Med viss saknad

Den här tiden på året kan det ibland svida till i mig av saknad efter tiden då jag hade Hedwig på Tullgarn. Det är svårt, tror jag att hitta en lika magisk miljö att befinna sig i när våren är som vackrast och sommaren står för dörren.
Under några år där hade vi dessutom en väldigt fin gemenskap och man kände sig aldrig ensam. Det var Tina med Jenny, Jeanette med Mazarini, Ragnhild med Gatsboy, Andrea med Korneva, Mona med Fille, jag med Hedwig samt många fler. Vi hade till och med en egen ridklubb, Tullgarns ridsällskap :-)

Vänner!

Numera är det nästan bara jag förrutom Andrea som har kvar samma häst då några hästar tyvärr inte lever längre och någon är såld. Andreas häst rids inte längre utan levererar fina föl till sin matte varje år istället. :-)

Livet går ju vidare och Hedwig och jag har det väldigt bra nu också. Men tiden på Tullgarn var speciell och jag har så många fina minnen från den tiden där med alla underbara människor. Många skratt , många och långa galopper på mysiga skogsvägar, på upptäcksfärd i skogarna med Mona, alla nya föl som man fick uppleva varje vår samt få rida och träna med de fina PRE-hingstarna Loreado och Lancero.