Lätt förvirrad ryttare och tålmodig tränare

Eftersom jag slutar tidigare på torsdagar och dessutom arbetar på samma ort där jag har Hedwig uppstallad så bad jag min tränare om att få träna tidigare än förrut. Så nu är min ordinarie träningstid kl 15 istället för 17. Med endast fem minuters bilväg från jobbet till stallet och sluttid halv två på jobbet så kan nog de flesta av oss tänka sig att Hedwig borde vara både påklädd och framriden till kl tre..

Men jag kan emellanåt ha lite väl svårt att beräkna tiden...jag tror glatt att jag ska hinna både mocka, packa höpåsar för 4 dagar, hämta Heddan i stora hagen...där hon gärna står längst bort uppe i skogen, skrapa bort lera, rykta, klä på och rida fram på den tiden. Allt medan mobiltelefonen befinner sig i bilen med den enda klocka jag har tillgång till i princip. Det fungerade inte idag heller kan jag säga...jag måste nog prioritera om lite i vilken ordning vad ska göras.
Min tränare som är en vänlig, tålmodig människa som känner både mig och Heddan väldigt väl undrade mest om jag plötsligt hade beslutat mig för att rida ut istället eftersom jag höll på att klättra omkring i den närliggande skogsbacken som uppvärmning när hon hittade mig.
Får skärpa till mig i fortsättningen..

På träningen kändes Heddan iaf väldigt fräsch och fin. Vi fokuserade mest på galopparbetet och seriebytena. Hon blir verkligen säkrare och säkrare hela tiden och vi fick till en riktigt fin serie på slutet. Hon gillar det här arbetet väldigt mycket vilket hon demonstrerade genom att vid ett tillfälle göra en alldeles egen serie på en diagonal utan att jag rörde en fena i sadeln. Tyvärr är hon inte superduktig på att räkna så det blev lite gott och blandat där...

Idag kände jag mig även tvingad att kränga på kandaret eftersom jag har en tävling kvar och det är obligatorisk betsling. Hon är inte så jätteimponerad av kandar men det är bara att acceptera att det är den kostymen som gäller på tävling.

Idag fick hon även, till sin stora belåtenhet, en ny liten skyddsling i hagen. Ett litet treårssto som hon omedelbart adopterade som sin lite övervuxna "fölunge". När jag gick för att hämta henne i hagen pratade och brummade hon hela vägen till grinden för att försäkra sig om att både "fölet" och minishettisen Trollet följde med. I vanliga fall följer hon med mig direkt men idag stod hon först som spikad i backen tills hon hade försäkrat sig om att alla var med. Först då kunde hon börja gå igen samtidigt som hon "brumpratade" med sin nya ögonsten,