Jag går och går

Att ha en plan eller ett mål med hästarna är faktiskt något av det roligaste jag vet. Just nu är det igångsättning av båda som gäller och Heddan skrittas uppsutten ca 6 km fem dagar i veckan medan jag fortfarande promenerar med Platina fem dagar i veckan allt mellan 2-6 km. Det är så hårt i backen att det enda som fungerar är skritt och jag är inte helt säker på om jag kan hålla henne i skritt om jag sitter på så det får bli promenader ett tag till.

Skaffade även en väldigt bra pannlampa så att rida ut även om det är mörkt fungerar jättebra på Heddan. Platina gick jag en promenad i förrgår med pannlampa och det gick väldigt bra. Idag var vi ute en och en halv timme och provade att tända pannlampan precis innan vi kom hem då det blivit ganska mörkt. Heddan brydde sig inte men Platina var tvungen att sprattla rejält då hon förmodligen tyckte att jag lyste rakt in i hennes stackars öga. Der är nog enklare om man tänder den från början.

Jag känner mig lite stressad emellanåt och tänker att jag borde göra mer med Platina. För självklart längtar jag otroligt mycket efter att kunna rida henne igen och börja med hennes utbildning mer på riktigt.

 Sen tänker jag att nej, nu tar jag det lugnt, håller mig till min plan och ökar på successivt. Jag kan tänka mig att en del tycker att herregud..hon gör ju inget vettigt med den där unghästen men även om jag börjar känna mig nästa helt återställd så är det inte ens sex veckor sedan jag gjorde en ganska stor operation. Det känns så dumt om jag skulle riskera att något hände innan jag har fått tillbaka mer styrka och balans. Platina mår ju inte alls dåligt av de långa promenaderna utan snarare märker jag att vår relation stärks mycket av dem. Det är ju också som någon sa om du tänker dig att du ska ha henne tills hon blir tjugofem och räknar ut procenten av den tiden nu när du måste ta det lugnt så är det ju ingen tid alls. 

Det är ju inte osannolikt att jag längre fram i vår kommer vara tacksam för att jag på ett sätt fick möjlighet att börja så här med henne. Inget ont som inte har något gott med sig dessutom..Dessa promenader ger ju även utrymme för en och annan välförtjänt chokladkaka..

Det har inte blivit någon mer lastträning sedan sist och jag vill gärna träna några gånger till innan jag faktiskt börjar åka igen. Tror det räcker med ett par gånger iofs då hon var så obekymrad sist. Vore så kul att få åka till Borgs med henne inom en snar framtid. Jag är hyfsat lättroad för även om min tränare i princip bara sa att jag skulle trava och galoppera och sen byta varv och göra samma sak i andra varvet så tyckte jag att det var så himla roligt. Men, men rätt som det är, är vi igång igen och jag får ha tålamod fram tills dess.

Hedwig är väldigt nöjd med sina skritturer och får fortsätta med dessa ca tre veckor till.