Under senaste veckorna har hon iaf blivit väldigt mycket mjukare och jag funderar lite på om även tillskottet av seloE kan ha bidragit till det. Ett tag var hon väldigt stel när jag började passet och jag fick ägna en stund åt att bara jogga henne i trav och sen galopp innan det kändes som hon kom igång mer i kroppen. Detta försvann faktiskt nästa helt i samband med att jag började ge henne ett extra tillskott av seloE så jag misstänker att hon har haft lite brist på detta. Visserligen börjar jag fortfarande varje pass med lite "shit trot" och har även liten joggingtänk i första galoppen. Där rider jag både rättvänd och förvänd. Den förvända tycker jag är väldigt lösgörande och hon brukar komma loss fint av den. När jag har värmt upp henne lagom skrittar vi en stund och sen börjar jag galopparbetet. Först är det fokus på övergångar och fattningar och efter det tempoväxlingar och sist byten och seriebyten. Seriebyten börjar hon bli väldigt duktig på och det har gått snabbt framåt med dem senaste veckorna. Vansinnigt roligt att rida när man kommer in i rätt rytm och det bara flyter på!
Men något som jag måste ta tag i igen är galoppslutorna. Hon är lite rolig på det viset. Har vi inte tränat något på ett tag så är oftast hennes första reaktion att det där är något som hon ALDRIG har hört talas om tidigare. Det upptäckte jag igår när vi skulle prova att rida galoppslutorna i msvB5 och Hedwigs reaktion var att mycket belåtet fortsätta galoppera rakt fram på medellinjen...
Min tränare underade om stackars Hedwig eventuellt var trött eller vad som egentligen hände. -Nejdå..bara det att vi inte har ridit galoppslutor på ett tag och jag har inte lämnat in någon uppdaterad ansökan om att börja rida dessa igen..
Sånt slarvar man inte med hursom helst och jag insåg snabbt igår att vi måste börja rida galoppslutor flera gånger i veckan nu fram tills tävlingen.
Traven just nu känns som hennes paradgren och i synnerhet öppnorna utmed långsidorna är riktigt fina. De har fått en helt annan höjd och lätthet och det känns mest som att hon bara dansar fram. Igår red vi travskolorna ur både msvA och PSG och hon gjorde båda väldigt bra.
Det blir sällan så väldigt långa pass eftersom jag hör till kategorin som inte är helt övertygad av nyttan att sitta och nöta samma sak om och om igen. Visst gör jag flera galoppfattningar efter varandra om jag tränar på det men har jag fått tre-fyra riktigt bra så slutar jag med den övningen och byter varv eller skrittar lite och går över till en annan övning. Möjligen bidrar detta till att vår utveckling går långsamt men o andra sidan kan jag vara ganska säker på att jag aldrig sitter och rider på en alltför trött häst som börjar belasta sina leder eftersom den inte längre orkar bära upp sig.
Hedwig är ju inte en slit och slängvara för mig som jag utan problem skulle byta bort om den gick sönder. Och även om jag har tävlingsambitioner och faktiskt ganska höga mål så är hennes välbefinnande och hälsa viktigare för mig. Först och främst är hon min vän och betyder väldigt mycket för mig och får jag välja har jag henne hellre tills hon är 25 än en kortare sejour och ett skåp fullt med tygrosetter.
Ett pass i veckan försöker vi få in lite hoppträning och här är hennes paradgren studs. Hon är verkligen en fena på det och verkar tycka att det är det roligaste som finns. .
Jag behöver ofta bara se till att hon har bra galopp in sen är det bara att följa med i sprången.
Idag tänkte vi ta en tur ut i den fantastiska höstsolen och samtidigt rida förbi Maggan på Ekdal och säga hej om hon är hemma.
Efter det är det bara att inse att det är dags att plocka fram klippmaskinen igen och ansa raggsockslooken samt eventuellt korta ner hennes långa, tjocka man.
Hennes man är något som folk ofta kommenterar eftersom de flesta inte kan begripa hur en dressyrhäst kan tillåtas gå med såpass lång och tjock man. Enda anledningen är faktiskt att jag syr så grymt snygga tävlingsknoppar när manen är sådär lång och tjock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar