På bana igen

I tisdags var vi på återbesök på kliniken och fick på skon igen. Hon ömmade fortfarande lite och var fortfarande lite svullen runt kotan. För att hjälpa henne lite till på traven fick hon äta butta några dagar till och igår såg jag ingen hälta alls plus att hon var torr o sval i både ben och hov.
De ville absolut inte sätta på några sulor eftersom hon inte har några problemhovar egentligen och inga tunna sulor. Enligt både veterinär och hovslagaren är det dumt att kanske skapa ett problem där som inte finns genom att stänga in hoven där fukt och skit sedan kan frodas fritt. Vissa hästar behöver absolut sulor men det är inget man sätter på i onödan fick jag till svar.

Idag ställde jag iallafall in henne i släpet och körde över henne till Borgs. Ville rida i ridhuset där jag vet underlaget är mjukt första gången bara för att vara på den säkra sidan.
Hon var tämligen yster och inte det minsta halt. Efter ca 2½ veckas vila var hon inte heller nämnvärt intresserad av att gå på tygeln heller för den delen..
Jag jobbade henne mest i skritt och red skänkelvikningar och skolor för att mjuka upp, lösgöra och stretcha henne. Lite trav provade vi också och här var hon så på att när jag tog tillbaka henne kom trampet väldigt snabbt. Jag lät henne bara trampa några steg ,ungefär som en förlängd halvhalt, o sen fram igen.

Imorgon tänkte jag nog ta en tur i skogen. Nu har jag ju suttit på henne och jobbat henne lite. För även om hon är väldigt snäll så kändes det lite avancerat att kasta sig rätt ut i skogen när jag inte ridit henne på lite mer än två veckor. Hon kommer förmodligen fräsa på i full fart ändå imorgon. Sen kommer jag säkert också kunna rida hemma utan problem där underlaget är bra men inte riktigt lika mjukt som i ridhuset. Om inte annat så kan jag ju variera mig. :-) Heddan gillar av någon anledning mer att jobba i ridhus än utomhus och har alltid varit sådan. Hon blir mer avspänd och fokuserad. Kanske beror det på att hon tycker hon behöver ha lite mer koll på omgivningen ute och inte orkar bry sig så mycket om tanten på ryggen..

Träffade på en bekant på Borgs som knappt sett Heddan sedan jag flyttade där ifrån. Hon trodde först jag kom med en ny  unghäst eftersom denna for runt en del, såg maffig ut med välvd fin nacke och nästan var svart. :-)
Sist hon såg henne var hon tunn, lite slö, hade ingen hals plus vinterns älggrå färg efter klippningen.

Såret ser väldigt fint ut men hon fick ett vansinnesutbrott idag i ridhuset när jag ridit klart. Jag hade satt på skydd på bakbenen som på något sätt måste ha gjort så det kliade till eller vad det nu var för hon stod o sparkade så hysteriskt med bakbenet..så skyddet åkte runt och ner över halva hoven. Det skulle bara av o därmed basta! Som tur var kom Vickan in i ridhuset och kunde hålla henne så jag snabbt kunde rycka av det medan hon stod stilla med benet några sekunder. Sen var allt frid och fröjd och obehaget var uppenbart borta.

Nu hoppas jag att vi kan slippa skador på ett tag för även om det i princip hela tiden har handlat om småsaker så sätter de ju käppar i hjulet när man inte kan rida eller att de inte får starta pga karens. Fast mest av allt längtar jag att få komma igång med träningarna. Det är trots allt det roligaste som finns!