Terrängträning på Runsten

Idag roade vi oss åter med att galoppera runt på Runstens terrängbana och hoppa över diverse hinder. Heddan tyckte det var härligt med lite friare form och att få galoppera på lite mer framåt. Hon är cool och tämligen okomplicerad. Klok ooch ser sig ordentligt för. Tränaren, som förutom ganska bestämt hävdade att nu fick jag faktiskt lov att ta o korta lädrena, tycker att vi ska hoppa lite högre eftersom hon skärper till sig lite mer då och att jag ska lita mer på min häst. Om jag bara ger henne ett bra stöd så sköter hon hoppningen utan problem.

Film Runsten

Nu blir det inga fler träningar i år men vi får väl se hur det blir nästa år.

Annars har jag faktiskt, för ovanlighetens skull ridit tre dressyrpass på raken den här veckan och det gav jättebra utdelning igår då hon gick riktigt bra. Mjuk och avspänd och fin i formen. Red riktigt bra skolor och seriebytena kändes mer avspända, även om det blev någon räknemiss. Jag måste nog skärpa till mig och börja rida lite fler dressyrpass i veckan om det ska bli någon ordning på torpet.

Den här veckan är planen:
Måndag: Jogging
Tisdag: Tömkörning
Onsdag: Hoppning
Torsdag:  Dressyrträning
Fredag: Dressyr
Lördag: Dressyr
Söndag: Skogen
Måndag: Förmodligen skritten och i övrigt vila

Förra gången vi var iväg hade hon träningsvärk i några dagar och då är det svårt att göra något vettigt förutom att försöka rida så lösgörande som möjligt. Tanken är att joggingen imorgon och tömkörningen på tisdag förhoppningsvis ska hjälpa mot detta.

I övrigt har jag beslutat mig för att åter igen låta henne gå i stora fälttävlanshagen. Hon verkade mycket belåten över att få återförenas med väninnan Unita samt få gå tillsammans med lilla minishettisen Trollet som hon länge suktat efter på avstånd.

Tävlat idag

Väldigt nöjd med duktig Hedda som fick ihop 64.56% idag i en msvB4.
Vi har ju som jag nämnt tidigare inte fått till skolorna på tävling, framför allt inte öppnorna. Vänsteröppnan har jag även haft svårt att få till hemma. Efter träningen med Liane som gav goda råd har jag ändrat lite hur jag rider den o ser man på..idag belönades den med en 7:a på tävlingen! Dessutom fick vi en 8:a på andra mellantraven och det är första gången. Det som krånglade lite var som vanligt skrittpiruetterna och ryggningen. Dessa är svåra att träna eftersom hon alltid gör dem nästintill perfekt hemma och på framridningen men inte fasen på tävling..Svårt att veta hur jag ska knäcka den nöten...

Alltid lika mysigt att får sällskap av Mona som dessutom var snäll och filmade. Dock var hennes hundar lite vilda så det blev lite ridhusväggar/tak och golv också..:-))

Film

Wallstanäs

Dressyrhästen blir terränghäst en stund

Igår stod det terrängträning på Årsta Runsten på schemat. Vi har inte varit iväg på ett tag och innan träningen ångrade jag mig nästan, övertygad om att vi förmodligen gick en mer eller mindre säker död till mötes.

Inte nog med att jag led av lätt ångest, jag blev dessutom försenad när jag slogs med osamarbetsvilliga broddar. Noterat är att det snarast ska inhandlas ordentliga broddningsverktyg så man slipper stå med sönderskrapade knogar. Svettig, lite småförbannad och lätt illamående lastade jag Heddan och vi begav oss till Runsten som ligger en knapp timmes bilfärd från stallet. Vi skulle börja träningen kl fyra och när jag satte mig i bilen visade den på fyra minuter över tre. Men bara att andas djupt och köra lugnt och fint. Med mattes prinsessa i släpet tar man inga onödiga risker.

Väl framme vid Runsten visade det sig att det pågick filminspelning inne i ridhuset. Uppenbarligen någonslags actionfilm med tanke på att de verkade skjutas hej vilt där inne med skarpladdade vapen. Tur att Heddan är tämligen skottfast..

När vi kom ut på terrängbanan blev hon först lite spänd, Det har ju faktiskt gått ett år sedan vi var där sist. Men efter bara några minuter släppte spänningen och jag upplevde mer att hon kändes väldigt förväntansfull.

Och vad kan jag säga mer än jag älskar min underbara häst. Hon skötte sig så otroligt bra och hoppade så fint och med stor entusiasm. All min egen ångest/irritation/stress bara försvann och vi hade båda så otroligt roligt tillsammans.
Eftersom hon inte är direkt rutinerad i terrängen så vill hon först gärna titta på de hinder vi ska hoppa. Om jag inte visar henne så blir det ett stopp först men sen hoppar hon utan att blinka. Bästa resultat får vi om jag först skrittar fram och låter henne titta på hindret och sen hoppar det. Eventuellt beror det på att hon är dressyravlad men hon blir verkligen överraskad om jag bara galopperar fram mot ett för henne okänt hinder.
-VA?!
-Det är ett hinder..du ska hoppa.
-Jaha!

Igår provade vi både hinder vi hoppat förrut men även helt nya.
Det blev bank, häck, picknickbord, coffin, dike,vatten, smalhinder och upp och ner hopp (vad det nu kallas)
Banken hoppade hon helt lysande och utan minsta tvekan. Sen skulle vi galoppera upp för en kulle, hoppa en häck och galoppera nerför. Även detta gjorde hon skitbra. Coffin hoppade hon utan att blinka men däremot blev det tvärnit när vi skulle hoppa ett dike. (Vi hade inte tittat på det först..) Inga problem sen när hon försäkrat sig om att det inte låg några krokodiler på lur.
Vattnet ville hon först trava igenom men efter första försöket galopperade hon i full fart utan tvekan och hoppade picknickbordet som följde jättebra. Tränaren tyckte att hon var så cool att vi kunde prova smalhindret.Vi tittade på det, hoppade över infångaren först men rakt över på andra försöket och galopp ner i vattnet efter.
Tränaren blev också extra nöjd med att  dressyrgaloppen försvann efter en stund och Hedwig galopperade på i riktigt fräsig stil. :-)

Efter träningen var både Hedwig och jag sådär härligt bubbligt glada och vi ser fram emot nästa träning om två veckor.

Supernöjd med träningen idag.

Heddan kändes väldigt mjuk och samarbetsvillig till största delen av passet idag. Enda hon hade invändningar mot var att trampa. Idag var tydligen ingen dag för sådant och de få steg hon visade var ganska matta och utan energi. Så kan det vara ibland och om det beror på fällning eller blistringen av bakknäna ska jag låta vara osagt. Heddan meddelade iallafall ganska kraftfullt att nej, idag vill jag inte trampa!

Liane, som inte sett oss på ganska länge tyckte annars att vi hade utvecklats  fint och det blev jag väldigt glad över såklart och även min ordinarie tränare tror jag. Det är ju faktiskt hon som hjälper oss större delen av tiden.

Det som måste förbättras, förutom den eviga eftergiften, är skolorna. Bla envisas jag med att tvära alldeles för mycket i vänsteröppnan vilket gör det nästan omöjligt för stackars Heddan att ens trava...Men jag fick väldigt bra råd hur jag ska lösa problemet och få vänsteröppnan lika fin som höger.
Sen tyckte hon att jag hade en tendens att bara kasta in Heddan i ett nytt moment utan att faktiskt förbereda henne ordentligt så det blir till att skärpa sig med sådana detaljer.

Beröm fick vi över bytena som är riktigt fina och har potential att få hög kvalitet.

Film på nästan hela träningen (Lång, drygt 18 minuter)

Både bra och dåliga moment i träningen är alltså med på filmen. :-)