Nu känns det som att Hedwig är mer eller mindre fullt igång igen även om vi har en bit kvar till den fina formen hon var i innan skadan. Men det känns inte jättelångt borta det heller. Vi har nu äntligen även börjat hoppträna igen och idag var första gången sen början av april. Hedwig var helt med på noterna och det märktes tydligt att hon tyckte det var superkul. Hon for glatt mellan hindrena och hoppade allt utan att tveka ett ögonblick. Det är så roligt och jag är så glad att jag kan kombinera den vanliga dressyrträningen med hoppträningen eftersom att det är min fulla övertygelse att det var just kombinationen som gjorde henne så mjuk, stark och spänstig i vintras.
Det jag gillar speciellt med Madde, som hjälper oss med hoppningen, är att även om hon utmanar oss lite så gör hon det aldrig så svårt att man blir rädd för att misslyckas. Om tanken är att man ska utbilda en häst i hoppning så förstår jag att det måste se annorlunda ut men eftersom det i mitt fall enbart handlar om stärka min häst och gymnastisera henne så är det skönt att jag aldrig behöver känna obehag eller press att hoppa några direkta höjder. Vi får ofta göra både kluriga och lite mer tekniskt avancerade grejer samt hoppar banor men för min och Heddans del brukar höjden inte ligga på mer än 70-80 cm max.
Igår red vi ett dressyrpass för tränaren där hon ömsom var stark och inte tänkte vinkla några bakben till att vara riktigt´fin emellanåt. För tillfället gillar hon mest att styla runt i riktigt flott trav men tycker att det samlande arbetet i galoppen är piss och helt onödigt. Men med fortsatt träning så ska det nog lossna där också.
Tänkte ta ut equiteapeuten lite längre fram så att han får gå igenom henne ordentligt när hon var varit fullt igång ett tag och sedan någon gång i oktober/november göra en vetcheck på henne och se så att hon är fortsatt fräsch.
