Liten vetcheck och tuppkam

När man haft en häst så länge som jag har haft Hedwig lär man känna dem mer eller mindre utan och innan. Jag brukar säga att vi mer eller mindre är som ett gammalt gift par. :-)
Sen knappt två månader tillbaka har jag haft en vag känsla av att något inte stämmer riktigt. Detta har inte synts för blotta ögat men har mer varit en känsla när jag sitter på.
De som själva har häst eller hund /katt också för den delen förstår nog vad jag menar att det oftast kan räcka med att jag står bredvid henne så känner jag ganska väl om hon mår bra i kroppen eller om något stör henne. Låter kanske flummigt men egentligen är det inte det utan kan bara handla om en liten nyans i hennes kroppshållning, blick, hur hon står med benen eller håller huvudet.

Jag har iallafall haft en liten gnagande känsla ett tag nu och bestämde mig för att ringa min veterinär för att om inte annat kunna utesluta eventuella problem. Vi åkte dit i onsdags förra veckan och hon var helt ren på böjt spår och rakt fram på hårt underlag. Däremot lyckades han provocera fram en halv grad när vi böjde vänster bakknä. Hon var dessutom märkbart störd när han böjde och försökte skaka loss honom från benet..

I normala fall brukar hon inte blinka när vi böjer lederna utan brukar hjälpsamt lyfta varje ben i tur o ordning och så också denna gång men gillade inte att böja vänster bak högt. Det känns ändå skönt att vi faktiskt hittade något och det bekräftade även mina misstankar om var problemet kom ifrån. Behandlingen bestod i tuppkam i leden, dock ingen kortison, samt metacam i 10 dagar. Nu ska vi bara skritta i 10 dagar ca 30-40 minuter rakt fram plus lite upp och lite ner. Har en perfekt runda att skritta i skogen som tar ca 35 minuter. Tänkte variera mig genom att rida den från olika håll.

Red första gången igår på en vecka och hon är väldigt pigg och taggad men som tur är så underbart snäll och väluppfostrad så hon hittar inte på några dumheter. Förhoppningsvis så kommer denna lilla vila och behandling gör susen för att få henne 100% igen.

Enligt veterinären hade de flesta fortsatt att rida och inte känt av det lilla motstånd som fanns så jag är glad att jag ändå lyssnade på min inre röst som pockade på att något inte stämde. Jag vill ju ha kvar min häst många år till!

Tänkte faktiskt på det häromdagen, att om jag skulle få möjlighet att köpa henne igen som 3-åring så skulle jag tveklöst göra det igen alla dagar i veckan. (Möjligen skulle hon kunna tänkas konkurreras ut av AR Dressyrs Fatilia e.Totilas u. Florestan :-)) ) En ljuvlig unghäst, uppfödd på bästa tänkbara sätt med den finaste mentalitet man kan tänka sig och så fina gångarter. Hon är som en Hedwig fast med mer gång.

Väldigt roligt för hennes uppfödare som också är en kär vän till mig som fött upp en sådan fullträff. (Hon brukar faktiskt säga att det står mitt namn i pannan på den.

 )

I den bästa av världar så skulle Hedwig vara den hon är nu och Fatilia min påläggskalv. Men först ska jag bara vinna några miljoner o sen övertyga matte om att Fatilia behöver bo hos mig..!

Man måste ju drömma lite även om jag inser att Hedwig förmodligen är den enda häst jag kommer ha. Jag känner mig ändå lyckligt lottad som fick hjälp av min mamma och hennes man att köpa henne och faktiskt ha fått uppleva en dröm som de allra flesta aldrig kommer i närheten av. Men hon är bara tolv år och jag tänker mig såklart att vi har flera år kvar tillsammans!