På bana igen

I tisdags var vi på återbesök på kliniken och fick på skon igen. Hon ömmade fortfarande lite och var fortfarande lite svullen runt kotan. För att hjälpa henne lite till på traven fick hon äta butta några dagar till och igår såg jag ingen hälta alls plus att hon var torr o sval i både ben och hov.
De ville absolut inte sätta på några sulor eftersom hon inte har några problemhovar egentligen och inga tunna sulor. Enligt både veterinär och hovslagaren är det dumt att kanske skapa ett problem där som inte finns genom att stänga in hoven där fukt och skit sedan kan frodas fritt. Vissa hästar behöver absolut sulor men det är inget man sätter på i onödan fick jag till svar.

Idag ställde jag iallafall in henne i släpet och körde över henne till Borgs. Ville rida i ridhuset där jag vet underlaget är mjukt första gången bara för att vara på den säkra sidan.
Hon var tämligen yster och inte det minsta halt. Efter ca 2½ veckas vila var hon inte heller nämnvärt intresserad av att gå på tygeln heller för den delen..
Jag jobbade henne mest i skritt och red skänkelvikningar och skolor för att mjuka upp, lösgöra och stretcha henne. Lite trav provade vi också och här var hon så på att när jag tog tillbaka henne kom trampet väldigt snabbt. Jag lät henne bara trampa några steg ,ungefär som en förlängd halvhalt, o sen fram igen.

Imorgon tänkte jag nog ta en tur i skogen. Nu har jag ju suttit på henne och jobbat henne lite. För även om hon är väldigt snäll så kändes det lite avancerat att kasta sig rätt ut i skogen när jag inte ridit henne på lite mer än två veckor. Hon kommer förmodligen fräsa på i full fart ändå imorgon. Sen kommer jag säkert också kunna rida hemma utan problem där underlaget är bra men inte riktigt lika mjukt som i ridhuset. Om inte annat så kan jag ju variera mig. :-) Heddan gillar av någon anledning mer att jobba i ridhus än utomhus och har alltid varit sådan. Hon blir mer avspänd och fokuserad. Kanske beror det på att hon tycker hon behöver ha lite mer koll på omgivningen ute och inte orkar bry sig så mycket om tanten på ryggen..

Träffade på en bekant på Borgs som knappt sett Heddan sedan jag flyttade där ifrån. Hon trodde först jag kom med en ny  unghäst eftersom denna for runt en del, såg maffig ut med välvd fin nacke och nästan var svart. :-)
Sist hon såg henne var hon tunn, lite slö, hade ingen hals plus vinterns älggrå färg efter klippningen.

Såret ser väldigt fint ut men hon fick ett vansinnesutbrott idag i ridhuset när jag ridit klart. Jag hade satt på skydd på bakbenen som på något sätt måste ha gjort så det kliade till eller vad det nu var för hon stod o sparkade så hysteriskt med bakbenet..så skyddet åkte runt och ner över halva hoven. Det skulle bara av o därmed basta! Som tur var kom Vickan in i ridhuset och kunde hålla henne så jag snabbt kunde rycka av det medan hon stod stilla med benet några sekunder. Sen var allt frid och fröjd och obehaget var uppenbart borta.

Nu hoppas jag att vi kan slippa skador på ett tag för även om det i princip hela tiden har handlat om småsaker så sätter de ju käppar i hjulet när man inte kan rida eller att de inte får starta pga karens. Fast mest av allt längtar jag att få komma igång med träningarna. Det är trots allt det roligaste som finns!

Teori angående sulömheten

Efter att ha surfat runt en del på nätet så slogs jag plötsligt av insikten att Hedwigs hovar nästan varje dag varit extremt packade med lera under vintern och den blöta våren. Lera som nästan suttit som cement och tom varit rundad undertill. Den har dessutom varit extremt svår att få bort.  Jag har speciellt under senaste tiden märkt att hon verkat lättad jag jag kratsat ur hovarna. Det känns på något sätt självklart att detta måste ha orsakat ett väldigt högt tryck på sulan och därmed orsakat inflammationen i lädersulan. Även om jag kratsat ur hovarna en gång om dagen så har hon förstås stått många timmar med packade hovar innan jag har kommit.

Jag har tyckt att det har varit konstigt att hon plötsligt efter nio år skulle få så känsliga hovar, i synnerhet när veterinären påtalade att hon har ganska hårda hovar. Vet dock att min hovslagare har sagt att hon har lite platta hovar och det kanske har gjort att leran som packats har gett ett högre tryck.

Imorgon ska jag tillbaka till kliniken och hoppas att hon får på någon slags sula som kan skydda så att hoven får bra möjlighet att läka. Kan tänka mig att hon behöver hela sulor under den leriga årstiden för att skydda och undvika att detta händer igen.
Tänkte lägga fram min  tanke för veterinären och hovslagaren för att höra om det kan stämma. :-)

Besök på hölökliniken

Redo för avfärd

Jag hade behållt tiden på Hölökliniken som jag i första hand hade bokat för sårskadan men inte avbokat pga att Hedwig blev halt med puls på ena frambenent, Eftersom hon fortfarande var lite halt och svullen i benet åkte jag dit idag. Hältan hade visserligen blivit mycket bättre och pulsen kunde inte jag känna men jag tog ändå det säkra framför det osäkra och åkte dit. Tur var väl det eftersom veterinären kunde känna lite puls och när han tog av skon och klämde med visitertången var hon väldigt öm i hela sulan. Diagnosen blev inflammation i lädersulan. Hon har nu fått gips på hoven och har boxvila tills på tisdag då vi åker tillbaka för att låta hovslagaren sätta tillbaka skon, Hon får även metacam i fem dagar mot inflammationen. Antagligen har det kommit in grus som lagt sig mellan sko och sula som orsakat tryck och förmodligen gett blödningar  som sen i sin tur orsakat inflammation. 

Hedwig har under de nio år jag ägt henne aldrig haft hovrelaterade problem och i princip alltid blivit skodd av samma hovslagare. Varför detta nu har uppstått känns mest som ren otur. Kanske att den blöta vintern har försvagat sulan eller att hon är ovan vid underlaget på ridbanan som är hårdare än på förra stället. Jag tänkte höra med hovslagaren på kliniken om det är idé att sko henne med sulor fram under en period. Om jag även behöver rida på mjukare underlag är det inga problem för mig att köra över henne till den närbelagda ridanläggningen där jag också har anläggningskort. Tar mig ca fem minuter att köra dit. Det kan ju vara så att lättare pass med mycket skritt kan jag rida hemma men om jag vill rida mer krävande pass så får jag åka iväg. 

Enligt veterinären har hon egentligen ganska hårda hovar och han trodde att inflammationen skulle gå tillbaka snabbt. Hoppas att han har rätt! Men kanske inte fel med sulor, om inte annat för en period.

 

Gipsad hov..väldigt konstigt sa Heddan

Veterinärbesök och lite funderingar

Hedwigs sår verkade läka väldigt bra med hjälp av iosolinet men tyvärr vände det igen förra helgen och benet blev svullet samt att hon var otroligt irriterad. Stod hela tiden och sparkade med bakbenet och om hon fick tillfälle så bet hon även i det vilket gjorde att hon bet upp nya sår. När svullnanden kom tillbaka kontaktade jag veterinär som tyckte jag skulle avvakta lite till.
Jag har haft henne lindad hela tiden men testade en dag när hon verkade lugnare att låta benet lufta sig. Kan säga att jag stod och grät när jag såg vad hon hade gjort med benet när ingen sett. Till råga på allt hade hon förmodligen trampat på något vasst eller hårt ute då hon plötsligt var väldigt halt på ena frambenet och hade puls.
Min hovslagare kom ut och tog av skon och hittade två små stengallor plus att hon var väldigt varm i sulan. Så på med skon igen men inga sömmar vid området där stengallorna satt. Hon ömmar fortfarande och det tar nog ett par dagar innan dessa "blåmärken" försvinner.

Dagen efter ringde jag min tränare och pratade om såren. Hon råkade då befinna sig på Hölökliniken och gick och frågade sin veterinär där vad han trodde. Hans teori var att eventuellt behövde såret skäras upp igen för att skapa nya sårkanter som då skulle sys med ett  eller ett par stygn. Fick tid till nästa fredag. När jag lagt på kände jag att jag inte stod ut med att hon skulle få ha det så jobbigt en vecka till så jag skickade en fråga till min ordinarie veterinär om jag inte kunde få komma förbi eftersom det förvärrats såpass mycket. Så trots att han både var sjuk och just nu jobbar i princip dygnet runt med fölningar o seminering av ston så sa han att jag kunde svänga förbi på kvällen.
Efter att ha tittat på det konstaterade han att det kommer bli en evighetsprocess utan antibiotika och risken är stor att det blir kronisk lymfangit. Så nu är det hippotrim i 10 dagar som gäller.

Hon fick första dosen nu på kvällen och det som hamnade vid sidan av munnen och sprutan samlade jag ihop och smorde direkt på benet och lindade därefter. Efter någon timme stod hon helt stilla utan att sparka, knaprade nöjt på några höstrån samt spanade ut genom sitt öppna fönster med jämna mellanrum.
Jag hoppas nu verkligen att det ska läka ut helt och hållet. Tycker så synd om henne när man ser hur frustrerad hon är.
Tävlingen på söndag har jag såklart fått stryka mig ifrån men viktigast är att Heddan blir frisk. Tävlingar kommer det hela tiden nya.

Jag läser inte många bloggar eftersom de flesta ändå mest handlar om att berätta för allt och alla om hur bra eller förträfflig man är men denna bloggen tittar jag in på då och då.
http://ninasrader.se/

En synnerligen begåvad tjej som på väldigt kort tid verkligen gjort underverk med sin häst. Självklart tillsammans med sin duktiga tränare men hon har även klivit utanför sin egen sfär och tagit hjälp av en westernryttare och tränare. Han har tagit fram ett  schema för hur hon ska jobba hästen i skritt och aldrig gå vidare förrän den känns mjuk och loss och jämn på båda tyglarna. Framför allt har hon fått väldigt bra hjälp med att lossa bogarna.
För mig är detta väldigt intressant eftersom jag i perioder jobbat Heddan väldigt mycket i skritt och hon då har blivit förvånansvärt mjuk och loss. Tex  ägnade jag nästan en hel framridning till detta och gick sen in och gjorde det bästa resultatet någonsin med 71% i en msvB2. Min teori är att hon förmodligen då var loss och fin i kroppen men inte alls trött.

Min plan är i alla fall att kontakta den här westerntränaren och åka dit med Hedwig. Tror att det kan ge ett väldigt bra komplement till den ordinarie träningen och varför inte ta till sig metoder från andra discipliner som kan bidra till en mer gymnastiserad och lösgjord häst. :-)
Som kuriosa kan tilläggas att Hedwig faktiskt är inriden av en westernryttare. :-)

Träning=energikick

Efter uppvärmningen idag som bestod av ganska lång skritt, både på långa tyglar och arbete, lätt jogg i trav i rund, låg form samt trav och galoppövergångar med sidoförflyttning i övergången galopp-trav
 tittade vi lite på skolorna ur B4:an  samt galoppvägarna.
Skolorna gjorde hon väldigt fint och jag behövde bara göra om högerslutan eftersom jag red en slarvig väg första vändan. Efter en skrittpaus där jag gjorde några skrittpiruetter, halter och ryggningar bestämde vi oss för att jag skulle testa galoppvägen också.
Min kommentar var: " Vi testar o ser hur lång hon blir...:-))" Men inte då..hon höll ihop sig hur fint som helst och alla byten var spikraka och jättefina!
De enkla bytena gjorde vi om några gånger eftersom hon har en tendens att "hugga lite" i övergången ner till skritt. Men vi avslutade med två välbalanserade byten utan spänning.

Nästa helg är det dags för tävling igen och min plan är att bara rida igenom programmet och försöka göra det så okomplicerat som möjligt. :-)

 Heddan är taggad för lite jobb!

Vågar man hoppas på silver

Hedwig fick ett sår på vänster bak för snart två månader sedan. Efter en vecka hade det läkt ganska bra men under en uteritt rev hon tyvärr upp det ganska illa igen. Förmodligen pga av skydden hade vridit sig. Nu blev det liksom en ganska stor flik som hade dragits upp och med detta har jag krånglat i vad som känns som en evighet. Benet har varit svullet och även huden runt omkring har varit öm och irriterad. Huden har naturligtvis behövts luftas och jag har testat att låta henne stå utan lindor men då har Hedwig istället valt att gnaga på benet så att hon har fått nya sår plus att hon även bitit hål på det ursprungliga såret igen.

Jag hade hört talas om Manuka honung som tydligen är bakteriedödande och som har visat sig vara väldigt effektiv. Tyvärr var den slut i alla hälsokostaffärer jag besökte men fick tipset på det ena stället att i stället prova Ionosil, silvervatten.
Och jag är verkligen otroligt imponerad hittills. Det finns ingen svullnad kvar i benet, klådan verkar borta och såren ser, peppar peppar ut att läka väldigt fint nu.
Vore väldigt intressant att höra om någon annan har erfarenhet av detta.
Här kan man läsa mer: http://www.ion-silver.com/silver.htm

Jag kommer så klart att skriva här om hur det går men det verkar som sagt vara väldigt effektivt. Och man är ju alltid tacksam när man slipper använda antibiotika!

Första träningen på ett tag

Idag var jag iväg och tränade för första gången på ca 1½ månad. Egentligen kanske det inte var en regelrätt träning utan jag vill rida ett lättare pass med tränarens ögon på mig. Mest för att stämma av hur hon tyckte hon såg ut och rörde sig. Hedwig kändes iallafall fräsch och fin och vi fokuserade mest på lösgörande arbete. Två saker som jag tycker visar att hon mår bra i kroppen just nu är att hon inte håller på och byter fram och tillbaka i galoppen innan hon är helt uppvärmd samt att när jag väl red bytena så var de på hjälpen, helt raka och mjuka utan något studs eller liknande. Jag gjorde bara två byten eftersom de blev bra båda två och då fanns det ingen anledning att tjata mer om dem. Dessutom är hon superpigg och väldigt energisk. Fick sitta o wohoa en hel del för att dämpa hennes framfart något. :-) Men man blir ju varm och glad i hjärtat när man ser den där härliga, välvda halsen framför sig o glada spetsade öron.

Idag var även första gången som jag kopplade på släpet på nya bilen och vad kan man säga..I love my subaru legacy!

 Kände inte ens att jag hade släpet påkopplat.
Väldigt skönt att ha en så stark, bra fyrhjulsdriven bil när min ögonsten ska dras runt på vägarna. :-)

Hedwig har bara arbetats väldigt lätt under en längre period blandat med en hel del vilodagar. Först och främst såklart pga att hon hade en väldigt liten böjprovsreaktion men även pga att jag tog en tur ner till Skåne där jag hälsade på en av mina käraste vänner. Så mycket prat och skratt, Förutom att jag egentligen var väldigt sjuk då jag av någon anledning drabbats av förkylningen från helvetet, var det tre underbara dagar som gav jag mig massvis med både energi och glädje. Supersnälla Sandra tog hand om Heddan när jag var borta som tack för att hon fick låna mitt släp när hon skulle hämta sin nya häst. :-)
Alltid bra när man kan hjälpa varandra tycker jag.

Jag har anmält till en del tävlingar framöver och eftersom Heddan börjar kännas såpass fin igen börjar även lite mer tävlingsmotivation återvända, 

Både hon och Bonsay har nu även fått sina fina maskots som sitter på tävlingsgrimmorna. Vet inte riktigt vilken av dem som är sötast! Bonsays lilla lejon visade sig även vara utrustad med små fina vingar så förutom att den kommer göra honom modig som ett lejon på tävlingsbanan kommer den även ge honom vingar under hovarna så han kommer flyga fram i programmen nu! Heddans lilla lamm är dekorerad med små söta blommor och passar henne perfekt. Hon är ju mattes sötaste lilla älsklingshäst! :-))