blev infekterat med penicillinbehandling som följd. Inridningen flyttades fram ytterligare tre veckor. Ett par dagar innan hon skulle iväg hörde de av sig och meddelade att de tyvärr fått ringorm. Nu var vi nästan inne i juni och jag kan erkänna att jag började misströsta.
Men då dök hjälp upp från oväntat håll. Katarina, som jobbar hos min tränare hade sorgligt nog varit tvungen att ta bort sin fantastiskt fina häst. Förfärligt ledsamt men det innebar att hon hade plats och möjlighet att ta emot Platina och hjälpa mig att rida in henne.
Så Platina åkte dit en månad och inridningen gick verkligen hur smidigt som helst. När jag tog hem henne var hon riden i alla gångarter samt riden ut i skogen.
Resten av sommaren gick hon sen på bete. Totalt nästan åtta veckor.
När hon skulle igång igen fick hon åka tillbaka till Katarina men då hamnade hon i en växtperiod efter några veckor och blev väldigt trött i kroppen så det var bara att hämta hem henne igen.
Hon fick vila några veckor efter hemkomst och sen började jag rida henne själv. Det fungerade väldigt bra och vi kunde både rida ut i alla gångarter, rida på banan och ett par gånger i ridhus.


Nu är Platina visserligen en otroligt snäll häst men ganska beroende av att rutiner inte rubbas för mycket och har svårt att klara av att jag blir stressad. När hon kommer in från hagen behöver hon få äta ca en timme i lugn och ro och när jag förbereder henne innan transport måste jag vara lugn. Nu blev det tyvärr så att när jag skulle iväg sista gången var jag superstressad eftersom jag kom från jobbet och hade en tid att passa hos min tränare. Så istället för att få äta sitt eftermiddagshö kastade jag in henne i spolspiltan för att försöka få bort den värsta leran, på med transportskydd och täcke o sen in i släpet. När jag kom bort till Borgs var hon så superstressad att hon kastade sig så fort lämmen kom ner och fastnade under bakbommen.
Självklart blev det en väldigt obehaglig upplevelse för henne och dessutom var hon ganska öm bakom manken så det innebar två veckors vila. Lite promenader men ingen ridning såklart.


När det var lagom att sätta igång henne igen var det även dags för min planerade operation som innebar fyra veckors sjukskrivning och absolut ingen ridning.
Det känns lite som att så fort jag tänkt att Platinas ridning kommit igång så händer något som innebär ett ofrivilligt avbrott.  Min förhoppning nu inför det nya året är att vi ska bli mer stabila under våren och kunna komma till mer ridning. Att jag ska kunna börja mer seriöst med hennes utbildning.


Hedwigs år har varit väldigt bra för henne på många sätt även om jag knappt tävlat henne alls. Jag hittade också ett sätt att jobba henne till vardags som passade henne mycket bättre. Hon har varit otroligt fin och mjuk och ett rent nöje att rida. Tyvärr  skadade hon sig i mitten på november och har nu vilat i ca sex veckor.
Hon har fått börja med skritturer nu och det kommer jag fortsätta med i flera veckor. Finns ingen anledning att forcera utan förhoppningsvis ska hon bli helt återställd om jag inte har för bråttom. Varför hon blev halt kan jag inte svara på eftersom hon inte ens gick speciellt hårt innan utan i princip bara lättare pass ute i skogen. Hagarna är ju såklart vidrigt leriga som hos de flesta andra och att hon gjort något där är ju inte alls omöjligt.


Igår och idag fick i alla fall båda tjejerna komma ut tillsammans. Jag fick hjälp med uppsutten ridning av Hedwig medan jag promenerade med Platina. Igår var Platina helt till sig och det var uppvisning av allt från bockning, studs, skritt, passageskritt, taktande, kasta sig runt, bli låtsasrädd för lite olika grejer etc. Idag gick vi en annan väg för omväxling och hon skötte sig helt exemplariskt. Lite spänd när fem-sex hästar for i väg i full galopp i en hage vi passerade och när någon bilist hade svårt att visa hänsyn. Annars helt perfekt i uppförande. Jag köpte en bok i höstas om hur man kan använda sig av naturen i ridningen och de rekommenderar att när man börjar rida ut med unghästar kan man växla mellan att gå bredvid och att rida delar av turen. Jag tror inte alls att det är en dum ide när det gäller Platina att jag kanske börjar med att gå med henne i ca 20 minuter och hoppar upp när vi kommit bort till skogen. Då hinner hon komma igång lite i kroppen och dessutom hinner hon spänna av vilket hon alltid brukar göra efter att hon har fått gå ett tag ute i naturen. Sen måste jag börja lastträna henne så jag kan börja utnyttja ridhuskortet som jag köpte för ett par tusenlappar i oktober.
Hedwig var som vanligt helt briljant både idag och igår och min kärlek till den hästen bara svämmar över. Hon är verkligen en på miljonen.

Ett förbannat mysande

Ja, det gäller inte mig. Just nu svämmar facebook över av bilder och uppdateringar på nystädade, julpyntade hem. Folk har fejat sina hem och klätt granen, kokat julgodis, bakat julkakor och handlat julklappar etc.

Så ser inte mitt liv ut.

Eftersom jag opererades för lite drygt två veckor sedan består mitt (vårt) julpynt av några elljusstakar. Jag inser också att det får stanna där. Med tre stycken åtta veckor gamla sibiriska kattungar inser man att julstjärnor, julgrupper, dekorationstomtar, klädd julgran är lika med dödsfällor, för dessa tre vildingar. De skulle utan tvekan knapra i sig julstjärnorna och julgrupperna, en och annan garntomte och sedan garanterat dö ganska omgående. En gran skulle enbart ses som ett klätterträd fullt med himla skojiga leksaker som de skulle putta ner och ha sönder, förmodligen tugga i sig en del samt välta granen och därefter förmodligen dö.

Så jag skippar nog allt det där.

Städning då? Nä..det är inte nystädat här eftersom jag fortfarande inte får dra, bära, lyfta etc tyngre grejer.

Hästarna då. Jo, i stallet har jag en helt frisk och pigg unghäst som håller på att förgås av leda eftersom henne enda aktivering är att få komma ut på någonslags aktivering två gånger i veckan av en snäll människa.

Jag skulle kunna klara av att longera henne utan problem men eftersom hela världen är täckt av is kan jag inte riskera att hon bryter benen av sig på det stenhårda, hala underlaget.

Hedwig som visserligen plockade av sig en sko igår behöver börja skrittas igång. Som en bonus har båda hästarna fått mugg och Hedwigs ena bakben har svullnat upp av den och hon behöver få skritta längre turer för att få bättre cirkulation. Platina verkar peppar, peppar bara krustor på benen som jag förhoppningsvis fått bukt på. Hon är inte alls svullen i något ben heller. 

Hedwig har en historia bakom sig där hon haft hemsk mugg som jag tillslut har fått behandla med penicillin så jag har efter det alltid varit supernoga med att se till att hon aldrig står för länge med leriga ben. Nu har jag inte haft möjlighet att sköta om henne som jag brukar så hon hade fått mugg på alla fyra benen och krustor till och med på framsidan av benen. 

Man blir ju galen. Åkte iallafall och köpte hexocilschampo och har tvättat benen noga varje dag sen i tisdags och låtit det verka i ca tjugo minuter innan jag spolat av benen. Tre ben är ok men det fjärde är fortfarande tjockt. 

Jag får börja rida om två veckor och tänkte då att jag kommer börja skritta ut på Hedwig. Platina behöver jag lastträna så jag kan börja köra henne till Borgs. Där kan jag longera henne samt få ridhjälp av bästa Katarina som red in henne. Platina är en supersnäll unghäst men eftersom hon är unghäst är hon så klart oberäknelig och jag tänkte försöka få tillbaka lite mer kroppskontroll innan jag sätter mig på henne. 

Att jag dråsat av Hedwig några gånger är inget som bekymrat henne speciellt utan hon har antingen ställt sig och betat eller bara stått still. Platina blev lite mer förskräckt när matte plötsligt kastade sig av och ägnade ca tio minuter åt lösgalopp innan hon tyckte det var ok att bli infångad. Just därför känns det bra om jag fått tillbaka lite mer balans och bålstyrka innan jag rider henne. Förhoppningsvis ska jag åtminstone kunna börja ta ut henne på promenader nästa vecka. Det är något hon gillar väldigt mycket och brukar alltid sköta sig exemplariskt.

Jag beställde faktiskt en säkerhetsväst (efter uppmaning av mina elever) som jag tänkte ha när jag rider Platina. Framför allt när jag rider ut. Fick hem den igår och skickade tillbaka den idag. Helt vidrig sak. Obekväm, tung och otymplig. Jag har en racesafeväst som är aningen för liten. Den var ändå som en behaglig tröja i jämförelse med den andra. Ska nog åka och prova en likadan fast en storlek större.

Julklappar då..nej jag har inte köpt en enda julklapp förutom till min man. Jag har ändå extra utgifter på hästarna på ca 6000-7000  (förutom stallhyran) som vanligt så jag bidrar inte med konsumtionshysterin så värst mycket i år när det gäller julhandeln.

Men jag lider inte så jättemycket utan känner mest frustration just nu över att jag är tillfälligt begränsad. Men det är övergående dessutom har det vänt nu och vi går mot ljusare tider. Bara det är så otroligt skönt att veta. Vår, långa uteritter, roliga träningar och förhoppningsvis en och annan tävling gör att livet förhoppningsvis kommer kännas fantastiskt om en inte allt för avlägsen framtid.