Lite uppdateringar

Egentligen har det inte hänt så mycket förutom att jag tappade lite motivation i somras. Blev lite att det stod mig upp i halsen med att det aldrig är tillräckligt bra och alltid tjatas om mer av det ena o mindre av det andra. Tror även att jag överförde den känslan på Heddan för även hon har känts lite less på dressyrträningar och tävlingar. Att hålla på att träna och tävla dressyr kan ofta mest kännetecknas av en bekräftelse på att man misslyckas 99 gånger av 100. Det vet de flesta som är aktiva i sporten även om man kanske försöker ge sken av något annat.

För egen del började jag tvivla på min egen häst och kände som att hon egentligen inte dög som dressyrhäst. Att det som gör henne till den hon är gör henne till en dålig dressyrhäst. Hon är ett självklart ledarsto med alla de egenskaper som krävs till det. Det innebär att hon är modig, har stor integritet, vill ha kontroll och gärna tar egna initiativ. Egenskaper som gör henne helt fantastisk i den roll hon föddes till men som ställer till problem när vi människor vill pressa in henne i en annan mall. En mall som bättre passar våra syften. Därför tillskriver vi henne egenskaper som är mer negativa när vi misslyckas med att nå hela vägen fram. Tror det har gjort att jag nästan blev lite äcklad av hela dressyrgrejen. Så lätt att man glömmer hur mycket hon har ställt upp på. Utan tvekan går hon först i skogen, åkt på terrängträningar och hoppat allt vi presenterat för henne, hoppat lättare hoppbanor utan knussel, jag har kunnat åka på allt möjligt med henne inklusive tävlingar helt själv utan att hon krånglat. Hon är så helt otroligt bussig och okomplicerad i allt sånt. Håller aldrig på och larvar sig på tävlingsplatser eller tävlingsbanor.

Vet när jag köpte henne att jag hade någonslags vision om att kanske kunna tävla msvB. Ja herregud, det har hon ju verkligen uppfyllt med råge. Blir lätt att man glömmer bort att hästen faktiskt har ställt upp på alla de mål som jag en gång satte upp.

Jag kommer såklart fortsätta träna och tävla henne och se om vi kan komma längre. Gör vi det så är det roligt såklart men jag känner mig tveksam till hur mycket man ska forcera bara för att förverkliga sig själv och sitt ego. Det är många som har sagt att hon egentligen inte har några begränsningar. Kanske inte fysiskt men om det verkligen ligger i hennes natur att släppa så mycket på sin egenkontroll är tveksamt.

För en stund glömde jag bort att hon är en av det vänligaste själar jag mött och en helt fantastisk individ som delat så många år med mig. Hon kommer förmodligen fortsätta ställa upp för mig, om jag gör mig förtjänt av det.