Även om vädret har gjort sitt bästa för att motverka ridning har vi ändå haft en riktigt bra vecka. Min bil är en bra, fyrhjulsdriven bil som snällt drar släp med häst i dit jag vill trots att väglaget inte är det bästa. Vi har varit över till Borgs tre gånger denna vecka varvat med helvila, skrittarbete på en volt hemmavid samt halvgalen bronco idag ute på gärdet.
Alla pass i ridhuset har varit härliga och hon är så himla rolig att rida. Massa energi och känns väldigt ambitiös.
Ett litet orosmoment drabbade oss dock i torsdags när jag tog in henne från hagen och hon hade lyckats ordna ett ca 20 cm långt sår på höger fram. Förra året fick hon ett sår som jag höll på med i ett halvår innan det äntligen läkte. Det var dock innan jag hade köpt min älskade biolight. Den behandlar jag ju henne med oftast i samband med träning men de togs egentligen ursprungligen fram för att behandla sår. Helt super måste jag säga, nästan så man ser hur det läker ihop framför ögonen på en! Idag satte jag inte på något nytt bandage utan lät det vara eftersom det hade torkat ihop och läkt så bra. Vi testade även på Silver förra helgen som kom in med liknande sår fast på ena bakbenet. Sandra biolightade bara två dagar och det läkte hur snabbt och fint som helst! Det enda jag gjort förutom att biolighta är tvättat det med lite såpa och ljummet vatten i torsdags.
Torsdag, helt nytt
Fredag, behandlad tre gånger
Lördag, behandlad sammanlagt fem gånger.
Igår fick jag äntligen mitt efterlängtade OS-kandar. Hedwig fick prova det idag så jag kunde passa in alla remmar men jag red inte med det. Har dränkt det med läderfett så att det ska bli mjukt och smidigt. Det är väl bara att toksmörja det nu när det är nytt så att det mjuknat så snabbt som möjligt.
Idag red vi inget dressyrpass eftersom vi avverkat sammanlagt tre stycken denna vecka utan jag tänkte mig lite skrittjobb ute på gärdet. Hedwig hade dock andra planer och hon var väldigt sugen på att få röra lite mer på sig. Svårt att motstå när hon är så ivrig men galoppen bestod av ca fem-sex bocksprång vid varje ny fattning. Detta är något som hon har lagt sig till med på senaste tiden och sker enbart ute på gärdet. Hon skulle aldrig komma på tanken i ridhuset med dressyrsadel på ryggen. Men kanske hoppsadel o matte som står i lätt sits o ett stort snötäckt gärde gör att en liten dressyrhäst är tvungen att sprätta iväg lite av ren livsglädje.
Cocker spanieln Tindra som var med blev dock inte helt imponerad av detta utan surnade till och ville åka hem istället för att springa bredvid den där läskiga broncon. I vanliga fall är det ju hon som fräser runt medan den där hästen ska se till att förflytta sig lite mer stillsamt!
Jag tror att Hedwig kommer vara väldigt nöjd med att ha tillgång till galoppbana om några veckor då hon verkligen älskar att få sträcka ut ordentligt någon gång i veckan. Jag har alltid lagt in sådana pass regelbundet under i princip hela tiden som jag har ägt henne och jag tror hon saknar det mycket.
Under veckan som gått har Sandra och jag hjälpt varandra med att ta hand om hästarna och det har verkligen funkat super. Eftersom Sandra jobbar heltid nere i Nyköping har jag tagit in och mockat och fixat foder åt båda när jag varit där först. Och tvärtom har Sandra hjälpt mig med Hedwig när hon har varit där först. Det är så himla skönt när man kan hjälpa varandra och känslan när man kommer till stallet och boxen är mockad o fodret fixat går inte att beskriva. Speciellt när man inte förväntar sig det. Är som att få en present varje gång. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar