Första träningen

Igår kunde jag äntligen åka på första träningen med Platina sen januari.
Fokus på grunderna och att hon ska vara stadig. Även om hon fortfarande på många sätt är som en tvååring i hanteringen (lite väl bånglig och gränslös men otroligt snäll) så börjar det kännas klart mer stabilt nu i ridningen. Hon har en extrem ridbarhet och njuter verkligen av att jobba men är också känslig. Det gör ju mycket väldigt enkelt men samtidigt blir det svårare än med Hedwig.
Hedwig är ju glad och har en arbetsmoral som är fantastisk men hon är inte så känslig och har aldrig varit så petig att hon håller på att smälla av om man försöker göra en fattning när hon inte är helt i balans.
Platina blir ganska upprörd och sparkar bakut i protest om hon är för mycket på framdelen och jag vill att hon ska fatta galopp. Samtidigt är hon så känslig att det nästan känns som att hon gör fattningarna genom tankeöverföring från mig. Jag rör tex inte benen alls. Håller bara om med skänklarna och tänker "galopp"med sätet.

Båda hästarna är känsliga men på olika sätt. Hedwig blir sårad och kränkt i sin själ om man skulle få för sig att gapa eller skrika på henne (om hon verkligen inte förtjänande det) Hon är så lättsam och följsam i hanteringen att det sällan är nödvändigt. men inte så lättkränkt i ridningen. Hon är så stadig och balanserad i sig själv att hon inte blir så störd av en ryttare som kanske inte är jättebalanserad. Självklart går hon bättre ju bättre ryttare hon har på ryggen men tex byter hon oftast rent och fint oavsett vilken skitgalopp hon kommer i. Det är liksom inga problem. Platina kan man domdera och skälla på ganska rejält. Hon är lika glad för det och blir sällan sårad eller kränkt på samma sätt. Hon tar tillrättavisningarna men är liksom helt obekymrad. Mer som..jaha..jag står väl still då men vi kan väl pussas ändå..
I ridningen blir hon dock sur om man är för osmidig så det gäller att hålla koll på sin kropp. Hon blir inte galen men hon sparkar bakut flera gånger om hon tycker att man rider för dåligt eller stör henne på något sätt.

Jag har löst tävlingslicens på henne i år och självklart är målet att starta några lätta klasser. Dock kommer jag inte åka med henne förrän jag känner att jag utan problem kan rida på över 70 %. Om hon skrittar, travar och galopperar där hon ska, borde hon inte hamna lägre i lättare klasser. Sen kan det ändå hända en massa grejer och gör oftast det men jag ser inget skäl till att åka med henne riktigt ännu.
Jag ska kunna sitta ett helt travprogram, hon ska ha börjat greppa ökningar i trav och galopp samt vara säker på fattningarna. Dessutom är det trevligt om man kan inleda programmet med en rak inridning och en stilla halt..
Vi tränade på inridningar igår och de blev riktigt raka. Att stå still i någon halt verkar dock onödigt enligt Platina. Halterna tränade vi på fyrkanten så att vi iallafall nu i början kan ta lite stöd av väggen. Vi kom så långt att vi kunde stå still en lite stund men jag gissar att mina framtida  halter vid inridningarna inte kommer bli jättelånga.

Idag ska Platina få vila och jag ska bara ägna mig åt Hedwig. Vi ska rida en lång, härlig tur bara hon och jag och träna på serier och en del skolor i galopp.
Resten av veckan är det uteritter för båda samt ett pass på banan med Platina på fredag. Söndag tror jag båda får vila helt.
Solen strålar och jag njuter av våren.

Lön för mödan

Lite så känns det faktiskt nu. Båda hästarna går över förväntan bra.

Heddan är hur mjuk och spänstig som helst och Platina blir stadigare för varje dag. 

Jag har slitit en del över vintern för att hålla igång dem och det är verkligen en stor lättnad nu när våren äntligen verkar vara här. 

Allt blir otroligt mycket enklare. 

Jag tränar en hel del på seriebyten ute på Heddan. Tänker att jag ska rida några msvb5 på henne eftersom det verkar vara den vanligaste msvB-klassen. De flyter på bättre hela tiden. Varje tur ut börjar alltid med några kilometer skritt och sen en liten bit trav. Sista delen av uppvärmningen cantrar jag alltid ett par kilometer i lätt sits.

Efter det blir det lite jobb i trav och sen ligger fokus just nu på att kunna byta i vart fjärde. Hon har egentligen inga problem med det, däremot har jag problem med räknandet. Treor är klart enklare av någon anledning.

Men övning ger färdighet som det ju heter. Jag är sugen på att åka och träna med henne nu och ska nog ta och boka in ett pass med henne hos Pia.

Platina har jag äntligen nu kunnat börja jobba med att få henne stadig i alla tre gångarterna samt att vänta på matte. Hon tycker egentligen att galopp är den bästa gångarten och vill helst bara galoppera när hon är pigg. När hon blir trött tycker hon att det kan vara bra med en skrittpaus för att sen galoppera vidare när hon hämtat andan lite. Nu jobbar vi med att trav inte är samma sak som upploppet på Solvalla utan man ska kunna trava lite mer avspänt och inte hela tiden var beredd på att fatta galopp. Det blir ingen galopp förrän hon slappnar av och vi kan rida tiometersvolter och serpentinbågar utan spänning. Galopp fattar hon för sätet och det räcker med att jag rider på lite mer framåt och tänker galopp. Igår var hon lite väl taggad då det var fler hästar på banan samtidigt så det blev lite hopp och skutt och lite mer spänt än jag önskar. Samtidigt är det väldigt nyttigt för henne och bra med störningsmoment. På framridning på tävling är man sällan ensam...Idag var det bara en annan ryttare på banan och då blir hon inte lika distraherad. Riktigt bra jobb idag med bra fokus. Efter passet skrittade vi av ute en sväng och hon är väldigt obekymrad. Riktigt duktig!

Fina hästar idag.

Dagar som dessa när ,förutom att vårsolen strålar och värmer, båda hästarna känns kanon gör att man svävar hem med lätt hjärta.

Hedwig har jag jobbat en hel del sidvärts med ute. Rider skänkelvikning i galopp, rakriktar, byter galopp och sen skänkelvikning för andra skänkeln och sen rakriktar och byter. Tycker denna övning är riktigt bra och idag gick det lätt som en dans.

Byten i serier gick också lätt idag och hon kändes väldigt med på noterna. Hon är så himla rolig att rida. Glad, energisk och positiv.

Platina red jag på banan och idag började jag att sitta i traven några kortare sekvenser. Red lätt på långsidan ich satte mig på kortsidan samtidigt som jag kortade steget något och sen fram lite mer på långsidan och lättridning. Inga bekymmer alls och hon är extremt lätt att sitta på. Väldigt mjuk. Jag kommer inte sitta så mycket på henne ännu i traven men tänker att hon måste börja vänja sig lite vid känslan.

Sen tränade vid även lite uppridningar på medellinjen där jag även provade att göra halt några gånger. Att stå still är tydligen överreklamerat och det blev halt med lite snurr på eller hur man ska säga. Det får vi träna mer på.😄

Igår fick de nya skor och bort med snösulor och brodd. Platina behöver man skälla på lite då och då eftersom hon tycker att det är trist att stå still för länge. Varje gång jag hutar åt Platina gnäggar Hedwig upprört borta i sin box. De där två alltså..😂

Solen verkar vilja lysa på oss nu och våren gör mig lycklig tillsammans med mina fantastiska hästar.

Utmaningar och mål

Att stå inför utmaningar är jobbigt, frustrerande och ibland ganska påfrestande. Det handlar även också många gånger att göra saker där jag känner obehag eller rädsla. Rädsla därför jag inte riktigt vet om jag eller hästen kanske blir allvarligt skadad. Hästar är så stora och oberäkneliga djur och att träna och utbilda en unghäst innebär många gånger risker att allvarliga incidenter kan inträffa. Detta är sällan något man pratar om eftersom ingen vill erkänna rädsla eller obehag. Det är lite töntigt och jag tycker inte det är ovanligt att man hör hästmänniskor uttala sig lite föraktfullt om de som inte vågar göra vissa grejer.

Jag erkänner att jag känner rädsla flera gånger i veckan. Men mitt konstanta mål att att inte låta den hindra mig. 

För mig är det viktigt att vara så oberoende som möjligt när det gäller hästarna. Detta för att det ska vara möjligt att träna, utbilda och tävla med dem. För att det ska vara genomförbart måste jag kunna klara mig själv. 

Det finns några människor i mitt liv som kan ge mig det stödet som gör att jag kommer vidare. En av dem är en stallkompis. Utan henne vet jag inte om jag hade vågat börja rida ut i mörker tex. Jag var helt övertygad om att Hedwig skulle vara livrädd för mörkret och för pannlampan. Men så en dag förra vintern bestämde jag mig för att följa med. Jag hade redan köpt en pannlampa men gruvat mig en del innan jag kom till skott. Ingenting hände. Hedwig var precis som vanligt. I början skrittade vi bara men efter ett tag både travade vi och galopperade. Nu rider jag ut själv på henne i mörker och rider i alla gångarter. Hon är lika okomplicerad som hon är i dagsljus. 

En av det största anledningar till att jag hellre rider ut är att där är underlaget nästan aldrig dåligt. Är det för dåligt att trava eller galoppera på är en ordentlig skrittur i kuperad terräng givande och nyttigt för hästarna. Det har under vintern varit någon enstaka vecka eller dag där jag enbart kunnat skritta ute men 1.5 timmer skritt är knappast dåligt för en häst.

Med Hedwig känner jag mig väldigt oberoende. Jag kan åka på träningar och tävlingar helt själv. Jag kan rida ut i nästan vilket väder som helst och det spelar ingen roll om det är ljust eller mörkt.

Målet med Platina är att bli lika självständig. Det blir liksom enklare att fokusera på utbildning och ridning när jag kan göra allt annat utan hjälp från andra. Jag gör allt med henne, lastar, åker och tränar, rider ut i både dagsljus och mörker men än så länge har jag behövt hjälp eller sällskap. Det stör mig och gör att jag känner mig begränsad. Det tog ett tag innan jag red ut i mörker med pannlampa på henne. Började rida ut innan det blev mörkt och slog på pannlampan direkt. På det sättet blev hon aldrig överraskad av ljuskäglan och hon har inte heller brytt sig ett dyft om mörker eller pannlampa efter det.

Min närmaste utmaning är att börja rida ut på henne utan sällskap. Igår skrittade jag själv första biten från stallet och trots att Hedwig stod och gnäggade i hagen och hon försökte vända en gång tog hon tillrättavisningen på en gång och skrittade bort till vägen där vårt sällskap väntade. Hon är väldigt snäll ute med sällskap men inte lika självsäker som Hedwig som man kunnat rida ut på själv sen hon var fyra år. Men rätt som det är så rider jag ut själv på Platina också tänker jag.

Att prata med hennes uppfödare är också väldigt bra. Då kan jag ventilera allt jag tänker och funderar över och möts alltid av en stor förståelse. Det är skönt att prata med någon som kan och vet hur hästar fungerar. Efter sådana samtal känns det alltid mycket bättre och lättare och jag kan ta nästa steg. Min tränare är också ett stort stöd och jag kan berätta allt jag tänker och känner när det gäller hästarna för henne.

Skogsturen igår innebar en hel del utmaningar för Platina men förutom att hon tyckte det var otäckt med vattendrag var hon en klippa. Det var ju också enkelt att lösa genom att jag hoppade av. Då hoppade hon över direkt. Förmodligen får jag lösa det så ett tag och rätt som det är kommer det inte vara något problem för henne. 

Väderprognosen för nästa vecka ser inte hemsk ut...plus att alla anläggningar runt om börjar öppna upp. Eventuellt känner jag mig aningen positiv och förväntansfull.

Hålla igång två hästar

Att hålla igång två hästar varav en unghäst vintertid utan ridhus är vad jag skulle kalla en utmaning. Speciellt i kombination med ett heltidsarbete.

Det är inte jätteenkelt och emellanåt känner jag en stor trötthet. Kanske allra mest pga att det är svårt att ha en riktig plan att följa nu då de allra flesta stall och anläggningar av förståliga och nödvändiga skäl har stängt då alla såklart vill skydda sig mot smitta. 

I vanliga fall kan jag åka till Hästhuset i Gnesta där jag först och främst kan jobba igenom Platina ordentligt samt få väldigt bra hjälp av min tränare. Heddan kan jag jobba i skogen utan problem och i princip i vilket väder som helst så det är ändå enkelt tycker jag.

 Jag känner en hel del dåligt samvete över Platina  just nu då jag hela tiden måste tänka att nej idag kan du inte galoppera då det är stenhårt, halt, knöligt, lerigt etc. Det innebär också att jag hela tiden måste hålla koll på vädret för att kunna planera någotsånär vad jag kan göra med henne. Självklart kan jag inte påverka vädret men genom att ha koll och en viss uppfattning kan ha en liten plan. Sen får jag ändå justera den ganska ofta då Platina egentligen är gjord av sockervadd. Det innebär att hon smälter vid regn och blåser bort om det är för blåsigt. Så mörka kvällar med kraftig blåst och regn har jag inte ridit ut på henne. Likadant om det är extremt isigt. Då har det istället blivit långa promenader. Heddan är mest som en bandvagn ute medan Platinas långa ben flyger lite väl okontrollerat emellanåt. Fast jag måste ändå medge att hon mognar sakta men säkert och verkar ha lärt sig att man får hålla sig i skinnet när det är halt ute.

Men båda hästarna är friska och pigga med massa energi och verkar må hur bra som helst. De trivs otroligt bra med sin tillvaro och verkar helt lyckliga. Så även om det vintertid ibland kan kännas tungt utan ridhus så kompenseras det av att se hur bra hästarna mår samt att det är otroligt fin stämning i stallet. Bara det gör att man trivs väldigt bra.

Platinas träning blir också hyfsat varierad då jag blandar uteritter, långa promenader med ridning och longering på banan beroende på underlag. Det är ju också så att det kliar i fingrarna på mig då hon just nu känns extremt utvecklingsbar och mottaglig. Väldigt snäll, superambitiös och väldigt energisk. Idag när jag red henne tänkte jag på vilken otrolig ridbarhet hon har. För några veckor sedan provade jag att rida med sporrar för första gången. Hon är superkänslig för dem men blir inte sur. Jag behöver bara snudda henne så flyttar hon för skänkeln. Idag räckte det med att jag bara höll om med underskänkeln och erbjöd ett mjukt stöd i handen så flöt hon runt hur lätt och fint som helst. Hon är lika mjuk åt båda hållen och helt naturligt i en fin form. 

Hedwig känns mest som en liten energibomb och jag jobbade en hel del med att flytta henne sidvärts både till höger och till vänster. Hon kan stångas lite innan hon släpper igenom men sen var hon som smör och flyttade sig lätt för båda skänklarna. 

Nästa vecka är jag ledig och det ser ut att bli bra med plusgrader.😍

Med ett öppet sinne kommer jag kanske längre

Ögonen är själens spegel sägs det. Det ligger mycket i det. En anledning till att jag köpte Hedwig var bland annat just för hennes otroligt vänliga ögon.

.

Det stämde också. Hedwig är i princip alltid snäll. Visst är hon bestämd och har sina åsikter om hur saker och ting ska skötas men hon har aldrig betett sig illa eller varit dum mot någon människa.

Men allting har inte alltid varit jättelätt. Även om hon är ambitiös och arbetsvillig så har hon ofta varit stark och spjärnig, svår att få riktigt lösgjord. Jag tror att jag har försökt det mesta under vår tid tillsammans och försökt ha ett upplägg enligt skolboken. Dressyrträning, hoppträning, longering/tömkörning, uteritt. Så kunde en vecka se ut. På sätt och vis gjorde jag alla "rätt" utan att egentligen lyckas helt. Hon har fått behandling av et, kollats av veterinär, fått massage, spiktäcke, laser och biolight regelbundet.Hon har självklart utvecklats och jag har tävlat henne med många bra resultat. Men hon har ändå aldrig varit riktigt lösgjord och även om hon har varit pigg och glad så har det nästan alltid funnits ett motstånd att ge efter helt. 

Det har oftast förklarats med att hon är en sådan häst vilket på sätt och vis stämmer. Hon vill ha koll på saker och ting utan att för den delen vara tittig. Men något i kroppen har också satt stopp. Någon form av svaghet förmodligen.

För två år sedan fick hon en skada på tåsträckaren som jag misstänker berodde på någon form av uttröttning, längre tids belastning. Några månader senare köpte jag Platina och flyttade Hedwig till samma stall där hon stod. Köpet av Platina innebar även att fokuset inte var lika fixerat vid Hedwig och hennes prestation. Jag satte igång henne när skadan var läkt genom att rida ut. Uteridningsmöjligheterna är verkligen bra och inbjuder till väldigt bra variation. Och jag fortsatte att rida ut.. rida ut, rida ut, rida ut. Varje gång jag tänkte att jag skulle rida henne på banan tog det tvärstopp inne i mig. Det var nästan som hästen sa nej högt till mig. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. Så jag fortsatte med mina uteritter. 

Detta upplägg har jag nu haft i drygt 1.5 år med henne. Hon vill fortfarande inte ridas på banan för ofta även om hon självklart gör ett fint jobb om jag går in med henne där men hon kan nästan förmedla en oro att jag åter ska börja rida med samma upplägg som tidigare. 

Däremot älskar hon att åka till Borgs då och då. Hon springer in i släpet och är överlycklig över att få vara i ridhus nu när det inte är så ofta. Hon gillar verkligen när jag tränar med henne  för Per eller Pia. I våras när vi åter igen började träna ville hon mest trava och galoppera i mellangångarter. Hon kunde inte hejda sig utan susade runt i ridhuset helt överlycklig. Under hösten har dock något hänt. Hon är så otroligt mjuk och reglerbar som jag aldrig upplevt tidigare. Jag har funderat en hel del på vad det egentligen beror på och eventuellt är det så enkelt att hon fysiskt är tränad på ett sätt som är omöjligt när man alltid rider på plant underlag. Skogsvägarna går ju alltid lite uppåt, lite neråt samt ger ett fast underlag. Hon får använda kroppen på ett mer allsidigt sätt och fler muskler aktiveras förmodligen. Ibland kan jag tänka att det är lite hårt men det verkar inte bekomma henne nämnvärt. Sen rider jag henne alltid på tygeln i alla gångarter. Hon kan få skritta kortare sekvenser på längre tygel men i övrigt är det jobb som gäller. 

Höstmörker, regn, snöblask, snöiga, vägar, isiga vägar är inget hinder längre. En bra pannlampa, rätt skoning och broddning löser det mesta. Ibland har jag tänkt..vad i helvete..under hösten när vinden har blåst på snedden med blötsnö som mest påmint om småspik i ansiktet. Men när hästen under mig är full av energi, lätt och spänstig så är det ändå otroligt njutbart. Låter ju lite stört men när hästen utstrålar sådan lycka och glädje är det värt det alla dagar i veckan.

Det är inte så att jag tycker alla plötsligt enbart ska rida ut. Med Platina är det inte alls aktuellt. Hon går gärna på banan och behöver det också. Jag är inte så skicklig att jag kan utbilda henne utan hjälp av väggar/staket eller vad som nu kan tänkas begränsa ridbanan. Hon rids också ut såklart men arbetas mer på banan än Hedwig gör. 

Det viktigaste tror jag är att man som ryttare är öppen för vad ens häst försöker förmedla. Att alla kanske inte kan pressas in i samma träningsmall, att man måste våga tänka utanför ramarna och anpassa sitt upplägg så att det passar just den hästen. 

Hedwig blir sjutton nästa år och behöver inte pressas till att lära sig nya grejer. Däremot verkar det som att saker som varit svårt förut plötsligt går ganska lätt nu bara för att hon är stark i kroppen på ett sätt som hon inte varit tidigare. 

I januari ska jag vara med på en träning med Platina för Per Sandgaard och Ditte Young, " Förbättra din ridning genom bättre förståelse för din häst." Jag hade helst velat ha med båda men det kostar en hel del så jag fick välja en av dem. Platina är ung och har framtiden för sig därför föll valet på henne. Hedwig känns det som att jag ändå kommit underfund med och kommer fortsätta med mitt nuvarande upplägg när det gäller henne. Hon är en väldigt lycklig häst som trivs med sitt liv. Det var också en av Pers kommentarer sista träningen. " Hon mår verkligen väldigt bra nu." 

Jag tror att de allra flesta av oss hela tiden strävar efter att bättre förstå våra hästar och utveckla dem så bra vi någonsin kan. Jag tror också på att vi har mycket på att vinna på att vara öppna för att tänka lite mer utanför boxen. Att ha tydliga mål men inte tro att det är någon slags kapplöpning dit. Vara lite mer lyhörda för vad våra hästar försöker förmedla samt förstå att det sällan är hästen som är oduglig utan att den bara behöver ett annat upplägg.

Tell me what you need and I will do my best to listen to you.

Lite lagom dement

Heddan är en snäll och tålig häst, det ska gudarna veta.

Igår skulle jag rida henne innan jag åkte till ridhus med Platina. Kände mig lite lagom stressad eftersom vi skulle åka till min pappa på eftermiddagen så det gällde att vara effektiv.

Sadlade och tränsade Hedwig och red iväg. När jag kommit en bit på väg såg jag till min förvåning att Platinas tyglar satt på Hedwigs träns. De har inga stoppar på och eftersom jag alltid med martingal på Heddan när jag rider ut så hoppade jag av och tog av martingalen. Alltså..när fasen bytte jag tyglar tänkte jag..

Red vidare och hon kändes fin men inte riktigt så mjuk i munnen som hon brukar vara. Så kan det ju vara vissa dagar men tyckte det var lite oväntat. Kommer hem, tränsar av och inser inte att jag har klämt på henne Platinas träns och alldeles för lilla bett förrän jag står och sköljer bettet..

Så inte konstigt att hon kändes lite annorlunda med på tok för kort bett i munnen..😂 Hon undrade väl vad det var för skit jag hade fått för mig att hänga på henne nu..

Men är man världens snällaste så gör man så gott man kan ändå..

Platina har 11.5 i storlek och Heddan 13.5😇