Beslutsångest och tacksamhetslista

Läste Ponnymammans inlägg om tacksamhetslistan. Jag behövde verkligen göra det. 

Stressar ihjäl mig över vädret och torkan.

Har tyckt det har varit väldigt bra för mina hästar att kunna gå ute på bete i snart 1.5 månad. Men nu är hagen i princip helt nerbetad. 

Det finns fler hagar men de ligger så långt bort att ens inbilla sig att försöka hålla igång två hästar med någon slags tävlingsambition är idiotiskt. Jag hade tänkt det men tror inte jag mäktar med det riktigt. Jag går bara runt och oroar mig hela tiden hur jag ska få dem till stallet med en halvtimmes promenad på bilväg där de många kör helt hänsynslöst och jag är livrädd varje dag att någon av dem ska bli påkörda.

Efter att jag hade läste Ponnymammans blogg tänkte jag att de måste ju inte gå på bete. Jag kan lika gärna låta de komma in igen och vara ute på natten och inne på dagen. Så hade jag Heddan förra året och det fungerade väldigt bra.

En stor anledning till att jag har haft mina ute på bete är att det är ett sätt att spara grovfoder inför vintern. Nu finns det foder hos oss så jag behöver inte oroa mig för den biten men man försöker ju ändå tänka att det är klokt att vara sparsam om det går. Det är flera hästar som inte går på bete så det är inte så att mina blir ensamma i stallet.

I övrigt kan jag ju också skriva en tacksamhetslista:

Tak över huvudet

Vatten i kranen

Mat varje dag

Snäll man 

Snäll familj

Frisk

Friska hästar

Snälla hästar

Bra vänner

Bil

Snart nytt släp

Fast jobb

Lön varje månad