Jag har nog skrivit om det förrut men kan ju ändå upprepa att jag tycker det är väldigt givande att emellanåt ta hjälp av en annan dressyrtränare än min ordinarie. Lyckligtvis lider inte min vanliga tränare av någon hybris utan tycker tvärtom att det är bra och utvecklande för mig att få lite input från annat håll också.
I tisdags fick jag jättebra hjälp av min goda vän och B-tränare Maggan Osmund. Hon hade inte sett Hedwig sen division I tävlingarna i våras då hon var vår lagledare men tyckte att vi hade gjort ett bra jobb med Heddan och att hon hade utvecklats fint sen sist. Blivit rundare och kommit upp sig bättre i formen. Jag som ryttare samt även Pia, min vanliga tränare, blev glada över att få positiv respons!
Behandligen av equiterapeuten har verkligen hjälpt bra och nu kunde vi rida höger sluta i både trav och galopp utan att Hedwig blev arg eller protesterade nämnvärt. Självklart är det jobbigt för henne eftersom hon är svagare i vänster bak men hon var så duktig och kämpade på efter bästa förmåga.
Filmer
Lite galopparbete
Lite travarbete
Byten
Just nu rider jag henne på träns och graman. Egentligen är jag inget fan av just gramantygeln eftersom man så lätt blir hängande i den och det kan vara svårt att ge eftergift i rätt ögonblick. Det är egentligen en av de största anledningarna till att jag oftast undviker den eftersom jag verkligen är expert på att hålla för mycket i den. Nu fick jag dock tag på en supersmidig graman från Three Horses som löper väldigt lätt genom ringarna och aldrig fastnar. Största anledningen till att jag har valt att rida med gramanen nu är för att Hedwig är en jäkel på att räta ut sig så fort hon får minsta möjlighet. I övergångar eller så fort det blir minsta jobbigt. Hon är heller ingen häst som backar av från bettet eller inte vågar ta stöd utan kontakten finns alltid där. Jag vill också undvika för mycket kandarridning och vill ha henne mjuk och fin och väl rundad på tränset i första hand. .
I onsdags fick vi sen kanonbra hjälp av Madde Brändeborn med hoppningen. Vi jobbade en hel del med bommar där vi fick räkna galoppsprången mellan två bommar och variera oss mellan 4, 6 och 7 språng. Låter enkelt men det är det inte. Att rida 4 språng tycker Hedwig går bra eftersom hon gillar att ta långa kliv i galoppen, att däremot kräva att hon ska få in 7 språng är på gränsen till oförskämt..men vi fick till det också några gånger. En perfekt övning för min långspringande häst. :-) Därefter blev det lite studs och sen avslutade vi med att hoppa ett räcke och en liten oxer där vi skulle rida på en lite svängd linje.
Hedwig gillar verkligen att få hoppa även om hon inte är en stjärna (verkligen inte matte heller) och det blir ett perfekt komplement till dressyrträningen.
Igår åkte vi några stycken till Södertälje ridhus för att titta på en clinic med Sara Algotsson Ostholt, OS-medaljör i fälttävlan.Vi fick först se några unghästar och Sara berättade hur hon brukar lägga upp träningen och utbildningen av unghästar och efter det en grupp med några äldre och mer utbildade hästar. Ingen av deltagarna red fälttävlan utan alla var mer eller mindre renodlade hoppryttare. Sara poängterade vikten av att kunna skilja på vilken sits man använde sig av beroende på om man hoppade vanlig banhoppning eller terränghoppning. I terrängen var det viktigt att använda en "säkerhetssits" vilket innebär att man sitter lite mer upprätt och inte kastar sig fram lika mycket i språnget.
Sen pratade även hon om vikten av att variera och räkna galoppsprången och ryttardeltagarna gjorde bla samma övning mellan två bommar som vi hade gjort dagen innan där de fick räkna antalet galoppsprång. jag kunde stillsamt konstatera att 5-åringarna var duktigare på att få in tex 7 språng än storgalopperande Hedwig...:-D
Hon pratade även en del om hållbarhet och vikten av att variera underlaget för hästen. Att man inte bara sitter och rider på jämnt fint ridhusunderlag utan att man rider lite på hårt underlag som tex asfalt för att stärka leder och sener samt att de får gå ut i skogen där de får lyfta ordentligt på benen och träna sin balans och smidighet.
Jag kommer alltid först och främst vara dressyrryttare men jag är väldigt förtjust i fälttävlansryttarens träningstänk och försöker anamma så mycket som möjligt av deras träningupplägg. Vi rider i skogen, tränar dressyr, hoppar, intervalltränar på galoppbanan, tömkör och har varit iväg på några terrängträningar på väldigt basic nivå och planerar fortsätta med det till våren. I dressyren strävar jag efter att gå upp i klasserna medan den andra hålls på en enkel nivå utan tävlingsambition och endast har som syfte att ge henne variation i arbetet. Det handlar självklart en del om vilka risker jag tar i samband med att jag hoppar vanliga hinder eller terränghinder och det är helt ointressant för mig att riskera att hon blir skadad i hoppningen bara för att jag ska ge mig på större utmaningar än vad hon eller jag klarar av. Hennes tävlingskarriär är först och främst inom dressyren och det verkar korkat att riskera en skada i onödan på en häst som är på väg upp i msvA och St George. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar