Att som stallägare/stallansvarig ha hand om inackorderingar kan jag tänka mig är många gånger påfrestande speciellt med tanke på att en sak man kan vara säker på så fort man ställer in en häst i ett stall är att de förstör. De sparkar och gnager på inredning. Dessutom tror jag många hästägare kan jämställas med de mest tröttsamma föräldrarna i skolan eller på dagis. Jag förundras emellanåt över hur fantastiskt tillmötesgående många har varit och hur de i princip vänder ut och in på sig själva för att folk ska vara nöjda.
Sen är det ju så att de allra flesta stall har ett visst utbud de kan erbjuda men nästan inget stall kan erbjuda allt. Det blir absurt om man vill att hästen ska vara ute 12 timmar per dygn att stalla upp den där det bara erbjuds rastfållor tex ett par timmar per dygn. Vill man mest rida i ridhus är det kanske inte optimalt att ha hästen där det inte finns något.
Sen är det ju också så att beroende på vad man har för ambition kan uppstallningen förenkla eller försvåra. Vill man träna och tävla blir det klart enklare med ridhus och tränare på samma anläggning. Att vara tvungen att lasta och åka iväg kräver mer tidsplanering och är klart mer omständigt. Jag antar att det kräver lite mer "grit" hos hästägaren/ryttaren än om allt redan finns på plats.
I samband med att jag planerade/bestämde mig för att köpa Platina fick jag även se över uppstallningen för två hästar. Visserligen blev jag mer eller mindre indirekt uppmanad att sälja/göra mig av med Hedwig och istället satsa fullt ut på Platina för att kunna ha henne på en anläggning med mer faciliteter men det var aldrig aktuellt för mig. Vi har ju häst av lite olika anledningar och jag fattar att om det absolut viktigaste är att hästen egentligen mest är ett medel för att förverkliga sig själv och i första hand ska användas till tävling så gör man sig av med den man anser vara otillräcklig och satsar på den nya förmågan istället. Något som kanske för många ter sig märkligt är att om jag skulle ställas inför valet mellan mina två hästar skulle jag sälja Platina och inte Hedwig. Nu hoppas jag såklart inte att jag ska behöva göra det valet men Hedwig är inte min väg till framgång och självförverkligande utan hon är min vän och något av det käraste jag har. Att rida henne oavsett om det är i skogen eller på dressyrbanan gör mig alltid lycklig och glad. Vi känner varandra så otroligt väl och relationen efter så många år blir väldigt speciell.
Att vi har olika behov och möjligheter när det gäller hur, var eller varför vi väljer typ av stallplats tror jag ingen anser konstigt men det är ju lite lustigt att man blir lite lätt idiotförklarad när man gör som jag. Väljer bort en massa bekvämligheter för möjligheten att kunna ha två hästar. Kanske beror det på att man utgår från sig själv och vilka behov man själv har istället för att inse att vi kanske tänker olika och prioriterar olika.
Det är inte så att jag saknar ambitioner med någon av hästarna utan jag hoppas att jag ska kunna tävla båda två nästa år. Sen kommer jag inte satsa på att starta Hedwig i några högre klasser utan det räcker bra med msvB. Att utbilda Platina kommer garanterat ta mycket längre tid än om jag hade tillgång till ridhus, speciellt den här årstiden men det får vara så.
Eventuellt kan det uppfattas som provocerande att göra som jag gjorde. Jag ska tex inte inbilla mig att jag ska kunna köpa en fin unghäst och kunna förvalta den på bästa sätt utan att det kommer kosta mig väldigt mycket pengar. Det gör jag inte heller och därför är ambitionsnivån betydligt lägre och väldigt mycket mer långsiktig än den varit annars. Jag kommer ha ungefär samma upplägg som jag har haft med Hedwig. Hon stod på Tullgarn tills hon var sju år och där var det främst stora hagar, fint stall och fantastiska ridvägar som var fördelen.
Nu tror jag ändå att det kommer gå ganska bra för Platina och mig. Min tränare är otroligt stöttande och hjälpsam och vi brukar oftast få till någon tid i veckan när jag kan komma med någon av hästarna. Det är bara att jag måste lasta och köra en tur på femton minuter.
