Det enkla ger avkoppling

När man som jag har ett jobb som kräver otroligt mycket mentalt av en är det faktiskt otroligt avkopplande att göra så enkla grejer som att mocka. När man jobbar som lärare blir man aldrig "klar" och det är sällan som man känner att man gjort tillräckligt. Den svaga eleven får i princip alltid mycket stöd men nästan aldrig tillräckligt mycket och den starka eleven ges utmaningar men egentligen sällan tillräckliga utmaningar. Alla undervisande lärare känner igen sig skulle jag tro och de allra flesta upplever mer eller mindre en konstant känsla av otillräcklighet. Oavsett hur duktig man är så kan man alltid göra det " bättre".

Att då som omväxling mocka två boxar som efter en stund ser släta och prydliga ut ger faktiskt en behaglig känsla av tillfredsställelse. Lika så att efter en stunds jobb ha färdigpackade höpåsar och fixade foderhinkar och påfyllda vattenhinkar. Det handlar nog om att man ser ett konkret resultat av det jobb man har lagt ner.
Hedwigs box just nu är dessutom nästan löjligt lättmockad. Jag hade sån tur att det låg en perfekt bädd i bestående av vad jag tror är en mix av spånpellets och torv. Den är som en fyra cm tjock, jämn gummimatta. Jag har bara lagt på en spånbal ovan på och den blandar sig inte med bädden. Jag behöver bara skrapa ihop bajset och lyfta ut och sen jämna till ytan som är torr och fräsch. Går på tio minuter i princip. Platina är också lättmockad på det viset att hon lägger allt i ett hörn. Däremot har hon en tendens att dra runt hösilaget och trampa ner det vilket gör att det tar lite mer tid. Heddan skulle aldrig lämna en smula utan dammsuger alltid sin box på allt ätligt..

Men för att spara tid har jag lejt bort mockningen på veckodagarna. Jag vill ägna tiden åt att förbereda Platina så mycket som möjligt inför inridningen. Hon är väldigt obekymrad över det mesta och brydde sig ingenting om att jag la på en sadel och spände gjorden. Det var tydligen inget konstigt med det. Tänkte låta henne stå en stund nu med sadel varje dag i boxen och även prova att sätta på ett träns med bett.

Heddan får fortsätta sin ledighet en vecka till och sen tänkte jag hänga på några nästa helg ut i skogen en sväng. Det finns en skogsväg (bland flera) som jag vet är ca fyra-fem km lång. Där tänker jag mig att vi ska ägna oss åt konditionsträning och lägga in riktigt långa galopper sen när hon är igång helt igen. Blir bra för mattes lårmuskler att få stå i lätt sits en längre sträcka också..Kommer bli bra för Platina att få bygga upp styrka och kondition där också så småningom.

Pratade med en tjej idag vars häst nästan hade slagit av hela tåsträckaren. Den hängde bara på en tråd i princip. Läkte ihop helt och hästen blev helt återställd. Alltid skönt att höra sådana historier då skadan på Hedwigs tåsträckare inte alls var lika allvarlig. Bådar ju gott för att hon ska bli helt återställd. :-)

I hagen verkar det funka utan problem så här långt. Båda får en rejäl högiva ute och står vid varsin hög och tuggar i lugn och ro. Platina förstår och respekterar fint att Heddan inte vill ha en snorunge fastklistrad vid sin sida och håller sig på behörigt avstånd. Båda är ju uppvuxna på lösdrift tillsammans med flera andra hästar och har fått lära sig ett tydligt och bra hästspråk. Heddan varnar tydligt men håller inte på och jagar eller dummar sig. Platina fladdrar runt lite men förstår att hon ska hålla sig en bit ifrån. Jag är absolut väl medveten om att det alltid finns en risk med hästar som går ihop men jag vill också att mina hästar ska få vara hästar så det känns himla bra att de får gå ute hela dagen och ha sällskap av varandra. För Platina, som är unghäst, är det extra viktigt såklart men även Hedwig verkar nöjd med arrangemanget. Hon har iofs alltid varit väldigt enkel och alltid anpassat sig efter det som gäller när det gäller hagtid utan att bli dum eller knäpp.
Eftersom det är så nära hem för mig tänker jag mig sen fram i maj när det har torkat upp ordentligt att de kan få vara ute till sju-åtta på kvällen om jag inte ska rida. Är ju lätt för mig att åka dit och ta in dem själv. Får de bara sin mat så kommer de vara helnöjda med det.

Alla är otroligt gulliga i stallet och jag trivs väldigt bra redan. Det enda denna årstid är den vidriga leran som jag, tillsammans med de flesta andra bara vill spränga bort och såklart är ridhus oslagbart på vintern men man kan inte få allt. Men, det kommer en vår och rider gör jag helst utomhus när det är möjligt.
Undrar dessutom om inte kommunen borde satsa på ett ridhus till denna ridskola då de har en ganska omfattande handikappsverksamhet.
Man kanske ska börja jaga lite kommunpolitiker. :-)