Egentligen tycker jag att det är underbart med snö och kyla. Så många fantastiska ridturer som jag tagit med Hedwig den senaste månaden. I snöfall, i månsken och i gnistrande solsken. Allt det har jag njutit av.
Under sportlovet, när jag var ledig, provade jag även att sätta igång Platina och hon skötte sig jättebra varje gång jag satt på henne. Dock vill jag longera henne ordentligt innan jag sitter upp men även om jag satte i fyra brodd bak halkade hon till ordentligt varje gång och jag var livrädd att hon skulle göra sig riktigt illa. Hedwig kan jag tömköra och longera utan problem på snö men hon rättar sig också efter underlaget. Platina vill trava med sina största steg, gärna bralla och galoppera och det funkar inte på en liten volt.
Så anledningen till att jag skjutit upp igångsättningen är helt enkelt att jag måste vänta på att gruset töar fram så jag kan longera henne en stund innan jag sitter upp. Känns helt idiotiskt att riskera en allvarlig sträckning bara för att jag inte kan vänta några veckor till. Visserligen skulle jag förmodligen kunna rida henne efter en långpromenad men det finns vissa gränser med hur mycket tid jag har. Jag red ju ut på henne utan problem efter att jag gått en promenad på två-tre kilometer.
Men Hedwig behöver också motioneras och jag är ändå oftast inte hemma före åtta på kvällarna som det är nu. Så jag backar av några veckor till med ridningen och jobbar henne bara från backen istället. Det blir både promenader och lite lydnadsövningar på banan. Oftast är hon supersnäll och cool. Bara i torsdags som hon blev lite exalterad. Om det var traktorn som körde hösilagebalar eller om det var för att Hedwig stod och vrålgnäggade i stallet vet jag inte men hon studsade runt en del och stod sen mycket elegant på bakbenen. Igår var hon sitt vanliga jag och som en filbunke när vi gick ut på en tur.
Har även hittat en säkerhetsväst som faktiskt var otroligt bekväm. En kompardell cross protektion 6.0. Den var både tunn, lätt och kändes i princip inte. Verkar väl klokt att ha på när jag ska rida unghäst ute i skogen tänker jag men faktiskt även när jag rider ut Hedwig.
Nån sa till mig nyligen att jag försvårat mitt hästägande iom att jag flyttade från ridhus. Att jag försvårat mitt hästägande kan jag verkligen skriva under på. Att köpa en oinriden unghäst innebär knappast att allt blev mycket enklare. Det var väl inte mitt syfte heller med det köpet.
Men jag har svårt att se att stallbytet försvårade så mycket för mig. Hästarna släpps ut och in varje dag, täcke o skydd på, fodringar alla dagar, mockning och fyllda vattenhinkar vardagar.
Att köra till ridhus tar en kvart om jag gärna vill ha tak över huvudet. Får såklart planera lite men en gång i veckan är ju överkomligt.
Nu är det inte så att jag ogillar ridhus på något sätt. Hade gärna haft ett inom rimligt promenadavstånd, speciellt nu när jag vill sätta igång Platina men jag lider inte av att inte ha något större delen av året. Kan vara om vädret är riktigt dåligt som det känns segt. Tidigare tyckte jag att det var i princip otänkbart att rida ut när det blivit mörkt men igår var Hedwig och jag ute själva när det var mörkt med pannlampa och det gick hur bra som helst. Hon var pigg och glada och travade och galopperade storstilat ( Lite väl storstilad galopp kanske..🙄) Bara det underlättar väldigt mycket.😊 Att inte vara beroende av dagsljus för att kunna rida ut i naturen. Sen kommer det såklart bli helt underbart med långa, ljusa vårkvällar. Det är jag den första att skriva under på.
Jag har anmält Hedwig till en tävling och till två programridningar. Nästa helg blir det även två dagars träning. Jag undrar mest över hur jag ska lyckas sitta ner i traven..för även om jag känner mig återställd efter operationen är mina magmuskler inte riktigt som innan..Kommer nog ta ett tag innan bålstyrkan är tillbaka. Att stå i lätt sits eller rida lätt är inga problem..men fy fasen för att sitta ner i dressyrsadel..😨😂
Men, men. Inget lite träning kan råda bot på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar