Även om du gör rätt så gör du garanterat fel.

De flesta av oss gör vad vi tror är rätt för vår häst men oavsett så kan man vara helt säker på att man ändå gör helt fel enligt en del självutnämnda experter.
Att folk pratar skit mer eller mindre är ingen nyhet och i princip ingen jag känner är utan skuld. Inte jag heller på något sätt. Om någon har, som jag upplever det, varit elak eller taskig mot mig kan jag bli, beroende på vem det är, otroligt ledsen eller arg och därefter såga den personen jäms med fotknölarna. Min tränare brukar jämföra mig med sin syster som aldrig förlåter en oförrätt. Har man väl skitit i det blå skåpet är man i princip rökt på livstid. Tror även min mamma kan hålla med om detta..:-)))
Men det brukar ändå få gå ganska långt och jag kan ta mycket innan jag klipper helt.

Denna vecka har jag haft en ny, intressant upplevelse då jag plötsligt fick ett sms från en person som inte var till mig men om mig. Och inte på något fördelaktigt sätt. Det var lätt att utläsa att denna person sedan länge haft en konversation angående mitt sätt att sköta min häst och framförallt hennes skada med någon annan i stallet. ( Jag har faktiskt använt detta som exempel för mina elever och sagt att ska ni snacka skit om någon så gör det för Guds skull inte via en sms-konversation..blir så himla konstig stämning om det råkar landa hos fel person..:-)))

Allting grundar sig förmodligen på en händelse redan från i höstas. Vid ett par tillfällen kotade Hedwig över med ena bakbenet i samband med att man kratsade hovarna. Jag kontaktade både min veterinär och min equiterapeut. Hästen visade ingen hälta eller böjprovsreaktion och diagnosen var någon form av upphakning. Jag upptäckte sedan själv anledning till varför hon gjorde detta då jag såg att hon stod och sparkade med full kraft rakt in i stenväggen ungefär tio gånger på raken varje gång hon fick kraftfoder och grannen tittade på henne genom gallret samt, ve och fasa slickade bort lite matrester från gallret. Det blev ju en del sparkar per dag...Vi löste detta genom att byta boxplats och även om hon fortfarande sparkar för fullt med bakbenet när hon äter kraftfoder eller lusern så står hon i en sådan vinkel att hon inte når fram till väggen. Symptomen försvann i princip direkt. Eftersom jag fortsatte att rida under denna period efter inrådan från veterinär och equiterapeut kan jag föreställa mig att experterna ändå förfasade sig över ett sådant ansvarslöst agerande.

Sen kommer då nästa händelse när Heddan på något sätt lyckas skada tåsträckaren. Både veterinär och equiterapeut kontaktas denna gång och jag följer deras råd till punkt och pricka i princip förutom att jag tar det ännu mer lugnt med henne än vad de säger.
 I min värld har jag agerat rätt som anlitat utbildade personer och följt deras anvisningar istället för att lyssna på den självutnämnda veterinären i stallet.  ( Det är ju iofs möjligt att både min veterinär och equiterapeut är helt inkompetenta) Nu i efterhand förstår jag att det var mitt största misstag och mitt oseriösa agerande har därför föranlett en sms- konversation och förmodligen även ett gediget diskussionsunderlag vid träffar där jag inte varit närvarande. Först blev jag väldigt förvånad då det kom från en person som jag verkligen litade på och aldrig pratade illa om samt att den andra personen förmodligen också är någon jag litar på. Dock har jag ingen aning om vem det är vilket lite orättvist kastar en misstankens skugga över alla i stallet. Men jag är faktiskt inte speciellt ledsen eller bryr mig så jättemycket. Det hade varit skillnad om det varit någon som var betydelsefull för mig. Nu är det inte så och jag kommer inte ha något mer att göra med den här personen alls. Det är förmodligen det bästa för alla eftersom jag måste ha gjort eller agerat på något sätt som man retat sig på. Kanske har jag inte visat vederbörande tillräckligt med respekt eller rådfrågat just denna person som hen kanske anser att jag borde ha gjort. Jag lämnar nu detta en erfarenhet rikare. Tror både jag och den andre har lärt sig något av detta. ( Snacka för fan inte skit om folk i sms!! :-)))

Nu när jag köpt en superlovande unghäst får jag bara ställa in mig på att oavsett hur hon rids och arbetas kommer det vara " fel" i vissas ögon. Tror mitt största fel är att även om jag lyssnar på vad folk säger lyssnar jag inte blint utan gör även egna reflektioner och kanske inte agerar exakt som andra anser att jag borde göra. Jag bryr mig inte om att använda "inne" veterinären, hovslagaren, equiterapeuten eller imponeras av att man hänger med kändisar. Det är ointressant för mig och jag vet att folk blir provocerade när jag bara rycker på axlarna. Detta har jag fått äta upp några gånger tidigare i mitt liv. Det betyder inte att jag inte imponeras av prestation, det gör jag absolut men jag bryr mig inte om någon äter middag med en kändis. Jag har nog alltid varit så och hade inga direkta idoler ens som tonåring. Den enda idol jag haft är Carl Hester och jag skulle absolut vara avundsjuk på någon som fick hänga med honom. Men det är mest för att han verkar vara så himla rolig och jag skulle vilja vara kompis med honom. :-)))