Forskning visar att de hästar som utsätts för mest stress är dressyrhästar. Detta kan kanske vid första anblicken tyckas lite märkligt men egentligen är det inte så konstigt. Hästar är väldigt sensibla djur som i princip alltid försöker vara till lags. Dressyrridning innebär i mångt och mycket väldigt motsägelsefull hjälpgivning. Med flottare ord...man aktiverar och fångar upp energin eller med enkla ord..man gasar..och sen bromsar man..gasar..bromsar...etc
Rent krasst så är det väl så att den skicklige ryttaren aktiverar sin häst, kan fånga upp energin utan att bromsa och får den därmed mer fram för skänkeln och riktigt på hjälperna medan den mediokra ryttaren mest ägnar sig åt att gasa och bromsa vilket i slutänden naturligtvis skapar mycket frustration hos hästen. Vilken kategori av ryttare man själv tillhör är kanske bäst att inte gå in på men för att undvika alltför mycket ouppdämd frustration hos min egen häst lägger jag gärna in dagar som igår och idag där vi ägnar oss åt intervallträning nere på galoppbanan. Rider i 400-meters tempo i 3 minuter, skrittar sen 3 minuter. Byter varv och kör 3 minuter i 400-meterstempo. Eller 1200 meter på 3 minuter. Galoppen som jag rider i känns lagom aktiv och inte speciellt snabb eller hastig. Däremot är den väldigt vägvinnande så hon vinner mycket mark på varje språng. Sådana här pass upplever jag som enormt lösgörande och jag känner hur hon slappnar av efter en stund och bara rullar på i stora, runda, mjuka språng.
Efter att ha värmt upp på det här sättet idag tillbringade vi en kvart inne på hoppbanan där den vänliga lilla bommännskan hade lyft upp nästan alla bommar till små hinder. Så idag gjorde vi samma övning som förra veckan fast den här gången med små hopp istället för ett större galoppsprång över en bom.
En lycklig Hedda galopperade runt och frustade glatt över denna skojiga övning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar