Utan förvarning

Foto: Åsa Elgstig

Hedwigs kolikkänning igår dök upp utan förvarning och gjorde mig väldigt orolig.  Hon har under alla år jag ägt henne aldrig haft det förrut och man försöker såklart hitta en förklaring. Hennes foderstat består av hö, hösilage, lucern och mineraler. Höet är fint, skulltorkat och hösilaget är väldigt fräscht. Inte en enda bal har varit dålig hittills. Hon rids fem dagar i veckan och igår hade vi varit ute och travat och galopperat någon timma innan. Hon var superpigg och glad hela turen. Det enda jag kan tänka mig påverkade var att jag glömt fylla på hennes vattenhink när hon kom in. Hon har vattenkopp men dricker hellre ur hinken.

Hon åt direkt när hon kom in precis som vanligt och jag höll på att packa höpåsar för veckan. Hon hade nog ätit hälften av höet när jag till min förvåning hörde att hon plötsligt la sig ner. När jag tittade på henne såg jag att hon flemade och tittade på magen.

 Fick en isklump i magen och ringde direkt till min veterinär. Han rekommenderade att jag tog ut henne och longerade. Longerade i tio-femton minuter och hon bajsade två gånger. In och vila en stund och sedan longering igen en stund.

Det släppte efter någon timme och efter ytterligare några timmar var hon sig själv igen.

Idag tänkte jag att hon skulle få lite lättare motion och gick därför en promenad med henne. Jag vet inte hur mycket hon uppskattade den eftersom hon först tripptravade glatt när hon trodde att hon skulle få gå tillbaka till hagen där hon tydligt sett att Platina fått en tuss med hö som sällskap när jag
hämtade henne. När hon insåg att hon inte alls skulle in till hötussen utan gå med matte surnade hon
till och skulle inte alls gå. Men efter några demonstrativa tvärnitar kunde vi gå även om hon gick längst bak med sträckt grimskaft. Jag hade även kommit på den briljanta idén att ta med Tindra.
Det gick ok på vägen bort men på hemvägen kom Hedwig på att hötussen eventuellt kunde tänkas ligga kvar och därför var det någon variant av tripptravspassage hemåt och grimskaftet var mer sträckt framåt nu..Oerhört obehagligt tyckte Tindra och var väldigt mån om att hålla ordentligt avstånd. Nu verkade vår promenad sammanfalla med hämtning från något barnkalas så den vanligtvis otrafikerade grusvägen påminde plötsligt mer om Autobahn...Tindra förvandlades till någonslags lealös geléklump mitt på vägen när jag skulle försöka dirigera upp henne på en snövall. Hedwig hjälpte inte till alls utan fortsatte med sin tripptravspassage. Fick släpa den lealösa cocker spanieln i nackskinnet med ena handen upp på någon snövall allt medan jag höll tripptravhästen i den andra och bilarna passerade med förebrående blickande barn och föräldrar i. 

Ett koppel hade varit begåvat att ta med men det tänkte jag inte på innan jag gick. Tindra är vanligtvis extremt lydig men idag var det mer osamarbetsvillig, lealös geléklump. Jag var hyfsat svettig när jag kom tillbaka kan jag säga.

Egentligen hade jag tänkt prova att sitta upp på Platina igår men i och med att Hedwig blev dålig föll det bort. Däremot provade vi idag. Longerade henne först lite och sen satte jag upp fem-tio minuter. Jag kan inte säga om det är helt nödvändigt att göra en "miniinridning" där vi börjar om lite men tycker att det är viktigt att det blir en positiv upplevelse för både henne och mig. Hon skötte sig helt exemplariskt iallafall. 

Imorgon tänkte jag gå en promenad med sadel och träns och provar sen lite uppsittning igen. Jag tänker att jag gör denna träning i några veckor och ökar successivt på svårighetsgraden eller vad man ska kalla det.

Sen hoppas jag verkligen att min älskade Hedwig ska fortsätta må bra. Kolik är så lömskt och oförutsägbart.  Jag tänker köpa en till hink och hänga in till henne så att hon alltid har tillgång till minst 35-40 liter vatten när hon är inne. Dessutom har jag beställt två stycken hay play som de ska få ha i hagen. Det är en kantig boll med hål i som man fyller med hö och som ger sysselsättning några timmar.