Plötsligt händer det

Att utbilda en häst tar verkligen lång tid. (Om man nu inte råkar fått tag på ett exemplar som är ett under av ridbarhet och man själv råkar vara en briljant och exceptionellt begåvad ryttare.) Men för resten av oss dödliga tar det verkligen lång tid, flera år faktiskt.

Men när man efter mycket tränande får uppleva att polletten plötsligt trillar ner är o andra sidan helt oslagbar. Vårt senaste projekt har varit piruetter och vi har jobbat med dessa sen i somras. Både Heddan och jag har ansett att vi då och då har presterat acceptabla piruetter under hösten. ( I synnerhet Heddan.) Tränaren har alltid sett tveksam ut och påstått att det mer påmint om 10-metersvolter och på sin höjd en ganska stor volt tillbaka. (Lögn enligt Heddan såklart! )

Vi har iallafall jobbat mycket med piruettgaloppen under hösten och vintern. Både på diagonalen och medellinjen har jag fått rida tempoväxlingar där jag kortat ner galoppen så mycket att man i princip ska kunna gå bredvid. Tränaren, som emellanåt är en väl påfrestande typ enligt Heddan, har placerat ut diverse attiraljer som vi ska galoppera runt samt även själv ställt sig i vägen för att tvinga oss till mindre vändningar. Igår visade Heddan oss iallafall att arbetet börjar ge resultat och vi kunde rida en galoppiruett både till höger och till vänster. Självklart ska kvalitén förbättras avsevärt men det känns ändå som vi tagit ett stort steg framåt. Hon har blivit mycket starkare och orkar bättre samt att hon även börjar förstå vad det är vi vill.

Valegro i en av sina magnifika piruetter

Jag har under senaste tiden mest ridit skänkelvikningar i galopp istället för slutor. (Ett tips från min idol och förebild Carl Hester som jag anammade då Hedwig lätt tappat bjudningen i slutorna.) Dessa har verkligen hjälpt till att förbättra slutorna avsevärt och de känns inte alls lika plågsamma nu som tidigare.

Nu börjar MsvA-programmet inte alls kännas lika avlägset längre eftersom hon faktiskt kan alla rörelser även om en del fortfarande är tämligen sköra och hon måste få en större säkerhet i allting.

Vi har två programridningar inplanerade där jag tänkte rida programmet. Jag får försöka rida en grej i taget eftersom jag vet att hon mycket väl kan bli lätt upprörd över orimligheten i att tex först behöva gå i en galoppsluta, byta och sen in i en halvpiruett..Men men någon gång måste man sätta ihop det hela och jag vet att jag kommer få bra råd och tips eftersom båda domarna som dömer de två programridningarna är väldigt kompetenta och duktiga.

Efter gott utfört arbete igår tyckte jag Heddan förtjänade en tur ut i skogen och nu går det fint att rida ut igen och vi kunde variera lite pulsande i djupsnö samt ganska väl upptrampade snöstigar. Heddan kändes väldigt pigg och munter. Det märktes tydligt att hon njöt av att få komma ut och hon skötte sig också finemang. Var bara nått dike som hon tydligen var tvungen hoppa snett över och sikta mot ett träd för att inte riskera att något otäckt skulle hoppa upp ur den lilla vattenfåran o nypa henne i tårna. Mattes knä undkom mosande mot en trädstam med en hårsmån..