Väntan har varit lång. Fyra månader totalt. Men idag kom de äntligen. Och vad kan jag säga. De är helt klart värda den långa väntan. Då de är mörkare än jag trodde de skulle vara är det nog bland de snyggaste stövlar jag har sett. Svårt att få till färgen på bild men jisses vilka flotta stövlar! Dessutom passade de helt perfekt. Aningen höga i knävecket men eftersom de sjunker lite så kommer de sannolikt bli helt perfekta. De känns så klart stela men inte lika förfärliga som mina cavallostövlar som jag endast högst motvilligt drar på mig.
Som kompensation för den långa väntan skickade återförsäljaren med en väldigt snygg tröja från equipage och ett par ridstrumpor samt skokräm till stövlarna. Dessutom erbjuder de byte av dragkedja inklusive frakt tur och retur och dragkedja för endast 399:- om den går sönder efter garantitiden. Väldigt bra service eftersom dragkedjor måste bytas ibland.
Tävlingen som var i helgen var helt bedrövlig och jag kände inte alls igen henne när jag kom in på banan. Stum och mer eller mindre totalt opåverkbar. Vad det berodde på kan man bara spekulera i men det kan finnas flera förklaringar. Dels så blev inte förberedelsen så som jag hade tänkt mig och tävlingsdagen blev fjärde dressyrpasset på raken. Jag bytte träningsdag och då kom jag i otakt med mina skrittrundor i skogen. Hon hade gått väldigt bra tre dagar på raken och var uppenbarligen inte upplagd för en fjärde dag. Till råga på allt hade jag glömt min egen sadelgjord men fick låna av en väldigt vänlig bekant. Problemet var bara att denna gjord inte alls var en likadan som jag brukar ha. Använder i princip alltid en ELT-gjord som har magplatta och är tryckavlastande. Nu fick vi låna en smal lädergjord och detta kan möjligen ha bidragit till att hon tjurade ihop så totalt.
Maggan tittade bara på mig när jag kom hem och sa att nästa gång blir det banne mig uppställning och avcheckning av kontrollistan innan jag åker någonstans..
Jag led verkligen igenom hela programmet och försökte hela tiden desperat få upp henne på yttertygeln igen med noll gensvar. Hon bokstavligen rätade ut bakbenen och spände till underhalsen rejält för att kunna hålla mig borta från allt vad inverkan kan tänkas kallas. Självklart blev vägarna dåliga, skolorna helt obefintliga etc. Jag brydde mig inte ens om att hämta protokollet eftersom jag själv knappt hade gett oss högre betyg än 5 på något moment. Men min tränare som var där och är en omtänksam människa hade hämtat det och la in det i bilen när jag surt fräste att jag inte ville se skiten.
Nu för tiden verkar det populärt att avbryta ritten när det går dåligt för att inte samla på sig alltför många dåliga resultat. Ska väl erkänna att tanken föresvävade mig när jag förtvivlat försökte baxa runt min högst motvillige partner. Men, men..har man gett sig in i leken så får man också avsluta tänkte jag. Hennes resultat varierar ju ändå rätt friskt och har inte någon större betydelse för mig på det viset. Det är kanske skillnad om man ska sälja hästen eller om man jobbar som beridare/tränare inte vill ha för många dåliga resultat. Folk har ju en tendens att snacka en massa dumheter så på sätt och viss förstår jag att man väljer att avbryta om det verkar gå alltför dåligt.
Vi har tävling även kommande helg och mina förväntningar är inte speciellt höga. Jag vet inte om det bara var en tillfällighet i helgen att hon var så tjurig eller om hon kommit in i någon sådan period nu. Igår skrittade vi bara ut och hon var väldigt pigg och munter. Idag vilar hon helt. Får se vad hon tänker bjuda på imorgon..
Oavsett så åker jag såklart och kommer om inte annat vara väldigt mallig över mina nya, fina stövlar. Bestämde mig också för att ta tillbaka anmälan till Södertälje och bara rida Enköping som sista tävling för året.
I stallet där hon står finns det höautomater i varje box och dessa är ju en alldeles utomordentlig uppfinning. Problemet är bara att Hedwig tycker att den som är i hennes box är en perfekt att klia rumpan mot. Detta resulterar i att hon allt som oftast trycker in den nedre luckan vilket leder till att morgonhöet inte trillar ner och att stackars Maggan blir helt nervös att automaten eventuellt ska gå sönder och jag får nervsammanbrott över att den eventuellt ska gå sönder plus att hon inte får mat när hon ska ha. Vi har klurat på lite olika lösningar men den som verkade bäst verkar svår att genomföra då det av någon anledning är väldigt svårt att köpa plattjärn som privatperson samt väldigt dyrt att forma den så som man skulle behöva. Att sätta upp något i trä vet vi inte heller om det fungerar då risken finns att hon knäcker den om hon trycker sig mot den.
Idag ringde jag till de som tillverkar automaterna eftersom de har en hel dörr till hela automaten istället för två små luckor. En hel lucka kan hon ju inte trycka in på samma sätt så förhoppningsvis ska det fungera bättre. Jag frågade också om hållbarheten hos hela apparaten och den är nog ganska god då de har testat att banka för fullt med släggor på den samt haft den i extremt låga temperaturer utan att den har gått sönder.
Att hästar kliar rumpan genom att trycka sig mot saker är ju inte så ovanligt bara det att Hedwig är ouppfostrad nog att välja automaten medan hennes boxgrannar mer väluppfostrat kliar sig mot boxgallret har jag sett. Egentligen borde man sätta en eltråd på automaten så hon får sig en smäll i rumpan och väljer att klia sig på andra sidan boxen istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar