Ofta när jag har varit hos Hedwig så skriver jag långa, inspirerade blogginlägg i huvudet. När jag väl sen kommer hem så verkar jag av någon märklig anledning glömma det mesta av det jag tänkt skriva.
Men, iallafall, Om jag tittar igenom protokollen från årets tävlingar så går samma sak som en liten röd tråd genom i princip samtliga oavsett resultat. Mer engagemang och mer elasticitet. Det är vad domarna vill se.
Jaha..och hur uppnår man då detta?? Självklart genom att stärka hästen, det är det givna svaret. Och det uppnås då genom att man rider och arbetar hästen varierat samt tempoväxlingar i alla gångarter. Ofta hör man också att man måste engagera hästen mer..då blir det bra. Allt detta är naturligtvis sant men jag tror att man måste vara väldigt lyhörd till den hästen man rider och vara tillräckligt smart för att komma underfund med ett system som passar just den.
Hedwig är väldigt stark och uthållig så länge hon inte behöver bära sig. Där är hon istället ganska svag. Det är meningslöst att sitta och galoppera i en evighet på henne och tro att det kommer stärka henne. Självklart är det bra för henne att få galoppera på framåt ute i skogen eller på galoppbanan men knappast just nu på ridbanan.
För att få henne att förstå och vilja bära sig arbetar jag henne bara korta sekvenser i galopp. Minsta tendens att hon rätar ut sig eller faller fram så gör jag en övergång antingen till trav eller skritt och helst innan hon har hunnit räta ut sig. Jag jobbar ju henne ganska länge i skritt innan jag börjar trava, minst 20 minuter. (Vet inte om det är sant men nån sa någon gång att det tar 20 minuter för ledvätskan att bli varm så då kan det ju vara bra med en lång framskrittning) Det som är intressant att se nu är att när jag börjar trava så har hon mycket mer kadens från start och i halvhalterna blir det nästan lite åt passagehållet. Men detta är bara så länge hon inte är trött. Jag travar bara en liten stund så här just nu innan jag går över till galoppjobb.
I galoppen är det korta sekvenser där hon ska vara uppe med manken och lätt i handen. Jag gjorde en lustig upptäckt häromdagen att om jag tänker travövergång så samlar hon sig hur fint som helst i galoppen. Mycket bättre än om jag tänker att jag ska korta eller samla galoppen. Något måste jag göra med mina hjälper som jag inte riktigt fattar men jag tänkte att då får jag helt enkelt dra fördel av det och tänka trav istället för samling.
Hur lång tid det kommer ta innan hon kan gå så här fint och bärigt i galoppen genom ett helt program vet jag inte eller visa den fina, luftiga traven ett helt program. Hon får helt enkelt stärkas successivt nu och jag kommer inte forcera utvecklingen. Det märks att hon blir väldigt trött av det så jag måste vara försiktig och inte nöta för mycket. Men det arbete som vi gjorde i torsdags på träningen och passet på dressyrbanan idag gör mig så nöjd. Så himla fin och jag tror jag har hittat nyckeln till hur jag bäst arbetar just min häst.
Igår red vi ut i skogen och imorgon ska världens snällaste Sandra ta hand om min Hedda eftersom jag tänkte åka upp till Friends arena och kika på lite snygga dressyrhästar. :-) Ska bli himla trevligt, i synnerhet som det är tillsammans med en kär vän som jag träffar alldeles för sällan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar