måndag 29 september 2014

Om vi håller oss på benen

Om ingen oförutsedd skada inträffar så planerar jag fem starter till innan vi avslutar tävlingsåret.
Som det ser ut får jag nog dessutom vänta till nästa år med en ny start i msvA. Hade hoppats på att Enköping skulle ha men tyvärr hade de bara msvB5, St George o Intermediere I plus A. Fick bli msvB5. St George känns mer som ett mål för nästa år. Hon gör fina treor och jag hinner få in fem stycken. Att däremot pressa in fem stycken i vart fjärde känns lite halvt omöjligt just nu..
Hedwig gillar att ta stora språng så jag måste först pressa ihop galoppen i en ännu lite mindre galoppkostym för att få plats men får vi ha hälsan så tror jag att hon kommer göra finfina serier med fem i vart fjärde också. Tre stycken som de ligger i msvB5 är inga problem iallafall.
När jag rider dressyr nu och tränar rörelser så tänker jag mest msvA eftersom målet är att gå upp o börja tävla denna klass härnäst. Och från att det kändes, och var. halvt okontrollerat i somras så börjar det nu kännas mer och mer okomplicerat. Igår lyckades jag rida en helt ok galopppiruett åt vänster och idag red jag en åt höger som också var helt ok. I synnerhet med tanke på att vi tidigare mest ridit en stor volt tillbaka om ens det..
Mest normalt är antagligen att rida en åt varje håll samma dag men eftersom Hedwig verkligen har tyckt att det är förfärligt jobbigt så har jag valt att prova en och när den gick den bra så har jag nöjt mig med det.
Ska träna lite mer på momenten separat och sen testa att sätta ihop hela programmet.

Nästa tävling som är aktuell är en msvB2 hos Botkyrka. Står som första reserv så förhoppningsvis kommer vi med. Efter att ha haft ett tävlingsuppehåll på en månad så känner jag mig mer motiverad igen och har förhoppningsvis lyckats knöla ihop formen något mer sen sist..Inte så populärt med en näsa som är lite framför lod..

Ska försöka ha en smart uppladdning. Skrittar i skogen onsdag och fredag och rider gymnastiserande pass torsdag och lördag och sen då eventuellt tävling på söndag.



torsdag 25 september 2014

Underbar känsla idag

Hedwig var så fin idag på träningen att jag mest bara satt och njöt. Hon är så otroligt mycket mjukare nu och även om jag ofta skämtar att hon bara med viss tvekan nedlåter sig att gå på tygeln så är det såklart en sanning med viss modifikation. När hon väl är på tygeln så är hon det väldigt ärligt. Jag behöver inte känna mig tveksam utan då ger hon mig ett fint elastiskt stöd i tygeln och är väldigt reglerbar.

Mitt upplägg just nu är egentligen ganska enkelt och går efter varannandagsprincipen. Ena dagen jobb på banan, nästa dag skritt i skogen.
På banan hemma fokuserar jag mest på att rida henne från innerskänkeln upp på yttertygeln. Börjar i skritt där jag jobbar henne så i ca 20 minuter, där efter ca 5 minuter travjogg och till sist 5 minuter galopp där jag försöker ha henne så rund och mjuk som möjligt och hela tiden tänker innerskänkel-yttertygel. Efter den här uppvärmningen rider jag mina skolor i trav i båda varven och sen något mer jobb i galoppen så som slutor eller seriebyten. Eller så blir det bara övergångar trav-galopp, skritt-galopp. Beror lite på hur loss hon känns.

Idag på träningen spände vi bågen lite mer och hon gjorde riktigt fina övergångar mellan trav- piaff och samlad galopp-piaff. Så länge jag höll mig längs fyrkanten gick det ganska enkelt men när vi skulle utmana henne lite mer och göra galopp-piaffövergångarna på diagonalen inledde hon med att bli tvärsur och kasta sig bakåt. Men hon tog tillrättavisningen väldigt bra och gjorde sen några fina diagonaler med övergångar. Vi kom också underfund med att detta verkar vara ett användbart knep för att få till piruetterna. Idag blev de väldigt stora men jag fick ändå en bättre känsla över att kunna få lite mer kontroll över dem. :-)

Vissa gillar att oavbrutet skryta hejvilt på sina bloggar om hur enastående deras häst/hästar är eller hur skickliga ryttare de är, hur fantastiskt upplägg de har etc. Jag tror inte jag brukar skrävla så väldigt mycket eftersom jag själv tycker det blir lite tjatigt att läsa om men just nu tänker nog jag också skryta lite och säga att jag faktiskt tycker jag, tillsammans med min tränare, har gjort ett riktigt bra jobb med Heddan sista tiden och kommit underfund med ett system som verkar passa henne bra.

Sen är jag helt övertygad om att biolighten (som jag tjatar om :-)) har en stor del i hennes mjukhet. Jag upplever aldrig att hon verkar trött, öm eller stel i kroppen längre. Ett av mina favoritprogram är drainage II som hjälper till att bli av med slaggprodukter efter träning och det använder jag ofta. Säkert därför hon är så fräsch även dagen efter ett tuffare pass.





























































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































































fredag 19 september 2014

Den fantastiska lilla apparaten

Använder biolighten nästan dagligen på Heddan den gör verkligen underverk med hennes välbefinnande. Igår efter ett ganska tufft träningspass fick hon en 20 minuters behandling och idag när jag red ut fanns inte ett spår av stelhet eller eventuell träningsvärk. Hon känns mest som ett krutpaket med enorm energi att sitta på.
Tidigare har hon ofta känts stel och haft lite gunghästvarning i galoppen innan hon kommit igång i kroppen även när man rider ut. Finns ingenting sådant längre utan hon skrittar, travar, galopperar och hoppar enstaka naturhinder hur lätt och smidigt som helst.

Kan erkänna att jag verkligen måste lägga band på mig för att inte anmäla mig till någon terrängträning på Runsten nu när hon känns så otroligt fräsch och på. Men jag vet att skaderisken ökar markant, i synnerhet eftersom hon inte är van vid sådant arbete, och jag vill verkligen undvika nya skador i möjligaste mån. Får nöja mig med skogsturer och vara glad för en piggelin och frisk häst istället.

torsdag 18 september 2014

Läsvärd artikel

http://www.hippson.se/blogs/HusbloggareIzabella/hur-far-man-topphastar-att-prestera.htm

Tycker att den tar upp både sånt jag var medveten om men även en del grejer som jag inte reflekterat så mycket över men som egentligen är ganska självklara.

Bland annat att hästen inte ska ridas hårt 72 timmar innan den ska prestera på tävling. Nu tror inte jag att det betyder att man ska låta hästen vila i hagen eller enbart hasa omkring i skogen men att dagarna innan tävling kanske mest lägga fokus på gymnastiserande och lösgörande pass där man inte rider hästen trött utan slutar när hästen känns mjuk och fräsch och supertaggad till jobb.

Jag gjorde själv misstaget för några år sedan och red en ganska tuff träning dagen innan tävling. På träningen var Heddan jättefin och härlig men med facit i handen höll vi på lite för länge. Dagen efter hade hon mått bäst av en skrittrunda i skogen men då stod det tävling på schemat. Helt gräsligt. Hon var stel och ovillig och måste uppenbarligen haft träningsvärk.

Jag har ju lagt om träningen en del senaste månaderna och ägnar mycket tid till arbete i skritt när jag är på dressyrbanan. Inte sagt att detta passar alla hästar men på Hedwig passar det väldigt bra. Hon är mycket mjukare och rundare numera från början när jag går över till trav och galopparbetet och senast idag sa min tränare att hon har fått en helt annan siluett. Och om det är någon som har sett Hedwigs siluett regelbundet de senaste 8 åren så är det min tränare.

Sen tror jag också att utfodringen spelar stor roll och tack och lov har jag henne uppstallad hos Maggan där jag själv bestämmer vad och hur mycket hon ska äta. Förutom att jag själv bestämmer hur mycket grov och kraftfoder hon ska äta är systemet med foderautomater oslagbart. Sammanlagt åtta utfodringstillfällen utspridda över dygnet måste vara optimalt för hästmagen och kan nog bara överträffas av fri tillgång på grovfoder. (Något som Heddan förövrigt skriver upp på listan över förslag på förbättringsområden varje vecka.)

Just nu känns det som vi är inne i en bra period utvecklingsmässigt. Det tar lång tid med Hedwig och jag tror inte på att försöka forcera alltför mycket utan det får helt enkelt ta den tid det behöver. Senast i somras sa en GP-domare att"jag ser inte att hon har några begränsningar" så med den inställningen jobbar vi vidare. Jag har slutat jämföra mig med de som har 7-8 åringar som går msvA-St George. Inte alltför sällan försvinner dessa hästar ändå efter att de avancerat snabbt upp i klasserna. Förslitningsskador orsakade av ensidigt arbete och för lite återhämtning gissar jag kan vara en anledning till det tyvärr.

Jag är även väldigt nöjd med biolighten som jag behandlar Hedwig med regelbundet. Det är uppenbart att hon verkligen njuter av behandlingen då hon står och tuggar och slickar sig om munnen väldigt mycket medans jag håller på.




måndag 8 september 2014

Små saker som gör det värt mödan

Som jag nämnt några gånger tidigare tillhör det inte Hedwigs högsta prioritet att gå på tygeln. Tyvärr är ju flertalet domare petiga med denna petitess så efter att fått hasa runt ett varv i skogen igår fick hon idag gå ner på dressyrbanan för att jobba med denna detalj.
Jag tog med mig mycket av arbetssättet från träningen med Piaff-Ubbe men också en teknisk detalj som jag fick av min tränare för några veckor sedan.

Hon blev faktiskt rund och fin som en kanelbulle och jag kunde rida travskolor med både höjd och kadens. I sådana stunder känns hon som en miljon.

Apropå detta såg jag nyligen en kort intervju med Carl Hester om Nip Tuck från WEG. Flera har tydligen tidigare ifrågasatt om han verkligen skulle rida GP på den där då den varken rörde sig speciellt plus att den hade lite långsamma bakben. Hans svar har alltid varit.." Jo men den känns GP" även om det kanske inte har sett ut så alla gånger. Ungefär så känner jag de gånger hon bara blir sådär rund, mjuk och fjädrande.  Hon känns GP :-))

lördag 6 september 2014

Dagens tävling

Idag var det alltså åter dags för tävling och denna gång i Skärlunda. Programmet var en msvB4 som vi ridit ett antal gånger vid det här laget. 
 Just denna dag måste jag ha varit mer förvirrad en vanligt då jag började med att åka hemifrån utan passet. Bara att vända hemåt igen för att hämta det. När jag sen väl kom till stallet insåg jag att tävlingsbyxorna hängde kvar hemma. Som tur var kunde Maggan bistå med ett par som passade perfekt. :-) 
Sen var det som vanligt bara att putsa alla grejer, packa bilen, bada Hedddan, knoppa manen, olja hovar, lasta och åka.

När jag kommit en bit på väg insåg jag att jag även hade glömt handskar och jag gillar verkligen inte att rida utan handskar! Men på tävlingen fanns en samling oerhört sympatiska funktionärer varav en snabbt ilade ner till stallet och återvände med två par vita handskar i olika storlekar så jag kunde välja ett par som passade.  Otroligt snällt!

Heddan kändes väldigt positiv och fin på framridningen och jag hade god koll på tiden. Men när det var tio minuter kvar innan min start och jag var mitt uppe i det förberedande galopparbetet kallade de in mig på tävlingsbanan. Jag var lite frågande men blev uppmanad att gå in i ridhuset. Där inne hann jag trava ett halvt varv  innan domaren påpekade att jag var väldigt tidig och ville jag verkligen rida runt där inne så lång tid innan start. -Jodå sa jag, om det är ok kan jag göra det.-Nä det är nog inte ok så du får gå ut igen. -Ääh okeeej?

Så det var bara att knata ut igen och försöka fortsätta med lite galopparbete de minuterna som var kvar innan jag skulle in i ridhuset igen.

Hedwig är ju en okomplicerad pålle och henne bekom det inte nämnvärt att vi fick gå in och ut och sen in igen men jag hade gärna fullföljt min plan på framridningen så jag hade fått ihop henne lite bättre.
Resultatet blev inte så lysande även om Hedwig själv var väldigt belåten med sin insats, Jag blir verkligen full i skratt över hur hela hon riktigt pöser malligt över sin briljanta insats efter den avslutande halten och marscherar ut med spetsade öron och stolta kliv.

Att domaren var en kinkig typ som ansåg att det är lämpligt att vara på tygeln hela programmet var uppenbarligen av mindre betydelse för Hedwig. Hennes, enligt henne själv, storslagna uppvisning spoileras dessvärre av bla skitmoment som skrittpiruetter, halt och ryggningar. Jag vet att hennes uppfödare sa att i denna familjen ägnar vi oss inte åt att gå baklänges eller för den delen andra aktiviter som hindrar fri fart framåt. Jotack..jag har märkt det..

Själv var jag mest lycklig över att jag äntligen fick till en riktigt bra höger öppna i just det här programmet. Den har verkligen varit ett aber på tävling och det har varit frustrerande att hon har gjort jättefina hemma medan hon har förvandlats till någon märklig ostbåge på tävling mer eller mindre omöjlig att påverka. 

På träningen i torsdags inledde vi varje högeröppna med en liten volt i hörnet och även Maggan tipsade om detta när jag beklagade mig över hur hopplös jag tycker denna rörelse är. Så idag tänkte jag och red precis som att jag tänkte lägga en volt men fortsatte istället längs spåret och äntligen satt den och gav nästan samma känsla som hemma. Jag var så nöjd med detta att jag tänkte skitsamma om resten inte blir så bra. Äntligen fick jag till den där förbannade högeröppnan! 
 Hade jag varit riktigt smart hade jag haft samma tänk med vänsteröppnan men dessa brukar hon alltid göra bra även på tävling så uppenbarligen blev jag för otydlig och ostbågehästen återuppstod istället i detta varv...

Vilket år som helst får vi förhoppningsvis även till skrittpiruetter och ryggning lika bra på tävling som hemma samt att hon kanske kan tänka sig att gå hela programmet på tygeln..
Idag blev hon lite öppen emellanåt och denna domare drog ner jättemycket på det. Bara att tugga i sig och fortsätta försöka knöla ihop henne lite mer. Nästa gång sitter det sannolikt en annan liten tant bakom bordet och då går det förhoppningsvis lite bättre. 
 Hon är oavsett väldigt rolig att rida på tävling nu  och jag blir bara så glad över hennes energi.


 
"Märkligt att alla inte kan se vilken enastående häst jag är!"

Lite biolight vid hemkomst gör gott tills...
"Vem har ställt skottkärran där???" 

Ibland undrar man..skottkärran står alltid där..

Imorgon ser jag fram emot en skön skogstur, något som både Heddan och jag gillar, sen blir det lite blandat arbete resten av veckan med dressyr, bomarbete och en träning på Borgs för Pia. En ledig dag ska hon också få. :-)