Fresh and fruity

Vilan har verkligen gjort Heddan gott och hon känns superenergisk och pigg utan att vara stel eller spjärnig.
Åkte till ridhus både igår och idag eftersom passet igår inte blev så seriöst då hon mest kändes som att hon var lite all over the place. Antar att hon behövde få komma igång lite mer ordentlig i kroppen innan jag ställde högre krav.

Idag var hon jättefin och mycket mer med mig samtidigt som hon har hur mycket energi som helst. Jobbade galoppen ganska mycket där fokus låg på piruettgalopp, galoppslutor samt lite bytesserier. Bytesserierna var tydligen väldigt upplivande  och himla skojiga för det blev byten i vart 3:e, vartannat, vart 4:e och ordningen bestämde Hedwig själv. Spelade ingen roll om jag provade på diagonalen eller på kvartslinjen.. "Oh detta kan jag jettebraaa helt sjelv!!" Eller inte..
Men det var ett tag sedan jag provade en serie nu så jag bekymrar mig inte så mycket över det utan tycker bara det är roligt att hon är så himla pigg och glad,

Dock hade vi en lite oväntad dispyt innan vi kom iväg. Hon är oerhört lätt att lasta och det var länge sedan hon hade några synpunkter på detta. Jag brukar bara lägga grimskaftet över halsen och skicka in henne. Idag hade den dåliga matten inte tänt ljuset inne i släpet utan inbillade sig att stackars Heddan skulle gå in i det där mörka hålet ändå.

Och eftersom jag hade varit såpass okänslig var hon fortfarande sur även när jag hade tänt lampan och vägrade gå in. 

Blev till att plocka fram smisken. Inte så att jag slog henne men petade lite på henne och använde en ganska tydlig ton i rösten. Eventuellt ännu lite mer kränkt över detta valde hon då att mer eller mindre galoppera in i släpet så jag fick kasta grimskaftet över halsen på henne i farten..

När vi åkte hem såg jag dock till att tända innan jag bad henne gå in och då marscherade hon in utan att blinka precis som hon brukar.

Jag funderar också på att köpa betfor till henne. Hon har alltid vattenhink i boxen och vattenkopp i hagen. Tycker att hon är duktig på att dricka men vintern är ju kolikens tid så kanske är bra att ge i förebyggande syfte.

Tillbakablickar och ambitioner för nya året

Nytt år står för dörren och i sommar är det otroligt nog hela tio år sedan jag åkte och hämtade min lilla treåring i Skyttorp. Vad hade jag egentligen då för drömmar och ambitioner med min unghäst?

 Tre år, juli -05

Hon skulle såklart bli dressyrhäst och jag minns att jag hade svårt att fatta att jag nu plötsligt ägde en häst som faktiskt hade förutsättningar som med tidigare häst bara var en utopi. (En liten svartbrun travarvalack som knappt överskred ponnymått). Det var en väldigt speciell känsla måste jag säga. En känsla av att nu var det kanske bara jag som kunde sätta begränsningarna.

Jag var inte speciellt duktig när jag köpte Hedwig men lät mig inte nedslås så mycket av det utan såg till att jag fick bra hjälp så snart som möjligt. Hedwig var dessutom en av de snällaste unghästar jag har träffat. En pigg,glad och ambitiös häst som sällan hittade på dumheter.

 En pigg o käck unghäst.

Min ridbakgrund är inte speciellt imponerande utan jag började, som de flesta snorungar, på ridskola när jag var 9 år. Jag hade turen att få börja på en underbart charmig och helt opretentiös liten ridskola som låg långt från all ära och redlighet. Där tillbringade ridskolehästarna dagarna ute i enorma hagar för att på eftermiddagarna kallas in till det lilla stallet där ponnyerna stod bredvid varandra utan mellanväggar, stora hästarna i spiltor och ridlärarens lite finare häst i en box. Ponnyerna reds oftast barbacka vintertid eftersom de var oklippta och det var ett utmärkt sätt för oss ungar att hålla värmen på. Det fanns visserligen ett litet ridhus men vi fick ofta rida ut istället i en helt fantastisk natur. Vi fick lära oss att hålla truten ute i skogen så att vi skulle kunna få se vilda djur under våra turer. När något dök upp sa aldrig ridläraren något utan pekade bara med hela armen så att alla skulle få se älgen, rådjuret, räven, haren eller vad det nu månde vara.

I det lilla, enkla stallet rådde ordning och reda och hästens välbefinnande sattes alltid i första rummet.
Det är något som jag sedan alltid har tagit med mig. Hästen först sedan jag.

När jag var tretton år flyttade vi till Luxemburg och där hade jag under några år en av de raraste hästar jag någonsin stött på. En fransk travare som omskolats till hopphäst och var synnerligen välutbildad. Honom kan jag faktiskt fortfarande sakna ibland. Så otroligt snäll och fin.

Mellan tjugo och trettiofyra red jag i princip ingenting och trodde väl aldrig att detta var något som jag skulle plocka upp igen. Men av en tillfällighet kom jag återigen i kontakt med häst och jag insåg att något inom mig som länge varit vilande plötsligt vaknade till liv med en kraft som inte gick att stoppa. Längtan efter att få rida och vara med hästar blev så stark att jag efter ett tag tog hand om en liten travarvalack som ingen annan ville ha. Han var sur och ganska svårriden. Men jag tränade mycket och tävlade tom lite. Som bäst en LC på 60%. Ett resultat som jag var omåttligt stolt över! :-))

Men självklart fanns drömmen om en riktig dressyrhäst. Avlägsen och ouppnåelig. Enda tills den dagen min mammas man kom och sa att de hade bestämt att de skulle lägga en ansenlig summa pengar på en lovande unghäst för att hjälpa mig förverkliga min dröm.
Jag var trettioåtta år när jag köpte Hedwig och hade aldrig utbildat en häst tidigare från grunden. Men henne har jag både utbildat själv samtidigt som jag själv har lärt mig. Självklart med hjälp av min tränare som har följt oss sen Hedwig var fyra år. Men jag antar att jag naturligt har ganska bra balans, timing och känsla för takt och rytm annars hade jag aldrig kunnat lära henne  seriebyten samt lite piaff och passage.

Jag vet i dagsläget inte hur långt jag kommer kunna utbilda henne men målet för 2015 är att bli stadig i msvA. Just nu känns det avlägset men det är bara ett par år sedan jag tänkte att jag aldrig skulle kunna rida en msvB5 på henne och nu har vi tom placering i klassen. Så får hon bara vara skadefri så skulle det väl vara själva fan om det inte skulle gå!
Ibland får jag höra att det är ganska ovanligt det jag gjort tillsammans med min häst. Alltså att köpa sin första unghäst utan tidigare erfarenhet vid den åldern som jag var och sen utbidla den såpass långt som jag har gjort. Jag vet inte, jag tror kanske att jag har viss talang och känsla för ridning men det handlar nog i första hand om att jag har varit så fokuserad från början och aldrig reflekterat så mycket över vad eller vilka begränsningar vi har.

Nåväl, Hedwig har tagit det lugnt en vecka så idag började jag igångsättningen med att skritta upp och nerför backen åtta gånger. Helt värdelöst tyckte Heddan som kastade längtansfulla blickar ut på det lite lätt snötäckta gärdet. Vore mycket lämpligare med en rejäl och uppfriskande galopp tyckte hon. Hon ska få det men jag vill gärna rida henne lite mer först för att slippa halvsken kombinerat med diverse krumsprång. Så imorgon åker vi till ridhus för ett lite mer seriöst arbetspass och sen ska vi kanske kunna galoppera på gärdet på måndag. :-)

Idag åkte dessutom pälsen av. Behöll bara en plätt under sadeln och knäsrumpor på benen. :-)) Som synes på bilden blev det lite randigt men vi ska inte visa upp oss för någon annan än tränaren på ett tag och hon är inte så känslig av sig...Passade även på att kapa av ca en dm av manen. Nu kanske vi återigen kan passera som ett potentiellt dressyrekipage istället för ett förrymt russ från Lojsta hed.

Ingen stilikon precis..

Att jag vansläktas på flera sätt är något jag inte på något sätt kan förneka. Båda mina föräldrar äger hem som utan tvekan kunde vara klippta ur en designertidning, något jag själv definitivt inte kan stoltsera med det, även om jag förvisso tycker vårt hem är ganska mysigt., iallafall när det är nystädat..(brukar vara ett par timmar..;-)) Min mor är dessutom alltid oklanderligt klädd och mycket stilmedveten.
Jag har tyvärr inte ärvt riktigt samma känsla för stil även om jag brukar kunna klä mig något sånär och kan kombinera färger hyfsat. Idag vet jag dock inte riktigt hur det gick med den saken och jag kan bara konstatera att jag är så långt från stilikon och sann dressyrryttare man kan komma.

Alla vet att en dressyrryttare alltid visar upp en välpolerad häst, i dressyrsadel, kandar och självklart ett snyggt ländtäcke. Benen är alltid snyggt lindade eller har åtminstone ett par trendiga benskydd. Den går dessutom alltid mycket väluppfostrat på tygeln. Ryttaren själv är iförd moderiktiga märkeskläder samt välputsade stövlar.

Någon gång, i tidernas begynnelse, fick jag lära mig att i stallet ska man ha gamla kläder som man inte behöver vara rädd om. Denna lärdom verkar då och då poppa upp igen och idag när jag tänkte rasta av min lite väl överenergiska häst på ett intilliggande gärde insåg jag att förfallet verkligen var totalt.
Jag hade lyckats styra ut mig i en rosa gammal dunjacka, ett par slitna blå ridbyxor, mina gamla, fula stövlar med ett litet hål på. Hedwig, luddig som ett gotlandsruss hade fått på sig ett orange(!) schabrak, hoppsadel, remontträns med pelaham (!) samt mörkblå benskydd.
Alltså..jag insåg att vi mer representerar någon slags halvtaskig variant av skogsmulleekipage..

Nu ska ingen heller tro att det "luddiga gotlandsrusset " på något vis kunde tänka sig att uppföra sig som det anstår en välutbildad dressyrhäst utan hon var mer inställd på att testa mattes balans genom att bocka ett antal gånger varje gång vi skulle fatta ny galopp. Tack o lov för hoppsadel tänkte jag lite i mitt stilla sinne så jag bara kunde stå i lätt sits och följa med i luftsprången. Känner verkligen ingen längtan efter att dråsa i backen igen. 

Att hon brallar några språng sådär gör mig inget eftersom det egentligen bara handlar om lite överskottsenergi och livsglädje. Däremot är jag inte helt förtjust i att hon låtsas att julgranstjuvarna som vi stötte ihop med är ungefär samma sak som blodtörstiga hästmördare. Hennes sätt att hantera sådana faror går mest ut på att bli stel som en pinne, kasta sig och gärna skena iväg en bit. (Gissa varför matte alltid har pelham ute..) Att som ryttare försöka få kontakt med julgranstjuven är inte heller helt lätt eftersom denna smyger fram, lätt hukad för att undvika upptäckt. I Hedwigs värld är ju detta klart samma sak som ett smygande lejon..

Nåväl. Hedwig ska slippa sin matte ett par dagar eftersom vi tänkte bege oss söderut i landet för att fira jul. När vi åter är hemma lovar jag att jag åtminstone ska plocka fram klippmaskinen och ansa bort några kilo päls..:-)) Kanske börjar hon då återigen likna en dressyrhäst..vi ska även jobba lite mer på matchningen när det gäller bådas utrustning..

Är trollen borta nu??!!

Dags att skriva lite tror jag

Ser just nu fram emot ett par veckors ledighet och det är verkligen välkommet. Tror att de flesta  som jobbar är i behov av att få vara lite ledig nu efter denna mörka, regniga höst. Jag är ganska trött och har under perioder känt mig ganska deppig denna höst. Ska bli skönt att ladda batterierna lite samt försöka hinna ifatt lite med saker hemma som blivit ohjälpligt efter.
Nu går det dock snart mot ljusare tider och bara den vissheten gör ju att man blir muntrare.

Under hösten har jag nästan enbart fokuserat på grundläggande arbete med Hedwig och så här långt känner jag mig nöjd med resultatet. Hon är mjukare och mer lättreglerad. Både lösgjordheten och genomsläppligheten har förbättrats avsevärt samt att hon blivit mer bärig.

Jag har senaste veckan återigen provat att rida piruetter på henne och det märks att hon är starkare då det inte enbart är en stor volt tillbaka utan att det mer börjar likna något som kan bli bra med mer styrka och balans.

Pga av vädrets osamarbetsvilja har det i princip varit omöjligt för Anders att underhålla ridbanan trots goda intentioner och det innebär att ska man rida så är det ridhus som gäller. Dessutom har jag inte hunnit till stallet innan mörkret fallit så det har blivit dåligt med skogsridning. Ungefär varannan dag har jag åkt iväg till ridhus men jag märker på henne att hon behöver sina skogsturer. Hon känns lite orastad i galoppen och det tar en stund  att få henne att slappna av och inte "skena" runt på högsta växel.

Idag på träningen jobbade vi framför allt med elasticiteten där hon skulle komma tillbaka till piruettgalopp några språng och sedan fram i friare lägra form. Sedan gjorde vi samma sak i trav fast där skulle hon i princip trava på stället några steg och sedan fram i längre, rundare form. Tycker hon skötte sig väldigt bra och verkade själv riktigt nöjd med arbetet.

Väl hemma gjorde jag en grundlig mockning av hennes box, fyllde på nytt strö samt gav henne en ordentlig biolightbehandling. Skönt för Heddan med "rena lakan" o lite extra friskvård. :-)

Blev visst en lugn vecka för Heddan

Inte så att jag hade planerat in någon vila men det föll sig så den här veckan att hon fick tre dagar utan jobb. Eller egentligen fyra eftersom vi bara red ut en sväng idag.
Jag vaccinerade henne i veckan och hon verkade bli ganska påverkad av det. Inte så att hon fick feber men blev låg och trött. Hon var fortfarande lite matt idag när vi red ut tyckte jag om jag jämför med hur hon brukar vara men piggare än igår iallafall. Skruvade även i broddar idag eftersom det faktiskt var ganska halt ute på flera ställen märkte jag. Får nog även sätta på snösulor på tisdag när hon ska skos eftersom vädret är så oberäkneligt nu och det mycket väl plötsligt kan slå om och vräka ner snö. Vill helst inte ha sulor när det är barmark så det är lite pest eller kolera. Men kommer det snö så och det blir tö går det nästan inte att ta ut henne eftersom hon direkt får styltor och riskerar att vricka sig. Jag vill helst slippa skador så långt det är möjligt.:-)

Imorgon åker jag nog över till Borgs för ett lättare dressyrpass med fokus på att hon bara ska vara så mjuk och eftergiven som möjligt. Tycker att jag, trots tråkigt höst/vintermörker och heltidsarbete har lyckats få till en bra varannandagsträning. Jag vet att jag läste någon gång att man helst inte ska göra samma sak två dagar på raken och det kan ju ibland vara lite svårt den här årstiden när det bara är mörkt, mörkt , mörkt men tycker ändå jag fått till det helt ok. Rider oftast ut fredagar och söndagar. Tisdagar vilar hon eftersom jag då har min hästlediga dag. Jag ser gärna att hon går i skritten den dagen eller får lite backträning av Sandra när hon har tid. Jag tror det ingår att hon får gå i skritten när jag inte är där men har inte tänkt på det tidigare. Får kolla med Maggan. :-) Så om Sandra hinner röra lite på henne på em får hon i alla fall komma ut två gånger. Så här års står de ju mest och hänger i hagen och rör sig knappt.

Övriga dagar blir det antingen banan hemma eller ridhus. Tänkte börja lägga in longering en dag i veckan. Har inhandlat en grej som kallas "longeringshjälp" som är en väldigt simpel idé men som tydligen ska hjälpa dem att komma loss i ryggen och aktivera bakbenen.

 Befann mig väldigt lägligt alldeles i närheten av Hööks igår kväll så då råkade jag visst bara åka in där och köpa en..
En liten filmdemonstration av Laura Bechtolsheimer   :-)
https://www.youtube.com/watch?v=mqUJzNVPp9w

Tycker egentligen det är gräsligt tråkigt att longera eller tömköra men denna grej verkar så enkel att tom jag nog ska kunna få till lite lösgörande jobb för Heddan. :-)

På dansbanan i månljus

Ja sämre kan man ju ha det.
Jag måste verkligen ge en eloge till Maggans man, Anders, som sköter ridbanan på ett helt outstanding sätt. Den påminner verkligen om en dansbana, helt jämn och fin.
Idag kunde jag rida på i det närmaste perfekt underlag under en stjärnklar himmel och nästan fullmåne. Tycker inte att det är så värst synd om en när man rider sin fina häst,  andas frisk, härlig luft och lyssnar på bra musik.

Hedwig hade ägnat en stund åt att skena som en vettvilling i sin hage idag tydligen medan hennes haggrannar hade tittat lite undrande på hennes vansinnesattack. Det finns ingen riktig förklaring till varför just enbart hon beslutade sig för att galoppera runt i sin hage som om hon förlorat all vett och sans. Eventuellt kan hon ha fått för sig att någon illvillig älg kikade fram bakom någon gren i skogen eller så ansåg hon helt enkelt att stallslaven kom några minuter försent enligt hennes klocka.

Hon var fin och lätt i ridningen men kändes lite springig i traven. Kan ha berott på att hon kanske var lite trött efter sitt eget motionerande. Galoppen kändes dock riktigt fin, speciellt vänster. Imorgon är det träning så hon fick en ordentlig behandling med biolighten för att slippa eventuell träningsvärk och stelhet. Härligt tyckte Heddan som stod och halvsov medan jag höll på. :-)

I övrigt inser jag att jag inte kan skjuta upp klippning så mycket längre. Hon ser lite hemtrevligt småraggig ut för tillfället och kanske inte helt som en stilig dressyrhäst.. Men..att klippa häst är så otroligt tråkigt att jag nästan hellre låter henne fortsätta se ut som en liten raggsocka.

Hmm..kanske inte den looken vi strävar efter..

Dessutom behöver jag ringa min veterinär för att vaccinera henne. Får försöka komma ihåg det imorgon.