Besök av Equiterapeut

"Ska det komma någon till mig idag?" Heddan väntar på equiterapeut Mats Gunnarsson. :-)

Först tittar Mats alltid på henne i rörelse. Både på rakt spår och på böjt. Därefter går vi tillbaka in i stallet där han går igenom alla leder, senor och ligament väldigt noggrant.

"Hur var det med nacken då?"

Sen behandlas eventuella problemområden med akupunkturnålar

Och laser.

Slutligen stretchas båda bakknäna och bogen höger fram.

Överlag var hon väldigt fin och extra positivt var att hon var så fin i ryggen och länden. I vanliga fall brukar han behöva lossa länden med manipulation men idag var den så mjuk och fin att det räckte med lite akupunktur och laser. Hon har dessutom alltid varit lite lägre och mindre musklad på vänster sida men idag var hon mycket jämnare än hon någonsin varit tidigare. Undrar om det är alla mina skrittövningar samt alla skolor i trav jag rider som börjar ge resultat. Jag har ju ett schema som jag följer varje dressyrpass och aldrig ger avkall på. 

Problemområde idag var höger bog samt att hon har en galla vid höger framknä. Allting behandlades med laser plus att han sa att jag sa jobba mycket med radital på framknät  samt stretcha det som bilden ovan visar. 

Att använda en handduk när man stretchar frambenen är himla smart eftersom det inte alls blir lika jobbigt för ryggen.

Jag hade ridit innan han kom och hon var väldigt lugn och avspänd under behandlingen men ändå travade hon ut i hagen med mig på släptåg efteråt och for iväg i full galopp när jag släppte henne med en rad bocksprång. Både Bonsay och Silver tittade lite överraskat på henne och undrade vadan detta ståhej..Men Bonsay var såklart inte sen att visa att han också är en fena på krumsprång. 

Lugnet la sig dock snabbt och snart var alla näsor i backen ivrigt tuggandes gräs. :-)

Imorgon blir det helvila för Heddan och snälla Sandra i stallet hjälper mig med mockning och fyllande av höautomater. Jörgen fyller år så tänkte att det kunde vara trevligt för honom med en fru som faktiskt är hemma för en gångs skull. 

På måndag är det träning för Pia Fälth igen och då tänkte jag prova att rida igenom msvAn i sin helhet. Om det regnar skulle vi åka över till Visbohammar och för mig vore det utmärkt eftersom jag har en fantastiskt dålig avståndsbedömning. Hemmabanan är bredare än 20 meter och jag vinglar desperat omkring när jag inte har en tydlig vägg eller linje att "luta mig mot."

Sadelkoll och träning

Idag var det dags för den årliga sadelkollen. Jag har anlitat Jimmy Inserte, Sadeldoktorn i flera år och alltid fått bra hjälp.

Heddan och sadlar väntar på genomgång. :-)

Hoppsadeln låg utmärkt och behövde inte göras något med alls medan dressyrsadeln som visserligen låg i perfekt balans nöp lite över trapeziusmuskeln så där behövde stoppningen justeras lite.

Nu ligger den som den ska!

 Eftersom jag gärna lätt åker över till höger sida tipsade han mig om att vika en handduk och lägga mellan schabraket på vänster sida. Han hade en lång förklaring hur detta funkade och skulle hjälpa hästen att kompensera min snedhet, Oavsett var hon verkligen superfin på träningen efteråt när jag red med den lilla handduken under sadeln. :-D

Då galopprogrammet är det som är svårast för henne tränar jag bara delar ur det varje gång. Igår tex gjorde jag inget piruettarbete mer än att samla galoppen till piruettgalopp. Inga piruetter eller galoppslutor. Det hade vi gjort dagen innan och fick då dessutom goda råd av Maggan som stod o tjoade från sin altan   "MEN INNERSIDA! TÄNK ÖPPNA!! 

Igår tänkte jag istället träna lite på 3:orna, men när det blev fem fina byten på första försöket lät jag det vara sedan.

Idag la vi tid på både piruetterna och galoppslutorna när Tränar-Pia stod på backen. Slutorna fungerade riktigt bra. Vänsterslutan går väldigt lätt medan höger är svårare. Pia tipsade om att flytta fram högerskänkeln och vips så mycket lättare det gick!

Piruettarbetet går också framåt förvånansvärt snabbt tycker jag. Hon har alla förutsättningar att göra fina då hon samlar sig bra och samtidigt är aktiv i galoppen. Gäller bara att poletten ska trilla ner..

Det som blir svårt på tävlingen sen är naturligtvis att allt kommer i en följd..eller kan man få dispens att ta den från skritt??

Som avslutning red jag sen igenom hela travprogrammet och wow vilken ridkänsla hon bjöd på! Jag satt mest med ett stort flin i ansiktet. Underbar! Sadeldoktorn som var inne i ridhuset och hjälpte en annan klient sa bara "Vilket muskelpaket den hästen är" när hon tryckte i väg i en travökning som gav känslan av att flyga fram.

När hon är sitt bästa jag, är hon fantastisk, min fina häst!

Beställt De Niro

Det fick bli bruna eftersom jag alltid suktat efter ett par. Tycker det är så himla snyggt!
Dessutom var det hög tid att beställa nya eftersom mina gamla gick sönder precis när jag skulle svinga mig upp (från pallen) i söndags på tävlingen..fint. Men det var bara att låtsas som ingenting och rida på.

Jag hoppas verkligen att de hinner komma innan nästa fredag då det åter är dags för tävling.

Så vad är planen då..vi ska alltså debutera MsvA där. Rent krasst är hon inte helt klar för det  (det vet jag) men jag har inga planer på eller inbillar mig att vi ska åka dit och vinna. Jag vill bara prova att rida klassen. Hon kommer inte dö av det och sannolikt inte jag heller.
Jag gjorde likadant när jag debuterade msvB. Lite som att blunda och hoppa. Red 2-3 tävlingar på 59-60% för att sedan plötsligt hoppa upp på 65% efter några starter.

Det finns säkert synpunkter på vad som är mer politiskt korrekt i samband med att gå upp en klass men som vanligt...jag bryr mig föga...(Men min man tycker att jag är hopplös.."Vad fasen..kan du inte fortsätta rida msvB  om det börjar gå bra nu!?")
Men jag blir mycket mer sporrad att träna om jag har en svårare tävling framför mig och blir klart mer fokuserad på att slipa på detaljer. Annars blir det lätt att jag.."äsch..jag tar en tur i skogen istället..eller..hmm..kanske ska hänga på träningen på Runsten o hoppa lite terräng..det är ju kul!" Speciellt denna årstid när jag hela tiden får mail om nya träningstillfällen.. Och så blir det varken hackat eller malet.

Mitt träningsupplägg kommer nu se ut så att jag kommer fokusera på en sak i taget. Travdelen är inga större problem medan galoppdelen innehåller en del svårigheter, bl a både slutor och piruetter. Galoppslutor har vi  ridit i msvB5 med lite varierande betyg (5-7) och de är helt klart en av svårigheterna. Piruetterna är hon lite förvirrad i och fattar inte riktigt vad jag vill. Fick dock ett bra tips sista träningen med Pia F och även om de såklart inte kommer vara perfekta nästa fredag så kan övningen nog hjälpa oss att komma en bit på väg. Hedwig gillar ju att vara rak i sidorna så detta är vår största utmaning. :-)

På torsdag åker jag till min vanliga tränare och då kan vi prova att sätta ihop programmet lite mer. Sen kommer min ET ut och går igenom henne på fredag och han brukar hjälpa henne att släppa på spänningarna i ländryggen och nacken på ett suveränt sätt.
På måndag kommer sen Pia Fälth ut igen så då blir det en till genomgång med henne innan tävlingen och sen på torsdag kan min tränare och jag checka av lite mer innan starten på fredag.

Jag tycker det är kul att gå upp en klass eftersom det är en  utmaning och jag har ändå ingen prestationsångesten. Det spelar liksom ingen roll hur det går utan jag fokuserar bara på att rida varje grej så bra som vi kan för dagen. Dessutom är det ingen annan än jag som behöver skämmas om det nu skulle gå jättedåligt...

Foton från Gnestatävlingen :-)

Tack snälla Sandra som var framme med kameran. Visst är vi stiliga! :-)

Ibland glimtar hon till min Hedda

Efter att ha ägnat större delen av våren åt att vila pga småskador hit och dit så var det äntligen dags för mig och Hedwig att äntra tävlingsbanan.

Uppvärmningen ägnade jag som vanligt mycket åt skritt. Jag stretchar henne först i halsen genom segdra lite i tygeln åt båda hållen. När hon mjuknat och lättat av i munnen samlar jag upp tyglarna och rider först skänkelvikningar åt båda hållen. Därefter skolor längs långsidorna. Öppna, sluta, förvänd sluta och till sist diagonalsluta. Uppvärmningen i skritten brukar ta 20-25 minuter. Igår kändes hon väldigt mjuk och på ganska direkt när jag började rida men jag sansade mig ändå och höll mig till min plan. Efter skrittarbetet övergick jag till att rida skolor i trav på samma sätt som jag gjort i skritt plus några korta travökningar.
Som avslutning red jag bara några galopplinjer ur programmet med flera enkla byten men bara några enstaka flygande.
Hade god koll på tiden tyckte jag och sneglade då och då på klockan som satt vid framridningen. När den visade att det var tio minuter kvar till start kändes Heddan mjuk och väldigt på så jag tyckte det var lagom att skritta bort till tävlingsbanan.
Jag hann inte mer än komma ut på galoppbanan som ledde bort till tävlingsbanan förrän de ropade upp mitt namn i högtalaren...men vad f...n!

Klockan på framridningen gick visst efter..

Som tur var är inte Heddan knusslig av sig så det var bara att korta upp tyglarna och sätta av i sporrsträck bort till tävlingsbanan. 

I programmet var hon sedan härligt positiv och superrolig att rida. 

Fick lite nedslag på att hon ibland blev lite öppen i formen men det var lite med flit som jag red så eftersom hon tidigare gärna har stoppat huvudet mellan frambenen och istället blivit alldeles för låg. Inte så att jag nöjer med formen som den är nu men jag hade som sagt en tanke med den och nu var hon hela tiden uppe och framme med näsan. Dagen innan hade jag fått jättebra hjälp av Pia Fälth, som är både domare och tränare. Hon poängterade vikten av att jag inte skulle bli hängande i tygeln eftersom det bara slutar med att Heddan och jag sitter och drar i varsin ände där Heddan allt som oftast går segrande ur kampen. Nu lättade jag kanske av lite för mycket men hellre det när hästen blir glad och hela tiden bjuder fint framåt.

Efter programmet var jag jättenöjd med henne och även min tränare. Extra glad blir man ju då när faktiskt även domaren tyckte det var riktigt bra och vi placerade oss som nummer två på nästan 66%.  :-) Det var fjärde gången jag red för den domaren och hon har tidigare inte varit så imponerade av våra prestationer då hon haft oss på 59-62%. Nu tyckte hon iallafall att vi hade ryckt upp oss en hel del och att förbättra sina resultat för samma domare är ju ett sätt att kunna mäta sin utveckling i en bedömningssport. :-)

Om nu någon oroas över att jag (eller kanske Heddan) skulle drabbas av hybris över vår oväntade och lite överraskande framgång så kan jag lugna alla med att jag vet att jag åkte hem med exakt samma häst som jag åkte dit med. Jag är fullt medveten om vad våra brister men även vad våra styrkor är samt vilken eventuell utvecklingspotential vi har. Att det finns flottare hästar med med bättre gångarter vet jag men är verkligen inget jag bryr mig om eller jämför mig med. Heddan är fortfarande min stolthet och kärlek  med eller utan prisrosetter på tävlingsbanan. Men självklart var jag väldigt glad och stolt över henne igår. Jag var tom lite stolt över mig själv som lyckades visa upp henne såpass bra. 

Tandläkarbesök

Då var årets tandläkarbesök avklarat. Vi åkte till Hölökliniken och fick hjälp av Dylan Gorvy som jobbar där en dag i månaden.  Hedwig fick beröm för välskötta, fina tänder och fin mun överhuvudtaget. Konstigt vore iof annat med tanke på att jag har varit noga med att ta henne till utbildad hästtandläkare sen hon var tre år. :-) Hon hade lite vassa hakar längst bak i munnen men inga sår alls som hon brukar så det var himla skönt. Enda såret hon hade var på insidan av vänster mungipa där hon antingen blivit klämd mellan bridong o stång eller så har matte helt enkelt hängt lite väl mycket i den tygeln..

På Hölökliniken placerar de hästarna som ska till tandläkaren i en seminspilta och detta är inget som Hedwig har fått prova på förrut och inte heller något som hon ansåg det nödvändigt att kliva in i... Dylan som visade sig vara en vänlig och tålmodig människa fick tillslut öppna hela sidan på "spiltan" innan madam behagade kliva in i den. Men sen var det inga problem och hon skötte sig fint som vanligt.

Ridmässigt har hon annars varit väldigt fin sista tiden och hon känns verkligen fräsch. Planerar dock att blistra bakknäna på henne snart igen eftersom det snart gått ett år sedan sist och jag tycker att det hjälper henne bra att bli lite stabilare i bakkärran. När jag ändå är igång så vore det nog på sin plats med en genomgång av duktiga ET Mats Gunnarsson också. Mattes prinsessa lever ett lyxliv.. :-))

Smart övning och bokad tandläkare

💔

Idag fick jag äntligen lasta in Hedwig i släpet igen för en tur över till Borgs där det var dags för veckans träning.
Förutom att hon är lite stark känns hon väldigt fräsch nu och var fin både i traven och galoppen. Innan själva träningen hade jag jobbat igenom henne ordentligt i skritten med skänkelvikningar och skolor. Tycker att det hjälper henne bra att komma igång  och mjuka upp kroppen utan att hon för den saken skull blir trött.

En övning som introducerades idag efter att vi värmt upp i alla gångarter är att i trav börja i öppna på volten och rida ett eller två varv och när hästen  känns loss i sidan och saxar fint över med frambenen fortsätta öppnan ut på långsidan och rida hela vägen ner och sen sluta långsida upp, därefter förvänd sluta långsida ner och till sist en diagonalsluta.
Extremt lösgörande övning och vi gjorde den så såklart en gång i vardera varv.

Efter det tränade vi lite byteslinjer där vi blandade både enkla och flygande. Hon blev lite arg och skulle skrämmas när jag ville korta upp henne mer men efter lite övertalning gjorde hon alla övningar fint.
Kände mig väldigt nöjd med både Heddan och träningen när vi var klara.

Både min tränare och jag har varit tvungna att ta bort våra gamla hundar med bara nån veckas mellanrum nyligen och vi pratade en stund om det. Jag grät en skvätt när jag berättade om sista stunden tillsammans med älskade Viva och tillslut sa vi att nä nu får vi allt ta och rida lite till för snart slutar det att vi båda ligger och grinar på backen. Men så skönt att ha en tränare som man, förutom att hon alltid hjälper mig med Heddan också  kan dela allt möjligt med.
Hon är också alltid den första som jag ringer om jag oroar mig över något när det gäller Hedwig och hon har alltid tid för några lugnande ord, råd eller som hon även vid flera tillfällen har gjort, fixat en veterinärtid.

Jag brukar alltid kolla Hedwigs tänder varje år och nästa vecka är det dags för den årliga kollen. Hon får i princip alltid vassa hakar som ger sår längst bak i munnen. För en häst som bara går och betar gräs är de långa hakarna inga problem men när man rider och vill att hästen ska gå på tygeln så faller slemhinnorna fram och ligger och skaver mot hakarna om man inte gör något åt det. Inte så skönt för hästen!
Men det ska Heddan få fixat nästa vecka. :-)

Om hon inte bestämmer sig för att hitta på något särskilt i skadeväg så kommer vi förhoppningsvis tävla nästa helg. Själva tävlingen är på samma anläggning som vi brukar träna vilket inte kommer göra det lättare för oss..Med tanke på att det kommer se ganska annorlunda ut mot normalt är risken stor att Heddan  kommer få en hel del sammanbrott och kanske helt enkelt väljer att galoppera hem genom skogen..med eller utan matte..Hon brukar bli ganska uppjagad om någon har mage att förändra en plats som hon VET hur den egentligen ska se ut...Men, men ska ändå blir kul att komma ut på tävlingsbanan igen.

Är man en tävlingsmänniska?

Ärligt talat vet jag inte om jag är det. Förvisso har jag deltagit i en del olika tävlingsformer med framför allt mina hundar och såklart med min häst.
Hundarna har jag både ställt ut, tävlat lydnad samt startat på jaktprov. Mest framgångsrik var jag tveklöst inom lydnadsbiten då jag under min mest aktiva period hade en riktigt begåvad settertik som inom loppet av ett halvår gick från lydnadsklass I till lydnadsklass III med bästa resultat på 280/320. Detta var i tidernas begynnelse och elitklassen hade ännu inte introducerats.
Jag gjorde bara tre starter med henne i lydnadsklass I där hon fick 149/200 första starten, 180p o seger andra start och 197 på tredje starten och såklart en solklar seger. I lydnadsklass II gjorde jag bara två starter där hon tog två segrar på 170p resp 175p. Varför jag aldrig brydde mig om att försöka ta ett LP i dessa klasser undrar jag lite över idag eftersom hon bara behövde ett resultat till på över 160 poäng i vardera klass.
Men då hägrade bara lydnadsklass III och ett lydnadschampionat.
Det är sådana saker som får mig att undra om jag verkligen är en riktig tävlingsmänniska eftersom jag såklart var glad för vinsterna men hade egentligen bara som mål att kvala mig uppåt i klasserna.
Settrarna som kom efter Mischa var aldrig lika begåvade och lättlärda så därför tappade jag intresset för just lydnadstävling.
Några år ägnade jag sen åt hundutställning men detta är verkligen en bisarr värld på många sätt. Jag upplevde egentligen bara att den lockade fram de sämsta sidorna hos mig men också hos många andra. Tror faktisk aldrig att jag var på en utställning där "rätt" hund vann utan det var ett ständigt tandagnisslande och sura miner från mina medtävlande när deras hundar inte tilldelades de priser och pokaler de förtjänade enligt sina ägare.
Jaktprov däremot har jag alltid tyckt har varit en härlig tillställning där man har fått tillbringa en härlig dag ute i naturen. Fått njuta av fantastiska uppvisningar av begåvade hundar samt roligt socialt umgänge med likasinnade. Att mina egna hundar oftast har bjudit på mediokra uppvisningar har inte spelat så stor roll. De var mest nöjda över att få ägna en hel dag galopperandes över stora fält och massa klapp och beröm från deras överentusiastiska matte.

Just nu har jag en verkligt begåvad jaktcocker som med lite träning förmodligen kan göra riktigt bra resultat på jaktprov. Hon har en guldkantad härstamning och är en typisk representant från den tiklinjen. Hon behöver även HD-röntgas och ögonlysas eftersom jag har en önskan att låta henne få en kull under 2015. Min åsikt är att de bästa individerna ska sättas in i aveln för att bidra till att raserna bevaras och värdefulla egenskaper inte går förlorade. Tindra är en utmärkt representant för cockerrasen och jag tror hon har mycket bra att tillföra. Hon behöver inte tävlingsmeriter för att bevisa sitt värde, jag vet redan att det är en verkligt bra hund men ska de avlas på så kanske jag måste masa mig ut på något prov med henne till hösten. Om inte annat för att slippa illvilliga tungor..

Eftersom jag alltid har haft ett stort intresse för avel köpte jag i höstas en riktigt vacker sibirisk honkatt. Jag har tänkt ställa ut henne någon gång eftersom hon är tänkt att gå i avel men jisses..vill man in i den svängen igen? Några utställningar ska vi nog dock kunna härda ut. :-)

Sen är det såklart Hedwig. Varje år åker jag ut på ett varierande antal tävlingar allt beroende på såklart om hon är fräsch eller inte men i snitt blir det kanske 10-15 starter per år,
Sista året har hon förvisso lyckats samla på sig fem olika skador så tävlingsstarterna har verkligen inte varit så frekventa.
1. April 2013.Sparkade sig själv illa i hagen
2. Oktober 2013.Vrickade sig i hagen (ska de verkligen gå i hage)
3. Mars 2014 Halkade i skritten där hon fick ett sår som inte vill läka
4.samt sträckte förmodligen till vänster bakknä.
5.Maj 2014. Lädersulsinflammation med 2½ vecka kraftig ömhet.

Att tävla med Hedwig innebär egentligen mest för mig att se hur långt jag kan utbilda henne och hur högt jag kan ta henne i klasserna. Hon är en riktigt bra häst med flera kvaliteter men självklart också svagheter.
Hennes styrkor ligger främst i att hon är så taktmässig med en riktigt fin stor rund galopp vilket ger flotta byten med fin gest. En taktmässig trav med talang för både piaff och passage. Skritten är ren, energisk och taktmässig men något kort. Gångartsmässigt räcker hon till gott och väl och har egentligen inga direkta fysiska svagheter. Däremot har hon ett psyke som innebär att hon inte direkt är född på tygeln. Detta i kombination med att hon är min första häst som jag utbildat såpass långt gör att det tar ganska lång tid att lära henne grejer.
Hennes första reaktion när man introducerar något nytt brukar följas av vilda protester, tämligen ilskna utbrott etc för att plötsligt från en dag till en annan besvaras med..Jaha...men det här har jag kunnat och vetat länge..
Att dessutom bära sig med väl undersatta, vinklade aktiva bakben är en onödig påfrestning på hennes vackra kropp anser hon och detta är något vi diskuterat många, långa stunder...

Att vinna eller bli placerad på en tävling är såklart roligt men att efter år av slit rida ett svårt program med både seriebyten och galoppslutor på riktigt bra procent känns långt mer som en seger än en prisrosett i en lägre klass.
Mitt närmaste mål nu är inte att vinna en msvB utan att starta en msvA på godkända procent.
Om hälsan står oss bi känns det helt klart inom räckhåll.

Att tävla handlar för många tror jag om bekräftelse. Bekräftelse att man faktiskt duger och är tillräckligt bra. Personligen får jag så otroligt mycket bekräftelse genom mitt jobb så kanske detta räcker gott och väl för mig och jag behöver inte söka den på annat håll. Eller så kanske mina föräldrar uppfostrade mig på så sätt att jag vet att jag duger som jag är. :-)